Första tiden med nyfött barn

[RasmusL]

Sen en grej som oftast inte nämns:
Från film och annan media så hade jag fått för mig att jag skulle bli något helt överöst med kärlekskänslor sekunden som de kommer ut. Så var det inte, iaf inte för mig. Jag blev mest förvirrad och mycket var jobbigt, först efter ett tag så fick jag djupare käbslor för min dotter (nu är honndet bästa i hela världen).
Har hört från andra som säger samma sak, så bli inte rädd ifall du inte blir helt golvad av kärlek första dagen.

Lycka till!

Jag tyckte just det här var väldigt knepigt med första barnet, visst var jag glad och så men inget av de där "film och media"-känslorna (mest trött och lättad tbh). Asballt med folk som får eufori-livsförändrande känslopåslag men får du inte det så är det inte konstigt. Men det "fantastiska" förväntas ju lite av folk omkring en så jag landade i någon sound bite jag kunde kläcka ur mig de gånger jag inte orkade hålla på och förklara mig, det var iaf för mig inte rätt läge att orka hålla på och driva kampanj mot fördomar.

Och grattis

 

[Xyas]

Angående amning så är nuvarande plan att frun ammar på dagen, men att vi kör flaska nattetid så att vi kan hjälpas åt

Var beredd på att du kanske kommer möta barnmorskor som passivt-aggressivt shamear er för det här. Och inte kan man be dem dra åt helvete heller (som man kan med andra tvärsäkra tyckare) för man behöver ju dem på andra sätt.

 

[Franz]

Var beredd på att du kanske kommer möta barnmorskor som passivt-aggressivt shamear er för det här. Och inte kan man be dem dra åt helvete heller (som man kan med andra tvärsäkra tyckare) för man behöver ju dem på andra sätt.

Absolut! Den barnmorskan vi haft hittills har varit helt amazing och jättestöttande, men om vi får någon ny så ska vi stålsätta oss.

 

[zo0ok]

Min lille framtida rollspelare är 9 veckor gammal nu.

Det finns en teknik som heter "swaddle" på engelska, "linda" på svenska, som kan hjälpa barnet att sova.

Bebisar har/kan ha så kallade moro-reflexer. Det väcker sig själva när de sover. Ibland jätteofta. Om man swaddlar/lindar dem så kan de inte vifta med armarna, och så kan de sova flera timmar i lugn och ro. Det påminner bebisen om sin trygga tillvaro i livmodern och fungerar lugnande.

Det här är väldigt vanligt i vissa länder, tror inte det är så vanligt i Sverige idag, men jag har för mig att det är en metod som användes "förr" i Sverige.

Vi tog det här med amningen väldigt... avsiktligt väldigt avslappnat. Det finns förvånansvärt mycket förväntningar och omdömen på kvinnor. Vår bebis fick amma när min hustru var vaken, hon pumpade när hon ville, och jag gav mjölk eller ersättning när det behövdes. Från dag 1. Andra människor kan i bästa fall vara "nyfikna" men det kan uppfattas som "dömande" kring amningen. För den som vill lägga 3000kr på en fantastisk maskin kan jag rekommendera en Baby Brezza. Min är inte till salu.

 

[Xyas]

Och tveka inte att använda din bebis som rekvisita i ditt spelande (tex som en stor asteroid eller kanske självaste dödsstjärnan). Det är ju trots allt därför man skaffar dem.

 

[zo0ok]

Var beredd på att du kanske kommer möta barnmorskor som passivt-aggressivt shamear er för det här.

Vad sägs om en undersköterska på BB som påstod att "nybilvna mammor behöver inte sova mer än 15 minuter åt gången, alls".
Vi hade ett samtal med henne (detta var mitt i natten) och förklarade att vi hade tänkt komplettera med ersättning från början, och att min hustru absolut behöver sova mer än 15 min.

Hon gick, och så tog det några minuter, och så kom två andra sköterskor in som såg bekymrade och förstående ut.

Jag fick fin hjälp redan på BB att mata bebisen på nätterna så att min hustru fick sova.

 

[Luftslottet]

Grattis!
Många har sagt flera bra saker.
Det jag hade önskat att någon sagt till mig var

-köp hörselskydd tycker de fungerar bättre än lurar och öronproppar.
-Har barnet ont i magen kan de vara bra med magdroppar samt Windi. Windi hjälper barnet att få ut gaser.
-Avlasta i den mån de går. Det finns många olika sätt att göra de på.
-Matlådor eller färdigrätter kan vara skönt att ha för att slippa laga alltför mycket mat.
-Rutiner ändras fort. När man väl tror att man hittat en rutin med exempelvis sömn så brukar de ändra sig med att barnet börjar vända sig eller inte gillar att man sjunger osv osv.
-I den mån man orkar försök att föra dialog med varandra om hur de är och hur man mår.
-ev också försöka förbereda sig för hur de kan vara att se sin partner ha väldigt ont utan att man kan göra så mycket. Det i sig kan väcka många känslor.
-Ha med sig för mycket snax till förlossningen snarare än för lite.

Good luck!

 

[soda]

Det finns en teknik som heter "swaddle" på engelska, "linda" på svenska, som kan hjälpa barnet att sova.

Jag tror att man avråder från det, pga. möjligt ökad risk för plötslig spädbarnsdöd (iaf. när jag fick barn senast, 3+ år sedan). Med det sagt så brukade jag lägga mina barn på en filt, linda in dem och bära runt dem tills de somnade och sen lägga ner dem och lätta på filten. Det funkade otroligt bra för mig. Men som den nervösa förälder jag ibland är så skulle jag nog inte linda dem för längre sovstunder.

Och mer tips:
- En bra sångbok! T.ex. silvriga barnkammarboken.
- Tänk på era handleder! Det är väldigt vanligt att få ont (framförallt för kvinnor) när man bär runt på barn mycket i början.

 

[zo0ok]

Det finns några enkla bra produkter:

LIDL har "Nappy Sacks"
Nätapoteken har "Tena Bed Secure Zone" i lagom storlek för en bebis.

 

[ceruleanfive]

Sen en grej som oftast inte nämns:
Från film och annan media så hade jag fått för mig att jag skulle bli något helt överöst med kärlekskänslor sekunden som de kommer ut. Så var det inte, iaf inte för mig. Jag blev mest förvirrad och mycket var jobbigt, först efter ett tag så fick jag djupare käbslor för min dotter (nu är honndet bästa i hela världen).
Har hört från andra som säger samma sak, så bli inte rädd ifall du inte blir helt golvad av kärlek första dagen.

För mig tog det nog två-tre år innan jag alls började trivas med att vara förälder, och det blev någon slags balans i hur mycket jag tyckte om ungen kontra hur mycket föräldraskapet förpestade min tillvaro. Nu efter sju år tycker jag nästan enbart att det är en tillfredsställande del av mitt liv. Men snart är det väl dags för tonåren...

 

[Gamiel]

- Köp begagnat om du kan, det är billigare o bättre för miljön, och om om det har hållit länge nog för att kunna säljas vidare kommer det nog hålla för er
- leksaker som ger ljud ifrån sig ska man undvika, det blir bara oljud för er.
- allt är tuggleksaker, om ni köper något som ni tänker att ungen ska leka med, tänk på om ni vill att hen ska stoppa det i munnen.
- klassiska leksaker är många gånger lika bra som moderna.
- på Barn | SVT Play och under barn kategorin på Öppet arkiv | SVT Play hittar du saker som kan underhålla när det behövs. Programmen i det senare har fördelen att de många gånger är lugna, man blir snabbt trött på den intensitet som många moderna barnprogram har.
- Naturdokumentärer på Tv:n fångar dem många gånger lätt och de är för de mesta lugna och kan vara intressant för dig. Gör också att de med tiden lär sig saker och ord.
- Det finns platser för barnvagnar på all kommunal trafik, använd dessa istället för att ta upp plats i korridorerna. Använd gärna mindre barnvagnar, de tar inte upp så mycket plats (f.d. konduktör).
- Om ungen får en mobbe/padda för underhållning så var säker på att du vet vad som kommer härnäst om den är inställd på automatisk uppspelning.

 

[Dilandau]

Här hemma väntas tillskott! Vilken dag som helst kommer en framtida rollspelare att komma till världen Det är min och frugans första barn, så vi söker tips och råd från alla håll och kanter. Och då det verkar som att en hel del personer här har barn kastar jag ut frågan.

Vad tycker ni är viktigt att tänka på den första tiden man får barn, typ de första veckorna?

Vi har inhandlat allt vi behöver och lite till. Vi kommer båda finnas på plats. Vi har lagat stora lass med mat till oss själva och fryst in. Vi har gått på kurser och läst böcker. Möblerat så att det ska passa barnet. Stålsatt oss på minimalt med sömn.

Stort tack på förhand

OK VARNING FÖR DEPPIGA TIPS. (Utan att ha läst alla andra svar.)

Mitt enda tips: Ha en krisplan.

Var beredda på extrem sömnbrist. Ert barn kanske sover toppen, det är mycket möjlig, men var beredda på att ni kan få ett kolikbarn som - ej överdrift - skriker 23h/dygn.

Prata igenom hur ni ska göra om så blir fallet. Hur kan ni se till att båda får så mycket återhämtning som möjligt? Är någon av er känsligare för sömnbrist än den andre?

Vad gör ni om någon av er går in i väggen, eller får en psykos? Vad gör ni om barnets mor får en förlossningsdepression?

Vad gör ni om mamman måste stanna kvar på sjukhus pga komplikationer? Vad gör ni om någon av er måste läggas in (på sjukan, psykakuten, whatever)?

Har någon av erexisterande psykisk ohälsa eller annat tillstånd? Kan sömnbrist, hormoner eller småbarnshets trigga igång något där? Vad gör ni då?

Hur ser ert sociala supportsystem ut? Har ni föräldrar el dyl som kan hjälpa er med vardagsbestyr? Loopa in dem redan nu.

Snacka helt enkel igenom alla ”om det värsta händer”-scenarier i förväg

 

[EvilSpook]

Grattis!

- Mitt tips är att ta det lugnt och andas!
- Barn går inte sönder så lätt som man tror.
- De dör inte av att skrika ett tag eller att de är lite hungriga. Stressar ni som föräldrar upp hakar barnet kanske på.
- Gör som ni själva vill och vad som funkar för er. Skit i expertis och tyckare när det passar er.
- Ta hjälp om ni behöver. Det finns massor att få! Känn ingen skam för det. Det är ingen jävla tävling.
- Ta det lugnt och andas!

De första 30-åren är värst!

Good luck!
//EvilSpook

P.S. Uppfostran är överskattat, amfetaminpreparat är det enda som egentligen funkar.

 

[Franz]

Än en gång, stort tack för alla tips, det är så himla fint!!! Angående att förbereda sig på det värsta, som @Dilandau och många andra påpekat, det har vi absolut gjort. Jag var själv ett kolikbarn som kunde gråta mig igenom hela nätter (av någon anledning var musik av Pink Floyd det enda som fick mig att somna) så vi räknar med att det förmodligen kommer bli så med vår lilla knatte. Vi har pratat väldigt mycket om det, och även om vi har krisplaner är vi helt inne på att vi kan komma att få omrevidera även dessa Och jag tycker inte alls att det är deppiga tips, tycker det är superbra tips!!!

 

[Oldtimer]

(av någon anledning var musik av Pink Floyd det enda som fick mig att somna)

God musiksmak redan som liten, alltså.

 

[crilloan]

1. Allt är på era villkor! släkt kan komma och hälsa på i den omfattning det passar er!
   1. Inför storhelger o liknande. Känn inte att ni har press på er att ni ska åka iväg på turné och beta av alla på listan. Vill de träffa er o knyttet kan de komma till er.
2. Det där med mys med frugan/partner.., det kan bli lite magert med det..., men det är viktigt att inte tappa helt. Bara för att man fått barn och har en roll till så får man inte glömma att man är ett par. Så, avdramatisera och håll kvar närhet. Jag fick tigga mig till en kram efter 6 veckor, det mådde vare sig jag eller relationen bra av.
3. Sov!, på riktigt alltså, sov när ni kan.
4. Dela på föräldraledigheten!
   1. Ett tips är att dela den i tre delar. Min fru var hemma först, praktiskt med amning, sedan delade vi på det. Jag jobbade 60% och var hemma två dagar i veckan (och vice versa) Sista tredjedelen var jag hemma på heltid. Ärligt talat, jobba tre dagar och sedan vara hemma med knottet på torsdag-fredag var helt fantastiskt!
5. Ligg och slappa på soffan med kotten sovande på bröstet, snusa på den halvskalliga rackaren. Tiden går fort.
6. Se punkt 1. Det är inte "rocket science" ta andras råd med en nypa salt och lita på er själva.

Lycka till

C

 

[Dilandau]

Jo en grej till: nästan alla råd man får från offentligt håll gäller bebisar som befinner sig inom någon sorts normalspann. Får man ett barn som ligger utanför det (behöver inte vara nån diagnos eller så ens) så blir de rätt värdelösa.

Och: föräldrar med lugna/enkla barn tror ofta att de är duktiga föräldrar och att det är deras förtjänst att barnen är som de är. Nej, de har bara haft tur i genlotteriet.

Samma omvänt: det är inte ert fel om ni får ett ”jobbigt” barn.

 

[Gutte]

Jo en grej till: nästan alla råd man får från offentligt håll gäller bebisar som befinner sig inom någon sorts normalspann. Får man ett barn som ligger utanför det (behöver inte vara nån diagnos eller så ens) så blir de rätt värdelösa.

Och: föräldrar med lugna/enkla barn tror ofta att de är duktiga föräldrar och att det är deras förtjänst att barnen är som de är. Nej, de har bara haft tur i genlotteriet.

Samma omvänt: det är inte ert fel om ni får ett ”jobbigt” barn.

Väldigt bra tips ovan. Dessutom när de närmar sig året så utvecklar de ofta en sak i taget så man ska inte jämföra allt för mycket med andra. Vissa lär sig gå tidigt men är sena i talet och tvärsom. Dessutom så bara för en annan familj har det jättelätt meden sak så kanske de har problem med en annan.

 

[Mogger]

Grattis!

En kul grej är att när/om barn no2 dyker upp så tänker man "vilken jävla semester det var när vi bara hade en!"

Vilket dock är omöjligt att fatta Men 2-3 barnsföräldrar ser på 1-barnsföräldrar som värsta glidare som inte vet hur bra dom har det!

Sen ordnar det upp sig i tonåren

 

[zo0ok]

Snacka helt enkel igenom alla ”om det värsta händer”-scenarier i förväg

Låt oss låtsas att det finns bara två personlighetstyper:
a) De optimistiska, som tror att allt bara kommer gå kanon för dem hela tiden, och gärna tar en ryggsäck och reser sista-minuten
b) De oroliga, kanske deprimerade, som oroar sig för allt som kan gå fel, och som vill planera allt minutiöst för att ha kontroll

Om du och din partner tillhör (a) så är det säkert bra att fundera på lite värsta-scenarier. Om inte annat för att skapa marginaler, både i livet och mentalt, för en stor påfrestning och ansträngning (vilket den än blir).

Om du eller din partern tillhör (b) så är jag faktiskt mycket tveksam till alltför defensiv negativ planering. Det generella tipset för människor som lever med oro och ångest är att leva i nuet (därför mindfullness).

Det finns 100 saker som kan gå fel när man får en bebis. De flesta drabbas väl av 1-4 "problem". Ingen kan veta vilka i förväg. Det tycker jag man ska förbereda sig på.

Sedan vi fick en bebis före jul har det varit några tillfällen när min hustru inte har varit "med i matchen". Då har jag klivit in, tagit ansvar, och hon har fått ta hand om sig själv. Jag har också varit "inte med i matchen" och då har min hustru klivit in och jag har fått ta hand om mig själv. Det är en trygghet som jag tror kan vara minst lika viktigt som att planera för olika scenarier.