Jag slutade på mina villkor, inte deras.
De hade alltså ett styrelsemöte där den enda postan i princip var att jag, två av mina vänner, och en tjej skulle uteslutas ur föreningen (eftersom vi, citat, "spred dålig stämning"). Annars skulle föreningens kassör (eller i praktiken: diktator) sluta - och han var den ende som kunde något alls om ekonomin - gilla't eller ej, han behövdes.
Jag lyckades dra dit tillräckligt många av mina supportrar, trots att styrelsemötet utlystes på mycket kort varsel, för att kunna genomdriva att jag skulle få vara kvar, och diktatorns hot visade sig vara tomt. Jag vann den konflikten.
Däremot var jag inte beredd att lägga ner själ och hjärta och hålla i 4-5 grupper i en förening som inte ger en någon uppskattning. Därför väntade jag någon månad tills jag ordnat annat boende (jag bodde i en av föreningens lägenheter), vartefter jag helt sonika bad dem att dra åt helvete och stack. Mina villkor.
(Att jag slutade fick omkring 5-10 andra att också sluta, eftersom jag tydligen var den ende ledare de gillade).
Tydligare?
