Nekromanti Fading Suns
- Thread starter Niklas73
- Start date
G
Guest
Guest
Settingens grundpremiss är riktigt trevlig. En högt stående civilisation har fallit och ett mörker sänker sig över de kända solsystem. En del glöms bort.
Många planeter faller tillbaka till en teknologisk nivå mellan medeltid och sent artonhundratal. (typ)
Människan kan fortfarande resa mellan stjärnorna men denna konst är få förunnad - endast de rikaste adelshusen samt gillena har tillgång till rymdskepp.
Jag har själv aldrig spelat Fading Suns men det vore ballt att pröva. Skulle dra igång en kampanj i settingen men det föll, som alltid, på att folk inte har tid.
Det finns jäkligt mycket splatbooks till spelet också. Kan nog ha med att det är ett par White Wolf-snubbar som ligger bakom Fading Suns.
Många planeter faller tillbaka till en teknologisk nivå mellan medeltid och sent artonhundratal. (typ)
Människan kan fortfarande resa mellan stjärnorna men denna konst är få förunnad - endast de rikaste adelshusen samt gillena har tillgång till rymdskepp.
Jag har själv aldrig spelat Fading Suns men det vore ballt att pröva. Skulle dra igång en kampanj i settingen men det föll, som alltid, på att folk inte har tid.
Det finns jäkligt mycket splatbooks till spelet också. Kan nog ha med att det är ett par White Wolf-snubbar som ligger bakom Fading Suns.
Fading Suns är jättetufft.
Eftersom systemet verkar vara under ombyggnation i och med den kommande tredje utgåvan kommer jag mest snacka setting nu då, med fokus på utgåva två.
Settingen är som en underlig blandning av Dune, WH40K, Bysantinska Kejsardömet och fan vet vad mer.Mänskligheten började resa mellan solsystem med hjälp av enorma Jumpgates (tänk dig en stor jävla cirkel i metall som man hittar bortom Pluto som med hjälp av en speciell nyckel gör så att man åker genom den och dyker upp i ett helt annat solsystem genom en annan metallcirkel). Allt är frid och fröjd och teknologin utvecklas och sen skiter sig allt med en ekonomisk och social kollaps som närmast kan liknas med Västroms fall i västereuropa. Stuff happens, och när spelet utspelar sig består spelvärlden av ett kejsardöme som sträcker sig över flertalet solsystem, omgivet av underliga barbarer, teknologiskt överlägsna rymdvarelser och äckliga elaka sporaliens som vill åt våra liv. Inuti kejsardömet har vi kättarkulter, demondyrkare, adelshus som vägrar komma överens, en svag centralmakt, en kyrka som är fragmenterad av sekterism och handelsgillen som envist håller på sina monopol.
Mänskligheten har tillgång till teknologi som vi inte kan tillverka längre, som rymdskepp, duellsköldar (Dune!) och laservapen, men dessa är reserverade för eliten och för den genomsnittlige livegne är detta ren och skär magi.
Grundtanken är att en spelargrupp ska ha minst en adelsperson, en präst av någon form och en gillemedlem, i alla fall verkar det så av hur exemplen beskriver ting. Dessa ska sedan antingen göra vad de vill, eller jobba i smyg åt kejsaren som ett slags troubleshooters som reser runt och rättar fel. De gånger jag spellett Fading Suns har detta aldrig skett, utan spelarna har dykt rakt in i adelns intriger och orsakat mer fanstyg än det fanns från start. Anledningen till att varje maktgrupp i imperiet är uppdelat i flera interna fraktioner beror tydligen på att det hela ursprungligen skrev av en jeppe som skrivit Vampire, men som tur är får man inga förmågor eller krafter av att tillhöra en viss fraktion.
Fading Suns är kul. Något speciellt jag kan berätta om?
Storuggla, its even got monkeys
Eftersom systemet verkar vara under ombyggnation i och med den kommande tredje utgåvan kommer jag mest snacka setting nu då, med fokus på utgåva två.
Settingen är som en underlig blandning av Dune, WH40K, Bysantinska Kejsardömet och fan vet vad mer.Mänskligheten började resa mellan solsystem med hjälp av enorma Jumpgates (tänk dig en stor jävla cirkel i metall som man hittar bortom Pluto som med hjälp av en speciell nyckel gör så att man åker genom den och dyker upp i ett helt annat solsystem genom en annan metallcirkel). Allt är frid och fröjd och teknologin utvecklas och sen skiter sig allt med en ekonomisk och social kollaps som närmast kan liknas med Västroms fall i västereuropa. Stuff happens, och när spelet utspelar sig består spelvärlden av ett kejsardöme som sträcker sig över flertalet solsystem, omgivet av underliga barbarer, teknologiskt överlägsna rymdvarelser och äckliga elaka sporaliens som vill åt våra liv. Inuti kejsardömet har vi kättarkulter, demondyrkare, adelshus som vägrar komma överens, en svag centralmakt, en kyrka som är fragmenterad av sekterism och handelsgillen som envist håller på sina monopol.
Mänskligheten har tillgång till teknologi som vi inte kan tillverka längre, som rymdskepp, duellsköldar (Dune!) och laservapen, men dessa är reserverade för eliten och för den genomsnittlige livegne är detta ren och skär magi.
Grundtanken är att en spelargrupp ska ha minst en adelsperson, en präst av någon form och en gillemedlem, i alla fall verkar det så av hur exemplen beskriver ting. Dessa ska sedan antingen göra vad de vill, eller jobba i smyg åt kejsaren som ett slags troubleshooters som reser runt och rättar fel. De gånger jag spellett Fading Suns har detta aldrig skett, utan spelarna har dykt rakt in i adelns intriger och orsakat mer fanstyg än det fanns från start. Anledningen till att varje maktgrupp i imperiet är uppdelat i flera interna fraktioner beror tydligen på att det hela ursprungligen skrev av en jeppe som skrivit Vampire, men som tur är får man inga förmågor eller krafter av att tillhöra en viss fraktion.
Fading Suns är kul. Något speciellt jag kan berätta om?
Storuggla, its even got monkeys
För mig som skriver scifi så är det intressant att höra om andra settings. Det här gillar jag. Nästan lite synd att jag inte kläckt det själv då jag touchar lite av Fading Suns. Starchallenges värld är ju så mycket större och spänner över en hel galax med olika teman. Det där var mysigt och första gången jag känt mig bekväm med en mindre scifi värld än StarWars galaxy som också är häftig. Du får berätta vad du vill. 
Svarte Faraonen
Sumer is icumen in
Fading Suns är tjej-40K.
Svarte Faraonen
Sumer is icumen in
Inte lika förbannat testosteronstinnt, och som beskrivits ovan rätt likt Vampire (typiskt tjejspel!) på sina ställen. Lika tydligt som att man inte bör spela 1700-talsspel med folk som inte kan franska.Recca said:
Det som slog mig med Fading suns, är att de inte riktigt verkar veta vad de vill göra med spelet. Det fanns väl många uppslag som inte verkade följas upp ordentligt.
Jag har inte spelat det, men vad du skriver Storuggla verkar stämma lite med mina intryck - att det finns ett tema, men som torde vara svårt att plocka upp i spelet.
Jag identifierade också Dune som en tydlig influens, men jag kom också att tänka på Dying Earth - fast utvidgat i omfattning.
Jag har inte spelat det, men vad du skriver Storuggla verkar stämma lite med mina intryck - att det finns ett tema, men som torde vara svårt att plocka upp i spelet.
Jag identifierade också Dune som en tydlig influens, men jag kom också att tänka på Dying Earth - fast utvidgat i omfattning.
Wilmer
Hero
Även om jag förstår precis vad du menar så kan ditt inlägg uppfattas som misogynt av flera skäl och dessutom vilseledande beroende på vilka fördomar man har om manligt/kvinnligt.Svarte faraonen said:
Svarte Faraonen
Sumer is icumen in
Jo, jag kanske borde sluta försöka vara deadpan i text.
bladerunner_35
Warrior
Finns det någon anledning att titta på Fading Suns nya version när den kommer, om jag redan har 40K som en av mina favoritrollspel?Storuggla said:
"Finns det någon anledning att titta på Fading Suns nya version när den kommer, om jag redan har 40K som en av mina favoritrollspel?"
Det beror på vad du tycker om 40K. Om du gillar det så finns det väl ingen anledning. Om du tycker det borde finnas mer utrymme för intriger, socialt finlir och mindre totalt krig med enorma siffror och skitstora rustningar? Ja.
Jag har aldrig riktigt gått igång på 40K så jag är inte rätt person att göra jämförelser mellan de två, men jag upplever FS som ett mångfacetterat rollspel med mer djup än 40K. Men ha i åtanke att jag inte alls är intresserad av 40K, så mina åsikter är något... vinklade.
Storuggla, men kakor gillar jag
Det beror på vad du tycker om 40K. Om du gillar det så finns det väl ingen anledning. Om du tycker det borde finnas mer utrymme för intriger, socialt finlir och mindre totalt krig med enorma siffror och skitstora rustningar? Ja.
Jag har aldrig riktigt gått igång på 40K så jag är inte rätt person att göra jämförelser mellan de två, men jag upplever FS som ett mångfacetterat rollspel med mer djup än 40K. Men ha i åtanke att jag inte alls är intresserad av 40K, så mina åsikter är något... vinklade.
Storuggla, men kakor gillar jag
bladerunner_35
Warrior
Då förstår jag. Jag hade börjat bli lite sugen på Fading Suns 3 men efter dina kommentarer håller jag mig till 40K. Tack för informationen!Storuggla said:
"ag hade börjat bli lite sugen på Fading Suns 3 men efter dina kommentarer håller jag mig till 40K. Tack för informationen!"
Ha i åtanke att det här är baserat på utgåva två. Jag har noll koll på vad trean blir. Och utgåvor brukar ju skilja sig...
Storuggla, vem drog i huvudbrytaren
Ha i åtanke att det här är baserat på utgåva två. Jag har noll koll på vad trean blir. Och utgåvor brukar ju skilja sig...
Storuggla, vem drog i huvudbrytaren
Enligt min bror så är nya verisionen klar för tryck, det är bara det att ansvarig utgivare sagt att de inte tänker trycka den i sin nuvarande form, så den processen står still för tillfället. Vill någon ha mer infå kan jag säkert pressa bror min på detaljer.
Übereil
Übereil
"Enligt min bror så är nya verisionen klar för tryck, det är bara det att ansvarig utgivare sagt att de inte tänker trycka den i sin nuvarande form, så den processen står still för tillfället."
Det låter som ett underligt tilltag, om jag får säga så.
Storuggla, rädda limpan
Det låter som ett underligt tilltag, om jag får säga så.
Storuggla, rädda limpan