fairy-priser

[anth]

Det finns massor med berättelser/historier om faerie.
T.ex. Neil Gaimans Stardust.
Där finns ofta berättelser om en fairy market där man kan köpa nästan vad som helst ... om man kan betala.

Priserna är dock ofta brutala för oss IRL.
Det kan vara saker som: "tio år av ditt liv", eller: "minnet av din första kärlek".
Men för spelare är detta en bagatell:
- vem bryr sig om en rollperson förlorar tio år av sin ålderdom när livslängden för rollpersonen antagligen är max ett år till?
- vem bryr sig om rollpersonen inte längre kommer ihåg sin första kärlek, då spelaren inte ens nämnt denna i sin background story?

Har ni förslag på fairy-priser som fungerar i rollspel?

 

[Oldtimer]

Jag tänker att det behöver knytas till något spelmekaniskt för att få något riktigt klös.
I ett d20-system, så skulle en permanent -1 på alla d20-slag vara något man hatar.

 

[Rymdhamster]

Jag gillar när man knyter betalningen till rollpersonens grundegenskaper. Så det kanske presenteras som "minnet av din första kärlek", men det har effekten att rollperosnen får avdrag på karisma typ. "10 år av ditt liv", avdrag på fysik,

Och självfallet är älvorna bara intresserade av rollpersonens bästa grundegenskaper. Nån som redan har kass karisma har liksom inget som lockar en älva där.

Även färdigheter kan ju påverkas av detta.

 

[Leon]

Är inte den uttalade kostnaden fluff, och så låter man det också kosta xp/erf, rent spelmekaniskt?

 

[Ulfgeir]

Deras "tur" under en viss tid. Medför att varje gång spelaren slår tärning för färdighetsslag/attacker så slå 2 tärningar och ta det sämsta resultatet...

Deras drömmar. Fast bara de bra drömmarna, så de plågas varje natt av mardrömmar, och blir därför inte utvilade. Så ge dem mindre mängd spells/psyke/sanity återfås vid vila.

 

[Magnus Seter]

Saker du kan få betala för en "fairy gift":

- Din röst
- Ditt fina magiska föremål
- Din syn (närsynthet = de kan inte använda avståndsvapen på annat än short range)
- Ditt hår (beroende på kom de bygger mycket av sin rollperson på att de är vackra och har gyllene lockar)
- Din ridförmåga (kan inte rida vare sig häst eller elefant, eller nånting annat)

Jag gillar Ulfgeirs tanke också, att man får "disadvantage" på allt.

 

[Genesis]

- vem bryr sig om en rollperson förlorar tio år av sin ålderdom när livslängden för rollpersonen antagligen är max ett år till?
- vem bryr sig om rollpersonen inte längre kommer ihåg sin första kärlek, då spelaren inte ens nämnt denna i sin background story?

Rollpersonen?

 

[Rymdhamster]

Deras "tur" under en viss tid. Medför att varje gång spelaren slår tärning för färdighetsslag/attacker så slå 2 tärningar och ta det sämsta resultatet...

Ooo, jag gillar det här! Som utveckling hade jag antagligen get SL ett bestämt antal poäng som SL sen kan spendera för att ge rollpersonen minus på specifika slag. Så spelaren inte kan vänta ut priset (om det är tidsbegränsat) eller försöka slå bort det på "onödiga" slag.

Utan det kommer dyka up när det faktiskt är en viktig situation >)

 

[Genesis]

Mer hjälpsamt förslag: En kroppsdel.

 

[Oldtimer]

Mer hjälpsamt förslag: En kroppsdel.

Inte på spelaren, hoppas jag?

 

[Tant Ragnar]

En tärning.

 

[anth]

Rollpersonen?

Det är grejen: spelaren behöver inte bry sig om vad rollpersonen känner. Om rollpersonen får en kniv i magen känner inte spelaren någon smärta.

Jag vet att det finns spelare som kan rollspela att de förlorat minnet av sina första kärlek och det blir fantastiskt - men de flesta spelare kommer bara fortsätta som om ingenting har hänt.

Ska det göras effektivt ska spelledaren säga till spelaren att rollpersonen förlorat minnet av något som är viktigt för denne, men inte berätta vad.
Sedan kan okända personer komma fram och undra varför rollpersonen inte känner igen dem:
- en främmande kvinna kommer fram och frågar varför rollpersonen övergivit sin fru och sina barn.
- en främmande man kommer fram och frågar varför rollpersonen försvann från sitt jobb.
Det kan bli intressant rollspel.

 

[anth]

Här har jag samlat några av sakerna som ni inspirerat till.
fortsätt gärna att komma med förslag.

Många bra tips.
Självklart ska det vara minus på grundegenskaper/färdigheter.
Man kan tänka sig -1, -2, -1d6, eller disadvantage - men jag tror att för "vanliga" saker räcker det med -1 eller -2.
Jag tror också att det blir roligare om man får minus för specifika situationer; som -1 fysik för man har sämre hälsa, -1 karisma för att man blivit fulare, man har -1d6 på avståndsattacker för att man blivit närsynt, man har -1 på allt om man är i solljus för man blivit överkänslig,...

Jag tycker även om tanken att använda ett rollspels penalty regler, t.ex. för fatigue/exhaustion.
T.ex. man är exhausted så länge solen är under horisonten (natt).

Man kan tänka sig "konstiga tabun" som att inte bära röda kläder, inte vända sig västerut, inte äta kött, inte tala med kvinnor.
Det känns dock mer som "munk-löften" än något som fairies skulle kräva i betalning.
(givetvis med någon jobbig penalty om man bryter mot tabut)

Jag tycker om tanken att använda xp/erf som straff.
Alla som spelat äldre DnD och OSR känner till energy drain, d.v.s. man förlorar en level, men man kan även tänka sig -10 % xp på all ny erfarenhet.

Jag kan tänka mig saker som att alla djur reagerar negativt på en, eller att alla växter man rör vid vissnar - men det känns mer som förbannelser.

Man kan tänka sig att man delvis förlorar synen/hörseln vid specifika situationer: Man kan inte höra mäns röster eller ljud de åstakommer, eller att man inte kan se goblins. Det kan leda till intressanta strider.
(man kan tänka sig förlora andra sinnen som lukt, smak, känsel - men det har inte lika stor effekt vid rollspelsbordet)

Man kan tänka sig att man förlorar resurser, som att spell slots permant försvinner, eller man får färre hit points.

 

[Rymdhamster]

Oo, jag blev påmind om en SLP i en av de där Penny Arcade-spelen från PAX som hade en mental blockering som gjorde att han inte kunde acceptera alvers existens. Så till den grad att han inte ens kunde se eller höra alver.

 

[Genesis]

• SL tar spelarens rollformulär och spelaren får inte se på det mer.
• Rollpersonen glöms bort av alla andra.
• Rollpersonen får ett dåligt rykte som folk tror på.
• Rollpersonen förlorar förmågan att älska (funkar kanske inte då spelare inte bryr sig)
• Rollpersonen förlorar sin själ. Det märks inte nämnvärt, förutom att hen räknas som vandöd med allt vad det innebär.
• Rollpersonen förlorar förmågan att göra sig förstådd, och allt hen säger misstolkas konstant.
• Rollpersonen betalar med sin självbehärskning och måste slå viljeslag för att inte tappa humöret när det är motigt eller folk säger emot hen.
• Rollpersonen förlorar förmågan att känna smärta eller se sina egna skador. Spelledaren slår skada dolt och talar inte om hur många hitpoints som återstår.

 

[JohanL]

I ett spel som QuestWorlds (gamla HeroWars/HeroQuest) är det enkelt - skapa en egenskap med namnet på kostnaden och en lagom rating. Sedan kan den egenskapen användas (antagligen mot dig) i lägen där den är relevant. Dessutom får man XP av att utsättas för sina nackdelar, så det finns till och med en chans att spelaren kommer att leta efter relevanta tillfällen.

 

[Tre solar]

Rollpersonen?

Jag tycker ofta att det här räcker. Jag hade till exempel en spelare vars rollperson bytte bort tio år av sitt förflutna. Han blev av med sitt slag på bakgrundstabellen, men framförallt förändrades rollpersonen jättemycket. Rollpersonen hade begått ett illdåd, som nu plötsligt var borta. Så på ett sätt var det nästan som en belöning, men det blev ändå ett påtagligt pris eftersom en del av rollpersonen försvann.

 

[Genesis]

Jag tycker ofta att det här räcker. Jag hade till exempel en spelare vars rollperson bytte bort tio år av sitt förflutna. Han blev av med sitt slag på bakgrundstabellen, men framförallt förändrades rollpersonen jättemycket. Rollpersonen hade begått ett illdåd, som nu plötsligt var borta. Så på ett sätt var det nästan som en belöning, men det blev ändå ett påtagligt pris eftersom en del av rollpersonen försvann.

Det har nog mycket med spelstil att göra, gissar jag. Som jag spelar och i min grupp hade det varit en jättegrej och man hade byggt ut det till en dramatisk handling. Men om man mer spelar med ett "lösa-uppdraget"-upplägg där rollpersonen är ett verktyg som spelaren använder för att besegra äventyret så har det ju såklart ingen större påverkan. Båda varianterna kan absolut vara funktionella spelstilar.

 

[Loffeboll]

Ersätt KP med återstående livslängd som i "miseries & misfortunes" och låt skada förkorta livslängden. Då kommer spelarna bry sig om ifall de förlorar 10 år av sin förväntade livslängd

 

[Theo]

Oo, jag blev påmind om en SLP i en av de där Penny Arcade-spelen från PAX som hade en mental blockering som gjorde att han inte kunde acceptera alvers existens. Så till den grad att han inte ens kunde se eller höra alver.

Den finns i gamla Mutant också!