Nekromanti Familjenshuvudnäring

[PubisFlarup]

Här kommer ännu ett "fel" i Eon II. På familjehuvudnäringstabellen kan man få resultatet vapenmästare. Då får man bland annat Ob1t6+1 enheter stridsvana. Detta känns ganska besynnerligt då Vapenmästarna är det yrke i krigarens väg som erhåller minst stridsvana. Ska detta vara så eller är det dags för en ändring.

 

[Duddmannen]

Ikväll på Ricki Lake: Familjekrigföring...

Jag tycker att det över huvudtaget är besynnerligt att man ska kunna få stridsvana genom att ens familj sysslar med ett visst yrke. Stridsvana måste man ju skaffa själv enligt min åsikt. Om inte ens familj är stamgäster hos Ricki Lake (eller EONs motsvarighet) så bör inte Stridsvana ingå som färdighet.

 

[Bjorn]

Vapenmästarens söner och stridserfarenhet

Ja vadå...

Vapenmästarens enda "riktiga" erfarenhet av strid är ju endast när han kommer hem från dojon med ett eller två glas (för mycket) saké inanför västen och spöar på ungarna och/eller frugan.

Detta lär ju knappast vara nog för att ge honom något SV kryss. Däremot att Pappa kommer hem när man är säg 10 bast och går lös på en med Lldorin eller motsvarande för att det är "past your bedtime" borde väl vara SV-kryss grundande!

Mysteriet löst...

/Bjorn

 

[Phelan]

Stridsvana kan inte tränas, däremot med undervisning höjas till högst 5. Så, effekten av att pappa hotade dig med bambustavar i dojon under hela din uppväxt är att du kan få inte Ob1T6+1 enheter till Stridsvana, men däremot två enheter för att ha 5 i Stridsvana innan du börjar din egentliga karriär.

Som förslag till liten ändring, alltså.

Mvh / Phelan

 

[Ymir]

Re: Gordisk uppfostran

Tja, det finns ju riktigt notoriska fäder, som gör barn- och hustrumisshandel till en konstform. Min gamla rollperson Penziors fader Tzerechin var en sådan, en gravt krigsskadad gordisk survivalist som ville 'härda' frugan och ungarna lite. Penziors bror fick skallen spräckt när han var 4 sedan farsan kastat ut honom genom ett fönster i Casemian, och den enda dottern fick fingrarna knäckta när hennes paniska försök att brodera med gråten i halsen inte motsvarade faderns förväntningar på hennes estetiska begåvning. Hans ungar förtjänade allt lite stridsvana, Tzerechin.

Fast jag håller med - mer än 5-6 bör man inte kunna ha utan att ha varit inblandad i, eller iallafall bevittnat, verklig strid.

- Ymir, måttligt härdad

 

[walium]

Lidande

Du har tydligen en viss förkärlek för lidande och rollpersoner med en våldsam historia?

 

[Ymir]

Re: Lidande

Jag är inte tortyrmästare för intet. Ångest = bra. Mer ångest = bättre.

Du har väl hört om Första Snön, ändå? Och Shie?

- Ymir, ångestvirtuos

 

[walium]

Re: Lidande

"Du har väl hört om Första Snön, ändå? Och Shie? "

Första Snön har jag hört om och jag hoppas liksom troberg på fortsatta rapporter om hur det går för henne. Däremot tror jag inte att jag har hört talas om Shie. Fast det lär ju knappast var någon solskenshistoria det heller.

 

[Ymir]

Re: Lidande

Lustigt, jag fick anledning att nämna Shie i din tråd på rollspelsforumet nyss: http://forum.rollspel.nu/showthreaded.ph...;o=&fpart=1

Till Shie har jag en komplett (fast väldigt sentimental) bakgrundshistoria skriven, om du är intresserad.

- Ymir, gråter fortfarande när han läser den och lyssnar på Nobuo Uematsus 'Home, sweet home' samtidigt.

 

[Lontryuin]

Vilka är det vapenmästare har? <Vapen>, Undvika och Undervisa? Ta ett vapen eller ledarskap eller heraldik eller något sådant...

 

[Duddmannen]

Mycket vettig lösning. [NT]

NT = No Text (Ingen text)

 

[Vindhand]

heh

Tala om att tolka fel... Jag läste din rubrik och antog att du skämtsamt refererade till uppfostran genom svärdshugg genom att kalla den gordisk (som i den Gordiska knuten som Alexander den Store högg av)

Jag kanske bara har sjuka referensramar

 

[Morgoth]

Re: Lidande

Ångest = bra. Mer ångest = bättre.

Hejsan. Det finns andra vackra saker, det behöver inte röra sig om ångest, någonting som jag och Arvid har bevisat med vårt lilla känslospel i Tribe 8... hm, ja, det tycker jag iallafall... *skryta* (och nu känns det naturligtvis som om ni andra får alldeles för lite uppmärksamhet också, vänta bara, er tid kommer... jag har någonting speciellt planerat för var och en av er ).

Okej, lite om dina ångestspel: de är skickligt konstruerade, och visst, de rör, men dina rollpersoner verkar vara utsatta för någon sorts lidande på heltid. För visst är det mer dramatiskt om tillstånd plötsligt förändras till det sämre? Det måste bli en större upplevelse för både rollperson och spelare, en större kraft... ja, du fattar. Okej, okej, du vet antagligen bäst, men som läsare blir ångestspelen mer intressanta om de innehåller någon sorts degradering av tillstånd, inte evigt lidande, från födsel (för då är ju rollpersonen... typ... van ).

Det var det jag ville ha sagt, ungefär. ^_^

/Mogge, skriver lite osammanhängande, men det blir ju mer humant på det sättet... eller hur?

 

[Ymir]

Re: Lidande

Självfallet måste andra känslor också få utrymme. Utan godhet, kärlek och glädje finns inget att förstöra, trots allt.

Och mjae...det är nog mest du som feltolkar mig. Betänk att Shie är det mest tragiska jag spelat, trots allt, och också för hennes del kunde det bli värre än det redan var...och blev det. Ja, jag tycker väldigt mycket om utsatta rollpersoner med gott om ångest i bagaget, men det gör ju inte att det inte finns utrymme för mer. Hur roligt vore det, liksom?

Med andra ord, jag håller med dig fullständigt.

Vidare kan det nog vara på sin plats att förtydliga att mitt rollspelande egentligen innehåller ett ganska normalt känslospektrum, även om jag tar för givet att du förstår det. Jag är liksom inte ensidig i min ångest-fetischism...hur intressant vore det om det blev slentrian, liksom? Att många karaktärer har mycket sorg bakom sig och bär på mycket negativa känslor gör dem ju oftast inte oförmögna att bjuda på ett leende ibland...

...och det är ju just det leendet, i allt mörker och all sorg, som fascinerar mig så.

- Ymir, som tycker karaktärsgestaltandet är det allra roligaste med rollspel

 

[Warth]

Nej, det förefallar ganska logiskt att man inte kan träna stridsvana, eftersom det är ett mått på¨hur erfaren man är i strid (precis som namnet säger... ), men det är klart. Frågan är också vad som bör betecknas som strid. Är ett barslagsmål detsamma som ett fältslag. Knappast! Trots detta bör man erhålla stridsvana för mindre incidenter, kanske inte barslagsmål men mindre dispyter som "lösts" med blankvappen, så kallade dueller...

Tanken att man kan få börja med 5 i stidsvana om man har haft en hårduppväxt låter rimlig, men SL bör ha i åtanke vilken typ av "strid" det är som RPn har erfarenhet av.

 

[Phelan]

Jag refererade inte till logik, jag hänvisade till vad reglerna i Eon faktiskt säger om på vilka olika sätt man kan höja färdigheter.

Men om vi ska resonera runt problemet så tror jag att med ett lågt värde, som 5, i Stridsvana är det egentligen sak samma vad för slags strid du har erfarenhet av. Detta borde egentligen representera att man börjat få lite insikter om vad som händer när man hamnar i en farlig situation - adrenalinet börjar flöda, man är medveten om hur lätt det är att "frysa" och inte kunna agera när det börjar ske saker runt om en osv även om man inte riktigt lärt sig kontrollera sina reaktioner. Sådana grundläggande tror jag man kan ta till sig genom undervisning/träning i grupp, med rätt utrustning och pedagogiska kunskaper kanske man skulle kunna träna upp den aspekten över FV5, men om de insikterna finns på Mundana är jag tveksam till.

Mvh / Phelan