Nekromanti Famous last stands...

[Reddokk Fheg]

Satt och tänkte på "the lone viking on stamford bridge" Och då började jag fundera på sådana saker i rollspel. Om någon har någon rolig historia om deras eller andras rollpersoner som gjort något liknande. Eller försökt sig på något liknande men misslyckats fatalt.
Sådant kan ju alltid vara kul att höra

Om ni aldrig har hört talas om "The lone viking on stamford bridge" så var det under Harald Hårdrådes invasion av England 1066. Enkel version är att när vikingarna blev överaskade av saxarna Vid Stamford. med endast en liten grupp vikingar på västra sidan som snabbt blev dräpta. så ställde sig en ensam viking på bron i ett försök att ge sina vapenbröder en chans att omgruppera sig. Där häll han ensam stånd mot den engelska armen i närmare 1 timme. de tog sig inte över bron, och var inte så att dräpa honom tills en eller flera soldater flöt in under bron och sårade honom med spjut som de stack upp underifrån mellan plankorna. Då låg redan ett 40 tal saxare redan döda framför fötterna på den ensamme vikingen.

Men jag föreslår att ni googlar detta. lätt att hitta historier om denna namnlösa viking ovch är väldigt intressant. Hur mycket som är överdrifter och hur mycket som är sant är svårt att säga eftersom det var ca 1000 år sedan. men legenden om honom lever vidare idag även om ingen längre mins hans namn

 

[Krille]

En gång i Star Wars d6 eskorterade våra rollpersoner två medicinfregatter. Vi flög X-vingar och patrullerade, då det plötsligt kom en Imperial Star Destroyer och började spy ut TIEs. Okej, vi är hjältar, men det finns inte en suck i Hälsingland mot så många TIEs. Vi skulle kunna skydda en fregatt tills den kunde hoppa, men inte båda. (Vilket jag antar var poängen: det skulle vara ett svårt val.)

Vi sa egentligen inte något högt, men vi insåg vad vi var tvungna att göra. Vi anföll Star Destroyern.

Och spelledaren kom av sig. "Men, det är en Star Destroyer."
"Vi vet" sa vi.
Spelledaren tog ett papper och ritade en jättetriangel. "Det här är en Star Destroyer." Sex små prickar. "Det där är ni."
"Vi vet" sa vi. Och sen började vi fördela mål på Star Destroyern: hangaren, sköldgeneratorn, bryggan, närförsvaret…

Det gick upp för spelledaren att vi faktiskt inte skämtade, utan tänkte göra det. Så han gick ut och rökte och tänkte lite.

Sen kom han tillbaka. Vi presenterade vår plan, han lade upp ett försvar och drog tillbaka en himla massa TIEs för att stoppa oss, och sen körde han striden enligt reglerna. Det tog typ resten av kvällen, vi stendog allihop – en del nerskjutna, andra av kamikaze-anfall – men skadade Star Destroyern och fregatterna kom undan.

Det var episkt!

 

[Daniel]

Två last stands från Eon:

Rollpersonerna har bordat den härjande odöda korsarflottans amiralsskepp, och episk närstrid har utbrutit mot zombiebesättningen. Skrovet är skadat och skeppet har börjat sjunka medan striden fortsätter. Spelarna konsulterar sina rollformulär och inser att bara en av dem sett till att skaffa sig någon passabel färdighet i Simma. Eftersom de ändå förmodligen kommer drunkna fortsätter de striden mot de odöda medan skeppet bryter samman och sjunker som Titanic. Den ende karaktären som kunde simma dyker från akterkastellet, men överlever inte. Och det avslutade den kampanjen.
?
Rollpersonerna är jagade av hundra tiraker genom ett kuperat skogslandskap (tänk Uruk-Hai vid Amon Hen i Peter Jacksons Sagan om Ringen) och har halvsprungit i timmar med alltmer ifyllda Utmattnings-kolumner. Nu börjar tirakerna hinna ikapp. Två av spelarna, som redan tidigare aviserat att de inte skulle ha tid att fortsätta i kampanjen, stannar på en hög stenbro som leder över en djup skogsravin, drar sina svärd och säger åt de andra att fortsätta. Och med den scenen försvann de två ur spelet. (Vi spelade dock inte striden, utan lämnade karaktärernas slut öppet ifall de skulle vilja återvända.)

 

[Rymdhamster]

Mmmm...

Två nekromantiker ledde en smärre här av zombies över en smal bro mot oss. Vi behövde utföra ett uppdrag innan vi kunde fly, men skulle aldrig hinna innan hären överföll oss.

Utrustad med mitt mäktiga svärd och ett heligt föremål som drev bort och förstörde odöda klev jag ut på bron för att köpa mina vänner tid nog att göra vad som behövde göras. Jag var en kompetent krigare så med det heliga föremålet för att hålla hären stången trodde jag mig kunna besegra eller åtminstånde sinka trollkarlarna tillräckligt länge även om det kanske skulle kosta mig livet (jag strävade efter att vara en sann hjälte, så som i sagorna).

När fiendens slemma svartkonstnärer insåg att deras zombiearmé inte kunde gå närmare tog de sig en extra titt på mig, drog sina slutsattser och kastade en paralyserande trollformel på mig så att jag inte kunnde röra ens ett finger. Sen gick en av dem fram till mig, tog det heliga föremålet och slängde det ut från bron.

Därefter kunde de i lugn och ro leda sin zombiehär rakt förbi mig och allt jag kunde göra var att stå blick stilla och gny. Jag kunde inte ens ropa en varning åt mina vänner.

På något sätt överlevde samtliga rollpersoner, även om ett par uppskattade och väldigt användbara SLP:er strök med i den följande striden.

 

[Lukas]

Tja förra Gothcon spelades det en massa "Last stand" som är ett 15minuters rollspel som handlar om att göra just ett sådant Last stand

 

[Reddokk Fheg]

Haha glömde totalt bort att jag postat det här. Läste genom svaren och sen... ja mitt minne gjorde som det ofta gör. stängde av totalt.

Var kul att läsa i alla fall. Är löjligt förtjust i last stands. Speciellt i rollspel så jag uppskattade att läsa svaren

 

[2097]

Detta skedde när jag var DM i 5e.
I Caverns of Thracia finns det en riktigt ful Sierra-fälla som är rätt svår för spelarna att på nåt rättvist sätt kunna förutsäga. Skriver det i en spoilertagg så ni som ännu inte DM:at eller spelat Caverns of Thracia kan skippa.

Spoiler

Det är ett rum med en skraltig hängbro som kryllar av giant bats, dvs inte swarms of pytte-bats utan dom stora jättarna, och dom går apeshit om spelarna har magiskt ljus ist för traditionella facklor. Givetvis hade mina spelare detta så dom blev anfallna av bats.

Oavsett anledning så var det då såhär: Ett party på fyra som blivit anfallna av jätteläderlappar. Tre RP ramlade ner för hängbron. En dog, en medvetslös i 1d4 timmar, och den tredje spelade död bland liken och stalagmiterna där nere. (Jag kom på senare på kvällen, när spelarna hade gått, att dom hade ju kunnat använda sina immovable rods för att rädda sig.)

Den fjärde RP:n ställde sig i dörröppningen. Han var mkt kralligare än batsen i mêlée så om dom hade hållt sig nära honom hade han vunnit. Så på bron hade läderlapparna haft fördelen med sina svepattacker. Men i dörröppningen kunde spelaren på ett mkt grindigt och segt sätt lyckats döda dom alla. Och sen drog han från dungan och dom två överlevande från stalagmithelvetet dom kom långt senare tillbaka till staden.