Ahh, nej, jag är en monsterkramare...
Ah, hupp, jag är mästare på att skapa missförstånd, märker jag. Synd, när jag anklagar alla andra för att vara otydliga. Påminner lite om norrmannen som hörde på radio "varning, det kör en galning på fel sida av vägen på E4:an" och utbrast "EN? Det gör de ju allihopa!"
Alltså, när jag menade att vi slösat bort tid, så menade jag i låååång skala. Att vi ända sedan jag kom hit och höll mina första trevande debatter med Krille har koncentrerat diskussionerna om just monsters vara eller icke vara. Det är djävligt snyggt att skrämma spelarna utan att deras rollpersoner är hotade. Liksom ett brott mot "spelaren har en insats"-regeln.
Tyckte du inte tentakel-apan med motorsågsarmar och snigelögon var läskigt? Konstigt, jag som var så stolt över den skapelsen. Well, Igor, tillbaka till laboratoriet! ;^D
De intressantaste monstrena på listan har ju varit de som är hela äventyr i sig själva, var och en med sin egen skräckdramatologi. När jag ser tillbaka tycker jag fan att vi har gjort ett imponerande jobb. Ska vi inte ge varandra en klapp på axeln?
Nå, det STORA jobbet med monsterdiskussionen är att kategorisera monstrena, se vilken berättarteknik som passar vilken, vilken skräckfaktor (fasa, skräck, chock) som bör tillämpas på var och en och urskönja en tematisk bas ur vilken man kan inordna dem alla i ett övergripande system och.... det orkar iaf inte jag med. Även om man förstås kan se vissa grupperingar på en gång. Oresonliga monster/monster som leker med en. Monster som hotar att bryta lugnet/monster som hotar att tysta dig, osv.
Det har varit en mycket givande diskussion, så inte ångrar jag att jag inledde den, inte! Kul att vi fick upp ångan på gamla skräckforumet!
/Rising
