jag läste en fantastisk berättlse präxis, och eftersom jag känner på mig att de flesta här är fäll-fanatiker så tänkte jag lägga upp den (fällan i sig inspirerar iallafall mig till att skriva en hel hoper (eller ett iallafall) äventyr:
tänk er en gömd dal som flödar över av mjölk och honung, och gatorna är belagda med guld. alla är glada och lyckliga. en gång i forntiden belägrades dalen av onda krafter, men dessa är sedan länge borta.... utom en djävulusisk anordning. och ja just det. mitt i dalen finns en stor virvel som slukar upp alla floder som rinner nerför bergssidorna.
enda vägen till dalen är antingen över bergen (branta otillgängliga, dimmiga... och varför inte? fyllda av troll och drakar) eller en underjordisk gång. om man finner den andra änden av gången hamnar man bredvid en underjordisk flod. denna kan man följa många långa dagsmarcher tills man kommer till en stor (öppen) slussport. på andra sidan floden finns en stor metalldörr. hur skall man nu komma över? man kan knappast simma i den strida floden, men det går att stänga slussporten. på den här sidan av floden iallafall. gör man detta så kan man klafsa över utan större bekymmer. väl framme måste man lyfta en stor balk för metalldörren, sedan är man äntligen -inne.
nu är det såhär att ståldörren slår _väldigt_ lätt igen, och den är inte lätt att öppna från insidan. vidare har man stängt av.... just det, strömvirvlen i dalen! kvarstår en långsam drukningsdöd för dalen och dess invånare....
(för den som undrar är detta saxat rakt av från "vägen till xanadu av Don Rosa)
tänk er en gömd dal som flödar över av mjölk och honung, och gatorna är belagda med guld. alla är glada och lyckliga. en gång i forntiden belägrades dalen av onda krafter, men dessa är sedan länge borta.... utom en djävulusisk anordning. och ja just det. mitt i dalen finns en stor virvel som slukar upp alla floder som rinner nerför bergssidorna.
enda vägen till dalen är antingen över bergen (branta otillgängliga, dimmiga... och varför inte? fyllda av troll och drakar) eller en underjordisk gång. om man finner den andra änden av gången hamnar man bredvid en underjordisk flod. denna kan man följa många långa dagsmarcher tills man kommer till en stor (öppen) slussport. på andra sidan floden finns en stor metalldörr. hur skall man nu komma över? man kan knappast simma i den strida floden, men det går att stänga slussporten. på den här sidan av floden iallafall. gör man detta så kan man klafsa över utan större bekymmer. väl framme måste man lyfta en stor balk för metalldörren, sedan är man äntligen -inne.
nu är det såhär att ståldörren slår _väldigt_ lätt igen, och den är inte lätt att öppna från insidan. vidare har man stängt av.... just det, strömvirvlen i dalen! kvarstår en långsam drukningsdöd för dalen och dess invånare....
(för den som undrar är detta saxat rakt av från "vägen till xanadu av Don Rosa)