Fantasy adoptioner

[God45]

Även om fördelningssystemet är ofelbart så lär det väl finnas en ganska utbredd människohandel, i alla fall bland de bättre bemedlade, för föräldrar som helst vill ha barn av en specifik art. Antingen för att de vill ha ett barn som sig själva eller barn med specifika förutsättningar (tex smeden som absolut vill ha en dvärg till barn för att föra familjetraditionen vidare). Den lite mörkare varianten är personer som tar hand om barn som blir oönskade för att typ ingen vill ha en centaur som barn.

Ja, alla de sakerna händer nog. Men det ses nog som fel och är kriminellt. Det kan vara en plot point generator tror jag. Tack

 

[Xyas]

Även om fördelningssystemet är ofelbart så lär det väl finnas en ganska utbredd människohandel, i alla fall bland de bättre bemedlade, för föräldrar som helst vill ha barn av en specifik art. Antingen för att de vill ha ett barn som sig själva eller barn med specifika förutsättningar (tex smeden som absolut vill ha en dvärg till barn för att föra familjetraditionen vidare). Den lite mörkare varianten är personer som tar hand om barn som blir oönskade för att typ ingen vill ha en centaur som barn.

Följer ju kanske då att det blir ett stigma för vissa grupper att bli gravida. ”Fy fan för den där gravida orchen som kommer tvinga någon stackars alv att uppfostra deras äckliga unge!”

 

[Xyas]

Haha, kan inte hjälpa det. Går igång som fan på det här konceptet

Om man inte stenhårt kör på att det är biologiska faktorer som gör vem man tänder på (och då försvinner ju typ 90% av anledningen till att spela fantasy ) så borde kanske den här uppluckringen i vem och vad man växer upp med och är familj med innebära att interspecies-relationer är betydligt vanligare och normaliserat. Och när man skaffar barn gör man det i så fall kontraktsmässigt med någon med samma biologi. För vem som är föräldern spelar ju ingen roll.

 

[.113]

Vi spelar en duo kampanj med 2 syskon där en är en halvalv och en är en halvorch
????
Livet är komplicerat. De är dessutom wizards OCH pirater!

 

[.113]

Kentaurer är VÄRST i D&D för de kan inte klättra på stegar eller rep. Man måste hästanpassa alla sina dungeons.

Jag röstar på det här som årets bästa mening i rollspelssverige

Kanske världen.

 

[.113]

Ang systemet är jag mindre positiv till världsliga förmågor att hantera saker på ett bra sätt så jag tänker min snarare typ att vissa familjer får det bättre pga de hade tur och fick ett fint barn.

Typ Kina och wohoo jag fick en pojke vs åh skit också en flicka som det varit där av och till...

Så typ wohoo vi fick en alv! Åh en kentaur, nu måste vi bygga om nedervåningen.



Vad händer förresten om man har 3 barn redan och vill ha ett till? Blir det nån sorts gemensam shuffle, typ slask I given, samla in de 3 man har och dra 4 nya?

 

[.113]

Min plan är att änglar sköter det där. Så barnen försvinner i en puff av guld och ljus varpå ungen du ska ta hand om dyker upp. Sedan hindrar änglarna dig från att ta reda på vem som är ditt barn.

Måste man föda barnen samtidigt? Vem får barnet som togs?

Har änglarna typ en bebislåda de liksom plockar fram när alla föds?

Gör det här att änglarna egentligen är nån sorts onda fascister?

 

[Cybot]

Kentaurer är VÄRST i D&D för de kan inte klättra på stegar eller rep. Man måste hästanpassa alla sina dungeons.

Det är, enligt min hårda men rättvisa åsikt, inte alls något man måste göra. Om Centauren inte adaptar genom flight/blink/boots of spiderclimb/transformation/osv så...hans problem om han blir krossad av en rullande sten för att den enda utvägen var att klättra.

 

[.113]

Ok du ville ha en lösning inte mer frågor.

Men I just det här välsignade landet gör man så, enligt en urgammal pakt som änglarnas ledare gjort med.. Andra sidan. I mörkret. Dit simba ej får gå.

Demonerna där gör så klart likadant det är bara det att där är inte alla lyckliga för demoner tar deras barn och ger dem andras bebisar. Men de måste uppfostra dem för om de inte växer upp får de ingen mat.

Men spelarna får leva i sin glada utopi.

Med vetskapen att de tagit platsen för en bebis som hamnat i helvetet på jorden.

Det lär dem dessutom att inte ställa för många frågor

 

[.113]

Det är, enligt min hårda men rättvisa åsikt, inte alls något man måste göra. Om Centauren inte adaptar genom flight/blink/boots of spiderclimb/transformation/osv så...hans problem om han blir krossad av en rullande sten för att den enda utvägen var att klättra.

Kan en centaur ha boots of speed och boots of spider climbing samtidigt?

 

[Khan]

Jag har alltid velat ha med "aggressiva" adoptioner som ett element i rollspel, med hård inspiration från det gamla Rom.

Publius Clodius Pulcher såg till att bli adopterad av en man betydligt yngre än honom själv som del av ett politiskt spel, enbart för att få tillgång till ett ämbete (plebejernas tribun) som gav honom möjlighet att hämnas på Cicero.

Alla fem kejsarna (utom den första, Nerva) adopterades av sina föregångare. Antonius Pius blev enligt vissa källor helt chockad av att bli utnämnd till kejsarens son och övervägde självmord eftersom han var livrädd för att inte klara ansvaret.

Sånt hade jag gärna sett någonstans i rollspel.

 

[God45]

Det är, enligt min hårda men rättvisa åsikt, inte alls något man måste göra. Om Centauren inte adaptar genom flight/blink/boots of spiderclimb/transformation/osv så...hans problem om han blir krossad av en rullande sten för att den enda utvägen var att klättra.

Hear! Hear!

 

[RasmusL]

Att genetiskt arv är socialt viktigt är ju bara en social konstruktion, det finns ingen riktig anledning till det här med "mina barn och andras (skit)ungar" egentligen annat än att vi bestämt att det är så. Det är ju egentligen bara att flytta markören för "mina barn" från födsel till uppfostran.

Får lite frågetecken kring varför en ska vilja föda barn, verkar rätt drygt om de inte blir ens egna?

Kanske barn kommer från något centralt statligt organ, hemlig orden eller privata företag?

[IMG2=JSON]{"data-align":"none","data-size":"full","src":"https:\/\/steemitimages.com\/DQmVFyv6AXfhXFCavmk4qNWWsZ2LgMVF6xMwjf6MqrGp3AQ\/image.png"}[/IMG2]

 

[ceruleanfive]

Jag vill inte att det ska vara en dålig grej.,, Hur kan det vara mindre dystopiskt (utan att jag ändrar något jag etablerat)?

Att genetiskt arv är socialt viktigt är ju bara en social konstruktion, det finns ingen riktig anledning till det här med "mina barn och andras (skit)ungar" egentligen annat än att vi bestämt att det är så. Det är ju egentligen bara att flytta markören för "mina barn" från födsel till uppfostran.

Jag ser mig själv som en väldigt osentimental, hyfsat logisk och ganska emotionellt loj typ. När jag såg min unge första gången var det den tveklöst starkaste känslan av kärlek jag någonsin har haft. Skulle någon ha kommit in och norpat honom då hade jag varit beredd att göra vad som helst mot vem som helst om det innebar minsta chans att få honom tillbaka.

Jag har snackat med flera föräldrar som har motsvarande upplevelse. Kanske beror det bara på social hjärntvätt, men jag är väldigt tveksam. Det borde finnas starka genetiska incitament till att vilja investera i sin egen avkomma. Kanske kan man råda viss bot på det genom hjärntvätt åt andra hållet. Men jag ser det fortfarande som jäkligt dystopiskt.

Kanske skulle änglarna kunna rensa föräldrarnas minnen. Men det låter ännu mer dystopiskt.

 

[Khan]

Jag ser mig själv som en väldigt osentimental, hyfsat logisk och ganska emotionellt loj typ. När jag såg min unge första gången var det den tveklöst starkaste känslan av kärlek jag någonsin har haft. Skulle någon ha kommit in och norpat honom då hade jag varit beredd att göra vad som helst mot vem som helst om det innebar minsta chans att få honom tillbaka.

Jag har snackat med flera föräldrar som har motsvarande upplevelse. Kanske beror det bara på social hjärntvätt, men jag är väldigt tveksam. Det borde finnas starka genetiska incitament till att vilja investera i sin egen avkomma. Kanske kan man råda viss bot på det genom hjärntvätt åt andra hållet. Men jag ser det fortfarande som jäkligt dystopiskt.

Kanske skulle änglarna kunna rensa föräldrarnas minnen. Men det låter ännu mer dystopiskt.

Jag har liknande erfarenhet från när jag var med vid mina barns födslar. Men när jag pratade med en kompis som adopterat sitt barn blev det väldigt lika känslor hon upplevde när hon fick se och hålla sitt barn första gången. Jag tänker att hjärnan kanske kan kicka igång samma (eller åtminstone väldigt lika) reaktioner av andra anledningar än just den fysiska födseln?

 

[ceruleanfive]

Jag har liknande erfarenhet från när jag var med vid mina barns födslar. Men när jag pratade med en kompis som adopterat sitt barn blev det väldigt lika känslor hon upplevde när hon fick se och hålla sitt barn första gången. Jag tänker att hjärnan kanske kan kicka igång samma (eller åtminstone väldigt lika) reaktioner av andra anledningar än just den fysiska födseln?

Absolut! Jag menade inte alls att förminska bandet till adopterade barn. Men det är skillnad på att äntligen "få" ett adopterat barn när man har slitit hårt under lång tid för att få adoptera, jämfört med att någon tar ifrån en ens barn efter födseln och sen tvingar en att adoptera ett annat barn istället.

Det var inte heller min avsikt att deraila tråden eller att vara negativ och tråkig. Det efterfrågades om det var några effekter som man inte hade tänkt på och det här tänkte jag var en potentiellt stor grej. Jag tror dock inte att det förstör spelet. Särskilt inte om det finns kentaurer – då är all logik och realism lika avlägset som ens kidnappade unge.

 

[RasmusL]

Absolut! Jag menade inte alls att förminska bandet till adopterade barn. Men det är skillnad på att äntligen "få" ett adopterat barn när man har slitit hårt under lång tid för att få adoptera, jämfört med att någon tar ifrån en ens barn efter födseln och sen tvingar en att adoptera ett annat barn istället.

Det var inte heller min avsikt att deraila tråden eller att vara negativ och tråkig. Det efterfrågades om det var några effekter som man inte hade tänkt på och det här tänkte jag var en potentiellt stor grej. Jag tror dock inte att det förstör spelet. Särskilt inte om det finns kentaurer – då är all logik och realism lika avlägset som ens kidnappade unge.

Det är klart att det är en massa hormoner inblandat vid födsel men att det skulle ge fysisk påverkan på föräldrarna som stannar i åratal känns väldigt oklart. Det finns inget magiskt band, bara kemi

 

[ceruleanfive]

Det är klart att det är en massa hormoner inblandat vid födsel men att det skulle ge fysisk påverkan på föräldrarna som stannar i åratal känns väldigt oklart. Det finns inget magiskt band, bara kemi

Hormonerna stannar nog inte i åratal, men traumat lär göra det. Jag har inte hävdat magi – att det rör sig om kemi är ju givet, men det innebär ju inte att människor inte påverkas av den. Så jag vet inte riktigt vad du vill ha sagt med det.

Oavsett känns det mest som att vi sitter och killgissar om det här utifrån rena spekulationer eller anekdotala erfarenheter. Jag kan tycka att det är en intressant frågeställning, men såvida inte God45 explicit vill att tråden ska handla om det checkar jag ut från just den diskussionen.

 

[Franz]

Så jag vill spela en D&D kampanj där alla karaktärerna är syskon. Men spelarna vill spela olika raser. Min lösning är att ändra hela den social strukturen för deras hemland.

I karaktärerna hemland uppfostrar ingen sina egna barn. Alla barn samlas in av staten och ges sedan till ett annat par föräldrar. Systemet är styrt av änglar och är magiskt omöjligt att korrumpera eller fuska med. Detta gör att spelarna kan vara syskon fastän de är en Dragonborn, en Tiefling, en dvärg och en (suck) kentaur.

Men till frågan! Hur tror ni den här samhälls strukturen påverkar folket i landet och landets kultur? Är rasism inte en grej? Andra saker jag inte tänker på?

Om man tittar på romarriket så existerade ju inte rasism där på samma sätt som det gör nu. Enligt vad jag läst brydde folk sig inte om vilken hudfärg någon hade, om du var romare så var du med i gänget oavsett. Om du däremot inte var romare var du barbar, oavsett vilken hudfärg du hade. Det fanns därmed en väldigt grov nationalrasism.

Något liknande skulle ju förekomma i landet du ska spela i. Alla struntar i om folk är alver, kemtaurer, orcher, dvärgar etc. men tillhör man inte ängel-landet anses man som mindre värd.

Eller gör det till en utopi, ett föredömligt land där en konflikt kan bestå i att en illvillig rasistisk kult vill störta den rådande ordningen och införa släktskap genom blodsband.

 

[RasmusL]

Hormonerna stannar nog inte i åratal, men traumat lär göra det. Jag har inte hävdat magi – att det rör sig om kemi är ju givet, men det innebär ju inte att människor inte påverkas av den. Så jag vet inte riktigt vad du vill ha sagt med det.

Jag vill mena att det inte bör vara några problem att ha en värld med adoption som standard utan att lämna logiska luckor. Att en bara skulle kunna älska biologiska barn är det ju ingen som påstår och att biologi = arv är en social konstruktion. Att lämna bort födda barn till adoption är säkert jobbigt rent kemiskt på väldigt kort sikt men inte på längre och om det är norm att göra det så finns det inget socialt stigma såklart. Traumat skulle lika väl kunna förklaras socialt så jag ser inga problem med att ha det i en spelvärld. Sen kan det ju vara svårt att som spelare ta avstamp i en annan norm än den egna men det låter som att det är lite av grejen med världen.

Oavsett känns det mest som att vi sitter och killgissar om det här utifrån rena spekulationer eller anekdotala erfarenheter. Jag kan tycka att det är en intressant frågeställning, men såvida inte God45 explicit vill att tråden ska handla om det checkar jag ut från just den diskussionen.

Men det är ju trådens syfte!?Hur en värld som byggde på adoption skulle fungera, samhällsstruktur och kultur. Det är ju det vi pratar om! Det blir jättesvårt att göra annat än spekulera och anekdoterna var det du som stod för