Fantasy Noir

[Leon]

Trådarna om Bladerunner fick mig att klura på hur noir/cyberpunkteman funkar i en (förmodern) fantasysetting. Det är ju inte alls så långsökt, och jag kan tycka att det finns element både i Leibner (Lankhmar) och Moorcock (Elric). Men jag går handlingen i förväg:

Noir och Cyberpunk har följande gemensamt:

• Staden - Om det är Los Angeles eller Neo-Tokyo. En stor opersonlig entitet som sväljer allt, och spottar ut resterna.
• Antihjälten - Om det är Deckard eller Marlowe. En figur som rör sig i skugglandet. Här finns inga vita hattar.
• Systemet - Systemet vinner alltid till slut. Kanske inte slaget, men kriget. Faktum är att det vanns för länge sedan.

Hur ser det här ut i en fantasymiljö?

• Staden! Ankh-morpork, Lankhmar, Chronopia och (snart igen) Krilloan. Detta har gjorts flera gånger.
• Antihjälten! Också gjort ffa. i Sword and Sorcery. OK, Elric är kanske inte direkt hårdkokt, men det är å andra sidan många rollpersoner. Och han rör sig ju verkligen i moraliska skuggland. Black Blade-runner(through people),
• Systemet! Det här är det svåraste. Fantasymiljöer implicerar ju ofta en betydligt lägre nivå av samhällsorganisation. Samtidigt är ju kaos, anarki och maktfullkomlighet vanligt i cyberpunk. Tror att det går att knyta ihop - t.ex. i form av ett brutalt gillesvälde eller en maktfullkomlig kejsare med hårdföra gardister. Det kanske blir mer gammaldags tyranni och mindre totalitärt företagsvälde.

 

[Mogger]

• Systemet! Det här är det svåraste. Fantasymiljöer implicerar ju ofta en betydligt lägre nivå av samhällsorganisation. Samtidigt är ju kaos, anarki och maktfullkomlighet vanligt i cyberpunk. Tror att det går att knyta ihop - t.ex. i form av ett brutalt gillesvälde eller en maktfullkomlig kejsare med hårdföra gardister. Det kanske blir mer gammaldags tyranni och mindre totalitärt företagsvälde.

Man kan även tänka sig sekterism och radikalisering. Fanatiska religiösa ledare som straffar minsta felsteg. Du betalar tionde till templet, or else... Här kan man addera slaveri, magikrati etc och måla upp ett rätt eländigt samhälle som trots bristande samhälleliga institutioner ändå kan utöva stor kontroll över invånarna.

 

[Leon]

Man kan även tänka sig sekterism och radikalisering. Fanatiska religiösa ledare som straffar minsta felsteg. Du betalar tionde till templet, or else...

"De Hängivna" i Chronopia

 

[Khan]

En bra cyberpunkdystopi har ju närapå feodalvälde i sig. Fast med megakorpar i toppen istället för adelsätter. Så det går nog rätt lätt att vrida om till fantasy.

 

[Leon]

En bra cyberpunkdystopi har ju närapå feodalvälde i sig. Fast med megakorpar i toppen istället för adelsätter. Så det går nog rätt lätt att vrida om till fantasy.

Samtidigt förlorar man kanske den narrativa spänningen då? Jfr "det här företaget uppför sig som en feodal självhärskaren" med "den här feodala självhärskaren uppför sig som en feodal självhärskare".

 

[Big Marco]

Trådarna om Bladerunner fick mig att klura på hur noir/cyberpunkteman funkar i en (förmodern) fantasysetting. Det är ju inte alls så långsökt, och jag kan tycka att det finns element både i Leibner (Lankhmar) och Moorcock (Elric). Men jag går handlingen i förväg:




Hur ser det här ut i en fantasymiljö?

• Staden! Ankh-morpork, Lankhmar, Chronopia och (snart igen) Krilloan. Detta har gjorts flera gånger.
• Antihjälten! Också gjort ffa. i Sword and Sorcery. OK, Elric är kanske inte direkt hårdkokt, men det är å andra sidan många rollpersoner. Och han rör sig ju verkligen i moraliska skuggland. Black Blade-runner(through people),
• Systemet! Det här är det svåraste. Fantasymiljöer implicerar ju ofta en betydligt lägre nivå av samhällsorganisation. Samtidigt är ju kaos, anarki och maktfullkomlighet vanligt i cyberpunk. Tror att det går att knyta ihop - t.ex. i form av ett brutalt gillesvälde eller en maktfullkomlig kejsare med hårdföra gardister. Det kanske blir mer gammaldags tyranni och mindre totalitärt företagsvälde.

Det ligger en prototyp och skräpar på någon hårddisk någonstans till projektet "Noir Fantasy" - en spegling av Sandukar från Noir, draget genom en fantasyfiering. Influenser från Gemini, Chronopia och Cadwallon fanns med. Ätterna fungerade mer som megakorpar och kyrkan var enormt mycket starkare. Evigt krig, svårmod, rasism, antihjältar och korruption. Befläckade artefakter var en stor grej för "quests" och hade överlapp mellan originalspelet och detta. Många, snåriga komplicerade gillen och ministerier i samverkan. Byråkrati.

Mycket regn i helrustningen och ärgade koppar- och mässingsstatyer, marmor och granit. Många fiender var av typen vandöda och befläckade monstrositeter.

 

[Khan]

Samtidigt förlorar man kanske den narrativa spänningen då? Jfr "det här företaget uppför sig som en feodal självhärskaren" med "den här feodala självhärskaren uppför sig som en feodal självhärskare".

Nja, för mig handlar det om den enskilda människans/rollspersonens litenhet mot de enormt mäktiga entiteter som är så stora att de knappt går att greppa. Inte lovecraftskt dock, för det är mer en hopplöshet än en galenskap som genomsyrar världen i cyberpunk. Så om du lyckas presentera det som en ätt, ett system eller så, där funktionen/organisationen/ätten är så mycket större än den enskilde representant du har kontakt med blir det nog rätt så rätt.

 

[krank]

Hur ser det här ut i en fantasymiljö?

• Staden! Ankh-morpork, Lankhmar, Chronopia och (snart igen) Krilloan. Detta har gjorts flera gånger.
• Antihjälten! Också gjort ffa. i Sword and Sorcery. OK, Elric är kanske inte direkt hårdkokt, men det är å andra sidan många rollpersoner. Och han rör sig ju verkligen i moraliska skuggland. Black Blade-runner(through people),
• Systemet! Det här är det svåraste. Fantasymiljöer implicerar ju ofta en betydligt lägre nivå av samhällsorganisation. Samtidigt är ju kaos, anarki och maktfullkomlighet vanligt i cyberpunk. Tror att det går att knyta ihop - t.ex. i form av ett brutalt gillesvälde eller en maktfullkomlig kejsare med hårdföra gardister. Det kanske blir mer gammaldags tyranni och mindre totalitärt företagsvälde.

Hmmm…

Ödesväktarna är visserligen förhållandevis ljust och bjärt jämfört med vad man normalt sett tänker sig noir, men eftersom det är det enda fantasyspel jag skrivit och dessutom utspelar sig i en stad kan jag inte låta bli att se hur det passar in…

• Staden – Elemin är en miljonstad i stil med Babylon, och utgör i stort sett hela settingen i grundspelet.
• Antihjälten – här faller det lite, i och med att huvudpersonerna i grundspelet snarare är motsvarande blade runners – de kanske är hårdkokta i vissa fall, men de är upprätthållarna av status quo, ordningsmakten, de som slår ner den som sticker upp. Inte explicit såklart, i större delen av texten har jag försökt framställa dem som "good guys". Men det är de såklart inte; de tjänar ju framför allt en "deep state"-liknande organisation, som på ytan bara är kunskapare och statsplanerare men i hemlighet är manipulativa ödesmagiker.
• Systemet – Här finns åtskilliga maktfaktorer som det i princip inte går att rå på – Maharadjan, Gillet, skråna, handelshusen formar ett generellt ganska fruktansvärt och orättvist samhällssystem. Hur fattiga hanteras och det utbredda och helt socialt accepterade slaveriet (som i boken ofta ursäktas, vilket jag är lite förvånad över att ingen skällt ut oss för än – jag antar att det är för att ingen läser spel de köper). Här finns både gammeldags tyranni och ett gryende totalitärt företagsvälde, hur som helst.

Jag tror med andra ord att det går att göra en läsning av Ödesväktarna som medger Noir:igt spelande. Jag undrar vad som mer skulle behövas, och om det går att skriva ihop något bra…

 

[Mogger]

Samtidigt förlorar man kanske den narrativa spänningen då? Jfr "det här företaget uppför sig som en feodal självhärskaren" med "den här feodala självhärskaren uppför sig som en feodal självhärskare".

Det blir ju lite "Den mörka medeltiden är mörk" men det finns ju grader i helvetet. En dystopi är ju per definition ett dåligt framtidsscenario och det är betydligt mer illavarslande än "det var allt bra mycket värre förr!" men kanske ska man överge de historiska kopplingarna och gå all in på FANTASY?

 

[Genesis]

Jag har ju länge sagt att Chronopia egentligen är ett cyberpunkspel.

 

[Leon]

Det blir ju lite "Den mörka medeltiden är mörk" men det finns ju grader i helvetet. En dystopi är ju per definition ett dåligt framtidsscenario och det är betydligt mer illavarslande än "det var allt bra mycket värre förr!" men kanske ska man överge de historiska kopplingarna och gå all in på FANTASY?

Ja, jag menade inte att det behöver vara medeltida i betydelsen historiskt, mer att det finns en gradskala där det slutar vara fantasy och blir sci-fi.

 

[EvilSpook]

Fantasy Noir är ju redan gjort.
White Dwarf / Thrud the barbarian definierade genren redan 1986.

- Stor stad
- Femme Fatal
- Marlowtyp / trenchcoat / cigarretter
- Monolog/egen narration
- genretypisk plot
- sunkig manschauvinism
- Fantasyhumor

check på allt.



//EvilSpook

 

[Mekanurg]

Jag föreslår att man som inspirationskälla använder staden Rom under 200-talets kris. Militäruppror, adelsintriger, kejsarbyten, hyperinflation och inbördeskrig, kamp mellan det gamla (hedendomen) och det nya (kristendom) sättet att betrakta imperiet och samhällsmoralen.

Och det blir värre när pesten kommer: From AD 249 to AD 262, the Plague of Cyprian devastated the Roman Empire so much so that some cities, such as the city of Alexandria, experienced a 62% decline in population.

Crisis of the Third Century - Wikipedia

en.wikipedia.org

 

[Mundo]

Det som alltid attraherat mig till cyperbunk är att mega-korparna påminner mer om hur feodalherrar styrde sina områden snarare än hur den moderna staten kontrollerar När all makt centreras till en CEO blir de mer kung än statsminister. Så visst finns där ett överlapp i organisationerna megakorp/mafia/feodalherre.

 

[afUttermark]

Här tänker jag Altdorf och att man spelar kultist. Man börjar på låg skala men man är ändå fast övertygad om att systemet(Kejsarmakten, Sigmarkulten) är av ondo och bör vältas över ända och lämna plats åt ett nytt samvälde, Blood for the Blood God skulls for the skull Throne.

 

[Leon]

Jag föreslår att man som inspirationskälla använder staden Rom under 200-talets kris. Militäruppror, adelsintriger, kejsarbyten, hyperinflation och inbördeskrig, kamp mellan det gamla (hedendomen) och det nya (kristendom) sättet att betrakta imperiet och samhällsmoralen.

Och det blir värre när pesten kommer: From AD 249 to AD 262, the Plague of Cyprian devastated the Roman Empire so much so that some cities, such as the city of Alexandria, experienced a 62% decline in population.

Crisis of the Third Century - Wikipedia

en.wikipedia.org

Utmärkt idé. Och då kan man använda Paul Elliot/Mithras utmärkta 'Zenobia' som motor.

Zenobia: The Eternal City. Dags för en expansion va...