Jag förstår vad du menar. Ett mycket typiskt Drakar & Demoner-syndrom.
Varför?
Jag skulle vilja skylla på spelmakarna. Ända sedan urminnes tider då äventyr gavs ut i böcker av Äventyrspel så har det handlat om onda trollkarlar, orcher, grottor, skatter, magiska föremål som skall hittas eller förstöras.
Det har liksom hängt med sedan dess. Från Äventyrsspel till Riotminds händer. Dessa har dock gjort lite bättre ifrån sig, Vildhjarta är i alla fall mycket annorlunda i sin konstruktion. Nåväl, många ser Drakar & Demoner för att vara just alla de där prylarna; odjur, skatter, föremål och onda herrar.
Jag spelar dock med en egen värld och efter att det slutat med sådana scenarion, varken jag hämtade dem eller gjrode dem själv så tröttnade jag helt klart, ganska snabbt. Visst spelar jag sådana äventyr fortfarande, men jag började snart som SL att varva dem med äventyr som handlar om lite intressantare saker.
Organisationer är en bra sak, och som Krille säger är släktfejder ett äldre beprövat tema som alltid håller och som oftare bjuder till ett rikare spel. Kheltaar handlar väl ganska mycket om sådant väl?
Klanerna bjuder liksom in till sådant.
Nå, sist jag spelade DoD var tillexempel ett arangerat bröllop basis i äventyret. RP kom till en by där se skulle lämna ett meddelande till smeden från en köpman i staden. Eftersom byn låg vid en ganska så stor led fanns där ett stort värdshus. Där tog rollpersonerna in. Värdshusvärlden var inte bara värd utan även köpman som sålde egentillverkade varor via folket som kom längs leden. Det var dock vinter så RP var ganska ensamma ute i svängen och värdshuset var relativt tomt.
Där fick de höra att det stundades vinterbröllop mellan värdshusvärdens son och byhövdingens dotter. Nyfikna sökte RP upp hövdingen för att se vad det var för en kuf. Det var en beskymrad herre som satt och drack sig lite. Hans huvudjägare hade nämligen skadat sig och det saknades kött till bröllopet. Inte det bästa för varken bröllop eller pälsaffärerna. RP gav sig villiga ut på jakt i vinsterskogarna. Där överraskades de av en snöstorm. De fann slutligen en grotta, fast där bodde resar som inte ville ha RP's sällskap.
Med en del skador, en skock döda resar bakom sig, och ett jaktbyte bestämde de sig snart för att besegra snöstormen och tog sig tillbaka morgonen därpå. Så kom bröllopet. Hövdingens piga väckte RP tidigt på morgonen och sade att hövdingen ville tala med dem. Nu var han verkligen beskymrad och drucken. Dottern var borta. RP kikade lite på spåren och det verkade som om hon självmant gett sig av under natten. Hövdingen undrade om män som klarade sådana kraftprov i skogen också kunde leta rätt på hans dotter under största diskretion. Annars skulle en allvarlig situation uppstå mellan honom och värden. RP gav sig av efter spåren i snön i de grå gryningstimmarna.
Så kom de efter mycket annat fram till ett vägskäl. Efter en stunds virrade kom de dock på spåren igen och tog sig i sinom tid till den närmsta byn, Rogle. Efter en del dörrknackande, charmande, mutande och runtfrågande kom de snart flickan på spåren. De knackade på i en huslänga där flickan hade setts sist. Där öppnade en ung man.
Den mannen var flickans sanna kärlek (fast det visste ju inte RP då).
Och här kom en annan del i äventyret. Hennes pojkvän hade kommit till den byn för inte så längesedan, då hans far blev svårt sjuk. Han arbetade nu som skomakare liksom fadern gjort innan sjukdomen, men var sedan sin tid i staden en skicklig tjuv. Utan någon annans vetskap, inte ens hövdingens dotter, stal han runt om i byarna om nätterna för att få råd med medicinen till sin far. Han hade helt klart en del att dölja; sitt tjuveri och sin älskade, förrymda, flickvän som han gömde. En RP försökte med krafttag, men åkte dessvärre på den hel del stryk. De andra RP lugnande ned situationen och beslöt att de borde "lämna ynglingen ifred". Istället började de bevaka huset nattetid. Ynglingen, alltså pojkvännen behövde mer till medicinen just då. Så han var tvungen att ge sig ut en natt. Det slutade med att en av RP övermannades i mörkret och att alla RP stod som fån utan någon gärningsman, eftersom denne försvunnit.
Men de bröt sig in i bostaden samma natt. Där fann de en sjuk gammal man och hövdingens dotter sovande. Henne överumplade de och tog med sig tillbaka till fadern/hövdingen. Allt verkade nu vara frid och fröjd, och bröllopet sköts trots värdshusvärdens höga proster fram några dagar.
RP som hade gillat det vilt som fanns i trakterna ville jaga lite till efter någon dag. Har en spelare som är mycket strids-, vapen- och jaktkåt. När de kom tillbaka till byn ville de ge mer kött till hövdingen. De knackade på, ingen piga, hustru, dotter eller hövding öppnade. De väntade en tid, gick sedan ned på fälten där festtälten stod redo för bröllopet. Men det var ingen där heller. Tillslut ordnade följets trollkarl så de obemärkta kunde ta sig in i hövdingens hus. Där fann de tillslut familjen bakbundna i källaren under köket. Men dottern var borta... igen...
Så följde en vild jakt, med en del sidospår, blandade möten och tappade spår och nya spår. Tillslut kom de till staden där de fann det unga paret efter ett mutat tips. Paret hade nämligen kunnat lämna byn då den sjuke fadern till ynglingen dött samma natt som RP hämtade flickan. Den här gången talade RP verkligen ut med dem. De andra RP som inte ville stödja hövdingen, som de nu fick höra sanningen om (plus att de inte ville stödja tvångsäktenskap) ville låta paret löpa. Där kom en konflikt, en RP ville inte låta dem löpa. Han hävdade att plikt och auktoritet är viktigare än kärleken. Sedan funderade han över att ta flickan tillbaka, få sin belöning och att sedan hjälpa henne fly igen. De andra RP blev då rasande då de fick höra att det enda denne RP egentligen hade brytt sig om var pengar.
Tillslut löstes konflikten med att de andra RP mutade den mer stridiska RP'n. Alla kom överens och vissa RP gjorde riktigt bra affärer med den nyvune tjuvkontakten. Så där är vi nu... Men som du ser, det handlade inte om magiska föremål eller onda trollkarlar. Visst är bröllopsgrejen också ganska klassisk, men vi lyckades baka in nog mycket för att göra det mycket intressant och annorlunda faktiskt. Kändes i alla fall så för oss som spelade detta.
Visst har jag fler annorlunda äventyr som inte följer DoD's enkelspråiga bana, men detta är det färskaste och det jag kan återge ordentligt.
I alla fall, jag tänkte bara ge dig prov på vad som kan hända istället för grottklassikerna med skatter och monster. Det är ju faktiskt inte så vidare roligt i längden. Alla äventyr känns som det samma tillslut.
Nåväl, hoppas jag varit till någon nytta för dig, att du kunnat få något uppslag.