Nekromanti Fantasy! OSG Kampanj

Arntsen

Warrior
Joined
2 Mar 2002
Messages
351
Location
Skiptvet/Østfold/Norge
Först och främst bör jag kanske påpeka att just ordet kampanj här används ganska lösryckt och syftar på rollpersonerna och deras levnadsöde snarare än något rädda världen epos.

Inledningsvis ger vi oss på att introducera samlingen murder hobos/antihjältar

Rodolf; En vithårig och ärrad krigsman med frodigt skägg och en vass yxa. Hans uppenbarelse är något av en motsägelse i sig, han är stor, muskulös och det vilar något vildsint över honom, detta till trots har han en stark känsla för rätt och fel, sen om det stämmer överens med de rådande lagarna är en annan sak. Spelas av ickeforumiten D, tillika min bror.

Herr Tibian, en guldlockig ädling, en riddersman ut i fingerspetsarna, utåt sett, de som känner honom väl vet att han är, sitt måttligt blå blod till trots är en manipulativ skälm, en tjuvaktig kanalje. Visst han besitter ett stort mod, så länge guldet inte glimmar mer på andra sidan.
Spelas av ickeforumiten M, även han min bror.

Jägaren Wolfric: Kallad Wolf (uttalas Vollf) Till skillnad från de övriga förlitar han sig till sin snabbhet och sitt spjuts räckvidd snarare än hårda hugg, långhårig och skäggig som sig bör, med en förkärlek till att blotta sitt bara bröst, gruppens horbock. Spelas av ickeforumiten E.

Sigvard: Kallad Sigge, gruppens starke man och yxkämpe av rang, få är de som inte viker sig för hans mäktiga yxhugg, välklippt eller skallig är det ingen som egentligen vet. Han har en illa dold hemlighet, sina spelande muskler till trots är han den i gruppen med det största själsliga livet som hellre lyssnar till bardens sång än som de andra badar i öl. Spelas av ickeforumiten W.

Lana: Skitig, muskulös,vacker, kvinna. Nämnde jag tjuvaktig? Lana har ett temperament som bara hennes hårfärg kan mäta sig med, bågskytt och "huvudnyckel". Spelas av ickeforumiten R, tillika min hustru.
 

Arntsen

Warrior
Joined
2 Mar 2002
Messages
351
Location
Skiptvet/Østfold/Norge
Jag hade alldeles glömt av denna tråden, men det skall bli bättring på det, rapporterna kommer komma i lite omvänd ordning nu, men det kommer stämma någorlunda kronologiskt...

Eftersom vi denna gång saknade 3 spelare (2 föll bort p.g.a. bilbrist och en p.g.a. jobb) passade jag på att köra en flashback med de två övriga. Jag spolade tillbaka tiden 7 år, till kusinerna Wolfric och Sigvards första stapplande steg som äventyrare.

De båda bondsönerna har alltså beslutat sig för att söka lyckan ute i den vida världen och beger sig mot närmsta stad, Vindpina, där de tänker ta värvning som hyrsvärd hos något resesällskap eller kanske en karavan för att ta sig söderut, tanken att mönstra på ett skepp avfärdas snabbt eftersom ingen av dom har någon kunskap om vare sig havet eller båtar.

Väl framme i Vindpina stövlar de, som sig bör, in på närmsta värdshus, eftersom båda är analfabeter vet dom inte vad det heter, dom bryr sig inte heller om att fråga utan är nöjda med att få fukta strupen med vin och smörja kråset med annat än de stackars magra kaniner de lyckats snara under resan.

De stiftar även bekantskap med handelsmannen Kobb, en egentligen ganska osympatisk prick med extremt högt hårfäste och glasartad blick. Kobb bjuder in dem till tärningsspel som Sigge vinner, med hans mått, en större summa silver från. Kobb verkar dock ta detta med gott mod och bjuder dem på dricka, detta blev, vad dom tror för mycket för Wolf som dreglande somnar vid bordet. Sigge, som är äldre och större utmanar då Kobb på en dryckestävling, men faller även han till offer för giftet Kobb spetsat deras drycker med.

Senare vaknar de båda, fjättrade till en roddarbänk, där de blir sittande en tid, hur länge vet de inte, eftersom de aldrig blir utsläppta på däck, utan lever i ett ständigt dunkel, men av deras skägg att döma är det en ganska ansenlig tid. De bevittnar hur andra slavar faller offer för sjukdom, blir piskade till döds när de inte orkar längre, själva får de ofta smaka piskan, men lyckas ändå på något sätt hålla hoppet uppe.

Så en dag, när det är nästan outhärdligt varmt hämtas ett tiotal roddare upp, bojorna lossas men deras händer binds samman, och de förs ut i en ny, skrämmande värld, solen bränner och när deras ögon börjat vänja sig vid ljuset finner de sig på en stenpir, de skymtar underliga träd, liknande ormbunkar, med långa grenlösa stammar. Staden som breder ut sig framför dem är byggd helt i sten, något de aldrig sett förut, och människorna, vissa ser lätt solbrända ut, andra bruna en del är till och med nästan svarta. Wolf frågar sig om de kanske bränt sig och att det kanske är därför de byggt staden i sten, för att olyckan inte skall upprepas, men Sigge tror sig ha hört talas om länder där solen bränner som eld och människorna är mörka.

Deras diskussion avbryts snart av att de knuffas upp på ett närbeläget podie, där Sigge torrt konstaterar att de skall säljas som slavar.
Mitt under den pågående auktionen lägger Sigge märke till att mannen som står snett framför honom lyckats lösgöra sina händer, han provar sina egna fjättror och känner hur de börjar ge vika. Plötsligt kastar sig mannen framför honom över en vakt och skär halsen av honom med vaktens egen kniv, vräker ner liket i folkmassan och börjar springa.
Sigge och Wolf är inte sena att följa efter, Sigge snappar upp den döda vaktens spjut och banar väg genom den panikslagna folkmassan. De båda rusar mot en gränd, där de såg den andra slaven försvinna, men eftersom Wolf fortfarande är bakbunden tappar han balansen och sackar efter, i sista stund vänder sig Sigge om och ser hur en vakt kommer rusande, han kastar sig mellan vaktens spjut och sin yngre kusin, slår undan vapnet och stöter med sitt egna, vakten faller död till marken och de båda försvinner in i en gränd i en stad de inte vet namnet på, i ett rike de inte känner till, i en främmande värld.
Arntsen said:
Givetvis hände en hel del annat, men jag kan inte sitta och skriva hela natten ;)
Arfert said:
Arntsen said:
Tack tack, jag är rätt nöjd faktiskt, känns som en bra inledning på Spindelkonungens Pyramid *hint hint ;) Alltså inte att detta skall användas till inledning på alstret utan som inledning för min spelargrupp att hamna på rätt ställe.
 
Top