Nekromanti Fantasy! - Rollspela här.

[Corre]

Då var det dags att börja rollspela.
Hoppas alla får det så roligt som möjligt.

Som ni vet så går karaktärerna på en internatskola.
Eftersom vi inte ska breda ut oss för mycket(eftersom det kan vara jobbigt) så skriver jag upp vad som finns på internatskolan. (ni kan skicka in förslag till mig efterhand)
Bottenplanen: Här finns det ett sällskapsrum dit eleverna kan gå om de har t.ex inställda lektioner eller skolkar. Det finns även några lektions salar och massor med skåp.
Våning 2: Här är alla rummen. Man kan dela rum med personer, då får ni väll komma överrens med medlemmen som spelar karaktären om era karaktärer kan bo ihop.
Utanför skolan: Afärern(lite blandat) och en fotbollsplan.

Och så tar jag upp reglerna igen.
*Inget PP (döda ingen karaktär o.s.v. okej att slåss)
*Va realistisk.
*Och framför allt ha roligt.

Karaktärer (snabb info):
Nana - 16 år - Vampyr. Corre
Andrew - 14 år -Älva. Nicky
Thorgrir Butterhane - 17år(346) - Gårdstomte flurtis
Marúde Hlócëdil - 17år - Mörkeralv Naztor
Leonion Hlócëdil - 17 år - Mörkeralv Halvtand
Cerdo Hlócëdil - 17år - Mörkeralv Embergem

- Nu kan ni börja
//Corre

 

[Halvtand]

Leonion sitter nersjunken i en soffa i sällskapsrummet med en bok nästan färdigläst i händerna. I ett par dagar nu har den unga mörkeralven följd ett imperiums uppgång och fall, alven läser bokens sista mening och mumlar "kom ihåg att du är dödlig" när kejsaren får dolken i ryggen och smäller igen boken med ett "slam".

Han sträcker på sig och får både ryggen och nacken att knaka ljudligt innan han ser sig om i rummet. Under de senaste minuterna har han varit så fokuserad på boken att han knappt märkt vad som hänt runt honom. Nästan alla i rummet var inte där när Leonion kom in, och klockan har blivit avsevärt mycket mer.
Han ser på eleverna, människor, alver, demoner, älvor och mycket mer på ett och samma ställe, tänk bara vad civilisationen kan uträtta. Leonion ser på boken igen, slutet i färskt minne.
"Kanske lite för bräckligt..." Säger han tyst för sig själv medan han reser sig upp och går mot trappan som leder upp till skolans andra våning.
Trappan knarrar lite på vissa steg såsom trappor i allmänhet brukar göra, så ingen har gjort något åt det. Trillingarnas rum är det första på vänster sida.
Rummet är litet, speciellt i jämförelse med vad de är vana vid, men det har allt de behöver för att stå ut.

Leonion sätter in boken på dess plats i den ensamma bokhyllan och drar ut en ny, "Tragikomik: Människans liv" heter den. Men Leonion är för trött för att orka börja på en ny bok direkt.
Han sätter sig i sin säng och lutar ryggen på väggen, den svartmålade gitarren står lutad mot sängens fotända och drar till sig den unge alvens blick. Han drar den till sig och sätter sig till rätta, vänsterhandens fingrar formar komplicerade rörelsemönster medan den högra handen gör det relativt lätta jobbet att spela på rätt strängar.

Ljudet av Leonions spelande söker sig ut i korridoren via den ostängda dörren, och ner för trappan, men där är ljudnivån alltid (förutom på natten) för hög för att det ska höras något om man inte står precis vid trappan och lyssnar.
Han spelar inte något särskilt utan låter fingrarna själva styra, själv är han djupt försjunken i tankar, spelandet har på det här sättet blivit en slags meditation för honom. Men det blir inte så ofta ändå, oftast kommer en av hans bröder och stör när han precis satt igång.

 

[Corre]

Nana går omkring i en av korridorerna och är på väg till sitt rum. Hon sparkar till ett ihop knycklat papper och muttrar lite. Hon gillar verkligen inte att vara uppe på dagen men hon är tvungen.

Nana suckar och börjar att gå uppför trappan. När hon kommer upp till andra våningen lägger hon märke till att någon spelar gitarr. Antagligen är det en av de tre syskonen, hon har hört någon av dom spela innan eftersom hon bor i rummet bredvid. Nana bestämmer sig för att ta reda på vem det är som spelar, det låter ju ändå ganska bra. Hon går så långt fram som möjligt och tittar in genom dörren, hon vill helst inte bli upptäckt för antagligen så ser hon lite konstig ut för tillfället.

 

[Halvtand]

Ovetande om att vampyrinnan Nana står precis utanför dörren fortsätter Leonion spela. Han är djupt försjunken i sina egna tankar, och hans skarpa alviska hörsel som annars skulle upptäcka Nana redan i trappan är fullt upptagen med gitarrens toner.

 

[Embergem]

Cerdo har precis varit nere i musiksalarna och hängt lite, jammat lite med några jämnåriga studenter och diskuterat populärkultur med musikläraren. Sådant beteende har dock en tendens att tråka ut honom, så just nu är han på väg tillbaka till sitt och sina bröders rum, ätande på ett grönt äpple.

Han kommer till trappan och börjar höra sin broders gitarr ljuda i trappen, inget ovanligt direkt, och börjar bestämt bestiga trappan. Som vanligt när han går i trappan så tar han ett långt steg över de trappsteg som knarrar mest, något han flera gånger blivit påmind är konstigt beteende, men han känner sig ändå något tvungen att alltid gå så.

När han så kommer upp för trappan så ser han hur den där vampyrbruden från rummet intill står och kikar in i deras rum, där det, mycket riktigt, kommer gitarrmusik ifrån. Han får en lätt flin på läpparna, går långsamt och tyst närmre, låtar sig mot väggen och säger:

"Jasså minsann, här står vi och spionerar?" säger han och tar en ljudlig tugga av sitt äpple.

 

[Naztor]

Marúde låg och vilade i trillingarnas rum, när han väcktes av att höra Leonion spela på sin guitar, men det var inget som störde honom så mycket direkt. Efter ett tag så hör han Cerdos röst, och reser sig från sängen och går mot dörren som han öppnar och säger

"Vem är det som spionerar ?"

Ungefär samtidigt så slutar Leonion att spela och lägger ifrån sig sin guitar på sin säng, med blicken vänd mot dörren.

 

[Corre]

Nana tittar först på Cerdo och sen på Marúde och sen tillbaka på Cerdo.
”em….” Säger hon och försöker komma på något vettigt att säga. När hon märker att gitarren har tystnat blir hon lite nervös, eftersom alla syskonen verkar vara intresserade av att få reda på vad hon gjorde där.

”…Jag skulle bara gå till mitt rum…. Och det är ganska svårt att låta bli att titta in i andras rum när dörren är öppen” Svarar hon och är ganska nöjd med svaret. Nu hoppas hon bara på att hon kan få gå till sitt rum utan några problem.

 

[Halvtand]

"Svårt att låta bli att kika in igenom nästan stängda dörrar, menar du?" frågar Cerdo och biter loss en stor bit av äpplet som ljudligt tuggas till mos.
"Nyfikenhet kan i många fall vara dödligt" sa Leonion innifrån rummet, och den äldre brodern Marúde tar ett steg åt sidan för att släppa fram sin lillebror.
"Vi känner till din sort mycket väl, Nana, ditt släkte är ett mycket... Bekymmersamt sådant. Men ni är inte odödliga, kom ihåg det. Vissa tycker om att ha ett privatliv, och vissa kan se det som en direkt förolämpning om deras rätt till detta skulle kränkas. Tänk dig för, och knacka nästa gång." Leonion vänder blicken mot Cerdo, som fortfarande står och idisslar.
"Vad står du där för, förresten? Har inte du lektion om ett par minuter?"
Leonion slängde en blick mot insidan av dörren och tittade på de tre scheman som satt upptejpade där.
"Nåväl, det kanske inte är så viktigt, men jag måste iväg." Sa han, drog ut en lärobok ur en trave på byrån vid dörren och begav sig nerför trappan.

 

[Corre]

Nana tittar på dom och ser lite förvånad ut.
"Jag tyckte bara att det lät bra.” Svarade hon lite surt.
Därefter gäspade hon så att man kunde se hennes huggtänder och hon gnuggade sig i ena ögat med högerhanden.

”Om ni inte har något mer oviktigt att säga till mig så vill jag gärna gå till mitt rum” Sa hon med en kaxig ton på rösten.
Det var inget ovanligt att hon blev otrevlig, det brukar hon bli när någon sa åt henne vad hon skulle göra eller något liknande.