Nekromanti Fantasyfilmer - vad blir fel?

[Rickard]

Långt svar: Dungeons & Dragons = Fantasy av någon anledning

Du var just tvungen att ta det värsta exemplet på dålig fantasyfilm?

Fast den andra Dungeons & Dragons-filmen är faktiskt vettig. Nu sätter jag förvisso ned ribban över vad jag tycker är "bra film" när det är fantasy inblandat, men jag tycker den filmen tar upp D&D-konceptet bra (de bildar ett party som äventyrar) och faktiskt också vågar överraska genom att bryta mot några filmkonventioner (som jag inte avslöjar pga. spoiler). Sedan har visserligen hjälten en något modern frisyr, men jag tänkte på Gurgehs kommentar när jag såg filmen igår och många hade faktiskt frisyrer som jag kan tänka mig att personer har i D&D.

Något som jag tyckte var påträngande amatörmässigt var miljöscenerna. Det kändes ofta som det var en skog som man lika gärna kunde ha plockat svamp i. Och när det kom massor av motståndare så kändes det som om de tillfrågat den lokala lajvgruppen.

/Han som däremot håller med om att första filmen är riktigt dålig

 

[Patrick Bateman]

Kan det ha att göra med att sci-fi fick sin Star Wars redan 1977, men fantasyn fick sin LotR inte förrän 2001? Kan det ha att göra med att fantasyn saknat en kvalitetsfilm som satt ribban för övriga produktioner och samtidigt visat att det går att göra fantasy-film som är lönsam?

Star Wars satte nivån för all sci-fi som kom efteråt. Det bidrog antagligen till att filmskaparna lade ned tillräckligt med krut på filmer att de skulle se bra ut. Hade vi inte fått Star Wars, hade tidiga Star Trek satt ribban istället. Då hade det kanske sett annorlunda ut...

Nu är jag ute på tunn is, men förutom någon enstaka film (Willow?), tror jag inte det funnits någon fantasy-film före LotR som var gjort som en storbugdetproduktion. De har väldigt ofta stått med ena benet i direkt-till-videohyllan. Jag kan inte svara på varför, men jag tycker att fantasy-film har saknat de resurser som funnits i sci-fi. Och utan resurser blir det skräp.

Fast det kan inte enbart vara budgeten heller. Har filmskaparna lägre krav när det gäller fantasy-film? Tar de sig själva och filmen på allvar? Det känns många gånger långt ifrån självklart. Jag såg Eragon när den kom för några år sen. Den var hemsk! Jag har inte läst boken, så jag kan inte avgöra om det beror på brister i förlagan eller hos filmskaparna själva. Men trots en adekvat budget, kändes den som ett stort misslyckande. Kanske var det inte vuxna som var målgruppen. Men den borde ändå ha kunnat prestera bättre.

Förhoppningsvis får vi ser mer fantasy-film med kvalitet, när LotR gått i bräschen och satt en hög nivå för hela branschen.

 

[Krille]

Personligen tror jag att det är en åtminstone delvis myt. Det finns en klase vrålbra produktioner som sätter taket, men å andra sidan finns det miljoner skitkassa sci-fi-filmer, så många att det gör ont.

Det som talar för sci-fis fördel är att man kan vara seriös. Det finns en klase science fiction som utmärks av att det har ett budskap. I många fall är det budskapet som gör att det går hem, inte skådespelandet eller produktionen. En av mina favoriter är Gattaca, som produktionsmässigt är en skitfilm (man har utnyttjat resurserna till max, men det märks att man inte hade mycket av dem). Men den har en poäng, och den poängen gör att den hamnar i högen "bra science fiction som man måste se innan man dör".

Eftersom fantasy är mer av en reaktionär genre så saknas ofta budskap. Det blir sällan mer än en platt ståry om "adopterad bondpojke har ett Öde och räddar världen från den store onde magikern efter att ha nuppat prinsessan" eller variant därav. Och den sortens äventyrsfilm är liksom gjord sedan Errol Flynns dagar.

 

[Petter42]

Jag tänkte på tidigare. Fantasy i allmänhet lider ju av att vara dåligt. Det finns en del "bra" böcker och några bra författare, men går man till fantasyhyllan(ofta ungdomshyllan(det gör mig sur(vad hände med "sagor för vuxna"?))) i en bokaffär och tar en slumpad bok kommer den antagligen vara rätt o-bra. Handla om en ung pojke som inte kan slåss som blir "utvald" av ödet/en drake/de godas sida/något, möter X antal hinder och samlar på sig X antal hinder som måste klaras innan hjälten antingen kan övervinna ett större hinder (om det ska finnas uppföljare) eller döda överondingen mot alla odds.
Samma sak gäller filmer. Visst finns några undantag, men dom är ju just undantag. Konstigt nog är ju även de bra böckerna och filmerna precis samma sak. En person som inte kan något blir utvald och stöter på X antal hinder och X antal nya vänner, för att slutligen döda ondingen mot alla odds.
Vad är det då som skiljer mellan bra och dålig fantasy? Dom handlar ju om samma saker?

 

[Sodivra]

Personligen tror jag att det är en åtminstone delvis myt. Det finns en klase vrålbra produktioner som sätter taket, men å andra sidan finns det miljoner skitkassa sci-fi-filmer, så många att det gör ont.

Det som talar för sci-fis fördel är att man kan vara seriös. Det finns en klase science fiction som utmärks av att det har ett budskap. I många fall är det budskapet som gör att det går hem, inte skådespelandet eller produktionen. En av mina favoriter är Gattaca, som produktionsmässigt är en skitfilm (man har utnyttjat resurserna till max, men det märks att man inte hade mycket av dem). Men den har en poäng, och den poängen gör att den hamnar i högen "bra science fiction som man måste se innan man dör".

Eftersom fantasy är mer av en reaktionär genre så saknas ofta budskap. Det blir sällan mer än en platt ståry om "adopterad bondpojke har ett Öde och räddar världen från den store onde magikern efter att ha nuppat prinsessan" eller variant därav. Och den sortens äventyrsfilm är liksom gjord sedan Errol Flynns dagar.

Ja, precis. Sci-fi har en tradition av storys om vårt samhälle, draget till sin spets. (Kolla in rollspelet Shock: Social Science Fiction som författaren lite kaxigt kallar "det enda science fiction-rollspelet") Fantasy handlar om att lämna vår värld, och bygga upp något annat, och jag tror att det accepteras större friheter då, både av publiken och av filmmakarna.

Samtidigt känner jag att jag säger emot mig själv lite, ifall nu fantasy nu riktar sig till eskapister som vill fantisera om och bygga upp en helt främmande värld, varför ger man då rollerna frisyrer som skär sig med den miljö de befinner sig i?

 

[Hanihörnet]

F.ö. kan jag rekommendera Dorkness Rising, den ultimata fantasyfilmen för oss rollspelare...

Mycket bra film, men jag gillar nog "The Gamers" mer.

 

[Ymir]

Det slog mig plötsligt att det är nog bland annat en fråga om volym, på ett rent hönan och ägget-vis.

Dvs, Kina producerar enormt mycket tv-serier och filmer som utspelar sig i historiska eller pseudohistoriska miljöer med större eller mindre mängder fantasyinslag. Detta gör antagligen att priserna för att producera sådant -och- få det snyggt pressas, eftersom scenografi, rekvisita, resurser och kompetens till just den sortens filmer finns i härligt stora mängder. Lägg därtill att massor av folk i branschen då har erfarenhet av att regissera/skriva manus/producera/skådespela/sy kläder/koreografera/göra musik/whatnot i genren, så blir det en god cirkel där kinesiska filmskapare om och om igen har möjlighet att producera bra fantasyfilm. Därmed inte sagt att de alltid lyckas, givetvis, precis som alla andra kan de alltid stjälpas av kapitalism, storebror, cepemoral och gammal hederlig inkompetens, men Kina/Hongkong har onekligen producerat några av de bättre fantasyfilmerna någonsin, och varit ett föregångsland på många typer av specialeffekter dessutom. De gör även datoranimeringar görsnyggt nu för tiden, kolla på effekterna i "Painted Skin" tex.

Fantasyfilmer (och även medeltidsfilmer) är mer av ett nischfenomen i väst, och poolen av resurser och kompetens för sådana projekt därför inte lika stor och bra. Eller ja, jag ser anledning att förmoda att det förhåller sig så, åtminstone.

Underskatta sedan inte hur mycket kineserna älskar sin egen historia (and they should!). Jänkarna, å andra sidan...well, de har ju ingen

- Ymir, spekulerar

 

[Ramius]

Måste säga att jag kollade upp "painted skin" och såg dom första 10 minutrarna, den verkar ascool!
första striden var nice och soldaterna är helt klart ballare än dom flesta andra soldater jag sett i andra fantasy filmer.. sen att bruden verkar vara någon sorts demon gör saken bara bättre ^^
/Ramius

 

[Jedvard]

kanske något att titta på? http://www.youtube.com/watch?v=XSDZNHYLDOY&feature=related
eller http://www.youtube.com/watch?v=WcFOSfaCNec&feature=related

 

[eldilon]

Här är du ju inne på något som nämnts ett par gånger tidigare i tråden. Hur definierar man egentligen fantasy?

Enligt vissa skulle nog båda dina exempel snarare kallas historiska filmer än fantasy.

Det känns som att en jämförelse mellan sci-fi och fantasy därför blir helt sned. Exempelvis är ju Star Wars enligt min mening fantasy så det bara smäller om det, både när det gäller estetik och handling.

Till Science fiction läggs ju nästan varje film och bok som utspelar sig i framtiden eller i rymden så att allt från Aniara och 2001 till Barbarella och Blixt Gordon får vara med.

I motsättning till detta räknas exempelvis en film som Det sjunde inseglet inte som fantasy, trots att den utspelar sig i en medeltida värld med övernaturliga inslag.

Om man definierar Sci-fi som allt som sker i framtiden eller i rymden så blir ju, om man hårddrar det, både Spelljammer och Tekûmel science fiction och inte fantasy!

 

[Ymir]

Det blir bättre, fortsätt titta

Soldater lyckas somehow nästan alltid se askoola ut i kinesisk film, jag tror det har en del att göra med att historiska kinesiska soldatmunderingar var...awesome, helt enkelt, men i många fall har ju filmskaparna tagit sig friheter också, och då är det uppenbarligen helt enkelt en fråga om god smak. När kineser väl failar med att få soldater att se koola ut på film, dock, då failar de -rejält-...se de bisarra uniformerna i den relativt obskyra "Rainbow", till exempel. Annars har "The Promise" och "Curse of the Golden Flower" väldigt...extrema designval som det är stor älska-hata-faktor på.

- Ymir, älskar Zhou Xun lite grann