Nekromanti Fantasyras fokus: Orcher

[God45]

Vad är det här? Med jämna mellanrum kommer jag skapa en tråd där vi diskuterar en ras från fantasy rollspel. Jag kommer göra en öppnande post med en genomgång av rasen i fråga och vad jag tycker gör den intressant att spela och sedan är tråden öppen för fri diskussion. Jag vill mycket gärna både veta vad som gör att ni tycker det är kul att spela en viss ras och tips på hur man kan göra det på bästa möjliga sätt.

Den här gången fokuserar vi på Orcher:

Eller orker, orcer eller fem andra sätt jag sett det stavat på (men aldrig med ä! Stavar du det med ä hoppas jag att allt sitt hår ramlar av!). I alla fall. Som jag ser det finns det tre olika sorters orcher. Det finns så klart variationer även inom grupperna, och mellan varje spel, men de är ofta betydligt mindre än variationen mellan grupperna. Grupperna är:

Onda orcher: Tjänare till Satan, Sauron eller andra onda killar vars namn ofta börjar på S. Mer eller mindre svagare versioner av demoner.

Vilda orcher: Barbarer och monster. Mer amoraliska än onda. Ett djur i en människoliknande kropp och med ett människoliknande intellekt men alla ett djurs instinkter och lustar.

Naturfolk: Orcher som den "noble vilden". Ofta pastischer av amerikansk urbefolkning.


Men vad är orchens kärna? Är det en chans att bemöta rasism och våra tankar om "den andre"? Är det en studie i vad som skiljer oss från djur, en fråga om själens värde? Fan heller! Orcher är svärdfoder! De är en omänsklig hord vi kan massmörda utan dåligt samvete! Gör inte det här konstigt nu. Orcher, när de är gjorda på ett bra sätt, är allt vi inte gillar. De är våldsamma, illaluktande, barbariska, fula och dumma. Detta så att vi ska kunna slakta dem utan att behöva tänka på våra karaktärer som seriemördare. Detta är oftast de onda orcherna men kan också vara de vilda orcherna, där är oftast bara en tunn linje mellan de två typerna.

Där är alltid någon som börjar prata om att "I D&D går man in i de här varelsernas hem och MÖRDAR dem! Det är dessutom en metafor för rasism och kolonisation!" Om du har sagt sådant här utan ironi så gillar du antagligen orcherna som är missförstådda naturfolk.


Vanliga roller/klasser: De vilda orcherna är nästan alltid barbarer och krigare med en eller två shamaner per stam. De onda orcherna är också ofta lönmördare. Naturfolks orcherna brukar ibland vara rangers eller druider.


Bra koncept bakom Orcher jag sett: Ledaren som leder genom styrka och öppenhet. "Jag härskar med den här yxan! Utmanar ni mig?!"

Koncept jag aldrig vill se igen: Naturfolks orcherna suger! Suger! Jag har försökt vara objektiv hittills men fuck me. Också? Om du vill spela en karaktär som är utsatt för och hanterar rasism spela något annat! Holy shit, inga fler emo orcher! Snälla ni... Ska ni spela en Drizzt klon spela bara en svartalv.

Klädsel: Naturfolks orcherna klär sig som indianer från western filmer från 50-talet, ännu en anledning till att jag inte gillar dem. Vilda orcher klär sig som vikingar eller mongoler, onda orcher klär sig också så men kan också bära svart läder eller svarta metall rustningar.

Varför är Orcher den bästa rasen att spela?: "Thog smash!!!" spela Hulken med en yxa och slakta alla dina fiender! Överge modern bullshit som grammatik och problemlösning utan yxor.

 

[Anarchclown]

Föredrar helt klart orcher som ondskan. I tolkien känns de som underklasshenchmen till onda industripampar fast inlagda i en fantasyvärld.

Tycker att orcherna som djuriska vildar kan funka.

Hatar i allmänhet den noble vilden-konceptet. Det är någon slags tankegods som lever kvar i våra tankar men som liksom inte passar in. Aztekerna och Zulu ägnade sig åt massmord långt innan någon "civiliserade" dem. Människan blir i allmänhet godare av att leva i ett organiserat samhälle, inte tvärt om.

 

[Cybot]

Pellatarums take på orcer

Orcs in Pellatarrum do not have green skin, nor do they have square jaws or porcine faces. They do, however, have tusks. And thick hairy bodies. And horns. [...]

Pellatarran orcs look like red oni rather than the stereotypically thuggish "Neanderthal with green skin and teeth" because they are ferocious warriors originating from the Plane of Elemental Fire, not some atavistic fear of genetic intermixing.

Just like fire, orcs cannot be controlled, only diminished. For them, everything -- even conversation -- is a contest to see who can make the other flinch first. If you flinch, you prove yourself a weakling, and therefore must submit to the stronger without question. This practice of ritual dominance has served the orc race well throughout the eons as a method of preserving tribal peace through (generally) nonviolent means and keeping the rate of casual murders to a manageable level.

Every encounter with an orc must be treated like a battle, because it is. Even in a peaceful situation, an orc will use vile insults, belligerent language, threatening gestures and anything else that will cow the listener into accepting the subservient role.

As a result of this, an orc warrior is nearly impossible to taunt or goad by any other race, save possibly the dwarves. By showing his staunch and unflinching nature, an orc demonstrates to everyone that he is the best leader and least likely to make rash decisions -- an important quality in a race prone to fits of berserker rage. Of course, when two warriors are jockeying for position and neither is cowed by the other's threats, then it frequently comes to blows anyway. Most of the time such "debate" ends in bruises and unconsciousness rather than bloodshed and death, but such things are known to happen. To orcs, politics is a full-contact sport.

Problems arise when orcs deal with other races who don't grasp this key facet of orc psychology, because what they assume to be imminent violence is actually just orcish posturing. Feeling threatened, they either attack (in which case words have failed and it is time for "diplomacy by other means", as Von Clausewitz would say) or they flinch but do not submit. Failing to acknowledge the dominant position of the orcs only proves to them that other races are degenerates and cowards, unworthy of trust and deserving only to be conquered.

Orcs do not, as a rule, maintain livestock larger than pigs. They lack the patience for sustained animal husbandry beyond "pen it up until we eat it" and they lack the grazing grounds necessary for cattle and horses. However, orcs know how to "domesticate" fire elementals and keep them from dissolution -- it is believed they have rituals wherein they dance around the fire elemental, engage in mock combat, and generally indulge in various forms of passion in order to sacrifice some of their "hearts' fire" to feed their pets. These fire elementals are kept as a combination status symbol and trained warbeast.

Ritual scarification, tattooing, and piercing are common throughout all strata of orcish society, even the children. It takes a trained eye to determine which scars are for beautification, which denote status, and which are for bravery.

Pellatarran orcs are a bit like Mongols and a bit like Klingons in their current state. Prior to the shattering of their civilization by the other Elder Races, they were more like Babylonians or Pharaonic Egyptians: still warlike, but far less savage and far more educated.

Orcs are not stupid; they are ignorant. They are not savages by choice; they are survivors of a cultural holocaust. And while they are creatures of passion, that does not mean only violence; passion can also mean love, and joy, and exultation. Orcs feel emotions perhaps more keenly than any other race on Pellatarrum. Pleasure is a feeling, as is pain; both serve to remind you that as long as you feel, you are alive. Orcs savor every moment, every feeling, because while their lives are short they seek to fill them with meaning and sensation.

Other races choose to reject feelings of pain, and anguish, and sorrow as something bad to be avoided. Orcs feel this is akin to removing one of your eyes because you don't like what you see, or stabbing yourself in the stomach because you are hungry. Denial (or worse, repression) of feelings is rejecting a part of life.

Other races merely exist. Orcs live.

För att kort förklara Pellatarums historia så är Pellatarum ett pocketuniversum som orcer, dvärgar, alver och drakar (som alla representerar ett elementarplan. Eld, jord, vatten och luft i den ordningen) skapade för att fly undan slaveri under den mäktigaste rasen i multiversum (genies).
Efter en period av sammarbete så skapade Orcerna de olika svartfolken (som kanonfoder och andra typer av slavsoldater) och försökte erövra Pellatarum. Som respons skapade de övriga äldre raserna sina egna yngre raser (människor, gnomer, kobolds), krossade orcerna och deras civilization och drev ut de kvarvarande orcerna i ödemarkerna.

De passar väl närmast in under "naturorcer", men de är knappast några nobla vildar.

 

[God45]

Ärligt talat låter de varelserna inte alls som orker, de är så långt från grundkonceptet att jag inte vet varför författaren valt att kalla dem orcher. Varför inte bara kalla dem onis som han själv säger att de är inspirerade av?

 

[Cybot]

Ärligt talat låter de varelserna inte alls som orker, de är så långt från grundkonceptet att jag inte vet varför författaren valt att kalla dem orcher. Varför inte bara kalla dem onis som han själv säger att de är inspirerade av?

De ser UT som Red Oni men är inte Red Oni (även om de är delvis löst inspirerade av dem). Regelsystemet är också Pathfinder (vilket inkluderar diverse stats).

Och varför skulle de inte vara orcer? Det är liksom inte som om Warhammer orcer är särskilt nära tolkien orcer heller när det gäller utseende osv?

 

[Eksem]

Det där tycker jag nästan alltid om fantasyraser. Varför är orcherna i Warhammer orcher? De har ju ganska lite med Tolkiens orcher att göra ärligt talat.


Med det sagt är de tokroliga vildarna i just Warhammer och sedemera Warcraft de orcher jag gillar bäst.

 

[God45]

aha fantasyras skulle vara fantasy-ras inte något som handlade om rollspelet fantasyra dvs fantasy acid

Jag skrev det så för att jag imte ville att någon skulle förkorta det till "God45s rasfokus"

 

[God45]

Warhammer har helt klart de bästa orkerna

 

[mr_si]

Orcher är enligt mig antimänniskor, deras definierande drag är att så gott som alla möten mellan dem och människor/ andra spelbara raser kommer sluta i våldsamheter. Undantag är just undantag - framtvingade av extrema omständigheter.

 

[Recca]

Varför kan inte orcher vara nobla vildar? Jag tycker det skulle vara ett fräscht koncept.

Jag gillar också halvorcher. De känns som det bästa av det bästa.

 

[Vitulv]

Jag tycker att Tolkiens orcher är ganska intressanta ur ett symboliskt perspektiv, eftersom de (vad jag förstått) är resultatet av att ondingarna utsatt alver för fruktansvärd tortyr och plågor.

För mig är det en symbol för att även de godaste av människor (eller alver i det här fallet) kan fördärvas om de utsätts för hemskheter. Krig, fattigdom och elände gör att folk blir kapabla att begå omänskliga brott och övergrepp mot varandra. Jag förutsätter att jag inte behöver ge exempel från verkligheten.

I Tolkiensagan tas det ett steg längre, och det är inte bara den inre medmänskligheten som har fördärvats, utan det har även förändrat det yttre.

Om alverna är en symbol för vad kultur, trygghet, frihet och rättvisa gör med människan, så är orcherna en symbol för vad förtryck, fattigdom, krig och plågor gör med densamma.

Med det sagt så gillar jag vanliga jäkla D&D-orcher också (och där räknar jag egentligen in även goblinoiderna som mest är olika orchvarianter). De coolaste är så klart de orcher som har grisansikten.

 

[Ymir]

Jag tycker att Tolkiens orcher är ganska intressanta ur ett symboliskt perspektiv, eftersom de (vad jag förstått) är resultatet av att ondingarna utsatt alver för fruktansvärd tortyr och plågor.

För mig är det en symbol för att även de godaste av människor (eller alver i det här fallet) kan fördärvas om de utsätts för hemskheter. Krig, fattigdom och elände gör att folk blir kapabla att begå omänskliga brott och övergrepp mot varandra. Jag förutsätter att jag inte behöver ge exempel från verkligheten.

I Tolkiensagan tas det ett steg längre, och det är inte bara den inre medmänskligheten som har fördärvats, utan det har även förändrat det yttre.

Om alverna är en symbol för vad kultur, trygghet, frihet och rättvisa gör med människan, så är orcherna en symbol för vad förtryck, fattigdom, krig och plågor gör med densamma.

Jag håller helt med, men det bör påpekas att orcherna var problematiska för Tolkien, och han kunde aldrig definitivt spika deras ursprung; att de från början var alver är lätt min favoritversion, men det motsägs lite av att orcherna inte verkaar leva för evigt (eller gör de?). Ett av de centrala problemen i sammanhanget är att Morgoth inte besatt The Secret Fire, och därför inte kunde skapa liv med fri vilja. Men det centrala problemet med orcherna för Tolkien, IIRC; var hur de kunde vara Always Chaotic Evil, ett koncept han inte trivdes med. Se mer här, det är ganska intressant.

Och angående orchernas frånstötande yttre beskrev Tolkien dem så här:

squat, broad, flat-nosed, sallow-skinned, with wide mouths and slant eyes... ...degraded and repulsive versions of the (to Europeans) least lovely Mongol-types"

 

[Ymir]

Mina favoritorcher är Eons tiraker, vilket väl vem som helst som känner mig kunnat räkna ut med röven och en bit krita.

Tirakerna är underbara därför att de existerar i Eons sköna setting där ont och gott är subjektivt, vilket innebär att alignment inte existerar och tirakernas moral och värderingar kan vara lika legitima som alla andras. De är designade på ett härligt sett som avviker något från standard-orcherna (mycket kroppshår, inget extremt överdrivet underbett, inga jättetjocka ögonbryn, etc), och goblins, ogres och troll har mixats in i smeten på ett ganska bra (if flawed) vis. Även tirakernas koncept att de är ett matriarkat må ha sina (stora) brister, men är fortfarande ljussår bättre ur genussynpunkt än några andra orcher jag någonsin sett eftersom det faktiskt lyfter fram massor av färgstarka, koola och häftiga tirakkvinnor mest hela tiden och ger dem klara och intressanta roller att fylla i spelvärlden; i synnerhet i relation till manliga tiraker.

Tirakernas gynnas vidare av att Eon faktiskt har ett fungerande (och stämningsfullt och mystiskt) regelsystem kring schamanism, vilket gör tirakprästerna kraftfulla och gåtfulla.

Slutligen har de fördelen att deras rasbok, som alla andra av Eons gamla rasböcker, helt enkelt är briljant skriven, med massor av färgstarka och levande skildringar av hur deras liv och kultur ter sig. Boken är full med beskrivningar av tirakisk musik, tirakiska maträtter, olika tiraksamhällens hierarki, och rentav några sidor om hur deras språk fungerar. Awesome.

Tirakerna är uppdelade i tre stora familjer, varav Bazirk dessvärre än den överlägset intressantaste, på nivån att de andra more or less kunde tagits bort:

Frakk är primitiva, våldsamma och krigiska och bor i grottor och jordhålor.

Bazirk är ett jordbrukande, krigiskt stamsamhälle med en emfas på sjöfart, handel och piratverksamhet; det hela är egentligen väldigt likt vikingar, men har inga som helst yttre attribut som för tanken till vikingar, vilket är ett textbook-exempel på hur jag tycker att fantasykulturer bör designas. Bazirk har, trots sitt primitiva samhälle, gjort flera viktiga innovationer inom sjöfarten och är fruktade och respekterade över hela Eons värld.

Marnakh är ganska trista, default-rollperson-tiraker, som bor i människosamhällen och är nästan helt assimilierade med dem. Inget med Marnakh känns unikt eller speciellt och de känns tyvärr i allmänhet väldigt överflödiga i settingen.

(I min spellgrupps spelvärld har vi istället designat om tiraksläktena så att de är geografiska benämningar; Frakk är fortfarande kända som de mest primitiva och våldsamma, men definieras av att de är tirakerna som bor längst österut i världen. Bazirk dominerar ögruppen Takalorr och världshaven, och har exakt samma koncept som förut. Marnakh-tirakerna är pretty much som Bazirk, men något mer aktiva i mänskliga samhällen som legoknektar etc, och håller till i Västlanden, vilket i Eons värld gravt motsvarar Mellanöstern, Centralasien och Afrika).

Olikt Eons alver och dvärgar, som är koola men inte tvunget bäst ävåroz, är tirakerna lätt de koolaste orcherna någonsin och jag har aldrig sett något som kan tävla.

(Däremot kan man lätt argumentera för att tirakerna och deras underraser trukher och gûrder egentligen snarare motsvarar D&Ds hobgoblins, bugbears och goblins, vilket sätter det hela i en något annan dager eftersom hobgoblins är rätt jävla koola. Tirakerna vinner förstås fortfarande, men inte med lika stor marginal).

 

[God45]

Varför kan inte orcher vara nobla vildar? Jag tycker det skulle vara ett fräscht koncept.

Jag har sett det gjort en hel del och jag har aldrig sett det göras bra vilket är en stor del av varför jag inte gillar det.

Men det beror också på att jag vill kunna gå och döda orkerna om kungen säger till mig att göra det utan att behöva spela ut Pocahontas. För 90% av gångerna kommer jag vara den feta engelska snubben med flätor och slakta orkerna ändå eftersom jag vill ha guldet. Orker symboliserar varelser det är ok att slakat. Jag kan förhandla med vampyrer, svartalver eller till och med kobolder men orkerna vill jag bara kunna hacka ner.

Jag gillar också halvorcher. De känns som det bästa av det bästa.

Jag diggar verkligen halvorkerna och de kommer få sin alldeles egen tråd senare i den här serien

 

[Tomatalven]

Jag fattar inte riktigt hur orker gick från askfärgade, enligt en tolkienintervju mongolliknande med aparmar (RASISM?!) till urd&ds grisfolk till überbiffiga hulkar med betar. I the Elder Scrolls-spelen (skyrim) är orkerna lite åt den noble vilden-hållet, men jag gillar det faktiskt. Dock ska de vara ANTINGEN nobla vildar och ibland civiliserade (som i TES) ELLER svärdsmat imo.

 

[Arfert]

Det där tycker jag nästan alltid om fantasyraser. Varför är orcherna i Warhammer orcher? De har ju ganska lite med Tolkiens orcher att göra ärligt talat.


Med det sagt är de tokroliga vildarna i just Warhammer och sedemera Warcraft de orcher jag gillar bäst.

Av rent kommersiella skäl, såklart. Det är ett bra namn att sno.

 

[Arfert]

Varför kan inte orcher vara nobla vildar? Jag tycker det skulle vara ett fräscht koncept.

Då skulle man ju bara tvungen att uppfinna en annan ras som kan ta över de onda orkernas funktion. Ondingar behövs.

 

[Tomatalven]

Det är väl inget problem. Det finns ju hela monster manualer?

 

[Korpen]

Varför kan inte orcher vara nobla vildar? Jag tycker det skulle vara ett fräscht koncept.

Jag har sett det gjort en hel del och jag har aldrig sett det göras bra vilket är en stor del av varför jag inte gillar det.

Men det beror också på att jag vill kunna gå och döda orkerna om kungen säger till mig att göra det utan att behöva spela ut Pocahontas. För 90% av gångerna kommer jag vara den feta engelska snubben med flätor och slakta orkerna ändå eftersom jag vill ha guldet. Orker symboliserar varelser det är ok att slakat. Jag kan förhandla med vampyrer, svartalver eller till och med kobolder men orkerna vill jag bara kunna hacka ner.

Håller nog inte riktigt med här. Jag föredrar när man kan ser på Orcher lite som romarna såg på t.ex. hunnerna; farliga, brutala och inte de bästa grannar. Men möjliga att förhandla med ibland och kanske även handla med, speciellt från en styrkeposition.
Det är trist när våld blir den enda möjliga interaktionen med någon fantasyras; möjligtvis med undantag för rena monster som tyranider och vampyrer.

Men sen försöker jag alltid att undvika att blanda in riktig moral i mitt spelande, så jag har just inga problem med att gå och slakta människor på barnhem om kungen ber mig.

 

[Arfert]

Det är väl inget problem. Det finns ju hela monster manualer?

de onda orcherna behövs i fantasyns ekosystem. Tat man bort dem förlorar man nåt underbart.



Sen: Tiraker är väl tiraker, de är inte orcher. Som en annan ras funkar de, men som orcher är de rätt mesiga. De är inte direkt "meat is back on the menu!"