Ymir
Liten kantbaron
Eftersom jag visste att God45 inte skulle göra den här tråden bestämde jag mig för att göra den själv. Yikaria/Yak Men/Yak Folk är det naturliga resultatet av kongolerad awesome som uppstår om man tolkar om gamla tråkiga minotaurer från primitiva brutes till sofistikerade slavdrivare:
Yak Folk dök först upp i gamla D&D-settingen Al-Qadim, och har sedan dess varit med i tex monsterböckerna till D&D3,5. Jag har ingen aning om de finns i Pathfinder, antagligen inte, vilket då är en god anledning att bojkotta detta spel... Jag vet ärligt talat inte mycket om Jakmännen från Al-Qadim, en förhoppning med den här tråden var att någon gammal veteran skulle upplysa oss lite, utan det var mest beskrivningen av dem i D&d3,5 + coola illustrationer som i sig räckte för att förmedla att det här var totalt awesome. Det hjälper att tibetansk kultur är det koolaste sen aztekerna, särskilt när de inte tolkas som snälla, isolationistiska mystiker-munkar; Jakmännens kultur är av allt att döma mer som det gamla hederliga tibetanska imperiet under Tangdynastin, dvs krigiska, expansionistiska och dödsfixerade. Jakmännen har Sorcerer som favored class och kan åkalla Djinner och annat bös; de är klart en produkt av en mer orientalistisk och mystisk setting, där normala minotaurer hade känts lite redundanta (don't they always?) som jämförelse.
Ett problem med 'djur'-baserade fantasyraser är alltid huruvida djuret de är en humanoid version av även finns som djur i spelvärlden. Här har jakmännen en konkret fördel gentemot minotaurer om man är lagd åt detta hållet, i det att jakar är ganska lätta att ta bort från spelvärldens fauna i förhållande till kor. Den officiella versionen av Jakmännen är dock att de håller sig med stora hjordar av vanliga ointelligenta, fyrbenta jakar...jag vet inte riktigt vad jag tycker om detta, det känns lite konstigt somehow.
En annan bra grej med Jakmännen visavis minotaurerär att inte bara är tibetansk kultur awesome, det ger också jakmännen en slags dynamik och kulturell identitet, där minotaurer ofta känns väldigt löskopplade från någon som helst kulturyttringar. Detta är en stor bonys för mig som culture gamer, särskilt som jakmännens kultur lätt kan användas som plottsocker i klassiska stårys om förlorade bergskungariken, civilisationer som på ytan verkar vara småmysiga men i själva verket är korrupta och brutala, etc.
Nu lämnar vi canon-territorium; i min spelgrupps tolkning av Jakmännen till vår spelgrupps kampanjvärld var Jakmännens civilisation, tack vare sin isolation, en av få som inte kollapsade när den antika världen gick under, och Jakmännen tog tillfället i akt för att erövra stora arealer, plundra uråldriga stadsstater och kasta ut sina ärkefiender devorna från deras gamla paradisiska bergsfästen. Jakmännen slutade därför i en ganska stark position, men har sedan dess varit låsta i ständiga fejder med hobgoblins, vars civilisation i mångt och mycket tog över de låglänta människoriken som Jakmännen givit en dödsstöt. Våra Jakmän har en matriarkal tradition där man vördar prästinnor inom en vagt pseudobuddhistisk religion, koncentrerad på gudinnan Ashya och hennes änglar. Mycket av det här är givetvis ganska atypiskt för D&D: i det att jakfolkens kultur är komplex och nyanserad och därmed genuint intressant även bortom ett ytligt 'omfg awesome'-koncept, men det är fortfarande D&D och om det kommit till kritan i den här spelvärlden hade ni kunnat ge er fan på att den stora majoriteten av jakmännen är Neutral Evil.
Jag förväntar mig inte särskilt många inlägg i den här tråden, men bespara mig argument om minotaurers vara & icke vara; minotaurerna kommer definitivt diskuteras i en senare Rasfokus-tråd; det här är Jakmännens tråd, och premissen här är att de är automatiskt koolare än minotaurer eftersom jakar är koolare än kor (och Tibet är awesome). Och för alla som tvivlar på att pseudotibet är helt rätt ställe för en 3v1l, morbid slavdrivar-magiker-civilisation...this:
Yak Folk dök först upp i gamla D&D-settingen Al-Qadim, och har sedan dess varit med i tex monsterböckerna till D&D3,5. Jag har ingen aning om de finns i Pathfinder, antagligen inte, vilket då är en god anledning att bojkotta detta spel... Jag vet ärligt talat inte mycket om Jakmännen från Al-Qadim, en förhoppning med den här tråden var att någon gammal veteran skulle upplysa oss lite, utan det var mest beskrivningen av dem i D&d3,5 + coola illustrationer som i sig räckte för att förmedla att det här var totalt awesome. Det hjälper att tibetansk kultur är det koolaste sen aztekerna, särskilt när de inte tolkas som snälla, isolationistiska mystiker-munkar; Jakmännens kultur är av allt att döma mer som det gamla hederliga tibetanska imperiet under Tangdynastin, dvs krigiska, expansionistiska och dödsfixerade. Jakmännen har Sorcerer som favored class och kan åkalla Djinner och annat bös; de är klart en produkt av en mer orientalistisk och mystisk setting, där normala minotaurer hade känts lite redundanta (don't they always?) som jämförelse.
Ett problem med 'djur'-baserade fantasyraser är alltid huruvida djuret de är en humanoid version av även finns som djur i spelvärlden. Här har jakmännen en konkret fördel gentemot minotaurer om man är lagd åt detta hållet, i det att jakar är ganska lätta att ta bort från spelvärldens fauna i förhållande till kor. Den officiella versionen av Jakmännen är dock att de håller sig med stora hjordar av vanliga ointelligenta, fyrbenta jakar...jag vet inte riktigt vad jag tycker om detta, det känns lite konstigt somehow.
En annan bra grej med Jakmännen visavis minotaurerär att inte bara är tibetansk kultur awesome, det ger också jakmännen en slags dynamik och kulturell identitet, där minotaurer ofta känns väldigt löskopplade från någon som helst kulturyttringar. Detta är en stor bonys för mig som culture gamer, särskilt som jakmännens kultur lätt kan användas som plottsocker i klassiska stårys om förlorade bergskungariken, civilisationer som på ytan verkar vara småmysiga men i själva verket är korrupta och brutala, etc.
Nu lämnar vi canon-territorium; i min spelgrupps tolkning av Jakmännen till vår spelgrupps kampanjvärld var Jakmännens civilisation, tack vare sin isolation, en av få som inte kollapsade när den antika världen gick under, och Jakmännen tog tillfället i akt för att erövra stora arealer, plundra uråldriga stadsstater och kasta ut sina ärkefiender devorna från deras gamla paradisiska bergsfästen. Jakmännen slutade därför i en ganska stark position, men har sedan dess varit låsta i ständiga fejder med hobgoblins, vars civilisation i mångt och mycket tog över de låglänta människoriken som Jakmännen givit en dödsstöt. Våra Jakmän har en matriarkal tradition där man vördar prästinnor inom en vagt pseudobuddhistisk religion, koncentrerad på gudinnan Ashya och hennes änglar. Mycket av det här är givetvis ganska atypiskt för D&D: i det att jakfolkens kultur är komplex och nyanserad och därmed genuint intressant även bortom ett ytligt 'omfg awesome'-koncept, men det är fortfarande D&D och om det kommit till kritan i den här spelvärlden hade ni kunnat ge er fan på att den stora majoriteten av jakmännen är Neutral Evil.
Jag förväntar mig inte särskilt många inlägg i den här tråden, men bespara mig argument om minotaurers vara & icke vara; minotaurerna kommer definitivt diskuteras i en senare Rasfokus-tråd; det här är Jakmännens tråd, och premissen här är att de är automatiskt koolare än minotaurer eftersom jakar är koolare än kor (och Tibet är awesome). Och för alla som tvivlar på att pseudotibet är helt rätt ställe för en 3v1l, morbid slavdrivar-magiker-civilisation...this: