Nekromanti Fantasyrollspelens kamp för överlevnad!

[Vitulv]

Vad tycker ni?

Du antyder i början att din aversion mot "ologisk" eller "icke-trovärdig" fantasy har med ålder/erfarenhet/bildning att göra. Det kan säkert stämma för dig, men det är problematiskt att göra kopplingen att man i större utsträckning eftersträvar logiska världar om man själv har en god omvärldsförståelse.

För min del är det ologiska något ganska charmigt. En kampanjvärlds inre logik får gärna vara något skruvad, det är något som kickar igång min fantasi och mitt "kul". Jag tror att det beror på min inställning till rollspel, och min spelstil. Jag är inte immersionist - den spelstilen hör snarare till min ungdoms dagar. Jag vill att mina äventyr ska kännas artificiella och lekfulla, och då får världen gärna vara överdriven, färgstark och gärna innehålla en del WTF-moments. Om det ligger ett ensamt värdshus mitt i monsterland där äventyrarna kan vila upp sig, ja då överträffar coolheten behovet av inre logik.

En hyfsat trovärdig förklaring till varför värdshuset ligger där det ligger kan ju såklart vara trevligt (det är alltid trevligt med bakgrundshistorier) men den behöver inte vara vattentät, eller ens särskilt trovärdig. Förklaringen är snarare viktig ur ett berättarperspektiv än som ett sätt att ursäkta värdshusets existens.

 

[Eksem]

Jag är helt med på Vitulvs inställning här. Inte bara är jag inte särskilt brydd om "inre logik" eller "fantastisk realism" eller "trovärdig fantasi" eller whatever, det skulle till och med vara ett problem för mig om det gör att jag INTE får ha en dal bland bergen där det levde reptilmän i tiden före tiden, för att det skulle vara ologiskt för reptilmän att bo i berg.

Jag kan dock sträcka mig till att gilla att ha förklaringar till allt vrickat som händer, och INTE berätta det för spelarna. Allt spelarna upplever är nåt jävla torn som är omöjligt att ta sig in i och som har helt orimliga fällor och portaler och helvete, medan JAG vet varför allt fungerar som det gör. Jag skulle inte ens behöva ha nån förklaring, men jag gillar väl helt enkelt att veta saker som spelarna inte vet om, och så tror jag att det hjälper mig att ge den här känslan av att platsen inte finns till för spelarna och deras rollpersoner (som annars kan vara lite knepigt om man kör vrickade location based-grejjer).

 

[Ram]

För mig så handlar en del av rollspelsupplevelsen om upprätthållandet av illusioner och att ha en aning om vad man skall förvänta sig. Jag kan hantera de flesta nivåer av sådant om jag i någon form vet att det sker på ett konsekvent sätt.

Ta exemplet med värdshuset utkanten av världen, i bergen och som serverar färskfångad torsk i räksås.

Jag vill i det läget VETA när jag står där om detta är någonting som jag skall reagera på eller ej. Att de har färsk havsfisk (om nu torsken är det) tyder på att de har fått hit den med magi eller annat mycket snabbt transportmedel. Att det går runt fast värden säger att vi är de första gästerna på tre månader, beror det på att det inte är säsong och att han tjänar så bra under årets andra månader att han går runt ändå, beror det på att han får pengar av kronan för att hålla värdshuset eller indikerar det på att lokala rövarband säljer sitt byte till honom och det är på så sätt det går runt?

Jag vill ha konsekvens för att jag vill kunna veta vilka saker jag skall reagera på och inte. Konsekvens är inte realism, åtminstone inte för mig. Konsekvens är att verkligheten är lika realistisk eller skruvad hela tiden.

Om jag inte får det så går spelet sönder för mig. Jag tappar intresset. Det indikerar för mig att den som skapade världen inte brydde sig om den så varför skall jag, om man hårddrar det. Well, hårddrar det en hel del faktiskt.

 

[Eksem]

Jag brukade tycka att den typen av konsekvens var viktig, just för att spelarna skall ha en fast punkt att referera till.

Sen upptäckte jag att det inte är viktigt alls för mig utan bara ledde till att jag var tvungen att följa regler jag inte var intresserad av att följa, och antingen läsa och lära mig en massa junk jag inte bryr mig om eller än värre, skriva det själv (yuck!).

Just nu har vi i den spelgrupp jag ingår i ingen spelvärld alls. Det finns några etablerade platser och händelser och sanningar som dykt upp under spelets gång, men ingenting finns nedskrivet. Det passar mig utmärkt, att jag bara kan kasta ur mig nåt namn på nån stad och så finns den; snarare än att nån viktigpetter påpekar att "Men i Supplement 12 står det att den platsen är obebodd!".

Det här dilemmat med "vad ska jag reagera på?" förstod jag också som ett dilemma tidigare, och var något jag jobbade för att undvika. Men sen upptäckte jag att det där löser sig i vilket fall. Om någon tycker att det är udda att värdshuset går runt fast ingen varit där på 3 månader finns det antingen en intressant plot point, eller också finns det en förklaring som rollpersonerna aldrig får svaret på. Om det ÄR en plot point och ingen av spelarna är intresserad av det, well, skit i den plot pointen.

 

[Ram]

Det kommer att skilja massor beroende på vilken typ av spel man spelar.

Jag har när jag spelar långa kampanjer en förkärlek för politiska spel. Jag älskar både som spelare och spelledare när man har organisationer, personer etc. som är lager på lager. Som har olika typer av resurser, som har olika förutsättningar, personlighetsdrag och liknande.

Denna typ av spel underlättas enormt av konsekvens. Man lär sig under spel mönster hos sin motståndare, man lär sig vart man skall angripa och vart man är sårbar. Om en motståndare har 500 soldater så är det vettigt att försöka förgifta en brunn eller förstöra matförråd och liknande saker.

Sedan är det inget som man behöver dra in absurdum. Det är egentligen ganska enkelt som jag ser det och många gör det rent reflexmässigt; Borde det finnas ett värdshus här och om det gör det, varför? Ha det som en del i när man placerar ut det för storyn "viktiga" elementet att sätta en liten stämpel för trovärdigheten; "Konungen har sagt att varje landsväg skall ha ett värdshus var 40 km och att fogden har plikt att upprätthålla det". Det behöver inte vara brilliant, heltäckande eller utförligt.

Skall man sedan göra det stort och storslaget som att introducera en helt ny ras i sin pseudo-medeltida värld så tycker jag att man med fördel kan ta sig en funderare på vilken påverkan de kan ha haft på världen, vilka relationer de har till andra raser osv. Om inte annat så trillar det nästan garanterat ut en plot hook eller två och man undviker känslan av att någon har tejpat på en bild av en spetsörad Orlando Bloom på omslaget till Jägarna 2.

 

[Vitulv]

...man undviker känslan av att någon har tejpat på en bild av en spetsörad Orlando Bloom på omslaget till Jägarna 2.

 

[.113]

Alltså jag håller med faktiskt, åtminstone delvis. Tycker det är intressant att ha med åtminstone en tanke om sånna saker, varför inte alver styr världen tex.

Klassikern brukar vara att dom lever länge, är smarta och smidiga osv.. Oftast väldigt magiska (magikunniga eller liknande).
Hur har man med att dom lever så pass länge, men inte (vi säger i d&d) är lvl 20 allihopa. Eller mästersmeder eller vad som helst.

Om man lever i tusen år, och en människa lever i.. vi säger 100 år. Dom är dessutom inte lika smarta. Apor typ
Jag gillar att ha med nån sån variant, att alver ofta kan vara lite rasistiska bara för att dom inte förstår sig på människor.
En tanke kan ju också vara att det är sådant som gör att dom inte förstår sig på människor, ett år när man lever 100 är ju lite mer än när man lever 1000+. Dom ska ju vara smarta, men om man tänker att dom verkligen inte känner den där stressen, då kan man ju faktiskt se hur dom inte kan sköta tex en stad: "Men Sir, du måste ta ett beslut!" "Jag håller på" "Men du har hållit på i 3 veckor nu!!".. iofs inte alltför olikt vårat eget samhälle ibland

Sen kan man ju då tänka sig tex dessa lugna fridfulla alver, människorna blir mer och mer och dom tänker inte på det så mycket. "Plötsligt" är dom bara för många. Vad händer?

Jag hade en gång en sån tanke på att alverna en gång styrde allt, människorna blev till via evolutionen från apor typ.. Blev använda som slavar (typ apor i gruvor osv) tills människorna började bli för utvecklade och inte ville längre. Man bestämde sig för att ta död på dom innan dom blev för besvärliga, men dom hade avlat sig så mycket att dom var helt enkelt för många.
En alvkrigare som är 10 ggr bättre i strid än en människa fick fortfarande problem när han mötte 10 eller mer själv.
Alverna som inte föddes så ofta kände av varje död mer än människorna. Tillslut använde man massivt mycket med magi vilket höll på att rämna världen istället så man "gav upp", backade undan och lät människor ta över några områden.
Därifrån fortsatte det sen.

Logik är kul, till en viss gräns. Alver som ras kanske inte är "logiska" i vår värld, för att det inte finns nån sån typ.. Å andra sidan finns det värre saker på vår egen lilla planet är jag sett i nån skräck/science fiction film ever...

Tex nån liten varelse som infekterar myror, sprider sig i kroppen och när den når hjärnan kan den styra den. "Mind control" och ÄKTA sådan, FINNS alltså på riktigt.
Jättebläckfiskar på 30 meter och sådant finns ju också.

Så vad som egentligen är möjligt eller inte är många gånger bara åsikter.


Den där värdshus värden kanske som någon sa har en deal med banditer, får dit mat med magi eller liknande.. Spelar det nån roll? Ja, om någon undrar. Annars Nej.

Tänk också på att om man inte spelar på jorden, vilket man oftast inte gör, så skulle all evolution rent logiskt ha sett ut annorlunda = vad säger att det är konstigt.

Den där rika mäktiga personen som har mer att förlora på att hjälpa necromantikern kan ju ha flera "logiska" anledningar.
Han kanske är utpressad att hjälpa till, han kanske bara hade tråkigt. Han kanske har ADHD och inte riktigt tänkte sig för men insett att det är försent att ändra sig. Det är enklare att komma undan med att köpt en toblerone för skattebetalarnas pengar än att erkänna man huserar med odöda i kloakerna.

Ofta brukar ju besvärjelser med större effekter ha någon sorts kostnad, kanske inte i alla spel men nog är det sant att många gånger kan ekonomin och samhällsstrukturen vara helt åt helvete. Fast å andra sidan, det kanske finns "lagar" mot att just använda Bankett magin för allmänheten, menar det kanske hände just så för 400 år sedan, ett gäng magiker som startade en supermakt pga det, krig som sedan slet sönder landet osv.. Eller så kanske magikerna bara inte bryr sig om små puttiga bönder.

Tänk själv hur det ser ut i verkligheten, USA har en försvarsbudget som är helt galet stor och bara en del kunde föda hela världen liksom brukar dom väl säga. Finns massor med miljonärer, miljardärer osv som inte gör nåt för fattiga människor. Finns de som skiljer sig så klart, men miljardären som skänker en miljon om året till fattiga är ju även om det är bra att han gör det och väldigt snällt, så blir han ju inte direkt fattig efter det heller. Fattiga människor som "lyckats" i världen och blir rika är sällan heller världsförändrande människor även om dom säkert ofta hjälper till. Varför skulle det vara någon skillnad i en värld med magi?
Dom kanske inte ens tänker på det, som den där drottningen i england som när hon fick höra att folket var hungrigt, sade "varför äter dom inte bara kakor". Det där KAN vara en myt eller nåt, faktiskt inte kollat upp det, men oavsett så känns det inte helt overkligt att det kunde ha hänt.

Angående Urkor så kan jag bara säga att det är tragiskt att du i din besvikelse över fantasirollspel väljer att trycka ner andras religioner. Som icke troende är du dessutom förbjuden att benämna Urkor som annat än Den Store Svettige.
Nä men, bara för att "storyn" säger att världen är skapad så innebär det ju inte att det är det. Vet inte hur du tänkte när du hittade på det där, men har man lite koll på våran nordiska mytologi så är det helt "logiskt". Redan långt inlägg men om du vill kan jag slänga in en beskrivning på våran skapelseberättelse så ser du ju att det kan bli lite tokigt ibland

 

[Spitfire]

Då jag själv också är 39 så håller jag med OP.
Jag vill också att världsbilden ska ha någon logik bakom sig, att magi ska vara balanserat så att den inte har för stor inverkan på det vanliga livet alternativt faktiskt inverkar på dagligt liv på ett ytterst mundant sätt. Att karaktärerna INTE är en samlig äventyrare som möts på ett värdshus och beslutar sig för att göra goda gärningar mot belöning, utan snarare har någon position i samhället.

Därför föreslår jag för OP att hitta det där spelet som har allt det där du letar efter i din spelvärld. För mig var det Artesia, exempelvis.
Och hittar du inte den där spelvärlden så skapar du den själv. Välj det system som passar bäst och skriv din egen spelvärld, även om det inte är den spelvärld som reglerna är gjord för.

 

[Krille]

Har märkt att jag, i takt med att jag blir äldre, får allt svårare att ”köpa” fantasy och företeelser inom fantasyn. När jag var runt 20 hade jag inga problem, men idag, nu när jag är 39 så... ja, ni fattar.

Det är en övergående fas. För inte så länge sedan så var jag ungefär som du. Men nu är jag 41, och nu är det ganska lätt för mig att köpa fantasy och företeelser i den.

Så om två år borde det funka bättre.