Oscar Silferstjerna
Sjunger i duschen
Det är även mitt intryck - och ett skäl till att jag inte har läst så mycket svensk fantasy från pärm till pärm. Jag tröttnar alltså på det torftiga språket. Efter att ha läst inläggen i den här tråden undrar jag: är det bästa nödvändigtvis att använda sig av ett ålderdomligt språk? Jag tror att det KAN vara det, men det beror också på vilken värld man vill beskriva. Världen bör, tycker jag, färga språket. Om jag uttrycker mig hårt, så förutsätter ett av världen färgat språk att författaren verkligen ser vad i det egna språket som är färgat av vår samtid. Först då kan han eller hon byta språkdräkt på ett trovärdigt vis.Min uppfattning är att fantasysvenskan är som mest präglad av fantasyengelskan. Jag har sett få exempel på (nutida) svenska fantasyskribenter med en egen röst. Allt som oftast har texterna en stark ”författaren direktöversätter från engelska”-känsla.
Last edited: