Nekromanti Faror med rymdfärder

[Krigeus]

Re: Stor rymd och små faror

Det gäller väl de flesta av de saker som nämns i den här tråden. Rymden är faktiskt så stor att man under de flesta rymdresur inte kommer att ha några stjärnor och planeter närmare än på ett par ljusårs avstånd. Supernovor och svarta hål är farliga om man åker till dem för att ta en närmare titt. Att ta upp dem som faror under rymdresor är lite som att på en lista över faror med bilfärder nämna att man kan krocka med Kaknästornet.

Det var en ganska snygg liknelse och inte helt osann. Jag har dock inte försökt säga att många av dessa saker händer var och varannan resa man företar sig. Men jag tyckte att det var en bra idé att i delen om rymdresor ta upp potentiella faror. Och eftersom som man "hoppar" eller "stutterwarpar" som en annan kille så vackert uttryckte väljer man alltid kortaste möjliga kurs från punkt A till B. Något som gör att ens färdbana kan se ganska lustig ut och således är det inte alls osannolikt att man hamnar i närheten av astronomiska objekt.

 

[Krigeus]

Re: Sammanställning och uppdatering

Varför accelererar de så väldans? Man kommer en bra bit med en konstant acceleration på 1 G; det är nog bara nödutryckningar som kräver att man snabbar sig mer än så.

Man kommer ganska långt med det ja, men tänk om man ska färdas säg hundra ljusår och att den resan består av ca femtio hopp. Det tar fortfarande en liten stund för skeppet att uppnå hastigheten som krävs och sen ska det även "parkera" på den nya platsen. Om man måste göra om den proceduren (accelerering/Retardering) femtio gånger så kommer det att ta tid. Interstellära resor är absolut inga nöjeskryssningar och passagerare och besättning ligger inbakade i sina tuber under i stort sett hela resan. Lyxkryssningar etc. är sånt som företas inom ett solsystem och då med lite mer rimliga hastigheter.

De enda ställena där det blir mer än 'jaså' är om det finns nåt som håller samman asteroiderna.

Jag skulle kanske framhållt att det handlar om bälten med ganska stor täthet, dvs. runt stjärnor och andra massiva objekt. Det är som sagt inte en fara förens man har ett ärende i bältet. När man reser interstellärt så hoppar man aldrig inne i eller genom ett solsystem.

 

[Härolden]

Re: Sammanställning och uppdatering

Um... alltså... du inser att inte ens om man slog samman samtliga asteroider i vårt solsystem får man nåt som är i klass med vår måne ens? Och den där massan är utspridd över en otroligt stor volym; formad ungefär som en munk med en miljard kilometer omkrets och 100 miljoner km tjocklek, på en höft. Börjar man prata om de s k kometbältena är det ännu mer groteska avstånd vi talar om. Dvs: Till och med om du tar semester prick mitt i asteroidbältet i ett halvår får man ha seriösa mängder otur för att bli träffad av nånting större (dvs, större än 1 cm eller så).

Och jag förstår fortfarande inte varför du ska accelerera såininorden? Antar att du behöver ha nåt säkerhetsavstånd mot stjärnan för att få hoppmotorn att funka, men varför man ska "parkera" (relativt vilken då av de omkringliggande stjärnorna?) är mer oklart. Det är la bara att mäta ett tag och hoppa vidare sen. Att stjärnorna flyttar på sig får man ta; det lär de göra oavsett vilken av dem man väljer som nollpunkt. T o m mätprocessen verkar onödig, men du kan ju göra hoppgrunkan lite oförutsägbar, så man blir tvungen att kolla var man har hamnat efter varje hopp.

 

[Krigeus]

Re: Sammanställning och uppdatering

Um... alltså... du inser att inte ens om man slog samman samtliga asteroider i vårt solsystem får man nåt som är i klass med vår måne ens? Och den där massan är utspridd över en otroligt stor volym; formad ungefär som en munk med en miljard kilometer omkrets och 100 miljoner km tjocklek, på en höft. Börjar man prata om de s k kometbältena är det ännu mer groteska avstånd vi talar om. Dvs: Till och med om du tar semester prick mitt i asteroidbältet i ett halvår får man ha seriösa mängder otur för att bli träffad av nånting större (dvs, större än 1 cm eller så).

En sak är säker och det är det av vi inte vet allt om vad som finns där ute. Det kan mycket väl finnas gasjättar med rent groteska mängder asteroider som snurrar runt dem på ett behörigt avstånd. Eftersom det inte enbart handlar om vårat eget solsystem utan om något så mycket större så kan jag ta mig vissa friheter med vetenskapen. Detta är inte ett Hard Sci-Fi spel men jag vill att det ska ha en förankring i verkligheten dvs. det som händer skall kunna ha en rimlig förklaring som åtminstone delvis ligger inom de mallar som finns idag. Om jag enbart skulle gå efter det lilla som vi egentligen vet idag (mycket baserat på observationer inom vårat eget solsystem eftersom vi inte har verktyg kraftfulla nog att göra detaljerade studier av andra) så skulle detta bli ett väldigt tråkigt spel eftersom rymdfärder är en viktig del.

Och jag förstår fortfarande inte varför du ska accelerera såininorden? Antar att du behöver ha nåt säkerhetsavstånd mot stjärnan för att få hoppmotorn att funka, men varför man ska "parkera" (relativt vilken då av de omkringliggande stjärnorna?) är mer oklart. Det är la bara att mäta ett tag och hoppa vidare sen. Att stjärnorna flyttar på sig får man ta; det lär de göra oavsett vilken av dem man väljer som nollpunkt. T o m mätprocessen verkar onödig, men du kan ju göra hoppgrunkan lite oförutsägbar, så man blir tvungen att kolla var man har hamnat efter varje hopp.

Ett säkerhetsavstånd från väldigt massiva objekt (stjärnor, svarta hål, andra materieansamlingar) och bebodda planeter är ett måste. När motorn slår igång så genereras en extremt kraftig energipuls (en svallvåg som dör ut efter ca 100000km) och den kan ha dåliga effekter på bebodda system. Detta gör även att skepp som ska "hoppa" inte kan vara för nära varandra. Något som kan bli intressant i äventyr... Säkerhetsavstånd till stjärnor har jag inte tänkt på så mycket men det grundar sig på gravitationen från stjärnan och hur den påverkar skeppet och dess motor. Kanske något i stil med att skeppets dator bara kan kompensera för en viss mängd av gravitationen från en stjärna och man måste hålla ett visst avstånd. Är man närmre kan man få oönskade effekter som att man hamnar en liten bit ur kurs (något som kan vara förödande om man färdas en parsec, att bara hamna en hundradels grad fel är riktigt dåligt) eller andra effekter som jag helt enkelt inte kommit på ännu.

När jag säger parkera så menar jag inbromsningen till en hastighet som medger så pass stor kontroll av skeppet att datorn kan ställa in kursen för sitt nästa hopp. I mitt tänkta fall så går skeppet ner i manöverhastighet och ställer in sin kurs med hjälp av styrraketerna därefter hoppar det igen.

Vad beträffar accelerationen så menar jag att rymdfärder sker i realtid, det är inget bekymmer med tidsdilation och att det tar 20 år att resa från ett ställe till ett annat. En resa på 10 ljusår tar kanske en vecka (kommer att vara mindre i spelet med all sannolikhet) i riktig tid och om den resan består av 4 hopp så måste alltså hastigheten vara runt 563.142.857.143 km/h. Grovt räknat 563 miljarder kilometer i timmen. Att uppnå en sån hastighet med en acceleration av 1G tar en enormt lång tid och är således inte ett alternativ, att sen bromsa in fanskapet enligt samma princip (eftersom vi inte vill mosa besättningen när de nu är uppe och går) tar lika lång tid det.

Vad beträffar mätningar av stjärnor och liknande så finns det överallt där det är bebott och på samtliga kända farleder stationer (bemannade och obemannade) som ständigt övervakar den omkringliggande rymden och sänder iväg dessa data till andra stationer. På så vis finns ett nät av information som är hyfsat uppdaterat. Så när skeppet stannar så lokaliserar den stationen, jämför sin databas med stationens, stationen och skeppet byter data med varandra och uppdaterar således varandra. Denna databas innehåller även samtliga skepp som har lämnat systemet det senaste dygnet och vart dessa skepp var påväg (sannolikheten är extremt liten men i tungt traffikerade områden så kan krockar ske och detta minskar risken). Därefter så räknar skeppsdatorn vid behov om kursen, lägger sig till rätta med styrraketerna och hoppar.

Har jag fått med attlihop eller är jag fortfarande obegriplig?

 

[Härolden]

Ein bisschen Physik, vielleicht?

När jag säger parkera så menar jag inbromsningen till en hastighet som medger så pass stor kontroll av skeppet att datorn kan ställa in kursen för sitt nästa hopp. I mitt tänkta fall så går skeppet ner i manöverhastighet och ställer in sin kurs med hjälp av styrraketerna därefter hoppar det igen.

Är det nåt fel på att stå still? Det är nämligen vad alla hastighetsmätare lär säga eftersom det råder brist på saker att mäta mot mellan stjärnorna. Möjligen om man dimper ner mitt i ett gasmoln då, det beror på hur känslig man är för att gaspartiklarna skapar bromsstrålning när de träffar skrovet.

En resa på 10 ljusår tar kanske en vecka (kommer att vara mindre i spelet med all sannolikhet) i riktig tid och om den resan består av 4 hopp så måste alltså hastigheten vara runt 563.142.857.143 km/h.

Det där motsvarar 500 ggr ljushastigheten. Om du inte har klubbat ner Einstein och lämnat honom i ett suspekt gathörn lär det inte vara så snabbt det går mellan hoppen Jag fick intrycket att man snarare tycker "kolla! ett trehövdat rymdmonster!" och flyttar skeppet medan han tittar bort. Så man behöver inte accelerera skeppet till den hastigheten, tack och lov.

Min version av din exempelresa:
1) Accelerera ut 1 miljon km för att vara helt säker på att inte vara för nära. Med 1 G tar detta ca 4 timmar.
2) Hoppetihopp, tar en odefinierbar tidsrymd
3) Mätelimät, tar så lång tid som SL tycker är mest intressant. En dag kanske?
4) Repetera 2 och 3 så många gånger som behövs
5) Åk in till målet. Det tar lite olika tid beroende på en massa saker (mest hur nära man vågar sikta till målet), men säg en dag eller två.

 

[Krigeus]

Re: Ein bisschen Physik, vielleicht?

Det där motsvarar 500 ggr ljushastigheten. Om du inte har klubbat ner Einstein och lämnat honom i ett suspekt gathörn lär det inte vara så snabbt det går mellan hoppen Jag fick intrycket att man snarare tycker "kolla! ett trehövdat rymdmonster!" och flyttar skeppet medan han tittar bort. Så man behöver inte accelerera skeppet till den hastigheten, tack och lov.

Ahh, jag tror jag vet hur du tänker nu. Du tänker någon form av hopp a la Event Horizon men utan de otrevliga bieffekterna som dök upp i filmen (portal till helvetet etc )

Jag har faktiskt inte tänkt på en "maskhåls" motor, men nu när du nämner det lite större klartext så inser jag att den idén är klart bättre och att den bäddar för en hel del roliga saker (helt plötsligt ännu större skäl till att hålla avståndet till massiva objekt)

 

[Härolden]

Längd, höjd, tresteg eller stav?

Bara en nyfiken fråga: hur hade du tänkt det hela innan? Jag trodde att det var underförstått när man pratar om "hopp" att man flyttar sig icke-relativistiskt en kortare eller längre stund, och inte behöver bekymra sig om acceleration och sånt...

 

[Krigeus]

Re: Längd, höjd, tresteg eller stav?

Från allra första början (och hela tiden egentligen) så hade jag tänkt mig just icke-relativistiska hopp. Jag kom bara in på nåt sidospår och hakade upp mig på en hel del fullkomligt onödiga idéer och detaljer. (Sånt som lätt kan hända om man inte bollar tillräckligt med idéerna) Den här diskussionen hjälpte mig lösa bort det så jag får tacka för det

Det var från början tänkt att det skulle fungera på något liknande sätt som i filmen Supernova (om du sett den?) men jag har bestämt mig för ett system liknande det i Event Horizon minus helvetet och demoner, det känns lite likt 40K's rymdfärder att ha ett sånt system där man kan fastna hos hemska demoner när man färdas i rymden.