Rickard
Urverk speldesign
Nu sitter jag och funderar på något rollspelsmässigt men vet inte hur jag ska börja. Nåväl, min grundtanke är att vi genomgår olika faser i livet. Rollspelarna brukar i regel säga att man först är koboldspelare och sedan utvecklas till att bli relationsspelare.
Jag... har accepterat det och stött det tankesättet, men nu på senare tid har jag tänkt om. Vi genomgår olika faser i livet - ja, det är rätt. Men det finns ingen direkt turordning på de olika faserna. Visst är mycket bundet till ålder och om man exempelvis råkar ut för något i barndomen så kan det rubba mognadsprocessen. Vi har väl alla (som är lite äldre) stött på 28- eller 38-åriga fjortisar?
Ta Michael Jackson, Robyn eller vargar som exempel. De har inte fått genomgå någon normal barndom (på grund av kändislivet för de två första) och är därför väldigt barnsliga, även i det vuxna livet. Det här är inget som alla råkar ut för, men det är något jag tycker är värt att tänka på. Är det någon annan som har tänkt på detta och vad ni själva genomgått för faser?
Just nu kan jag säga att jag... kan acceptera att skaffa barn. Alltså på något sätt ta ansvar för mitt liv och föra det framåt till ett nytt plan. Jag har ingen flickvän eller så men just tanken på barn är inte lika främmande/skrämmande som för 4 år sedan (då jag inte kunde tänka mig själv som pappa). En fas jag vet med mig att jag genomgått är den spralliga fasen. Där jag skämtade, levde om och barnslade mig. Det var en kul period, men jag har nu tröttnat på det.
/Han som inte tror man har flera faser, men det kan vara något som också är annorlunda från individ till individ och som gärna skulle vilja läsa lite närmare på området om han visste var han skulle börja någonstans
Jag... har accepterat det och stött det tankesättet, men nu på senare tid har jag tänkt om. Vi genomgår olika faser i livet - ja, det är rätt. Men det finns ingen direkt turordning på de olika faserna. Visst är mycket bundet till ålder och om man exempelvis råkar ut för något i barndomen så kan det rubba mognadsprocessen. Vi har väl alla (som är lite äldre) stött på 28- eller 38-åriga fjortisar?
Ta Michael Jackson, Robyn eller vargar som exempel. De har inte fått genomgå någon normal barndom (på grund av kändislivet för de två första) och är därför väldigt barnsliga, även i det vuxna livet. Det här är inget som alla råkar ut för, men det är något jag tycker är värt att tänka på. Är det någon annan som har tänkt på detta och vad ni själva genomgått för faser?
Just nu kan jag säga att jag... kan acceptera att skaffa barn. Alltså på något sätt ta ansvar för mitt liv och föra det framåt till ett nytt plan. Jag har ingen flickvän eller så men just tanken på barn är inte lika främmande/skrämmande som för 4 år sedan (då jag inte kunde tänka mig själv som pappa). En fas jag vet med mig att jag genomgått är den spralliga fasen. Där jag skämtade, levde om och barnslade mig. Det var en kul period, men jag har nu tröttnat på det.
/Han som inte tror man har flera faser, men det kan vara något som också är annorlunda från individ till individ och som gärna skulle vilja läsa lite närmare på området om han visste var han skulle börja någonstans