Jag förbereder oftast mina äventyr
enligt den här modellen.
När jag tidigare spelledde
Scriptura så var mina äventyr mestadels centrerade kring platser och vilka ledtrådar/personer som fanns där. I Hellboy, som jag för närvarande spelleder, så fokuserar jag mer på personer...
På sistone har jag börjat fundera mer i termer av "situationer" snarare än "mysterier" som måste lösas. Mitt senaste äventyr "Lord of the Near and the Nigh" har två delsituationer - dels har vi ett pyttelitet mellanamerikanskt land med väldigt instabilt klimat (där jag hittade på de tre grupper - militären, vänstern, högern - som bråkar om makten.) När RP dyker upp har militären just gjort statskupp, och allt är himskans oroligt. Jag hade en hög SLP:er att interagera med, och en idé om vad dessa SLP:er ville och planerade att göra.
Dels hade jag en situation ute i djungeln, där ODESSA håller på och sanerar efter ett gammalt hemligt nazilabb från vilket de plockat en mojj som är central för resten av kampanjen. Mojjen ifråga förändrar verkligheten omkring sig, vilket gjort att djungeln omkring blivit förvriden och jävlig - och det har spontanutvecklats ett område där vad som tycks vara gamla Aztecindianer bor och så vidare. ODESSA planerar att bomba skiten urt Aztecindianerna (jag har en tidslinje etc), och Aztecindianerna (som tidigare var helt vanliga människor med indianskt ursprung som "förändrats" - de minns sina gamla liv, men gillar sitt nya mer. De har dessutom kidnappat General Tequila y Mota's dotter, som de tänker offra till Tezcatlipoca.
Dessa två "situationer" slänger jag sedan in RP i, och ser vad de hittar på. De visade sig vara ganska ointresserade av hela den politiska grejen i landet, och begav sig snabbt därifrån, ut i djungeln. Det innebar att en hel del "småhändelser" jag planerat försvann, men sånt är livet.
Är detta rälsning? Jag har ingen aning. Jag har ju förberett ett antal grejer som kan/kommer att hända, och jag har en massa "checkpoints" på vägen. Samtidigt är RP/Spelarna fria att göra vad fasen de vill, jag skulle aldrig försöka
tvinga dem att göra något. Jag
vill att de ska hitta på helt egna kreativa lösningar. ENligt en strikt definition är detta kanske inte rälsning - rp kan gå lite vart de vill och bestämmer själva om generalens dotter ska bli bombad skiten ur tillsammans med indianerna - men samtidigt har RP ett uppdrag från Byrån (BPRD): De ska undersöka vad som händer i djungeln, vad ODESSA håller på med. Slutet på äventyret är därmed nästan givet: RP hittar det hemliga labbet, upptäcker att det som en gång fanns där är borttaget, och tar med sig den info som finns på datorer och i papper tillbaks till BPRD.
Det jag framför allt försöker göra är att
variera mig. Jag försöker äta kakan och ändå ha den kvar - så lite räls som möjligt, samtidigt som jag har en övergripande kampanjplott jag redan funderat ut och vill använda. Jag gillar inte att rälsa mina spelare, samtidigt har jag spelare som i prin cip behöver bli rälsade eftrersom de sällan tar några initiativ...