Fatta Morgana!
Jag vet inte just precis vad "Fata Morgana" är för något men låt oss för konversationens skull utgå ifrån att det är en felstavning av "Fatta Morgana". Låt mig berätta om "Fatta Morgana", det är en lång historia så hämta din bekvämaste stol och en pipa av din bästa jazztobak.
Vårt ädla epos tar sin början en regnfuktig dag under tidigt 70-tal i en betonggrå förortskällare där hela gänget hade samlats. Där var Gurra G, Burra B, Gurra B, Gura Sne, Gula V, Dragan, Arkan, Mengele och jag. Alla som var något på den platsen och på den tiden. Vi hade samlats för att battla om vem som var den främste av dåtidens snabbtungade ordkonstnärer ifrån den amerikanska underground-scenen, MC Clammer med de blytunga beatsen eller Cold Cut med sina tusen snabba nålstick. Och naturligtvis för att skryta med våra hemmagjorda afrokammar (detta var innan mitt hår så fegt retirerande till okänd ort) och jämföra våra apcoola träningsoveraller (chockrosa var hett och efter en tvättolycka som involverade en illröd lovikavante så var jag killen hela veckan med en hel garderob av enbart rosa kläder).
Snacket gick som vanligt när något totalt oväntat inträffade som stred mot alla rutiner. In i denna vår fredade zon av tonårshormoner och acne trädde en högväxt nubisk skönhet med den fetaste afron någon skådat. Allt prat dog blixtsnabbt ut och det enda som hördes var en sliten kassett som spelade upp MC Clammers skoningslösa sågning av den amerikanska polisen och deras feta morsor.
Morgana hade anlänt till förorten och sedan den dagen var sig inget likt. Hon splittrade gänget, vände broder mot broder. Alla vill vara som henne, alla ville vara med henne. Hon var alltid ballast, alltid coolast. När vi snattade kexchoklad stal hon tunga jordbruksmaskiner, när vi drack oss fulla på folköl rökte hon värsta feta spliffarna, när vi breakade loss med en trippel-mocha-spaceman-loop så övertrumfade hon oss med att klara en omöjlig maxi-trippel-lotus-panther-gangster-spagatare. Kort sagt så var jag kär. Men hur uttryckte då en ung man sitt hjärtas våndor under denna tid? Jag var inte särskilt lik Travolta, korta, lönnfeta gåsfarmare med blont afrokrull har inte mycket att hämta om de försöker spela på sitt utseende. Lyckligtvis så fann jag svaret i folkölen! Jag skulle förföra henne med min överväldigande musikaliska begåvning. Vilken kvinna kan motstå feta beats?
I febrig hast skrev jag ner några rytmiska rader om violer, kvinnliga kurvor och asbest. Det var upplagt för succé. Aldrig hade ett större mästerverk skapats i den musikaliska historien. MC Clammer skulle ha varit stolt över mig. Jag lyckades rentav trycka in några rader om korrumperade poliser och vad som borde göras åt deras lösaktiga mammor. Med dunkande hjärta tog jag flakmopeden till hennes lägenhet och förberedde mig på en fantastisk serenad endast upplyst av månens sken och de stulna slingor av julgransbelysning som jag bar runt min hals.
Tyvärr hade jag inte räknat med Morganas omusikaliska och hatiska bröder Raimo och Oleg (det var en modern och synnerligen multietnisk familj) eller för den delen flakmopedens oduglighet som flyktfordon om man jagas av en trimmad tre tons Cheva -56:a. Utan att gå in på detaljer så kan jag avsluta att Morgana aldrig blev min och jag blev botad av den bästa av alla mediciner för den kärlekskranke: att släppas efter en bil över en kullerstensgata. Men om jag inte hade hamnat på akuten så hade jag å andra sidan aldrig träffat Lennart, fast det är en annan historia.
Sången jag skrev till Morgana? ”Fatta Morgana” och refrängen löd:
”Fatta Morgana att jag är kär i dig
Fatta att jag älskar dig som polisen älskar att slåss för kapitalet
Fatta att jag älskar dig som kabel-tv och sylt
Fatta att jag skulle skjuta Olof Palme (lustigt nog så gjorde jag det också många år senare, men för en helt annan numera avliden kärlek) för dig
Och så vidare. Inte speciellt originellt men direkt ur hjärtat.
Fata Morgana sa du?