Vitulv
Årets spelledare 2011 och 2013
- Joined
- 23 Dec 2000
- Messages
- 7,060
Vitulv fyller Paladin! Oh, let there be joy!
I och med det här inlägget fyller jag Paladin! (weee) Vad vore då mer passande än att skriva ett inlägg om just Paladiner?
Paladinen är ju ett stående inslag i de flesta fantasyrollspel. Den gode riddaren kombinerat med någon typ av magi eller gudomlig makt är ju ett element som få tillverkare väljer att blunda för även om de döper om företeelsen (exempelvis så heter det ju ”helig krigare” i DoD6).
Första gången jag stötte på ordet Paladin tror jag var i den gamla krigarens handbok till DoD och sedan dess så har det blivit något utav en dussinvara i litteratur, rollspel och datorspel. I senaste Command & Conquer finns det ju dessutom en stridsvagn som heter Paladin
Vad betyder då ordet paladin? Vänta lite så ska jag gå och slå upp det i Nordstedts…
paladi´n subst. ~en ~er högt uppsatt person i (direkt) tjänst hos furste eller statschef <mindre brukl.> ibl. nedsätt. Med tonvikt på den okritiska lojaliteten e.d.: Hitlers ~er i de ockuperade länderna urspr. Om Karl den stores krets av hovmän.
Jaha, det var ju intressant. Ursprungligen har ordet ingenting med magiska eller gudomliga förmågor att göra utan det verkar snarare vara någon typ av löjligt lojal tjänare. Jag skulle misstänka att det i fantasysammanhang handlar om att riddaren är en lojal tjänare till sin gud och därför får ta del av gudens förmågor.
Så till min fråga;
Är det någon som vet huruvida det finns några historiska eller mytologiska motsvarigheter till fantasyns populära blixt och dunderriddare eller är det enbart ett fantasifoster? Fanns det någon typ av order med skumma riddare (typ tempelriddarordern) som ansågs besitta gudomliga krafter? Finns det beskrivet i några gamla sagor eller myter? Jojo, visst finns det krigare med magiska krafter men jag tänkte snarare sådana som kan jämföras med den typiske, gudsfruktige Jean D´Arc-kopian i D&D? Oj, där kom jag ju faktiskt på ett bra exempel, Jean D´Arc kanske är en bra Paladin-arketyp.
Vi tar en till fråga;
Är det någon som har spelat en paladin på ett roligt och intressant sätt? Jag får aldrig till dem riktigt, de blir lite tröga och likriktade när jag försöker gestalta dem. Jag tycker att den fanatiska tron på Guden med stort G ibland blir lite tröttsam och stryper en del av karaktärsutvecklingen. Visst kan man grotta ned sig i teologiska tvivel och andra känslomässiga dumheter men likväl så är det tråkigt att spela en person vars liv till största delen kretsar runt en enda sak – sin religion. Nå, låt höra. Får vi några roliga anekdoter från er som har spelat heliga krigare.
För övrigt så vill jag passa på att tipsa om Elisabeth Moons trilogi ”The Deeds of Paksenarrion” eller ”Sagan om Paksenarrion”, som den så taffligt har översatts till svenska. Det är en mycket trevlig berättelse om en kvinnlig legosoldat som innehåller en mycket stark gestaltning av en Paladins liv och leverne.
Vulf – som troligtvis kommer att bli en skitdålig Paladin eftersom han är ateist
I och med det här inlägget fyller jag Paladin! (weee) Vad vore då mer passande än att skriva ett inlägg om just Paladiner?
Paladinen är ju ett stående inslag i de flesta fantasyrollspel. Den gode riddaren kombinerat med någon typ av magi eller gudomlig makt är ju ett element som få tillverkare väljer att blunda för även om de döper om företeelsen (exempelvis så heter det ju ”helig krigare” i DoD6).
Första gången jag stötte på ordet Paladin tror jag var i den gamla krigarens handbok till DoD och sedan dess så har det blivit något utav en dussinvara i litteratur, rollspel och datorspel. I senaste Command & Conquer finns det ju dessutom en stridsvagn som heter Paladin
Vad betyder då ordet paladin? Vänta lite så ska jag gå och slå upp det i Nordstedts…
paladi´n subst. ~en ~er högt uppsatt person i (direkt) tjänst hos furste eller statschef <mindre brukl.> ibl. nedsätt. Med tonvikt på den okritiska lojaliteten e.d.: Hitlers ~er i de ockuperade länderna urspr. Om Karl den stores krets av hovmän.
Jaha, det var ju intressant. Ursprungligen har ordet ingenting med magiska eller gudomliga förmågor att göra utan det verkar snarare vara någon typ av löjligt lojal tjänare. Jag skulle misstänka att det i fantasysammanhang handlar om att riddaren är en lojal tjänare till sin gud och därför får ta del av gudens förmågor.
Så till min fråga;
Är det någon som vet huruvida det finns några historiska eller mytologiska motsvarigheter till fantasyns populära blixt och dunderriddare eller är det enbart ett fantasifoster? Fanns det någon typ av order med skumma riddare (typ tempelriddarordern) som ansågs besitta gudomliga krafter? Finns det beskrivet i några gamla sagor eller myter? Jojo, visst finns det krigare med magiska krafter men jag tänkte snarare sådana som kan jämföras med den typiske, gudsfruktige Jean D´Arc-kopian i D&D? Oj, där kom jag ju faktiskt på ett bra exempel, Jean D´Arc kanske är en bra Paladin-arketyp.
Vi tar en till fråga;
Är det någon som har spelat en paladin på ett roligt och intressant sätt? Jag får aldrig till dem riktigt, de blir lite tröga och likriktade när jag försöker gestalta dem. Jag tycker att den fanatiska tron på Guden med stort G ibland blir lite tröttsam och stryper en del av karaktärsutvecklingen. Visst kan man grotta ned sig i teologiska tvivel och andra känslomässiga dumheter men likväl så är det tråkigt att spela en person vars liv till största delen kretsar runt en enda sak – sin religion. Nå, låt höra. Får vi några roliga anekdoter från er som har spelat heliga krigare.
För övrigt så vill jag passa på att tipsa om Elisabeth Moons trilogi ”The Deeds of Paksenarrion” eller ”Sagan om Paksenarrion”, som den så taffligt har översatts till svenska. Det är en mycket trevlig berättelse om en kvinnlig legosoldat som innehåller en mycket stark gestaltning av en Paladins liv och leverne.
Vulf – som troligtvis kommer att bli en skitdålig Paladin eftersom han är ateist