Nekromanti favorit karaktär? spelledare svara gärna ni med!
- Thread starter Sauron90
- Start date
Eva Florén
Swashbuckler
Stadsvakter i minnet
Joni... jag säger bara joooo niiii. En gång i tidernas begynnelse (så måste det var ju, det var bland de första äventyren som jag spelledde) i en annan tid och en annan galax. (Ja, det var innan vi spelade Eon så!?)
Ett par stadsvakter strövar omkring på staden, deras favoritställe är brunnen (ja alla samlas ju där - speciellt damerna) och det stora lokala värdshuset....
Nåväl, dessa två stadsvakter var inte speciellt dumma, de var däremot vad många stadsvakter sedan dess har varit - slöa. Fick de tillfälle och staden var lugn så satte de sig gärna ner och täljde på ett vedträ. Under deras tid i staden så lyfte de praktiskt taget aldrig ett vapen annat än mot vedträn... ja med undantag av den gången när vedträt blev ett vapen och kastades mot en upprörd antagonist...
Det var tider det...
Joni... jag säger bara joooo niiii. En gång i tidernas begynnelse (så måste det var ju, det var bland de första äventyren som jag spelledde) i en annan tid och en annan galax. (Ja, det var innan vi spelade Eon så!?)
Ett par stadsvakter strövar omkring på staden, deras favoritställe är brunnen (ja alla samlas ju där - speciellt damerna) och det stora lokala värdshuset....
Nåväl, dessa två stadsvakter var inte speciellt dumma, de var däremot vad många stadsvakter sedan dess har varit - slöa. Fick de tillfälle och staden var lugn så satte de sig gärna ner och täljde på ett vedträ. Under deras tid i staden så lyfte de praktiskt taget aldrig ett vapen annat än mot vedträn... ja med undantag av den gången när vedträt blev ett vapen och kastades mot en upprörd antagonist...
Det var tider det...
Eva Florén
Swashbuckler
Svårt att välja
Jag har en rad favvokaraktärer. Min egen Missla som faktiskt inte var en otäck förklädd mördarkobold utan en glad liten sak som sjöng på värdshus, åt god mat... men likväl inte överlevde så speciellt länge... det är ju så typiskt - hon blev lönnmördad.
En annan favorit är en god riddersdam som gjorde livet surt för en och annan onding... hon har med oregelbundna mellanrum dykit upp i ny upplaga eftersom hon tycks dö väldigt hastigt.... vilket iofs har att göra med att min spelarkamrat alltid (ok, nästan) gör helt oförsvarligt kraftfulla rper... och motståndet anpassas efter dessa.
En av mina SLper är dock så god som någon annan. Min make spelade cirefalier och jag tussade ihop honom med en vasstungad dam som han fick nöjet att komma underfund med... de gifte sig efter en viss tids strul (hennes faders död underlättade inte... ) Hon var ut i fingerspetsarna en affärskvinna och dessutom endast ute efter att hennes hus skulle överleva. Tyvärr tog kampanjen ett abrupt slut... mina spelare tröttnade... och jag tror än idag att Azits hustru undrar om hur hennes make mår.. Hon blev kidnappad och inbördeskriget bröt ut i Soldarn och massa sånt skoj...
Utanför Eon har jag två favoriter. En äventyrerska som fortfarande inte fattar hur hon kunde bli befäl i Gränsgardet och en kejsarinna i rymden som nu har ett stort område att ta hand om... då lönnmördare dödat hennes föräldrar, ja hon är fortfarande inte krönt så tekniskt sett är hon prinsessa... Ah, jag säger bara - rollspel på tu man hand är himla kul....
Få se, sammanfattningsvis. Jag älskar karaktärer (oavsett rp eller slp) som har personliga begränsningar, det spelar alltså ingen större roll om jag spelar krigare, underhållare eller affärsman. Har de en rädsla (som en av mina drakar och demoner karaktärer, rädsla för vatten, en lajvkaraktär nyligen på Natten faller - svurit att aldrig mer bruka ett svärd mot en människa (hon var krigsveteran)) så blir det mycket större spänning i spelet och kan krångla till det på ett mycket charmigt sett....
men det är bara som jag tycker...
Jag har en rad favvokaraktärer. Min egen Missla som faktiskt inte var en otäck förklädd mördarkobold utan en glad liten sak som sjöng på värdshus, åt god mat... men likväl inte överlevde så speciellt länge... det är ju så typiskt - hon blev lönnmördad.
En annan favorit är en god riddersdam som gjorde livet surt för en och annan onding... hon har med oregelbundna mellanrum dykit upp i ny upplaga eftersom hon tycks dö väldigt hastigt.... vilket iofs har att göra med att min spelarkamrat alltid (ok, nästan) gör helt oförsvarligt kraftfulla rper... och motståndet anpassas efter dessa.
En av mina SLper är dock så god som någon annan. Min make spelade cirefalier och jag tussade ihop honom med en vasstungad dam som han fick nöjet att komma underfund med... de gifte sig efter en viss tids strul (hennes faders död underlättade inte...
) Hon var ut i fingerspetsarna en affärskvinna och dessutom endast ute efter att hennes hus skulle överleva. Tyvärr tog kampanjen ett abrupt slut... mina spelare tröttnade... och jag tror än idag att Azits hustru undrar om hur hennes make mår.. Hon blev kidnappad och inbördeskriget bröt ut i Soldarn och massa sånt skoj... Utanför Eon har jag två favoriter. En äventyrerska som fortfarande inte fattar hur hon kunde bli befäl i Gränsgardet och en kejsarinna i rymden som nu har ett stort område att ta hand om... då lönnmördare dödat hennes föräldrar, ja hon är fortfarande inte krönt så tekniskt sett är hon prinsessa... Ah, jag säger bara - rollspel på tu man hand är himla kul....
Få se, sammanfattningsvis. Jag älskar karaktärer (oavsett rp eller slp) som har personliga begränsningar, det spelar alltså ingen större roll om jag spelar krigare, underhållare eller affärsman. Har de en rädsla (som en av mina drakar och demoner karaktärer, rädsla för vatten, en lajvkaraktär nyligen på Natten faller - svurit att aldrig mer bruka ett svärd mot en människa (hon var krigsveteran)) så blir det mycket större spänning i spelet och kan krångla till det på ett mycket charmigt sett....
men det är bara som jag tycker...
Xeroc
Veteran
Hmmm, dt måste nog va min kraggbarbar Telak Ark, för han hade humor när ingen annan hade det, and he ''laughs in the face of danger'' ahahahaha 