Nekromanti Favorit Regelsystem?

[Bassejr]

Hej. För ett tag sedan postade jag en tråd om vilket/vilka favoritspel ni hade, och fick en väldig massa trevlig respons. Fick mig att känna mig välkommen på forumet.

Nu vill jag ställa samma fråga igen, men lite mer specifikt. Vilket är ert favoritsystem? Vilken Modell är bäst? (Model som i D20, 3D6, BRP, Dicepool, etc.) Varför är den modellen bäst? Vad krävs för att ett regelsystem ska vara bekvämt och roligt att spela med?

Personligen tycker jag bäst om Dicepools med D6:or, eftersom det käns så stereotypt och klassiskt. det är en känsla, att sitta där med samma sorts tärningar som dom använde i gamla Rom.
Och så tycker jag att sådanna Dicepool system är lätta att förstå, och ofta tilräckligt universella för att man ska kunna variera sig utanför regelverket om det behövs, utan att man då muppar hela spelet och buggar storyn.

Vad tycker ni?

 

[krank]

Jag gillar system som sitter still och håller käften och inte drar uppmärksamheten till sig. System som är så enkla att även någon som jag som är dålig på huvudsäkning kan sköta dem. Jag gillar system SL kan dölja helt för sina spelare. Jag gillar system som inte ställer sig ivägen för det som är roligt, och som bara egentligen tar hand om sånt som är tråkigt (typ strid).

Bland utgivna system är det nog framför allt Gumshoe jag kan tycka är bra. Trots att jag avskyr deras metapoängekonomi. Det systemet är enkelt, smidigt, föörhållandevis mattefritt, och har ett fokus jag gillar. Det stödjer undersökande mysterielösarspel på ett bra sätt.

Sen gillar jag WoD-systemen också, men mest regelkärnan. Jag tycker att de gott kunnat strunta i 90% av kraftreglerna och bara sagt "fuck it, regelrunkarna får väl hitta på regler om de inte fixar det". Regelkärnan plus fluffet i krafterna räcker ypperligt så länge man inte har spelare som tror att reglerna är viktiga eller alltid måste följas och funka likadant och så.

 

[Laowai]

Eons är nog mitt favvo, följt av nWoD och sedan pathfinder.

Gillar detaljtönteriet i eon som fan, och gillar strömlinjeformningen i de andra systemen.

 

[Skarpskytten]

Modell tycker jag är strunt samma (även om jag gillar sexidiga tärningar - de är bäst). Viktigt är att det är ett enkelt system. Gärna med få subsystem för olika saker, dvs ett system för strid, ett för magi, ett annat för resor och så vidare. (Jag har dåligt minne och pallar inte plugga in lång listor med +1 för ditten och -3 för datten eller vad det nu kan vara).

Men viktigast för mig just nu är att spelet stödjer (och belönar) karaktärsgestaltande och hjälper till att skapa intressanta berättelser. Av spel som jag faktiskt har spelat är det Svavelvinter (med öde, förbannelse och ödestärningar) samt Pendragon (med sina traits och passions). Bland spel som jag bara läst finns väl Burning Wheel (en bra idé, dåligt genomförd), Mouse Guard (vad BW borde ha varit) och Noir, men det finns väl en kazillion sådana spel nuförtiden. Hobbyn har kommit en bit sedan livsmålen i Drakar och Demoner Expert.

 

[Botulf]

Barbarians of Lemuria. Simpelt, abstrakt , tradigt med tillräckligt mycket manöverutrymme för improvisation och en liten dos samberättande. Och förutsätter inte att rollpersonerna är dåliga på allt när de börjar utan redan är kompetenta hjältar, inget snack (något jag ser som en feature). Och det är väldigt enkelt att konvertera till från andra spel.

Svavelvinters regelsystem tycker jag är rätt imponerande. Men utan att ha spelat det betyder det inte så mycket.

Annars vetetusan. System har mer börjat bli ett nödvändigt ont för mig och jag börjar dras mer till allt simplare spel. Exempelvis tycker tycker jag Swords&Wizardry är generellt bättre än spel som Pathfinder för S&W är busenkelt i jämförelse, så för mig vinner det per automatik. Trotts att PF ur designsynvinkel är mycket bättre.

 

[Arfert]

Jag gillar många system till olika saker... BRP och dess kusiner till jordnära fantasy, D20 till hjälte-spel, T6-pölar till allt möjligt... och så vidare. Kan inte säga att jag har en speciell favorit. Får jag bara välja ett system får det bli D20 och BRP. Tror jag.

 

[Templar]

Har varit lite konservativ när det gäller regler. Har alltid tyckt om gamla Drakar och Demoner EXPERT (BSR) samt D6 systemet.

Men måste säga att "nya" DoD systemet växer med tiden, men dock saknar jag i detta A och B färdigheterna. Alla system har sina för- och nackdelar.

 

[Ulfgeir]

Lite kluven måste jag säga.

Ett system jag tycker är rätt trevligt är FATE-systemet så som det är i Dresden Files. Systemet är enkelt, använder samma skala hela tiden och är överblickbart. Dock så är magi något knöligt (vilket är märkligt med tanke på källan).

Ett annat system jag gillar är klassik BRP så som i Call of Cthulhu. Det är ett enkelt system där systemet inte kommer ivägen för spelandet anser jag.

Ett system som jag anser är riktigt uselt är Exalted 2nd edition. Du har gigantiska tärningspölar, och femtioelva miljoner charms som alla har egna specialsaker att komma ihåg. Jag har gett upp att ens försöka få en överblick på vilka charms som är vettiga för min rollperson och då har vi ändå spelat den kampanjen i typ 1 år eller så.

/Ulfgeir

 

[Recca]

Jag måste säga att jag, trots bristerna i förmågorna i Kranks Human, verkligen verkligen gillar reglerna.

Annars vete tusan. Jag har svårt för de flesta system jag lagt ögonen på.

 

[krank]

Jag måste säga att jag, trots bristerna i förmågorna i Kranks Human, verkligen verkligen gillar reglerna.

 

[Eksem]

Romarna hade även D20, skall sägas.

Jag gillar, just nu för jag ändrar mig jämt, lättviktsystem där regler är lätta att improvisera. De ska dessutom ha så lite "agenda" som möjligt inbyggt. Favoriten just nu är Labyrinth Lord, som är en "klon" av Basic D&D. Det uppfyller mina krav perfekt. Jag har faktiskt inga invändningar alls mot det (även om bristande spelmekanisk utveckling vid levels är ett klagomål hos andra jag spelar med).

 

[Krille]

Jag antar nu att vi talar någon form av tradspel enligt modellen "dyrka dörrar, slå ihjäl gobbos".

Jag är normalt inte förtjust i dicepools. Jag vill ha ett system som hjälper mig som spelledare, och dicepools är lite för oförutsägbara för det. Det är aldrig helt säkert vad som händer med sannolikheter om man lägger till eller drar ifrån en tärning.

Så jag föredrar system där en slumpgenerator jämförs med en svårighet, antingen slump <= värde eller slump + värde >= svårighet.

Jag är inte så förtjust i levels. Det är en lite för grovkorning utvecklingsskala, och det kan leda till skumheter om det som traditionen bjuder även kopplas till hälsostatus. Så jag föredrar skillbaserade förbättringssystem.

Speaking of hälsostatus så föredrar jag skadetypsbaserade system framför skadepoängsbaserade system, helst ett där skadorna inte ackumuleras (dvs två lätta skador förblir två lätta skador, snarare än ackumuleras till en allvarlig skada). Ackumulerade skador är egentligen skadepoängsbaserade system med fler och meckigare valörer.

Jag föredrar system med inbyggd taktik. Min närvaro ska behövas. Jag som spelare ska inte kunna ersättas med en laptop som ropar "yay" om tärningarna slår bra och "waaa!" om tärningarna slår dåligt. Jag måste helt enkelt ha ett val som betyder något rent gelémässigt, helst ett som inte har ett uppenbart bäst alternativ men som ändå betyder något.

Jag gillar inte system med härledda värden (typ, KP som beräknas av FYS och STO) eller svarta lådor (typ, skadepoäng som omvandlas till skadeslag som ger trauma, smärta och blödning).

...så i slutändan så brukar jag sluta med en version av T10-systemet, exempelvis det i Blå Himmel, åtminstone när jag gör egna spel.

När det gäller andras spel så är jag rätt förtjust i Apocalypse World, och jag börjar just nu bli läskigt förtjust i Marvel Heroic Roleplaying, trots dess pölar.

 

[CapnZapp]

Jag föredrar egentligen procenttärningar.

Det finns inget annat sätt att slå tärningar som är lika intuitivt, lika enkelt att förstå "hur stor chans har jag". Spannet med procent tillåter dessutom jämn förbättring (och inte sällan och ryckigt som i de varianter som byter ut T100 mot T20).

Sedan är väl (milt sagt) inte alla regelsystem som använder sig av procenttärningar superperfekta... men som tärningsslag är procenttärningarna oslagbara.

 

[Hunk]

Just nu har jag egentligen tre kriterier för vad jag anser vara ett bra regelsystem:
1) Snabbt karaktärsmeckande (helst under 30 minuter)
2) Ett stort urval av bra publicerade äventyr
3) Mekanik som jag antingen redan kan eller som är lätt att lära sig

Labyrinth Lord, Basic Fantasy RPG, BECM D&D är exempel på spel som uppfyller ovanstående krav. Inget av dem är egentligen det "perfekta" spelsystemet för mig, men de är enkla att modda för att närma sig perfektion. Av dem spelar jag Labyrinth Lord, av det enkla skälet att tjuven är minst dålig i Labyrinth Lord relativt resten.

Saker jag tycker generellt sett är bra i spelsystem:
1) Olika tärningar används (jag minns besvikelsen när jag öppnade Sagan om ringen-rollspelsboxen och det visade sig att bara D10/D100 användes)
2) Lätt att husregla (alla spelsystem innehåller orimligheter, och ju enklare det är att själv fixa detta, desto bättre)
3) Snabbt att komma igång (jag är inte förtjust i två A4-sidor bakgrundshistoria för nybörjarkaraktärer)
4) Improvisation är möjlig (tyngre regelsystem gör det svårare att improvisera)
5) Rollpersoner riskerar liv och hälsa

Enklare BRP-varianter (t.ex. Drakar och Demoners svarta box), Savage Worlds och enklare D&D-varianter uppfyller ovanstående krav. Traveller, Rolemaster, World of Darkness, Shadowrun, Eon och D&D4 gör det inte. Det är ganska stora skillnader mellan bas-BRP, Savage Worlds och bas-D&D och jag kan inte påstå att något av systemen är överlägset de andra.

 

[Poseur]

Mitt favoritsystem just nu är systemet i The One Ring, vilket är underbart. Systemet är ganska basic, några t6:or i tärningspöl tillsammans med en t12 med två specialsidor, en autolyckas och en som betyder noll. Tillsammans skall de över en svårighetsgrad. Såhär långt är det ganska tradigt men lägger man till traits som varje karaktär har ett par stycken utav så är det lite smygindie. Traitsen kan användas istället för tärningsslag och är tänkta att snabba upp spelet. Vidare så älskar jag striderna, för de är sådär lagomt taktiska och abstrakta men ändå fortfarande ganska tradiga.
Istället för att slåss ensam så får man känslan av att man slåss ihop som en grupp.
The One Ring är ett spel som är sådär lagomt lätt/abstrakt men ändå har vissa element och små söta småregler som sätter stämning. Typ som att kasta av sig hjälmen under strid sänker tillfälligt ens utmattning eller att det regelmässigt enkelt uppmuntrar spelarna att använda miljön till sin fördel under striden.



/Posuer

 

[bozar_UBBT]

A Song of Ice and Fire Roleplaying av Green Ronin. Kombinerar dicepools med fast skada, nivåer av success och intressanta karaktärsdrag som får en vilja fortsätta spela och utveckla sin karaktär. Det bästa av Burning Wheel, Savage Worlds och Drakar och Demoner.

 

[cogitare]

nWoD - Tärningspölar ger olika grader av lyckanden vilket tilltalar mig oavsett system. Att kunna värdera utgången av slaget med relativ enkelhet så det inte "bara" blir lyckat/misslyckat (vilket de flesta BRP-kloner nöjer sig med eller att det behövs halvkomplicerade formler för de grovokorniga lyckandegraderna). Systemet är även snabbt och enkelt. Med nya God Machine Chronicles och Strix Chronicles får även systemet sig en rejäl ansiktslyftning som verkar vara(och jag hoppas) till det bättre.

Eldritch RPG (här) - Enkelt och snabbt system med en fiffig mekanism för att hantera strider där försvar är pölar som töms. Alltså är det näst intill omöjligt att få evighetsstrider som kunde ske i ex. DoD eller oWoD. Även här finns mekanism för att avgöra grader av lyckande.

Savage Worlds - Många bra settings, snabbt och enkelt system. Lyckandegrader. Slår an på många noter som jag gillar helt enkelt

Earthdawn - Fiffigt om än ganska crunchigt system. Älskar ffa hur Disciplinerna, XP (Legend Points) och magiska föremål är knutna till världen och inte bara något påklistrat.

Jag vill verkligen gilla BRP och dess olika kloner och derivat men de är ofta så dåligt utförda och blir för klumpiga och tråkiga när värdena sticker uppåt. Det finns en sweetspot kring 40-60% där det faktiskt fortfarande är spännande. Kanske därför som Warhammer 2nd edition faktiskt funkar. Det är riktigt svårt att komma upp i höga värden (även om det så klart går med rätt 'Careers' och färdigheter/förmågor).

Cog.

 

[RasmusL]

Den karmabaserade resolutionsmekaniken i Svart av Kval, Vit av Lust är det snyggaste jag stött på. Det sätt konflikten blir en del av karaktärsspelet, att inga tärningar behövs och att det är så intuitivt att det kan förklaras och förstås på 30 s är helt lysande. Den dynamik och den djävulspakt bestkommandot innebär är systemets kärna och inget annat än briljant.

 

[Mundo]

Jag ogillar starkt levelsystem, eftersom de är så abstrakta i min mening.

Jag har två system som jag håller över de flesta andra, och det är Noir samt Svavelvinter. Snabba, enkla, lägger stor vikt vid personliga mål/drömmar/rädslor etc och uppmanar spelarna till kreativitet.

Systemen är dessutom idiotenkla att lära sig. Folk som aldrig spelat rollspel förut skulle fixa att förstå grunderna i reglerna på en kvart.