Nekromanti Favorit-roll?

[solvebring]

Har du någon favorit-roll? I så fall, vad?
Kanske diggar du att vara en ridderlig riddare, eller kanske flörtig gentlemannatjuv? Min undran gäller inte bara spelare, än SL's. Någon favorit när du skapar SLP's kanske?

Själv är jag både SL och spelare, så jag får svara på bägge delarna.

Favorit-roll:
Den lille tjuven som aldrig kan hålla fingrarna i styr, samtidigt som denne har högt intellekt - och därför kan spelas ut ordentligt med många idéer och klur. Fattigt klädd, inte så duktig på något egentligen (det är mycket roligare att kämpa fram god FV i färdigheterna... Länge med möda, då känner man att man åstadkommit något och skapat en karaktär som är lite av en utmaning då mycket under kvällarna blir svårt), förutom att stjäla, bluffa runt och bedra folk, spionera kanske, etc. Alltså en liten mystisk väldigt omäktig figur, med vass dolk, små möjligheter, flinka fingrar och skarp hjärna.

Eller... Eller den mycket kalla lönnmördaren. Skarpt sinne, otäck att möta nattetid, klädd i malätna döljande kläder och enkel rustning med vassa men mycket effektiva vapen, och så klart lite droger och gifter i fickan. Som trots skarpsinnet aldrig är rädd för "något" och som knappast drar sig för att döda (det säger sig väl självt...), men tillbakahållen på vissa punkter pga. principer om en lönnmörares moral och regler... Det finns gränser även där. Gör det i princip vad som göras skall bara det betalas, eller beordras - plikten framför allt, mycket trogen till gillet. Falsk och opålitlig, men samtidigt en mycket trygg "vän" om det skulle krisa i blodiga situationer.

SLP's?
Jag skapar helst två sorter av SLP's. Den ena sorten är den som verkar vara så oskyldig, fin och proper, eller bara "bra" liksom, men som man ändå aldrig kan sätta fingret på, ty dess uppförande är gott men samtidigt otydligt... Varför, jo dessa är oftast förrädare, de som kan dra in en i de mest hissnande intrigerna och problemen. Men vet aldrig vart det kan sluta... Man vet aldrig vilka de är, när man tror man kan lita på dem som mest, då man tror att man är goda vänner, lämnas man plötsligt i sticket eller utsätts för något.

Sedan den som sköter sig fint, kommer i gänget jättebra, blir kanonkompis med i alla fall minst en av Rp, för att sedan vara lojal mot sina vänner, även in i döden. Lawful good stuk typ, om man säger så. De är också roliga, mest för att det blir mycket spel ihop, direkt till Rp, och när man är så trevlig och "snäll" - även mot det mesta runt om, om inte självförsvar eller blodspill verkligen behövs, så blir man fort gillad över allt, och man känner sig som om man gör goda gärningar där bakom SLskärmen.

 

[Svarte Faraonen]

Det här bör nog flyttas till Rollspelsforumet, vettu. Nåja.

Jag gillar magiker av olika slag, liksom roller med social inriktning. Mina roller kan för det mesta förutsättas uppfylla åtminstone ett av dessa kriterier. De raser/liknande kategorier jag väljer är vanligen sådana som är lämpade för dessa typer -- alver, gnomer, melnibonéer, Mekhet med flera. Mina roller är oftast ganska udda figurer som skiljer sig från sin omvärld. Det är inte sällsynt att de dras mot olagligheter eller andra märkligheter, däremot brukar de vara mycket obenägna att göra sådant som får dem att ge upp sin frihet. Hellre fattig och självständig än rik riddare svuren till en feodalherre, brukar de resonera (även om en hel del av dem givetvis siktar på "rik och självständig"). De brukar dock inte ha något riktigt problem med självpåtaget ansvar -- de är ofta ledartyper med viss beskyddarinstinkt mot de som är svagare än dem själva. I D&D brukar de landa som CG.

 

[Rickard]

Re: Favoritroll?

Rollpersoner
Mina rollpersoner brukar ha hög smidighet och hög karisma.. Sedan brukar jag vilja ha ett extremt värde i någon grundegenskap som är viktig för yrket.. Om jag skulle (nu tvunget måste) spela en krigare så skulle jag vilja ha Styrka 4 eller Styrka 16+.. Då blir den krigaren utmärkande..

Sedan gillar jag att vara gängets outsider.. Är alla krigare i gruppen så är jag historieberättaren som förtäljer deras hjältedåd.. Är alla förnuftiga bönder, så är jag virrhuvudet.. Tjuvar och gycklare är mina favorityrken.. Oftast brukar jag vilja ha egna hyss för mig och kan hitta på saker helt utanför de andras planer.. Kan också tänka mig att ha små knep som inga andra besitter..


Spelledarpersoner
Här har jag två olika sorter av spelledarpersoner.. Stereotyper är första kategorin.. I regel brukar de vara sådana som rollpersonerna bara stöter på som hastigast men det kan även vara personer som uppdragsgivaren som är stereotypisk.. Ska det inte vara något uppseendeväckande med personen, som att exempelvis vara involverad i kärleksintrigerande med rollpersonerna, kan jag lika gärna köra på en stereotyp..

De spelledarpersoner som jag vill ge lite karaktär är det annorlunda med.. Oftast så är det bara ett enda karaktärsdrag (specifikt utseende, röstläge eller sätt) jag ger dem.. Fler orkar jag inte spela ut.. När det gäller mina egna rollpersoner så tar jag drag från mig och förlänger och förstärker.. Med mina spelledarpersoner så är det istället drag från andra personer som jag tar inspiration från.. Jag kan exempelvis sitta och fundera över hur man kan beskriva en tjock människa i positiva drag.. Detta använder jag sedan till någon spelledarperson.. Därför blir sällan en spelledarperson en annan lik..


/Han som råkade beskriva hur han går tillväga för att skapa rollpersoner istället för att ange favoriten

 

[Johan K]

Min favvoroll är helt klart en styck dvärg som är smed/milisman... Gilar det konceptet.
Brukar spela rollsen som lite vimsig, nyckfull, småsniken.

Angående slp´s så får de gjärna vara nyckfulla, inte ha helt rent mjöl i påsen, hjälpsamma, intresanta..
Där har vi slps´som jag gillar att använda !

 

[solvebring]

Okej. Ja det beror ju på vad vi pratar för SLP's, om vi pratar folk som Rp rör sig runt ofta. T.ex. vakter eller värdshusvärdar, så gör jag aldrig SLP's, utan kommer på dem i huvudet. Förställer röst, lägger mig kanske till med någon speciell gest eller egenhet. Sedan hur de skall uppträda i sättet, och självklart beskriver jag dem utseendemässigt också. Dom brukar oftast vara schyssta och trevliga - eller buttra men samtidigt humoristiska för den som möter dem - och kanske inte alltid har rent mjöl i påsen - det är främst mina värdshusvärdar som är sådana. Vakterna brukar vara ganska jobbiga att tas med, hårda och otrevliga, om man inte är rik, är vän me dem eller har mycket gott anseende.

Men det jag syftar på överstående meddelande är då man skriver, eller på något vis verkligen gör en ingående SLP till äventyr etc.

 

[Rising]

I Chronopia gillar jag slynglar mest: Unga, odrägliga, snygga, charmiga, hänsynslösa, sorglösa, påfrestande och nyckfulla. Fattiga spefåglar, dekadenta alvädlingar, föraktfulla vampyrer... Det passar så bra för alla. Det är verkligen kittet i mitt Chronopia. Bäst är de unga och rika. Jag fullkomligen älskar jetsettande ungspolingar som aldrig behövt arbeta hederligt en endaste sekund i hela deras liv, och som bara svinar och äger världen. Jag är rätt förtjust i riktiga patrask som lever i en värld av fattigdom och misär, men som ändå håller humöret uppe och som illmarigt använder smutsen som ett vapen: Som har ett kontaktnät med stadens tiggare, som vet var de skall få tag i de billigaste varorna från goblintjuvar, och som känner genvägar genom gränder som är så smutsiga och eländiga att de flesta aldrig skulle komma på tanken att följa efter.

I Trudvang så har jag med tiden börjat med mer och mer melankoliska karaktärer. Jag gillar att det finns någon sorts väderbitet och stenhårt ideal som alla män håller som högst - men så fort jag försökt göra en rollperson som är stenhård, grovhuggen och med nerver av flinta, osv, så blir det bara billigt och stereotypt, som någon sorts superhjälte; stålvikingen. Så nu har jag låtit bli. Alla vill bli den där stålvikingen, men ingen pallar riktigt av det. Det ska vara lite sorgset och uppgivet i mitt trudvang, det är en känsla som jag tycker fungerar bättre.

Om jag ska vara spelare i DoD så tar jag helst och spelar en alv, drakonit eller anka. Jag spelar helst såsom tjejer med skinn på näsan (eller näbben), och de är oftast köpmän, barder, lärda män eller tjuvar (fast jag hittar gärna på ett helt eget yrke även om jag använder dessa yrkesregler - såsom sagoberättare, filosof, pirat eller knarklangare).

 

[Renfield]

RP:
Jag har en viss förkärlek för olika former av krigaryrken, dock utan att för den delen spela särskilt krigisk eller våldsam. Jag har gärna tragedier i bagaget, för att ha mer saker att rollspela mot, och har också gärna ett psyke som inte är fullt utvecklat. Jag har ingen speciell smak när det gäller att vara en outsider rent regelmässigt eller personlighetsmässigt, stämmer jag in i gruppen på det ena kan jag differentiera mig på det andra. Jag brukar oftast ha starka kontraster i gillande/ogillande, vad gäller personer, principer och andra företeelser.

Rent regelmässigt är jag oftast någorlunda mångsidig när det gäller "fluff" som inte har med yrket att göra. Mina "krigare" har en rätt genomgående hög bildningsgrad, är oftast någorlunda intelligenta, spelar gärna instrument, läser/skriver böcker/dikter, ägnar sig åt hantverk, eller något annat "okrigiskt". Biffiga köttstycken utan mycket innanför pannbenet faller mig inte i smaken.

SLP:
Mer eller mindre samma färdighetsbredd som på mina RPs, men dom har en tendens till att vara mer bredd på personlighetsmässigt. När det kommer till SLPs har mina personer oftare magiska förmågor, då SLandet ger en större möjlighet att göra magiska saker utan att det reduceras till Eldboll E4.
När det kommer till just "skurkar" eller i övrigt stor huvudrollsinnehavare så älskar jag att vända på arketyperna, och göra "good guys" som bitvis är väldigt kallhjärtade och skoningslösa, och tvärtom, dvs "bad guys" som är hedervärda och pålitliga.

Har hänt ett par gånger att mina RP blivit ganska bra vänner med en "skurk" eller två, till och med såpass att ena RPn ville skona skurkens liv i en kampanj, och när andra RPn istället dödade skurken [dock med tvekan, mer av princip/praktiska skäl än elakhet] sade första RPn upp vänskapen och gick därifrån med tårarna rinnandes..

 

[LordTengel]

Har hänt ett par gånger att mina RP blivit ganska bra vänner med en "skurk" eller två, till och med såpass att ena RPn ville skona skurkens liv i en kampanj, och när andra RPn istället dödade skurken [dock med tvekan, mer av princip/praktiska skäl än elakhet] sade första RPn upp vänskapen och gick därifrån med tårarna rinnandes..

Jag tror att jag skulle kunna gå över lik för en sådan spelupplevelse... Låter helt underbart.

 

[Renfield]

Hela de kampanjen var extremt lyckad, framför allt med tanke på att jag mest improviserade hela kampanjen igenom. Var riktigt långa sessioner med bara rent rollspelande. Som längst spelade vi två kvällar i rad utan att ens slå en tärning, trots att regelsystemet var DoD6E by the book..

Bara härligt rollgestaltande med känsliga ämnen.

Till stor del på grund av spelarna, som nappade på alla krokar jag lade ut och hittade på egna.

[nöjd]