Har inga direkta favoritrollpersoner men...
Hej och välkommen till forumet.
Det är svårt att säga vilken spelarkaraktär som är min favorit. Jag spelleder nästan alltid så jag tar ett par favorit-SLP:er istället;
Cyro
En enögd dvärg som hängde med rollpersonerna under en kampanj i DoD4. Cyro och hans elva bröder fattade mod till sig och gav sig ut på havet i en liten roddbåt för att ta sig till ön Tiree, där det enligt sägen skulle finnas en död drake, med en skatt (såklart). De tolv dvärgarna lät även rollpersonerna följa med. När de kom till ön visade det sig att draken inte alls var död. Draken grillade Cyros bröder, varpå han och rollpersonerna fick fly hals över huvud och söka sig ut på andra äventyr istället.
Åren gick hårt fram åt sällskapet, men Cyro var nog den som fick ta mest stryk i livets hårda skola. Han förlorade ena ögat, vilket han ersatte med en ädelsten (endast för syns skull). Han förlorade benet i en strid mot gigantiska skalbaggar och fick därför halta fram med träben och han hade det allmänt jävligt. Det enda som kunde trösta honom var att han hade lyckats samla på sig en ansenlig mängd skatter över åren och han såg fram emot att slå sig till ro och njuta av det hårda arbetets lön.
Cyro var vresig och lynnig redan från början, och värre blev det för alla svårigheter han utsattes för. De enda som han var någorlunda trevlig mot var rollpersonerna, som alltid såg till att han fick ta större delen av bytet från alla äventyr, då de tyckte synd om honom.
Rollpersonerna och Cyro slog sig slutligen till ro i ett gammalt övergivet tempel (vars tidigare ägare de själva dräpt), där de avsåg avsluta sina äventyrarkarriärer i lyx. Särskilt Cyro som var riktigt förmögen vid den här tidpunkten.
Snöpligt nog blev de bestulna på alla sina skatter av en trio gamla ärkefiender som de aldrig lyckats göra slut på (tre mörkeralver/halvdemoner). Detta blev droppen som fick den redan fulla bägaren att rinna över för Cyro. Fattig och förödmjukad tog temperamentet överhanden och han dog av en hjärtattack.
Alvjäveln (spelarnas benämning, själv har jag glömt bort namnet)
En Thismalv av ganska hög börd. Ung och oerfaren men med väldigt höga tankar om sig själv och sin börd. Ställde till med problem för rollpersonerna eftersom de vägrade fjäska för honom. Efter flera irriterande incidenter där alvjäveln stoppat käppar i hjulen för rollpersonerna var de rejält trötta på honom.
När RPna utforskade ett gammalt övergivet Drezinfäste (dvärgfäste) följde alven efter för att en gång för alla göra slut på RPna. De tappra hjältarna nedgjorde alvens anhang, men alven själv flydde ned i grottorna. Det skulle han inte gjort, ty sällskapets närvaro hade väckt gastarna som slumrade i bergets djup. RPna flydde ut ur fästet, men alven sprang vilse och spökena fick tag på honom.
Flera år senare dök alven upp igen, som en betydligt farligare fiende än han någonsin tidigare utgjort. Alven var galen av skräcken han upplevt i grottorna och hans hår var kritvitt av mardrömmen som han bar inom sig. Men mötet med gastarna hade också väckt mörka krafter i hans inre, och han var nu någon sorts blandning mellan en galen magiker och lallande dåre vars livsmål var att förgöra RPnas själar. Läskig typ helt enkelt.
Jag har fler favoriter, men de sparar vi till någon annan gång.
/Vulf
Jag har till och med gjort en bärsärk som var halvlängdsman(det var tur jag fick flytta runt grundegenskaperna lite...) Dessa ärorika varelser kan vara nästan vilket yrke som hellst!(utom mänskliga prästyrken 
) 
.