Nekromanti Favoritfilmer som helt saknar existentiella teman

[Nightowl]

Alltså filmer som är helt hjärndöda och ni normalt inte skulle gilla ens som enkel underhållning, men som ni gillar ändå.

Beowulf är mitt exempel. Christopher Lambert som gör volter och skjuter enhands dubbelarmborst, världens största rakkniv som giljotin, ett fult CGI-monster som ändå rockar, en kvinnlig huvudskådis som marknadsförs på filmomslaget med "Hon har stått modell för Lara Croft i dataspelet!", och universums koolaste rekvisita !

Allra sjysstast är att flera personer går i trench eller kritstrecksrandigt som är av nitläder typ!

Rockar enormt, fastän skådespel, plott, manus och specialeffekter suger, och fastän man sett stridsscenerna förut i ett genomsnittligt avsnitt av Xena. Jag kan aldrig se den nog många gånger.

Chopper chicks in Zombietown är inte alls så bra, den är bara en totalt gurkig film, men den har världens mest spejsade soundtrack. Frän cirkusmusik som får en att börja leta efter clownen Manne!

Erik

 

[Krille]

Vilken film som helst av Paul Anderson

Jag vet faktiskt inte varför, men jag gillar hans filmer. Mortal Kombat är ju så ostig som en film kan bli, Soldier är nästan snudd på bra, Resident Evil var ju helskoj, Event Horizon är riktigt, riktigt skitläbbig och diskvalificerar sig nästan från den här listan, och Alien vs Predator rockar fett!

Jag skulle vilja säga att Paul Anderson är som Jerry Bruckheimer, fast med mindre smör, mer lort och enormt mycket mindre budget. Man vet vad man får: en rak, enkelt actionrulle där pengarna spenderats på precis så mycket som behövs och intet mer.

 

[Rising]

Help!

Help! med The Beatles är kanske världens bästa film. I handlingens centrum står ett framgångsrikt popband från Liverpool, vars trummis, Ringo, av en olyckshändelse fått en märklig ring på sitt ringfinger.

En sekt vill åt ringen, tillsammans med en galen vetenskapsman och hans klumpiga sidekick, och det hela kompliceras av att ringen tycks vara omöjlig att få bort från fingret. Metallen är helt enkelt för stark.

Öh, och så är det av yttersta vikt att Ringo målas orange innan han ska offras.

Nå, det balla med Help! är dels förstås den absolut lysande musiken, men i större grad faktiskt den galna humorn. Här finns en hel del tokiga crazyhumorvitsar, samt en massa lekfulla småskämt och komiska krumelurer som är av betydligt bättre snitt än vad man kanske först skulle kunna tro.

Ibland blir det visserligen bara corny, såsom idén att klippa en gräsmatta med ett par klapprande löständer, eller tigern som bara kan vaggas till sömn om man sjunger Bethovens "januari börjar året..."-melodi. Men lika ofta blir det faktiskt roligt på allvar, och särskilt Lennon firar komiska triumfer med sin torra, skruvade humor.

Eller nja, men det är en skön film, och man mår bra när man ser den. Jag och min syrra brukar citera repliker från den när vi ses, vi checkade den typ tusen ggr tillsammans när vi var små.

 

[The_Gorger]

Re: Favoritfilmer som helt saknar existentiella te

tja, Conan the barabarian är helt enkelt barbarern B om man säger så. Dessutom gillar jag Revenge of the Nerds, vilket man måste om är nörd. Även om den är fånig.

 

[Storuggla]

Aces Go Places!

Aces go Places är en helsjuk rulle om tjuven King Kong som under en stöt begår misstaget att lämna efter sig en vit handske, vilket gör att alla tror att det är den beryktade mästertjuven White Glove är skyldig. White Glove börjar då jaga King Kong för att ta hämnd. Till sin hjälp har han en hord med henchmens som är utklädda i vita kostymer, svarta slacks och fluga. King Kong är under hela rullen utspökad i en svart läderoverall och White Glove glider runt i en cape. En cape!
Polisen vill naturligtvis gripa dem båda och tvingar Madam (Stadens hårdaste snut) och Baldie (som egentligen heter Kodojak men är flintis och har skitfula stumpor och är New Yorks coolaste snut) att jobba ihop för att fånga dem. Madam, Baldie och King Kong slår sig snabbt ihop och försöker sätta dit White Glove allt medan King Kongs polare Gigolo Joe jagas av tuffingen Mad Max (vars henchmen bär röda polokläder). Mad Max börjar sedan jaga King Kong och Baldie också.

om inte namnen redan gjort det klart så är den här filmen helsjuk. Tokflummig. Och ack så charmig! Mad Max gör halva rullen, Gigolo Joe flyr längs en korridor och plötsligt glider hissdörrarna han passerar upp. Där står Mad Max och hans goons. Mad Max skrattar elakt. Trubblet är att han flabbar redan när dörrarna glider upp, så han stog alltså i hissfan och hånskrattade av ingen anledning alls. Sjukt!
Filmen innehåller underligheter som elakingar med häcksax, en tjallare som heter Squealie, ett par gula strumpor till bruna skor och folk som är hel tenkelt sjuka i huvudet. Apkul!

Aces go Places drog in så mycket att det gjordes hela fyra uppföljare med sjunkande kvalitet. I tvåan skickar den italienska maffian en mördarrobot efter King Kong. Kom igen, en rulle där maffian skickar ut en mördarrobot! Och den ser inte ut som en människa heller, det ser mer ut som Optimus Prime parat sig med en Dalek!


Storuggla, Baldie lives!

 

[Marukusu]

Det väldigt uppenbara...

"Alltså filmer som är helt hjärndöda..."

BRAINDEAD!!!!!!!

Annars så är ju den helsjuka dockfilmen "Meet the Feebles", även den av Peter Jackson, jävligt ägig.
Eller i och för sig, random 80-tals film kunna klassas som helt hjärndöd och normalt sett ogillbar, men som man gillar i alla fall.

- Danne, hjärndöd men lycklig ändå.

 

[Rising]

My Braindead story

Annars så är ju den helsjuka dockfilmen "Meet the Feebles", även den av Peter Jackson, jävligt ägig.

Fast det är "bad taste" som jag tycker är bäst i den tidiga trion av filmer. Har du inte sett den så skall du absolut hyra den pronto.

Men... Nu har jag druckit en del, så nu tänker jag berätta om min egen upplevelse av just Braindead, eftersom du tog upp det:

När jag var liten så var jag superharig, mörkrädd och skraj för det mesta. Jag såg "gremlins" när jag var yngre än vad filmen föreslog som rekommenderad lägstaålder, och jag blev så skitarädd för den filmen (det var jobbigt på allvar, jag lovar!) att jag tänkte "från och med nu ska jag aldrig se en skräckfilm mer!"

Det pinsamma är att den attityden hade jag upp till ganska hög ålder. Filmer såsom Poltergeist och liknande - de lät jag bli att titta på bara för att jag var så skitarädd för att bli så rädd som jag blev av gremlins igen. Jag avbröt till och med "Little Shop of Horrors" för att jag mitt i filmen anade att det nog minsan var en skräckfilm när allt kommer kring.

Skräckfilmer bygger mycket på förväntan, och det fattar ju vem som helst att när man hypar skräckfilmer så mycket som jag gjorde, då blir ju allt skitläskigt, så det var ju inte så konstigt att alla skräckfilmer blev obehagligt läskiga för mig. Nå, det där kunde ju inte hålla hur länge som helst. En polare ville att jag skulle se Braindead med honom, och då tackade jag ja utan att riktigt tänka över det. (Notera att jag gick i högstadiet vid den här tidpunkten!)

I början på filmen så utspelas riktiga skräckfilmspasticher, men för mig var ju allt nytt, så jag fattade inte hur klyschigt det var utan tyckte att det var läskigt på allvar. Jag satt som på nålar.

Sedan går filmen in i sin äckelperiod. Det finns bland annat en scen där en gumma äter sitt eget öra som gjorde mig illamående på allvar, och jag kände kväljningar resa sig mot min strupe, och vid den här tidpunkten tänkte jag att det här skulle bli det mest pinsamma någonsin; jag skulle typ kräkas eller få panik eller något och alla skulle skratta åt mig, men som tur var bet jag ihop och höll ut.

För sedan bara löste det sig. Då gick filmen in i sin roliga period, och repliker som "I kick ass for the lord!" fick mig att fatta hur skojig skräckgenren var. När blodet sedan börjar spruta så är jag en av de som garvar högt, och jag mår toppen.

Sedan dess betar jag mig igenom alla skräckfilmer som gick att hyra i Strängnäs (bara slasherfilmer) och älskar plötsligt skräckgenren. Men det var alltså Braindead som förlöste mig.

/Rising
PS. Numera tycker jag att Gremlins är en suverän matinéfilm av typiskt Spielbergsnitt (ingen kan planteringar som Spielberg.) Uppföljaren suger dock.

 

[Big Marco]

Re: OO7

Enkelt - alla Bondrullar. Det är dessutom ca 40h att se så det blir mycket också.

 

[Lindenius]

Vilken film som helst med Åsa-Nisse [nt]

nt = NisseTestamentet

//erik. börjar allvarligt fundera på att lägga sig

 

[Troberg]

Re: OO7

Enkelt - alla Bondrullar. Det är dessutom ca 40h att se så det blir mycket också.

Live and let die. Hur mycket mer existensiellt än så kan det bli? Det är ju nästan som Hamlet: "Att vara eller att inte låta andra vara, det är frågan."!

 

[Hellzon]

Re: Vilken film som helst av Paul Anderson

Mortal Kombat är ju så ostig som en film kan bli

Både jag och bilden var suddiga när jag såg ettan, men tvåan är ju helt underbart ostig. Såg den runt midnatt för länge sen och fick mig ett gott garv.

Event Horizon är riktigt, riktigt skitläbbig och diskvalificerar sig nästan från den här listan

Bästa skildringen av helvetet jag någonsin sett i en film.

Annars har övriga i tråden nog nämnt det jag gillar, så det återstår bara att nämna att det inte gör mig nåt om en film är "korkad"(1). Jag har en liten on/off knapp på hjärnbarken, se.

(1) Med reservation för "Driven" och "King Arthur". Urk!

 

[Netfeed]

Re: OO7

drog igenom alla bondfilmerna på 3-4 dagar tror jag det var(kan vara lite mer) och jag säger bara skitfilmer, ingen av dem lyckades komma över 3/5 och dom var nästan bara trista... det som stör mig mest med dem är när man sitter och lyssnar på alla skoljud i connery filmerna(tex odd job) det låter så pålagt så det inte är klokt

 

[Marukusu]

Re: My Braindead story

"Fast det är "bad taste" som jag tycker är bäst i den tidiga trion av filmer. Har du inte sett den så skall du absolut hyra den pronto."

Klart jag sett den. Helt rätt, den är fan bra! Jävla miss av mig att inte nämna den.

Själv har jag dock aldrig haft mycket problem gällandes skräckfilmer, bortsett från första gången jag såg Exorsisten (eller snarare hörde, jag blundade typ hela tiden), och det var en riktig upplevelse det. Jag gick väl i mellanstadiet och hade en skräckfilmserfarenhet som var lika med noll (mycket tack vare überelaka föräldrar, jag fick inte ens se "Scream" när den var ny eftersom att den var så "blodig"), vilket resulterade i att jag inte kunde sova ordentligt på någon vecka efteråt...
Efter det så lärde jag mig att bli hård (yeah ) och kan nu ses som en normal kiddie utan större problem att överleva skräckfilmer.

"Sedan dess betar jag mig igenom alla skräckfilmer som gick att hyra i Strängnäs (bara slasherfilmer)"

Oooh, så ryktena är sanna ändå? Härligt att det i alla fall finns några riktiga Homo Sapiens här bland forumena.

- Stallarholms-Danne, vars fuckin' förebild är Derek!