Favoritplatser i rollspel

[Skarpskytten]

De tre platser jag spenderat mest tid i måste vara Kandra, Hindenburg och Chicago. Kandra är nog min favorit idag.

 

[Conan]

Vad är det med Kandra ni gillar mest?

 

[Skarpskytten]

Vad är det med Kandra ni gillar mest?

Jag gillar att det är en komplett, jordnära, levande plats som känns rimlig och genomtänkt utifrån någon slags low-fantasy/högmedeltida premisser. Den har inte så många explicita krokar och är inte skriven från ett tydligt culture gejjming-perspektiv, men har många uppslag och sådant material i sig. Spelledarpersonerna håller bra klass och äventyrsideerna i slutet är helt okej. Allt i Kandra hade vi kunnat göra bättre idag med allt vi har lärt oss sedan dess, men givet sitt tillkomstår håller den hög klass.

Och sen är jag rätt nostalgisk också.

 

[Dilandau]

 

[luddwig]

• Mos Mosel (gamla Mutant)
• Morcar (Fantasy! OSG)
• Isle of Dread (Dungeons & Dragons)
• Naram Akari (Svärd & Svartkonst)

 

[Mekanurg]

Umbar efter Saurons fall -- en rollspelsversion av Tolkiens stad som jag skapat på egen hand.

 

[Gustav Lorentz]

Många intressanta platser är redan nämnda, t.ex, Vimary, Al Amarja och Luna City. Kan då lägga till Itras by, som dessutom tar tätplaceringen.

 

[Kaspar von Velten]

Finns ett gäng sköna städer i The Empire (om man gillar korsvirkeshus, ölstugor och trånga gränder):
- Averheim
- Streissen
- Nuln
- Bögenhafen
- Altdorf
- Middenheim

 

[Girighet]

Den staden jag spenderat mest tid i (känns som jag varit där trots att jag bara SLat den) är Gomorra. Kanske inte den mysigaste av ställen och något man skulle vilja leva i på riktigt men det skulle definitivt aldrig bli tråkigt..

 

[Ymir]

Det intressanta för mig är när jag genom rollspel utforskar platser jag i verkligheten aldrig skulle vilja besöka, men genom rollspelet somehow ändå upptäcker något intressant och lockande med.

Ett exempel: Jag är en person som är otroligt känslig för fulhet, och mår nästan fysiskt dåligt i miljöer jag upplever som banala, livlösa/själlösa och fula. Jag älskar gammal arkitektur, städer som känns organiska och kaotiska och myllrande, platser där jag kan känna historiens tyngd eller naturens skönhet. Därför var det väldigt otippat att jag någonsin skulle förlägga en kampanj till Las Vegas, en plats som är ful, vulgär, plastig, banal, ytlig, och nästan historielös.

Men ändå gjorde jag det, för jag kunde i Vampire - the Masquerade se tydliga tematiska lockelser med Las Vegas. En isolerad men pengadrypande stad mitt i ingenstans, full av turister, hedonism och plastig glamour - vilken perfekt vampyr-miljö. Så det kom sig att jag ändå spelledde en kampanj i Las Vegas, men på 60-talet, vars mode åtminstone tilltalar mig en smula, och som alla mina kampanjer blev den fort hyperambitiös, och jag började gräva ned mig djupt i historisk research om Las Vegas och Nevada. I processen upptäckte jag många intressanta saker med Las Vegas som jag aldrig hade väntat mig. Anekdoter om kapitalister och gangstrar som passade perfekt i Vampire, dolda tunnlar under staden, listan kan göras lång. Jag vill fortfarande aldrig åka till Las Vegas, förstås - eller vill jag det? Jag vet faktiskt inte längre.

 

[Leon]

Umbar efter Saurons fall -- en rollspelsversion av Tolkiens stad som jag skapat på egen hand.

Vi är i de trakterna just nu i vår MERP-kampanj - i Bay of Belfalas och på väg söderut

 

[Mekanurg]

Vi är precis på väg dit, håller på och


Vi är i de trakterna just nu i vår MERP-kampanj - i Bay of Belfalas och på väg söderut

Avundsvärt.

 

[enstoering]

För min del, eftersom det var länge sedan jag spelade, så måste jag ändå säga Krilloan. Efter år av kringflackande i Ereb var det en ’kryddig fläkt’ att få utforska något som skiljde sig rätt rejält mot de mer eller mindre medeltidish städer vi klafsat runt i. Är än idag sjukt fascinerad av de olika stadsdelarnas skillnader och då särskilt Meh-Krillghin (där vi aldrig lyckades få in en fot) medan vi utgick från ett rackligt skyffe i Meh-Dachaur.