Nekromanti Favoritsvårigheter

[Basenanji]

Ok, femhundra xp -här kommer jag!

När jag är spelare så brukar jag gilla att känna mig som underdog. Dungeons and Dragons är som bäst när man är level ett och inte har ett jota att säga till om (givet att man kommer tillbaka lite senare och får visa var skåpet egentligen ska stå...)

Det pirrar som bäst i Kult när man misstänker att hela jävla världen är med i samma vidriga konspiration och att oddsen för att överleva är försvinnande små.

Jag blir glad när det krävs massvis med påhittiga användningar av färdigheter. Ni vet, man letar ledtrådar i ett gammalt bibliotek och så får någon spelare för sig att han/hon kan ha nytta av geologi, därför att golvet i biblioteket är av någon sorts svart sten. Varpå spelledaren kan väva in en ledtråd genom att ge ett klurigt svar. "Tja, det är en sorts kvartsit som förmodligen kommer från södra Italien. Nog ganska ovanligt i den här delen av norrland..."
Varpå någon annan använder sig av färdigheten värdera, historia, zoologi, statsvetenskap och (hupp!) så vet man allt om biblioteket och mördaren som gömmer sig inne i garderoben.

Jag gillar också när strider är så svåra att det känns som att man hade en jäkla tur som klarade den alternativt är begåvad med ett otroligt taktiskt sinne som inser att fly är bättre än kassvärja.

Men det är ju jag. Bollen över till er.

Vilka svårigheter (inte utmaningar) gillar ni bäst att överkomma?

/Basenanji

Ändrad då jag uppenbarlugen inte kan hantera stiltaggen.

 

[Johan K]

Vilka svårigheter (inte utmaningar) gillar ni bäst att överkomma?

Jag gillar & blir ruggit tillfredsställt när jag/vi kommit på min sl:s klur-svårighet.. Brukar vara sådana där tanktenötter som kommeri flera led.. Så det kan bli klurit iblant, men skoj att lösa är det !!

/ Johan K, som är skittrött efter att ha kört bil i 6 timmar...

 

[Storuggla]

Jag gillar när man är en usel tölp som inte kan spöa några knektar eller något. Det är så mycket mer tillfredställande om man måste ta till tjuvknep och pungsparkar för att vinna än omman kan göra det med ett enkelt tärningsslag. Det bästa jag minns (och därmed vet) är när vår CoC-spelledare hade gjort en ohemul kampanj som involverade Gallileo Gallileis hjärna, en bit papper, Salems viceborgmästare, ett kloster i italienska alperna och en elak kult på en ö utanför Maine. Minst. Vi missade en hel del.
Det som var så himla ballt var att han öste handouts på oss, vi hade en hel folder efter bara tre spelmöten. Och när man till slut fick en tidning han gjort och jag hajjade till på ett namn, ett av namnen på en av presidentkandidaterna till demokraternas primärval tyckte jag jag sett förut. Och fan vad jag fick leta. Ingen annan kände ingen namnet, så jag spred ut alla handouts vi hade på golvet (bordet vart för litet) och kröp runt och lusläste allt. Alla andra sa att jag skulle ge upp, men så till slut hittade jag namnet och det var just den felande länken, det var just det vi behövde för att lösa hela klabbet. Och det var något han droppat under andra mötet, och två år senare visade det sig vitalt. Det älskar jag. Framförhållning. Så vackert.


Storuggla, lätt utanför

 

[Vimes]

Förutom dina redan nämnda:
Verbal fäktning (alt. dra en rövare) - att snacka sig ur situationen. Gärna mot en riktig storfräsare till SLP. En person som kan knäppa med fingrarna för att ens karaktär ska hamna på havsbotten med betongskor (eller liknande). Speciellt på sista tiden när jag har spelat Vampire har man råkat göra något som har förgrymmat (eller har potential att förgrymma) någon elder med en halvguds krafter, och sedan lyckas snacka sig ifrån det. Ljuga hejvilt, och göra det övertygande nog att få SL att lägga undan skadetärnigarna och låta SLPn köpa det. Skitkul.

Görs det bra kan det vara hur kul som helst... sen är det ju en bra sak att lära sig IRL... att ljuga alltså...

 

[MrG]

Vilka svårigheter (inte utmaningar) gillar ni bäst att överkomma?

Som spelledare;
-Att få alla färdigheter använda (liksom att drabba alla nackdelar)

Som spelare;
Att "förlora" med stil, uppskattar när scenarion skiter sig, men ger en varm känsla

(hoppas jag nu svarade på rätt fråga, osäker på skillnaden mellan svårigheter och utmaningar)

 

[Gurgeh]

Vilka svårigheter (inte utmaningar) gillar ni bäst att överkomma?

De utmaningar jag gillar bäst är de som låter mig snacka, både som spelare och som spelledare. Rena tärningsutmaningar känns mindre spännande, klurighetsutmaningar ligger någonstans däremellan.

Det som är roligast är alltså interaktion med spelledarpersoner och att försöka övertyga dem att man har rätt eller att de ska utföra något. Däremot tycker jag att utmaningarna ska variera för att det ska bli intressant - om man bara har samma typ av utmaningar blir det trist, oavsett hur spännande utmaningarna är. En lagom blandning av strid, samtal, klurigheter och färdighetsslag är naturligtvis det bästa. Om det är något man kan klara sig utan är det strid, det tar bara en massa tid.

/tobias

 

[Eleas]

Vind för våg

Min favoritsituation visar sig nog när jag, ur rollpersonens perspektiv, inte längre har den blekaste om hur jag ska lösa en given situation, eller ens om den kan lösas. Det brukar dessutom vara mitt eget fel när sådant händer, och det är ju ännu skönare när man funderar på saken.

Oftast handlar man som RP utifrån spelledarens tilltänkta mall, hur lös eller rigid den än är, och då har jag i regel märkt att svårigheterna brukar ligga på en tilltänkt rimlig nivå. Vad som är givet är i alla fall att man så att säga fortfarande befinner sig på spelledarens radarskärm.

När man däremot frångår det snitslade spåret och bestämmer sig för att göra något totalt oförutsett och wacky, det är då insatserna skjuter i höjden. För då har man ju satt sig själv i smeten och får skylla sig själv, vilket är den bidragande orsaken till att det känns så maffigt. För på samma gång som man inte har kontroll över vad som kommer att hända, så har ingen annan det - man har förändrat situationen totalt, genom sina egna handlingar.

Och det är skoj.

--Björn, som en gummiboll

 

[Rising]

Vilka svårigheter (inte utmaningar) gillar ni bäst att överkomma?

De som jag kan överkomma i enlighet med min rollpersons personlighet.

Alltså; en sfinxgåta i stil med "vad är det som går och går utan att någonsin komma fram till dörren?" är inte så kul, för den kan man bara lösa antingen rätt eller fel, oavsett hur ens rollperson är.

Ett problem i stil med "ska jag smyga mig in eller storma stället?" är lite bättre, men det är ändå bara en utmaning som handlar om vad min rollperson kan, inte hur hon är.

Allra bäst är utmaningar i stil med "hur ska jag övertyga Lady Konkelberry att anställa oss som livvakter?" - Liksom, man kan både skrämma henne, flörta med henne, övertyga henne om vår överlägsenhet, köpslå med henne eller helt enkelt manipulera henne på ett oräknerligt antal sätt. Sådana blir mest utlevande.

---

Fast... Nu har jag säkert talat om utmaningar och inte om svårigheter, va? Jag är en gorgonzola, jag är inte riktigt klar över skillnaden.