Lura via lurar
Jag minns när jag skulle ringa för att samla ihop spelgruppen och råkade slå fel nummer till en kompis.. När jag upptäcker att jag ringt fel säger jag "Jag får be om ursäkt för att jag störde" och tar sedan en liten (tanke)paus innan jag säger "Vi hörs" och lägger på.. Mina vänner som redan var hos mig fick sig ett skratt.. Det tog några sekunder innan jag kom på hur jag hade sagt "hej då"..
Mina vänner brukar kalla mig för Elimää (mest för att jag heter så i efternamn) och när en polare ringde hem till mig så svarade brorsan.. Kompisen hörde att det inte var jag som svarade och frågade "Kan jag få prata med Elimää?" och bror min svarar "Ja, det gör du"..
Jag brukade vara den som jämnt svarade när jag bodde hemma.. En kompis blev så överraskad när morsan svarade att han lade på.. Han ringde direkt upp igen och lade på igen när mamma svarade.. Tredje gången så visste han inte vad han skulle säga så mamma frågade "Är det Rickard du söker?" och han svarade osäkert "Ja".. Han var rätt generad när han sedan mötte mamma min (som tog det hela med ett skratt, för hon vet vilka knäppgökar jag umgås med)..
Ok, sista telefonrelaterade anekdoten.. Jag var hemma hos mina föräldrar och jag och en kompis snackade i telefon och en annan person ville snacka med mig via telefonen.. Jag hade väl träffat den killen två gånger och ville inte direkt snacka med honom, så när kompisen gav telefonen till honom så gav jag min telefon till brorsan.. "Hej, är det Elimää?" - "Ja, det är det." - "Är du kvar i Norrköping?" - "Nej.".. Han frågade något mer och sedan var det en liten paus innan jag hörde han skrika från andra sidan telefonen "Fan, det är ju inte HAN!"..
/Han som älskar att busa (göra plojrelaterade saker) via/med telefoner
