entomophobiac
Low Prep High Play
Den bästa utgångspunkten är väl att alla andra alltid och hela tiden försöker avsätta dig från dina höga hästar, trots allt. Vad som verkar ha markerat en framgångsrik kung verkar ganska universellt ha varit framgång i krig: att andra som vill ha makt är rädda för dig. Detta kräver fälttåg och/eller väldigt tydliga maktdemonstrationer inom det egna landets gränser.
Intressant med Rosornas krig (min personliga riddarfanatism) är ju att de väpnade konflikterna i praktiken började med duster mellan mindre adelshus (e.g. Percy och Neville) men sedan minst sagt eskalerade. Antagligen bland annat för att soldater som tidigare hade varit i Frankrike fick vända hem med vapen och allt efter reträtten—det fanns massor med beväpnade soldater utan något att göra. Så omständigheter av alla slag är nästan viktigare än monarken och monarkins intressen. (De borde ha fixat ungdomsgårdar, så att det blev mindre "vi har ingen lokal ju!" ...)
Idén att monarken är utvald av gud är sannolikt delvis en efterkonstruktion. Du utnyttjar systemet så långt du kan och du tvingar landets befolkning att tiga och göra som du säger. Det känns som att spöstraff och hängning för desertering varit en större motivationskraft än någon solglänsande monark.
Intressant med Rosornas krig (min personliga riddarfanatism) är ju att de väpnade konflikterna i praktiken började med duster mellan mindre adelshus (e.g. Percy och Neville) men sedan minst sagt eskalerade. Antagligen bland annat för att soldater som tidigare hade varit i Frankrike fick vända hem med vapen och allt efter reträtten—det fanns massor med beväpnade soldater utan något att göra. Så omständigheter av alla slag är nästan viktigare än monarken och monarkins intressen. (De borde ha fixat ungdomsgårdar, så att det blev mindre "vi har ingen lokal ju!" ...)
Idén att monarken är utvald av gud är sannolikt delvis en efterkonstruktion. Du utnyttjar systemet så långt du kan och du tvingar landets befolkning att tiga och göra som du säger. Det känns som att spöstraff och hängning för desertering varit en större motivationskraft än någon solglänsande monark.