Slutet ligger fortfarande en bit bort i min kampanj, men jag har börjat bekymra mig för detta. Det har börjat bli tydligt vem som är huvudantagonist och att spelarna kommer att vilja ha en fet uppgörelse med denna för att få upprättelse för allt ont han har gjort är tydligt.
Jag har relativt gott om tid, jag skulle nog gissa att en uppgörelse ligger minst fem spelmöten bort, kanske tio eller mer. De har en del andra saker att ordna upp innan de är redo att möta honom, men jag är fundersam på hur jag ska få till en bra slutstrid. De har lyckats få rollpersonerna att överleva genom sjutton spelmöten så här långt och hatet mot ondingen är väldigt personligt, därför får de liksom inte förlora. (Eller?)
Men jag kan inte fuska i egentlig mening, jag har varit väldigt öppen i striderna så här långt och inte skyddat dem (mer än att anpassa motståndet). Hur ska jag lägga upp slutstriden så att den blir bra: rollpersonerna vinner, men spelarna får uppfattningen att det är en utmaning?
Systemet är Järn och världen skapade vi själva.
Nedan kommer lite detaljer kring antagonisten och rollpersonerna, om det är intressant för att svara på frågan. Spoiler för mina spelare.
Jag har relativt gott om tid, jag skulle nog gissa att en uppgörelse ligger minst fem spelmöten bort, kanske tio eller mer. De har en del andra saker att ordna upp innan de är redo att möta honom, men jag är fundersam på hur jag ska få till en bra slutstrid. De har lyckats få rollpersonerna att överleva genom sjutton spelmöten så här långt och hatet mot ondingen är väldigt personligt, därför får de liksom inte förlora. (Eller?)
Men jag kan inte fuska i egentlig mening, jag har varit väldigt öppen i striderna så här långt och inte skyddat dem (mer än att anpassa motståndet). Hur ska jag lägga upp slutstriden så att den blir bra: rollpersonerna vinner, men spelarna får uppfattningen att det är en utmaning?
Systemet är Järn och världen skapade vi själva.
Nedan kommer lite detaljer kring antagonisten och rollpersonerna, om det är intressant för att svara på frågan. Spoiler för mina spelare.
Antagonisten är en demon/halvgud som heter Bajal eller Germoud. Han har tidigare varit en manifestation av en fruktansvärd snöstorm som fryser ihjäl folk och vargar och samlar dem till sin armé - Den förbannade flocken (tänk white walkers). Men nu har det visat sig att snöstormen var hans bojor och sedan lömska völvor och mörkalver släppt honom fri har han en fysisk form (av en stor jätte). Germoud var tidigare en prins som i ett desperat försök att rädda sitt folk undan det hopplösa krig mot det enorma Kungariket som han drog in dem i frammanade en mörkalvisk demon. Men ritualen fick ett annat slut än han hade tänkt sig, han blev själv besatt av demonen och efter att vargfolken besegrat honom med hjälp av sin mystiker fängslades han i en snöstorm som under många århundranden har plågat trakten. Hans folk besegrades och det finns bara tomma ruiner kvar. De nomadiska vargfolken lever i sina klaner i området,
Rollpersonerna är Wulfhart, en smed vars mor är björnguden Mirka. Hans far Borulf är en smed som svek Mirka med en människa, och bestraffades med att låsas in i i Mirkhalla, en labyrint som inte gudarna kan ta sig igenom, i härden som värms upp av magma från underjorden, smider han Världsförgöraren - ett mäktigt svärd - åt Loma, en av de två urgudarna. Hans förfader smed Isbrand åt prinsen för att besegra mörkalverna, men klingan blev fördärvad och prinsen började drabbas av galenskap och i högmod bestämde sig för att möta Kungariket, vilket ledde till kungarikets fall.
Den andra rollpersonen är Torgi, en jägarkvinna från vargfolket. Hon kan tala med vargar, och hennes närmaste vän Maroq är en stor nordvarg. Hennes mor Tamni dog i en snöstorm när Torgi var liten och blev en vålnad i Den förbannade flocken. En völva råkade släppa loss henne från snöstormen och hon blev fångad i Vargcirkeln, en helig plats, och vargar för vidare hennes ord till Torgi. Hennes fosterfar har lurat till sig Isbrand och planerar att samla alla vargfolken under sig.
Rollpersonerna är Wulfhart, en smed vars mor är björnguden Mirka. Hans far Borulf är en smed som svek Mirka med en människa, och bestraffades med att låsas in i i Mirkhalla, en labyrint som inte gudarna kan ta sig igenom, i härden som värms upp av magma från underjorden, smider han Världsförgöraren - ett mäktigt svärd - åt Loma, en av de två urgudarna. Hans förfader smed Isbrand åt prinsen för att besegra mörkalverna, men klingan blev fördärvad och prinsen började drabbas av galenskap och i högmod bestämde sig för att möta Kungariket, vilket ledde till kungarikets fall.
Den andra rollpersonen är Torgi, en jägarkvinna från vargfolket. Hon kan tala med vargar, och hennes närmaste vän Maroq är en stor nordvarg. Hennes mor Tamni dog i en snöstorm när Torgi var liten och blev en vålnad i Den förbannade flocken. En völva råkade släppa loss henne från snöstormen och hon blev fångad i Vargcirkeln, en helig plats, och vargar för vidare hennes ord till Torgi. Hennes fosterfar har lurat till sig Isbrand och planerar att samla alla vargfolken under sig.
) och uppdykandet av hela nordens vargflock göra att rollpersonerna får en liten chans att återhämta sig. Även storyelementet runt prins Germond kan användas för att vända en strid som går dåligt. Kanske är någon av rollpersonerna av prinsens blod?
