Nekromanti Fetisher av rollspelselement

[Guest]

• Fisktankande
• Beskriva utstickande drag istället för alla drag
• Funktionalitet i allt (en blindtarm är funktionell för den kan bli inflammerad, en svans för att den kan fastna i saker och dras av tölpar)
• Sammanfattande slag (som ett steg mellan handlingsresolution och konfliktsresolution)
• Subjektiva gråskalor när det gäller moral med mera
• Designa inhumana medvetanden från bottnen och upp (instinkter, sensorisk uppfattning, grundläggande värderingar, grundläggande moraliska antaganden, på grundläggande moral baserade värderingar, på deriverade värderingar baserad moral och sist övriga åsikter...)
• Undvika slag och regler då slumpen inte är ett utvecklande element
• Spelare är aldrig största fisken i havet, för att inte göra rollspelet löjligt lägger jag inte till så mycket förbättring av karaktärerna så det blir inflation av mäktiga element...
• Kläder som inte tar överdrivet mycket plats runt rollpersonen och framhäver rollpersonens fysik...
• Ickeordinära men enligt spelvärden fullt möjliga sinnen (har en vurm för konstruerade sinnen iövrigt också)

 

[solvebring]

• Delat eller diffust utdelat spelledarskap.
• Drakar & Demoners gamla KP-system med av-och-i-bockande i de fina rutorna på formuläret.
• Rollspelsböcker tryckta i det gamla hederliga G5-formatet.
• Att som spelledare i en fantasykampanj beskriva ett så ruskigt och grått väderförhållande att det känns lönslöst deprimerande, dvs att få spela ut höstens allra värsta sidor.
• Att få spelleda och beskriva mysiga, goa, alldeles gemytligt underbara värdshus. Helst efter ett sådant grymt höstoväder.
• Nazi-Zombies.
• Fynd som ofta är gamla, rostiga och svåridentifierade.
• Välarbetade hand-outs, helst då att få dem som spelare, men det är inte helt fel att göra dem heller.
• Spelledarskärmar.
• När spelarna gör något så oväntat att jag snudd till kommer av mig och verkligen måste ge allt för att lyckas improvisera ihop det.
• Rollspel i box.
• Bläddra rollspelsböcker bara för illustrationernas skull.
• Långa listor med prylar rollpersonen kan köpa.
• Att när min rollperson dör så försöker jag fånga allas uppmärksamhet och spela ut detta med så mycket dramatik jag förmår. Dör gör man med värdighet.
• Att använda vatten som ett tydligt element. Vet inte varför, men jag gillar vattenmiljöer.

 

[Ymir]

Öh...var börjar man?

- Pretentiös nutida socialrealism
- Enormt komplexa dockskåp
- Ännu mer enormt komplexa fisktankar
- Hela Vampire: Kindred of the East
- De orientaliska bitarna av Hyboria
- För många historiska kulturer för att jag ska orka räkna upp dem
- Lischar, skelett, mumier, vandöda Dark Lords
- Feta fältslag
- Hovintriger
- Harem, haremsslavar
- Pyramider & ziggurater
- Feta historiska konspirationer som påverkar den moderna världen (dessa kan med fördel involvera vampyrer, ödlemän, ancient astronauts, eller whatnot).
- Bisarra, superlativa kontraster, tex mayagudar som battlar utomjordiska robotar över Chichen Itza
- Möte mellan gammalt och nytt, typ en biograf i Paris katakomber, biljakt i gamla stan, vampyrer i mögliga 1400-talsklänningar som vaknar upp under en motorväg i Prag 2007 efter att ha sovit sedan typ medeltiden
- Broken Bird (Bäst!)
- Destructo nookie
- Foe Yay
- dinosaurier med fjädrar
- drakar med fjädrar
vilket utmynnar i: Quetzalcoatl/Kukulcan
- Glowing Eyelights of Undeath
- Boat Lights
- Moraliska gråskalor
- Falcatas
- Chariots, krigselefanter
- MAMMUTAR
- Amurtigrar, deinonychus (med fjädrar), isbjörnar
- Mystiska tatueringar & skumma piercings
- Läderbyxor, 1700 och 1800-talsklänningar, mongoliska, turkiska, och kinesiska outfits
- All för-modern arkitektur, i synnerhet persisk, arabisk, romansk och indisk. Helst ska den gå sönder i spektakulära stenras, explosioner och/eller dammoln också.
- Svastikor och triskeler
- Sumeriska, vediska, turkiska, persiska och egyptiska namn
- High Heel Face Turn
- I Have You Now My Pretty
- Flummiga, profetiska drömmar
- Gränslös dekadens, se också Deadly Decadent Court
- Dysfunction Junction
- Emotionless Girls
- Onda visirer
- Nekromantiker
- Living Shadows
- Mind Rape
- Omniscient Council of Vagueness
- Rape as Drama
- Xanatos Gambit
- Thirty Xanatos Pileup
- Good Thing You Can Heal
- Fallen Princess
- Kuudere
- Break the Cutie
- Really Seven Hundred Years Old
- The Woobie
- Unresolved Sexual Tension
- Power Incontinence
- Loads and Loads of Characters
- Übermäktiga forntidskulturer, se också:
- Abusive Precursors
- Ancient Astronauts
och:
- drakar, ödlemän, Oförklarliga stjärngudar, Elder Things, Great Old Ones

för att bara skrapa lite på toppen av isberget, då.

- Ymir, fetischist

 

[Rickard]

• Beskriva övergripande. Resten ska spelarna fylla i.
• Minst hälften av spelledarpersonerna ska vara kvinnor och då även i viktiga roller för scenariot.
• Intriger och konflikter is teh shit. Fisktanksprincipen och tankekartor används som struktur.
• Det är inte roligt om det inte är filmisk action. Rollpersonerna ska vara kompetenta, annars färdas vi 15 år tillbaka i rollspelshistorien.
• Snabba tärningsslag med få regler. Jag går igång på det.
• Scenariot ska vara såpass öppet att det kan förändras lika ofta beroende på sådant spelarna reagerar på (det jag planerat) och sådant spelarna hittar på.
• Det måste finnas en tvist i scenariot.
• Spelarna måste vara initiativtagande, för om de förväntar sig att bli serverade blir spelledandet tråkigt.
• Ankor.
• Spelarna ska känna att de är smarta, gärna att de "överlistat" spelledaren.
• Rollformulär ska ha förklarande information på sig. Om de har information om hur man gör rollpersonen är det ett imponerande plus.
• Det är roligare i städer än på landet. (Detta hör ihop med intriger.)
• Det bör vara en kvotkvinna bland rollpersonerna.
• Det underlättar något enormt om spelarna gör sina rollpersoner utifrån ett gemensamt koncept.
• Rollspel som man kan läsa igenom en gång och sedan spela.
• Möss. (Fan ta
• Små konstiga hjälpmedel, som mynt som klirrar när man lägger de i en skål, bokföringshjälpmedel som initiativbräde eller gem, lustiga tärningar med mera.
• Kombinationstabeller, typ som den i Alver till
• Spelledarpersoner som inte bara har en sak i huvudet. Alltså inte "Nu ska rollpersonerna dö, så vi flyr aldrig", "Jag ska ska göra detta oavsett konsekvensen" med mera.
• Älvor och (sexiga) kattkvinnor.
• Rockar och slängkåpor, gärna i sent 1800-talsstuk.
• Viktorianska eran.
• Kreativa utmaningar.
• Utrustningen är i formen av ett värde.
• Nazister som motståndare.
• Stora butiga negrer.
• Steampunk i framtiden, men där teknologin är bakomliggande och inte stilställande. Ehm, tänk typ
• När ett system som inte ger nackdelar ändå kan ge rollpersonen nackdelar, då nackdelarna är de som definierar rollpersonen.
• Små eländiga och tafatta varelser, som svartnissar i DoD.

 

[Svarte Faraonen]

• Levnadsbane-system.
• Spektakulär magi. Varför paralysera folk när de kan greppas av framtrollade törnerankor? Varför teleportera sig när man kan resa på ett spökskepp uppkallat från havsdjupen?
• Realistisk och tidsmässigt konsekvent beväpning, framför allt inom spannet 1000-1500.
• Tärningspölar.
• Omtolkade fantasyraser. Vanliga alver och dvärgar är skittråkiga, men intressanta vridningar av dem är ofta roligare än enbart människor.
• Hamnskiftare.
• Träskmarker, med eller utan grodvarelser.
• Intelligenta djur. Inte furries eller hela kampanjvärldar där alla djur kan prata, men enstaka talande familiarer och liknande.
• Fattiga rollpersoner som måste vända på varenda slant för att klara sig. Den typ av tillfälle då jag verkligen gillar system som inte sköter välstånd genom någon form av abstraktion.
• "Paketlösningar" när man gör rollpersoner. Färdighetspaket, utrustningspaket, et cetera, så man slipper pilla så mycket om man inte vill.
• Antik och medeltida naturfilosofi i allmänhet, anakronistisk mekanik och (al-)kemi i synnerhet.
• Spaghettiwestern. Inte nödvändigtvis begränsad till faktiska western-settings.
• Utmaningar baserade på spelarens list.
• Monoteistiska ökenreligioner och välskrivna fantasymotsvarigheter (något av en sällsynthet).
• "Troupe-style play" à la Ars Magica, alternativt rollpersonerna som ledare för ett gäng med SLP.

 

[Mekanurg]

Några axplock på vad jag har gillar att ha med i spel eller kampanjer jag gjort efter det att jag lämnade Ä-spel:

- Weird tech, såsom steampunk eller clockpunk.
- Sent 1800-tal eller sent 1700-tal (fin de siècle)
- Mysterie-baserade äventyr
- Detektivande för spelarrollerna i äventyren
- Pleistocen megafauna (smilodon, arctodus, ullhårig noshörning, osv)
- Rovtranor (phorosracus, diatryma, osv)
- Öknar
- Orientalistiska fantasysamhällen
- Planeten Mars
- Tuffa kortvuxna kvinnor med läderjackor & khakibyxor
- Cineastiska stridskonster
- Katolska kyrkan

 

[Krille]

• Rävsvans. Gäller fortfarande.
• Jaktflygplan. Jaktrymdskepp funkar också i nödfall om de inte behöver ta hänsyn till såna fjantigheter som Newtons lagar. Men jaktflygplan rockar, sådeså!
• Vithåriga tjejer. Inte nödvändigtvis som skurkar - de funkar även som bittra antihjältar.
• Taktiska regler. Ja, jag vill vara något annat än tärningsrullare i strid.
• Kartor, avsaknad av. Jag får min brädspelsfix när jag leder D&D4.
• Tuttar. Ja, jag är gubbsjuk. Än sen?
• Något annorlunda. Något specifikt och påtagligt som inte finns i mina andra rollspel. Och jag menar inte något så vardagsannorlunda som att alverna i det här rollspelet minsann är långa och har grön hy.
• Manga-aktig stil. Om det är bra utfört, vill säga.
• Initiativ i betydelsen som "den som styr striden". Initiativ i betydelsen "den som slår först" vinner inte många poäng i min bok. Kalla det hellre "turordning" i så fall.
• Saxare och andra germaner. Ja, även vikingar, så länge de inte har behornade hjälmar.
• Spelarskapat innehåll. Jamän. Det är teh shit. Det ska belönas.
• Superhjältar. I tights. Eller möjligen tights med långrock över.
• Hatt. Självförklarande. Men precis som med allt annat så kan det förstås balla ur om man överblingar den. En vettig hatt är aldrig mer än nödvändigt blingad.
• Tyska uniformer. De

 

[CapnZapp]

Bra nekromanti-initiativ!

*T12or. Alla spel blir bättre med T12-or.

Ej skyldig själv, men jag har en kompis som är besatt av T12:or...

*Bibliografier. Och filmografier OCH listor på andra rollspelsprodukter som handlar om samma sak.

Köpte en bok som bara består av Call of Cthulhu referenser... så jag gissar jag kryssar i denna ruta!

*Rutor där man kan rita sin karaktär, helst med en inskissad kontur man kan fylla i för oss klåpare.

Mycket omtänksamt!

*Skattkartor.

Eller varför inte bara "kartor" helt enkelt? Alla rollspel blir bättre av överdådigt tjusiga och atmosfärsfyllda kartor! Jag är definitivt en kartfetischist!

*Proteser med dolda eller synliga vapen, nu när vi pratar pirater.

Eller "the crotchgun" från Dusk til Dwan

*Motståndstabellen i BRP****

En klassiker. Måste dock erkänna att jag bortrationaliserat den. En enkel aritmetisk operation räcker ju.

*Yrkena i WHFRP.

Hell yes!

*Illustrationer som ser ut som gamla hårdrocksalbum från 80-talet, när vi pratar Warhammer.

Definitivt!

*Fyndtabellen i Mutant, alla utgåvor.

Om man vore T4-fetischist så kanske

*Bakgrundstabellen för RP i spelet Lands of Adventure, som utspelas i heroiska Grekland. Alla bakgrunder är av typen 'Din pappa var en gud (slå på tabell 2A) och din mamma en prinsessa. Din morfar förutspåddes att du skulle döda honom, så du sattes ut i skogen där du uppfostrades av dryader'.

Låter intressant. Vet om att seankreynolds.com gjorde ett spel i denna miljö - kanske skulle dessa tabeller passa perfekt där?

*Spel med särskilda tärningar.

Nu tänker jag på nya WFRP3...

*Alla sorters props, som handdockorna i Bullwinkle&Rocky, kartongkackerlackorna i första utgåvan av Paranoia, och fyndplanen i gamla Mutant.

Jisses vad du kommer tända på nya WFRP3!

*Spel med matrecept som med följer.

Har fått äran gästspela Morbror Zander en sittning

*Hattar är alltid viktigt.

Själv är jag nog förstörd, efter att ha bevittnat en galet överspelande entusiast på flertalet Gothcon och Lincon för 5-10 år sedan som vi helt sonika kallade "Hatten" kände vi att honom kunde vi aldrig toppa...

 

[Rising]

Bra initiativ, Zorbel! Hoppas att alla nya på forumet hoppar in och berättar vad de diggar för något. Här är mina preferenser:

Personer som är larger-than-life:
Batman och Jokern, V från V för Vendetta, Rorschack, The Comedian och Ozymandias, Kurtz från Apocalypse Now, Sherlock Holmes och Moriarty, Hannibal Lecter... Kanske även Lisbeth Salander? Dessa ikoniska, utstuderade personligheter fascinerar mig; kanske för att jag paradoxalt nog tycker det är lättare att relatera till sådana här överdrivna figurer än till mer nyanserade karaktärsporträtt. Jag blir alltid sugen på rollspel som verkar lämpliga för att rymma berättelser om sådana här personer (vilket bl.a är något som World of Darkness och Nobilis är bra på).

Alla-mot-alla-krig:
Verkliga konflikter brukar av nödvändighet bli polariserade och leda till att det blir två sidor som slåss mot varandra; men det tycker jag är trist. Jag gillar när det är tre (eller flera) sidor som slåss mot varandra. Det bästa med He-Man var ju exempelvis att Hordac och Skeletor inte var onda "tillsammans", utan att de hatade varandra lika mycket som de hatade de goda krafterna. Jag gillar settings där det finns många olika fraktioner som motarbetar och bråkar med varandra; de brukar bland annat vara oerhört väl lämpade för fisktanksäventyr.

Maskeradeffekten:
Mångkulturalitet är märkligt: Ty när det blir tillräckligt många olika raser och kulturer på en och samma plats så löses liksom hela kulturfrågan upp. Med endast fyra-fem olika varelser på en och samma plats så blir det culture gaming; men när siffran når upp över det oberäknerliga så blir det Mos Eisley istället. Som sådana där sagovärldar där satyrer och älvor samsas med leprechauns, troll, kappas och talande åsnor. Det blir mer som en skojig maskerad än som en mångkulturell smältdegel. Och det älskar jag.

Apor:
Apor är alltid teh win. I alla settings.

Fin de siecle:
Jag är ingen medeltidsnörd. Medeltiden framstår faktiskt som rätt smutsig och trist i mina ögon. Det jag går igång på, det är snarare settingar som flörtar med vårt sena 1800-tal: Dels i form av det teknologiska; såsom i Clock- och Steampunk, men framförallt mer generellt i världar där själva tidsandan är lite lagom ålderdomlig; där män är gentlemen och kvinnor är riktiga damer. Det får gärna vara rymdopera eller fantasy i övrigt, alltså, bara det hela känns som ett ålderdomligt kostymdrama.

Spindel- och insektsmonster
Seriöst, jättebönsyrsor och olika former av tusenfotingar m.m. är löjligt coola.

 

[GnomviD]

• Korvtårtor, typ Dune, League of Extraordinary Gentlemen, Oktoberlandet, Shadowrun och Mutant Chronicles
• Dekonstruerad/inverterad standardfantasy
• Tolkien-fantasy rakt av
• Troll/älvor/vattennymfer/lindormar/etc som en manifestation av Naturen som entitet
• Idealister som kämpar för ett större ideal, gärna om vet att de kommer att gå under, men ändå fortsätter kämpa.
• Cosmic horrors som manipulerar människor. Old ones är en klassiker, iom att de ligger och väntar och mest blir en plot device som motiverar människor.
• Sengoku jidai
• Gitarrdueller/rock offs istället för dueller med vapen.
• Högtstående kulturer som håller på att slitas sönder inifrån.
• Revolutionära underdogs som kämpar för att störta den nuvarande ordningen
• "I'm the devil; I can do what I want"-bad guys som RP måste plotta runt för att kunna besegra.
• Tragiska, men samtidigt alldeles monstruösa bad guys (läs: Jon Irenicus)
• Xanatos gambits, 30 Xanatos pile-ups & Magnificent bastards, gärna i kombination med government conspiracies.
• Genusmedvetenhet
• Dödliga hovintriger
• Djupa, mörka, norrländska barrskogar.
• Isolerade småbyar i norr/västerbottens inland (DitV + Norrlands akvavit = huvud exploderar)
• Urban fantasy/skräck som börjar som helt mundan diskbänksrealism
• Vetenskapspositiv sci-fi och transhumanism
• Settings där man bär svärd/mantel/hatt p.g.a sociala konventioner.

 

[krank]

Jag märker att de flesta bara rapar upp en såndär normalfjantig lista över grejer man gillar sådär i allmänhet. En del av det kanske skiljer sig från majoriteten, men det är ändå ganska mesiga grejer. Och i de flesta fall självklara och/eller förutsägbara. Jag ska försöka vara bättre.

* Ångest. Jag älskar ångest, riktig såndär Vampire-angst. Som spelare älskar jag att ställas inför pest-eller-koleraval, framförallt när det gäller sociala grejer, och att spela utmobbade rollpersoner som försöker agera gruppens samvete men mest blir överkörda. Det är lite mitt signum, kan man säga. Och jag gör det för att jag gillar ångest.

* Skräck som inte är pulpig. Alltså, smygande, obehaglig skräck av det där allra svåraste slaget att få till. Inte plumpa slemmonster, varulvar eller vampyrer (eller ja, varulvar och vampyrer för all del, men inte som skräckelement i sig).

* Att spela väl genomtänkta äventyr och kampanjer. Jag har ingen alls önskan om att forma vare sig äventyret eller kampanjen, och gillar att åka tåg så länge rälsen är hyfsat dold eller åtminstone inte alltför skumpig.

* Förberedelser. Jag älskar som SL att göra tankekartor, faktiska kartor, personproträtt etc. Jag avskyr att komma till ett spelmöte och inte känns mig helt förberedd. Jag kan grotta ner mig hur mycket som helst i sånt här. Min favvoköpkampanj är Tatters of the King, för den har såna ENORMA mängder mer eller mindre ovidkommande information som verkligen hjälper till att levandegöra världen.

* Världar utan awesome. Och med awesome menar jag ninjor på dinosaurier, stereotypa pirater, zeppelinare etc. Det kan för all del finnas fantastiska element i spelvärldarna, men jag avskyr korvtårtor.

* Världar som stödjer farliga system. Alltså, rollspel där stridssystemet faktiskt är livsfarligt och spelvärlden/kampanjen sedan inte tvingar en till strid. Det är nackdelen med de flesta farliga stridssystem: De har ingen vidare effekt på "problemlösandet", om man nu kan kalla strid för problemlösande. Idén med att det är farligt att slåss borde rimligen vara att man faktiskt ska försöka undvika att slåss.

* "Vad-har-egentligen-hänt-här"- mysterier. Alltså, att försöka samla ledtrådar och pussla ihop utifrån motvilliga SLP:ers uttalanden och annat vad som händ eller vad som händer eller vad som kommer att hända. Egentligen typ motsatsen till det proaktiva "Att påverka berättelsen", jag vill inte påverka - jag trivs bättre med att upptäcka berättelsen. (Å andra sidan kan man ju utifrån otillräcklig information och tvång på att agera skapa Ångest, se ovan).

 

[krank]

Lite mer specifika grejer, då:
* Mystiska SLP:er som visar sig vara nå't coolt
* Twistar man inte förutser
* Genremutationer, där en etablerad klichégenre görs på ett nytt, intressant sätt (Oktoberlandet, Gemini) Japp, det räcker med att göra alverna till insektoida.
* Genusmedvetenhet
* Städer
* 1900-talet och framåt (Kan knappt hitta på rollpersoner till lågteknologiska spel, än mindre spelleda)
* Hemligheter och intriger mellan spelare
* Superhjältar, mer "vanliga människor med superkrafter" än fyrfärgsHJÄLTAR.
* Oväntade perspektiv. Nazister som är goda, pedofiler som räddar världen.
* Åka-runt-i-rymdenscifi. Jag skulle kalla det rymdopera, men det är mer specifikt och dessutom gillar jag inte rymdoperans storymässiga konventioner. Mindre Star Wars, Star Trek och babylon 5. Mer Firefly och möjligen Coriolis, och Asimov.
* Hård SF.
* Ockultism. Inte Wicca och inga eldbollar, utan magi som stavas med "k", crowley, hemliga sällskap, symboler, ritualer etc.
* Åka tåg. Både bokstavligen och vad gäller spelstil. Rälsning är fantastiskt.
* Oväntade Sanningar om Världen. Att få veta att alltihop bara var en dröm, eller att världen i själva verket styrs av ödlor, eller att Elvis låg bakom alltihop. Fast, öh, you know, mer seriöst. Som att börja en Vampirekampanj utan att veta något om Vampire, och börja spela som Mortal och inte ens veta att man ska spela Vampire. Jag har låtit bli att läsa flera av newWoD-böckerna i hopp om att hitta en SL som kan spelleda mig i en sån kampanj.

 

[Ram]

Jag är ganska ofettishk... Det mesta går bara jag är på rätt humör. Men okej, det är några saker som gör mig varmare i hjärtat.

* Världar och regler som är trogna sin egen konsekvens.
* Metaplotter som får komma i spel och en därtill hörande värd i kontinuelig förändring.
* Scenarion med många intressenter som kan utgöra alierade eller fiender under olika delar av scenariot.
* Fantasieeggande bilder och kuriosa. Små saker eller detaljer i världen som man genast känner att man vill utforska eller som förklarar underligheter eller knyter ihop saker till en helhet.
* Kartor.

 

[Rickard]

Vad är era mörka, hemliga önskningar när det gäller rollspel? Inte mjäk som 'enkla regler'', 'nyskapande setting' och sådan skit, och heller inte sådant där som ALLA* tänder på i rollspelssammanhang, som nakna alver**, zpmbier, stora vapen eller för den delen luftskepp***.

Nä, jag pratar om de sanna fetisherna, irrationella förkärlekar som ni VET att alla kommer att fnissa, förfasas eller i värsta fall gäspa åt! Rollspelens motsvarighet till de som tänder på tjejer utklädda till Pocahontas, stop-motion bondagefilmer med Barbiedockor och sex med sotare!

/Han som försökte följa detta när han skrev sin lista

 

[DeBracy]

Jag märker att de flesta bara rapar upp en såndär normalfjantig lista över grejer man gillar sådär i allmänhet. En del av det kanske skiljer sig från majoriteten, men det är ändå ganska mesiga grejer. Och i de flesta fall självklara och/eller förutsägbara. Jag ska försöka vara bättre.

Fail.

Självklar och förutsägbar passar ju perfekt som beskrivning på din lista också.

Men det är inget konstigt med det. Det visar bara att vi känner dig.

 

[Arfert]

Jag har inte så många, men gör ett försök:

- Rostiga dolkar
- "Standardfantasy" gjord rätt (som WFRPG, Ars Magica, BW, Dragon Warriors, Harn, gamla Runequest och annat som känns lagom skitigt)
- Victorianska grejer... förresten alla rollspel som har nåt med "gamla England" att göra...
- 20-tal
- Pulp/dieselpunk
- "Standardskräck" a la Supernatural, Chill och liknade
- Handouts
- Kartor


...jag har svårt för när man försöker krångla till saker, det känns mest sökt och tillgjort. Så gott som alla mina roligaste och/eller bästa spelsessioner har skett i rätt "vanliga" kampanjer, nästan stereotypa.

 

[Arfert]

* Världar utan awesome. Och med awesome menar jag ninjor på dinosaurier, stereotypa pirater, zeppelinare etc. Det kan för all del finnas fantastiska element i spelvärldarna, men jag avskyr korvtårtor.

Word!

 

[kefka]

• Frontierskänsla, to boldy go where no man has gone before.
• Kulturkrockar, pà jorden eller i rymden. Jag har länge velat spela en kampanj om koloniseringen kring Ohio-floden.
• Vildmark, en liten grupp i kamp med sig själva och en hàrd oförlàtande omgivning.
• Hard-SF, realisk och intressant teknik, vetenskap som nàgot positivt.
• Enkla system, system som gàr att lära sig utan mycket arbete och som inte tar upp mycket tid i spelandet.
• Historisk realism, att spela i en historisk setting utan att lägga in mystiska krafter eller konstiga varelser.

 

[CapnZapp]

* Världar som stödjer farliga system. Alltså, rollspel där stridssystemet faktiskt är livsfarligt och spelvärlden/kampanjen sedan inte tvingar en till strid. Det är nackdelen med de flesta farliga stridssystem: De har ingen vidare effekt på "problemlösandet", om man nu kan kalla strid för problemlösande. Idén med att det är farligt att slåss borde rimligen vara att man faktiskt ska försöka undvika att slåss.

Vänta nu...

Är det så att du gillar spel med världar där man uppmuntras undvika slåss, eller spel med världar där strid helt enkelt är livsfarligt?

Jag kan förstå tanken att är det inte livsfarligt blir du uppmuntrad, men det är inte logiskt tvingande.

Så som du skriver blir svaret det senare; jag undrar om det ändå inte egentligen är det förra du är ute efter.

Vad tycker du om spel vars världar uppmuntrar dig avstå från att slåss genom andra mekanismer än risken för att dö/bli invalid etc?

Ofta är det ju så att strid = spännande, och spännande = stor anledning till varför vi spelar.

Sedan att spel som D&D ibland helt kan missa poängen genom att göra strid helt ofarligt, ospännande och därmed monumentalt meningslöst är ju något annat!

 

[DeBracy]

• Snygga/charmiga/fina/mysiga böcker = bättre spel.
• Spel där man använder glaspluppar är automatiskt lite bättre än andra.
• Slice of life i någon slags fantastisk (dvs. ej mundan) setting. Bara en titt in i rollpersonernas liv sådär, oavsett om de är på rymdstationen Coriolis eller i Hidenburg. Klart det blir lite äventyr, men det blir också sånt som att förklara för flickan man håller kär varför man inte var där när man skulle ses, att snåla en massa för att man fått sparken från manufaktoriet eller dylikt. Jag har aldrig spelat riktigt så men det är en lockelse som ligger och gnager.