Nekromanti Fettoskumt banbrytande projekt!

[terje]

Liknande idé

Jag hade en liknande idé som jag presenterade på forumet i februari nån gång. jag har inte speltestat den än, men hoppas kunna göra nått av den. Din idé låter också mycket spännande, gemensamt berättande kanske är ett koncept att vidareutveckla.

Här följer min idé:

Spelarna har varsin huvudperson och utgår ifrån ett koncept man gemensamt kommit fram till. Konceptet bör allraminst omfatta 1. berättelsens miljö (din värld exempelvis) och 2. vilken stämning och grundläggande idé berättelsen handlar om (döda draken och heroism, eller skräck, eller religion och filosofi etc).
Spelarna turas om att lägga till nya delar av berättelsen, typ en scen var eller nått sånt.

Alla spelare har en uppsättning poäng. Dessa används för två saker.
1. Att utmana andra spelare om man inte gillar den scen de lägger in. Vem som vinner avgörs med hur många poäng man sattsat i duellen och nått slags tärningsslag. Kanske kan poängen hanteras med hjälp av spelkort.
2. Att ge poäng till andra spelare för bra inlägg i berättelsen.
Det är bäst att göra av med sina poäng på dueller och poängsättning av andra för när spelet är slut summerar du de poäng du fått av andra och subtraherar dina kvarvarande egna poäng från denna summa. Den med flest poäng "vinner".

 

[Rising]

Re: Liknande idé

Det verkar vara många som har funderat i banor om att utveckla själva formen för rollspelsmediet. Någon vill ompröva spelledarens roll, en annan vill ompröva den berättartekniska strukturen och du vill föra ut äventyrsskrivandet åt rollspelarna.

Alla har enligt mig fantastiska idéer som är värda att genomföra. Konstigt att inte fler rollspelskonstruktörer koncentrerar sig på detta, för det är ju just sådana här små experimentella bagateller som GÅR att genomföra som amatörskapare. -Som inte behöver mäta sig med de kommersiella motsvarigheterna.

Min egen idé är ju att ge rollpersonerna (inte spelarna, det är extremt viktigt!) den roll som spelledaren brukar ha, medan äventyret får ta över regelbokens roll. Jag försäkrar er att mitt projekt inte inskränker något av era spelprojekt, och jag uppmuntrar er alla att fortsätta skrida till verket med era planer. Jag lovar att vara speltestare och komma med respons för fulla muggar :^D

"Another day, another mind-boggling adventure" -Calvin & Hobbes

 

[smaffy]

djupdykning i psykiska verkligheter?

..det kan nog bli lite svårt att ha massor av olika fantasivärldar. alla spelare måste nog vara ganska synkade och veta var de har varandra om detdär ska fungera. eller så får du beskriva det med väldigt mycket text/regler.

varför inte bara ha en verklighet? och faktiskt ha en SL som berättar om världen spelarna upplever. spelarna är i sjävla verket andra psyken som gör djupdykningar i SL's karaktärs psykiska verklighet. SL's karaktärs psyke har på något sätt öppnats (kanske ligger han i koma, kanske är hans karaktär en elak psykopat som tvingas till en undersökning av ett par psykologer?) och spelarnas karaktärer är där inne..

SL's karaktärs verklighet kan juh i stort sett se ut precis hur som hellst. antagligen är hans verklighet väldigt, väldigt, väldigt personlig. allt han gillar, hatar, tycker, äcklar sig på, etc. etc. finns antagligen där inne..

..hmm.. strukturen på min text är inte precis enkel att läsa.. tror jag? det jag menar är att man kanske behöver en SL för att inte flumma ur. lösningen jag föreslår är att i stället för att alla är i allas psykiska verklighet så är alla i SL's psykiska verklighet..

det var nån film som handlade om en psykopat som dränkte tanter.. i den filmen hoppade massa (2) psykologer in i psykopatens psyke och tog reda på var den sista, ännu inte döda tanten var någonstanns.. väldans bra film, rätt tuff värld psykopaten levde i oxå =)

nu orkar jag inte skriva mer..

[VARNING!! tänk inte! låt någon annan tänka åt er! VARNING!!]

 

[terje]

Re: Liknande idé

"Min egen idé är ju att ge rollpersonerna (inte spelarna, det är extremt viktigt!) den roll som spelledaren brukar ha, medan äventyret får ta över regelbokens roll. Jag försäkrar er att mitt projekt inte inskränker något av era spelprojekt, och jag uppmuntrar er alla att fortsätta skrida till verket med era planer. Jag lovar att vara speltestare och komma med respons för fulla muggar :^D"

Jag håller med, alla de tre koncepten verkar mycket bra. Säg gärna till när ni har något som börjar bli färdigt att testa.

 

[Rising]

Re: djupdykning i psykiska verkligheter?

Jorå du har bra idéer, och som jag föreslog på annan plats bland inläggen tycker jag gott att du kan knåpa vidare i de tankegångarna. -Eftersom min idé och din inte konkurrerar om en och samma spelupplevelse.

Jag var förmodligen lite oklar när jag förklarade mitt koncept, men spelarna kommer att ha mycket litet frihet att "skapa" världen omkring sig. -Det är äventyrets uppgift, och eftersom rollpersonerna tolkar äventyret direkt, behövs inte någon spelledare.

Transcenderandet går snarare till som så att en spelare låter sin rollperson vrida och vända på delar av världen så att det passar hans psyke. (Ponera att tre rollpersoner finner sig ståendes i ett våldsamt kravallupplopp, (en av rollpersonerna är polis och har plågsamma minnen från en liknande demonstration, minnen som här konkretiseras). Polisens erfarenheter ger honom möjlighet att i klarhet beskriva vilken utrustning och taktik polismakten kommer använda sig utav, och självklart tar han och förklarar hur poliserna slår med batonger på sina sköldar, hur de mobiliserar sig i snabba attacker och försöker splittra demonstranterna. Han nämner också hur schäffrar hålls i strama tyglar och skäller okontrollerat. -Här kan en annan spelare ta över (vars rollperson är ett sexårigt barn som har ett chockartat minne av hur två pitbullterriers gått till attack mot henne och hennes lillebror.) Men i hennes föreställningsvärld kan inte hundar hållas tyglade i koppel, hon tar plötsligt över och beskriver hur de obehindrat kommer loss och rusar mot folkmassan, törstande efter blod och smärta och ont "och lillebror är borta och nu kommer de för att ta mig också!!!" -Typ. De skapar inte några egna världar, men de tillåts ge sin personliga prägel åt världen som äventyret placerar dem i. (vilket kan, som i exemplet ovan, vara nog så dramatiskt) Nåja, snart kommer en betaversion, då får ni avgöra själva hur det blir...

Om du gör allvar av dina planer på ditt terapeutiska äventyrsspel i psykopaters undermedvetna (kan det vara filmen "The Cell" du hänvisade till?) så ser jag fram emot att få vara en hängiven speltestare!

/Rising

Famous last words: "-What duck?"

 

[smaffy]

det var nog 'the cell' [nt]

[VARNING!! tänk inte! låt någon annan tänka åt er! VARNING!!]

 

[Rickard]

Tankar

Låter som om man skulle kunna lansera detta som ett bordsspel. Man har mål att uppfylla och den som uppfyllit dessa vinner (fast Rising säger att man kan spinna vidare).

Rollspel utan SL är jag lite negativ till. Rollspel brukar man kunna säga är som teater och film där SL är manusförfattaren och regissör.
Vad skulle detta ha för motsvarighet då? Interaktiv teater?

Tanken är lockande. Det tar rollspel till en ny nivå och man skulle kunna uppdatera sitt bordsspel genom nya uppslag på hemsidor.
Tärningsslagandet skulle vara annorlunda. Man slår en tärning och alla andra

Nackdelen är att alla kan inte berätta en historia, rollspela SLP och beskriva miljöer, och utan en SL så kan det vara lätt att någon flippar ur och då går hela spelhändelsen åt helsike.
En annan nackdel om man (icke-rollspelare) spelar för att uppfylla sina mål snabbast är att man kan försöka få en dominans i spelet bara för att vinna.
Slutligen. Hur blir det om gruppen splittras? man kan inte spela i olika rum för om den ena gruppen kanske stöter på en hemlös så måste polisspelaren i den andra gruppen hoppa in.

/[color:green]Han</font color=green> som skulle kunna tänka sig detta på ett konvent

 

[Rising]

Re: Tankar

Spelet måste alltid vara hårt bundet av äventyret i sig, och man får nog ha en SO (spelorganisatör) som sköter lapputdelning och så vidare. Jag ville inte ha honom först, men det blir nästan praktiskt omöjligt att spela utan honom.

Vanliga rollspelsäventyr går ju inte att översätta till Mytomnesia-äventyr. Det blir ganska annorlunda spelhändelser där man kordinerar spelarna att leka med slp, världsbeskrivningar samtidigt som de utforskar världarna ytterligare.

Om gruppen splittras är ändå alla kvar vid bordet. I mitt första introduktionsäventyr (kommer snaart) så börjar en spelare med att vara långt borta från spelarna. Medans hon kommer allt närmre, får hon istället beskriva hur vädret kommer att förändras för det övriga gänget, och blåsa upp till regnig storm när hon till sist gör entré. Många andra trick finns förstås också.

Mer om det när jag blir klar. Mitt första provspel fick mig att skriva om rätt stora delar av världsuppfattningen...

/Rising

Följande hände under mitt första proväventyr:

Polisen: I gränden väntar två andra knarkare som springer mot dig med dragna tillhyggen!
Prosten Men vafan ska alla på mig att göra! En av knarkarna säger "kolla, en snutdjävel!"
Polisen: Den andra säger "Nä, du hallucinerar, han är en PRÄST! På honom!"
Prosten: Meh! Jaha, då tappar du plötsligt dina brallor och alla börjar skratta! "Ha ha! kolla, han har inga kalsonger!"
Polisen: ...förutom brudarna som säger "ooh!" och häpnar...
Prosten: ...för att du har den största bölden de någonsin sett...
Spelledaren: Vänta nu, vänta nu...