Jahapp... arbetspasset har precis börjat och tristessen har redan börjat nå maxnivå. Usch. Vad passar då bättre än ett svamligt och rörigt inlägg på rollspelsforumet? Jag får ju så lätt hjärndiarré när jag sitter uppe på nätterna.
Jag undrar titt som tätt kring rollspelshobbyns framtid. Säkerligen har detta stötts, nötts och blötts här på forumet under åren men jag är ändå intresserad av vad folk tror och tycker nu. Har rollspelshobbyn en framtid? Och i såna fall kommer hobbyn se likadan ut om tjugo år som den gör nu?
Bordsrollspelet med sina tärningar (eller utan om man friformar), papper, chipspåsar, svettiga rollformulär och kallt kaffe har ju fått sina dagar räknade fler än en gång under årens lopp. Flera har det ju varit som profetiskt förutspått rollspelets undergång i och med nån att nån ny knasig grej lanserats. I början på 90-talet när datorrollspelen började bli större och mer avancerade så började det ju viskas om att bordsrollspelet var rökt. "Kent, kolla här! Fatta hur grymt Baldurs Gate är! Nu kan man tjoffa orcher och levla utan att behöva jiddra med vår tråkiga SL som bara vill ha en massa jobbiga intriger och sån där karaktärsutveckling eller vad han nu kallar det. Fett med ös!".
Sen kom lajvarna och tog rollspelssverige med storm. Varför sitta inne i runt ett trångt bord med tomma pizzakartonger, överfulla askfat och kladdiga rollformulär när man kan springa ute i skogen och vara Lellthoriondoron Månmörker med Spock-öron, kottar i skägget och cool mantel som flickvännen sytt upp? Lajvet hade ju allt som vanligt rollspel hade plus en massa mer. Det var ju den totala upplevelsen.
Som om inte det var nog så blommade MMO-världen ut i full blom och de som stenhårt hade fastnat i platta single player-spel som Diablo I åren innan uppnådde nu orgasmisk extas med hjälp av Ultima online och EverQuest. Nu var väl ändå rollspelet på väg ut? Det fanns ju nästan inga argument alls att spela vanliga träliga rollspel med polarna i soffan längre.
Konstigt nog så överlevde hobbyn ändå och folk fortsatte att köpa sina tärningspåsar och smygkopiera rollformulär på jobbkopiatorn. På nåt konstigt sätt så dog inte skiten inte ut. Domedagsprofeterna var riktigt irriterade. Varför fortsätter freaksen att spela skiten? Det var ju bara en tidsfråga innan hela hobbyn kollapsade.
Men kollapsen kom inte. Istället dök Wizards of the Coast upp och frälste rollspelsvärlden med D20. Världens bästa och mest rättvisa rollspelssystem skulle rädda hobbyn ur krisen. Ut med alla gamla lökiga system och in med fräscha fina levlar och strömlinjeformade XP-kurvor. Allt skulle konverteras till D20, till och med invasionen av Afghanistan skulle D20-fieras.
Hobbyn var räddad. Ett tag.
Sen sprack bubblan och spelbutiker stog plötsligt med hyllmeter efter hyllmeter med D20-produkter som folk av nån anledning inte ville köpa. "Jag fattar inte... ingen köper något av de coola spelen jag tog in till butiken för tre månader sen. Bingolotto D20, Skäggväxt D20, Tårta D20, Reumatism D20 och Jar Jar Binks D20 har inte sålt ett enda ex. Undrar om rollspelshobbyn håller på att dö?".
Nu har det gått några år och spelindustrin har lugnat sig lite. D20 är inte längre svaret på alla frågor längre. Dessutom har smårollspelen fått en nyrenässans i miniformat verkar det som. Både i Sverige och utomlands så börjar det ploppa upp spel i liten upplaga, tillverkade av gamers och ivriga hobbyister. Är det kanske detta som är den närmsta framtiden för rollspelhobbyn?
Storsäljare i butikerna är ju fortfarande D&D, nya Warhammer och Exalted med det är ju inte dom spelen som regerar på spelkonventen här i Sverige utan fokus ligger på hemmagjorda grejer, fria system eller systemfritt. Jag gillar personligen trenden med de små lite flummiga spelen som dykt upp de senaste åren. Flera av dom är dåliga och vissa är till och med helt ospelbara men det är ändå rätt charmigt.
Säga vad man vill om alla förutspådda undergångar men en trend som jag tydligt tycker mig ha sett är den ständigt stigande genomsnittsåldern bland gamers. När jag var på mitt första spelkonvent, Äventyrsspelkonvent 1988, så var jag inte gammal men det var heller inte så särskilt många andra som var där. Snittåldern kanske låg på 14 år. Jag är pissigt usel på att uppskatta folks ålder (jag menar, Carola ser ju ut som 21 fastän hon är 666 år gammal) men när man går på konvent idag så ser det mer ut som snittåldern ligger på 27. Är det kanske detta som kommer att bli slutet för rollspelshobbyn? Att det blir en gubbhobby (det är fortfarande för få tjejer för att det ska kunna bli en tanthobby).
Jag kan ju ha väldigt fel men det känns ändå som att nyvärvnigen är rätt klen. Jag personligen känner ingen under 25 som spelar rollspel. Är det vi inom hobbyn som är för torra och skäggiga att vi skrämmer iväg kidsen? "Hörru Pelle, lägg nu ifrån dig ditt Wii och kom och kolla här på Tatters of the King till Cthulhu. Det utspelar sig på 20-talet och inleds med in märklig teaterpjäs i... Pelle? Vakna Pelle!! Vakna! *ruska* Nej, gråt inte. Sluta gråt! Ja du får väl gå tillbaka till ditt Wii igen då... ungjävel! Men ikväll blir det inga undanflykter, då ska du fan i mig vara med då vi friformar Temple of Elemental Evil. Och du ska gilla det!".
Hur ska man få kids att tycka att en 300 sidors bok på utrikiska är ballare än att spela dvärgpaladinen Ryxor56lol i WoW? Å andra sidan kanske man kan undra om det egentligen behövs nån nyvärvning. Det kanske bara passar bra med rollspel som gubbhobby. Det kanske är så hobbyn kan bättra på sin image. Med vuxna spelare kanske idéerna om spelhobbyn som skadlig dör ut.
Om vi bara är ett gäng skäggiga 35+ snubbar som sitter och bläddrar i dyra fyrfärgsböcker så borde stämplen som skadlig ungdomsrörelse te sig rätt löjlig. Kanske kan rollspelet få samma revival som serietidningen fick på 80- och 90-talet? Tänk att i framtiden få läsa recensioner på den senaste CoC-kampanjen på DNs kultursidor! Hmm, tanken svindlar. Bara faktumet att det har börjat skäggas och diskuterats en massa spelteori bevisar ju att rollspelshobbyn nåt nya nivåer. Jag är själv inte helt ninjainsatt i all spelteoretisk terminologi (och bryr mig kanske inte så katastrofalt mycket heller) men tycker ändå att det är ett småtrevligt inslag i genren. En sann subkultur behöver ord, begrepp och jäkla massa bråk om dessa för att kännas levande.
Så vad tror folk? Kommer rollspel att finnas om 20 år? Kommer det i så fall fortfarande se ut som det gör nu med tjocka böcker och färgglada tärningar eller kommer hobbyn att muteras till nåt nytt? Samtidigt som man kan säga att det hänt mycket sedan Tunnel & Trolls så kan man också säga att det inte hänt så mycket alls. Då som nu är det fortfarande fantasy och tärningar som fyller ut den stora delen av hobbyn och jag tror inte att en eventuell tidsresande rollspelare från 1981 skulle känna sig främmande eller ointresserad av de rollspel som finns idag. Vad skulle vi se om vi reste till 2027? Sitter vi fortfarande och rullar tärningar och fajtar hobgoblins eller sitter vi alla med fiberkablar i röven och spelar WoW IX?
EDIT: Lade in lite radbrytningar för att öka läsbarheten. /Dante
Jag undrar titt som tätt kring rollspelshobbyns framtid. Säkerligen har detta stötts, nötts och blötts här på forumet under åren men jag är ändå intresserad av vad folk tror och tycker nu. Har rollspelshobbyn en framtid? Och i såna fall kommer hobbyn se likadan ut om tjugo år som den gör nu?
Bordsrollspelet med sina tärningar (eller utan om man friformar), papper, chipspåsar, svettiga rollformulär och kallt kaffe har ju fått sina dagar räknade fler än en gång under årens lopp. Flera har det ju varit som profetiskt förutspått rollspelets undergång i och med nån att nån ny knasig grej lanserats. I början på 90-talet när datorrollspelen började bli större och mer avancerade så började det ju viskas om att bordsrollspelet var rökt. "Kent, kolla här! Fatta hur grymt Baldurs Gate är! Nu kan man tjoffa orcher och levla utan att behöva jiddra med vår tråkiga SL som bara vill ha en massa jobbiga intriger och sån där karaktärsutveckling eller vad han nu kallar det. Fett med ös!".
Sen kom lajvarna och tog rollspelssverige med storm. Varför sitta inne i runt ett trångt bord med tomma pizzakartonger, överfulla askfat och kladdiga rollformulär när man kan springa ute i skogen och vara Lellthoriondoron Månmörker med Spock-öron, kottar i skägget och cool mantel som flickvännen sytt upp? Lajvet hade ju allt som vanligt rollspel hade plus en massa mer. Det var ju den totala upplevelsen.
Som om inte det var nog så blommade MMO-världen ut i full blom och de som stenhårt hade fastnat i platta single player-spel som Diablo I åren innan uppnådde nu orgasmisk extas med hjälp av Ultima online och EverQuest. Nu var väl ändå rollspelet på väg ut? Det fanns ju nästan inga argument alls att spela vanliga träliga rollspel med polarna i soffan längre.
Konstigt nog så överlevde hobbyn ändå och folk fortsatte att köpa sina tärningspåsar och smygkopiera rollformulär på jobbkopiatorn. På nåt konstigt sätt så dog inte skiten inte ut. Domedagsprofeterna var riktigt irriterade. Varför fortsätter freaksen att spela skiten? Det var ju bara en tidsfråga innan hela hobbyn kollapsade.
Men kollapsen kom inte. Istället dök Wizards of the Coast upp och frälste rollspelsvärlden med D20. Världens bästa och mest rättvisa rollspelssystem skulle rädda hobbyn ur krisen. Ut med alla gamla lökiga system och in med fräscha fina levlar och strömlinjeformade XP-kurvor. Allt skulle konverteras till D20, till och med invasionen av Afghanistan skulle D20-fieras.
Hobbyn var räddad. Ett tag.
Sen sprack bubblan och spelbutiker stog plötsligt med hyllmeter efter hyllmeter med D20-produkter som folk av nån anledning inte ville köpa. "Jag fattar inte... ingen köper något av de coola spelen jag tog in till butiken för tre månader sen. Bingolotto D20, Skäggväxt D20, Tårta D20, Reumatism D20 och Jar Jar Binks D20 har inte sålt ett enda ex. Undrar om rollspelshobbyn håller på att dö?".
Nu har det gått några år och spelindustrin har lugnat sig lite. D20 är inte längre svaret på alla frågor längre. Dessutom har smårollspelen fått en nyrenässans i miniformat verkar det som. Både i Sverige och utomlands så börjar det ploppa upp spel i liten upplaga, tillverkade av gamers och ivriga hobbyister. Är det kanske detta som är den närmsta framtiden för rollspelhobbyn?
Storsäljare i butikerna är ju fortfarande D&D, nya Warhammer och Exalted med det är ju inte dom spelen som regerar på spelkonventen här i Sverige utan fokus ligger på hemmagjorda grejer, fria system eller systemfritt. Jag gillar personligen trenden med de små lite flummiga spelen som dykt upp de senaste åren. Flera av dom är dåliga och vissa är till och med helt ospelbara men det är ändå rätt charmigt.
Säga vad man vill om alla förutspådda undergångar men en trend som jag tydligt tycker mig ha sett är den ständigt stigande genomsnittsåldern bland gamers. När jag var på mitt första spelkonvent, Äventyrsspelkonvent 1988, så var jag inte gammal men det var heller inte så särskilt många andra som var där. Snittåldern kanske låg på 14 år. Jag är pissigt usel på att uppskatta folks ålder (jag menar, Carola ser ju ut som 21 fastän hon är 666 år gammal) men när man går på konvent idag så ser det mer ut som snittåldern ligger på 27. Är det kanske detta som kommer att bli slutet för rollspelshobbyn? Att det blir en gubbhobby (det är fortfarande för få tjejer för att det ska kunna bli en tanthobby).
Jag kan ju ha väldigt fel men det känns ändå som att nyvärvnigen är rätt klen. Jag personligen känner ingen under 25 som spelar rollspel. Är det vi inom hobbyn som är för torra och skäggiga att vi skrämmer iväg kidsen? "Hörru Pelle, lägg nu ifrån dig ditt Wii och kom och kolla här på Tatters of the King till Cthulhu. Det utspelar sig på 20-talet och inleds med in märklig teaterpjäs i... Pelle? Vakna Pelle!! Vakna! *ruska* Nej, gråt inte. Sluta gråt! Ja du får väl gå tillbaka till ditt Wii igen då... ungjävel! Men ikväll blir det inga undanflykter, då ska du fan i mig vara med då vi friformar Temple of Elemental Evil. Och du ska gilla det!".
Hur ska man få kids att tycka att en 300 sidors bok på utrikiska är ballare än att spela dvärgpaladinen Ryxor56lol i WoW? Å andra sidan kanske man kan undra om det egentligen behövs nån nyvärvning. Det kanske bara passar bra med rollspel som gubbhobby. Det kanske är så hobbyn kan bättra på sin image. Med vuxna spelare kanske idéerna om spelhobbyn som skadlig dör ut.
Om vi bara är ett gäng skäggiga 35+ snubbar som sitter och bläddrar i dyra fyrfärgsböcker så borde stämplen som skadlig ungdomsrörelse te sig rätt löjlig. Kanske kan rollspelet få samma revival som serietidningen fick på 80- och 90-talet? Tänk att i framtiden få läsa recensioner på den senaste CoC-kampanjen på DNs kultursidor! Hmm, tanken svindlar. Bara faktumet att det har börjat skäggas och diskuterats en massa spelteori bevisar ju att rollspelshobbyn nåt nya nivåer. Jag är själv inte helt ninjainsatt i all spelteoretisk terminologi (och bryr mig kanske inte så katastrofalt mycket heller) men tycker ändå att det är ett småtrevligt inslag i genren. En sann subkultur behöver ord, begrepp och jäkla massa bråk om dessa för att kännas levande.
Så vad tror folk? Kommer rollspel att finnas om 20 år? Kommer det i så fall fortfarande se ut som det gör nu med tjocka böcker och färgglada tärningar eller kommer hobbyn att muteras till nåt nytt? Samtidigt som man kan säga att det hänt mycket sedan Tunnel & Trolls så kan man också säga att det inte hänt så mycket alls. Då som nu är det fortfarande fantasy och tärningar som fyller ut den stora delen av hobbyn och jag tror inte att en eventuell tidsresande rollspelare från 1981 skulle känna sig främmande eller ointresserad av de rollspel som finns idag. Vad skulle vi se om vi reste till 2027? Sitter vi fortfarande och rullar tärningar och fajtar hobgoblins eller sitter vi alla med fiberkablar i röven och spelar WoW IX?
EDIT: Lade in lite radbrytningar för att öka läsbarheten. /Dante