Nekromanti Fill me in..
- Thread starter Renfield
- Start date
Kan jag väl...
Det som är bra med Gemini är:
En genommörk, snygg, stämningsgivande och mysig regelbok. Detta om man är lagd åt det hållet, se nedan.
Det som är dåligt med Gemini är:
Det var antagligen för mörkt och nischat för att intressera massorna. Kanske för att rollspelare i Sverige inte vill ha nischade spel, vad vet jag. Dessutom kan regelboken upplevas som rörig av vissa.
Det lär inte heller komma mer materiel till spelet då Cell gått över till enbart figurspel, som det verkar. Det finns dock ett par moduler.
Nyreleaser är nog bara att drömma om. Jag är fortfarande på jakt efter en egen regelbok. Det har visat sig übersvårt.
Spelvärlden är mycket medeltida. Den är mörk och dyster. Till och med solen är förmörkad av "de onda krafterna", såsom kyrkan beskriver det. Som SL bör man nog bestämma lite i förväg var RPna ska stå i förhållande till det onda eller det goda. "Mörkret" har vaknat till liv och "järnporten", vilken stängt ute mörkret, har öppnats på nytt. Människor bejakar eller förnekar det vackra i "mörkret" och kampen går vidare därifrån. En stark kyrka, inte helt olik kristendomen på medeltiden försöker sätta klorna i folk, precis som det lockande "mörkret". Vem har rätt, vem har fel?
Det finns fantasyprylz såsom alver och dvärgar, men de skiljer sig uppiggande nog från standardfantasyn. Hober, orcher och annat fjoms existerar inte, vilket är rätt skönt i det här fallet. Sånt gör sig bäst i standardfantasy enligt mig, vilket Gemini inte är (kanske därför det ratades).
Regelboken tar mestadels upp bakgrundshistoria vilket uppskattas av mig själv, samt att det på i stort sett varje sida finns en liten ruta med inspiration som retar och lockar den självständige spelledaren. Reglerna påminner om Kults men jag vågar inte gå in närmare på den detaljen.
Hur det fungerar i praktiken kan jag inte säga då jag och en med-sl endast har haft överdådiga planer till detta spel. Planer som tyvärr aldrig genomfördes.
Nu är detta kanske inte superkorrekt eftersom det var länge sedan jag läste detta spel. Dessutom är det fredag, om det förstås vad jag menar
Men hur som haver; bolla tillbaks lite frågor som jag missat.
Det som är bra med Gemini är:
En genommörk, snygg, stämningsgivande och mysig regelbok. Detta om man är lagd åt det hållet, se nedan.
Det som är dåligt med Gemini är:
Det var antagligen för mörkt och nischat för att intressera massorna. Kanske för att rollspelare i Sverige inte vill ha nischade spel, vad vet jag. Dessutom kan regelboken upplevas som rörig av vissa.
Det lär inte heller komma mer materiel till spelet då Cell gått över till enbart figurspel, som det verkar. Det finns dock ett par moduler.
Nyreleaser är nog bara att drömma om. Jag är fortfarande på jakt efter en egen regelbok. Det har visat sig übersvårt.
Spelvärlden är mycket medeltida. Den är mörk och dyster. Till och med solen är förmörkad av "de onda krafterna", såsom kyrkan beskriver det. Som SL bör man nog bestämma lite i förväg var RPna ska stå i förhållande till det onda eller det goda. "Mörkret" har vaknat till liv och "järnporten", vilken stängt ute mörkret, har öppnats på nytt. Människor bejakar eller förnekar det vackra i "mörkret" och kampen går vidare därifrån. En stark kyrka, inte helt olik kristendomen på medeltiden försöker sätta klorna i folk, precis som det lockande "mörkret". Vem har rätt, vem har fel?
Det finns fantasyprylz såsom alver och dvärgar, men de skiljer sig uppiggande nog från standardfantasyn. Hober, orcher och annat fjoms existerar inte, vilket är rätt skönt i det här fallet. Sånt gör sig bäst i standardfantasy enligt mig, vilket Gemini inte är (kanske därför det ratades).
Regelboken tar mestadels upp bakgrundshistoria vilket uppskattas av mig själv, samt att det på i stort sett varje sida finns en liten ruta med inspiration som retar och lockar den självständige spelledaren. Reglerna påminner om Kults men jag vågar inte gå in närmare på den detaljen.
Hur det fungerar i praktiken kan jag inte säga då jag och en med-sl endast har haft överdådiga planer till detta spel. Planer som tyvärr aldrig genomfördes.
Nu är detta kanske inte superkorrekt eftersom det var länge sedan jag läste detta spel. Dessutom är det fredag, om det förstås vad jag menar
Men hur som haver; bolla tillbaks lite frågor som jag missat.
Ackerfors
Alas, your rapids!
- Joined
- 21 Jan 2001
- Messages
- 7,475
Re: Inte så mycket bollande..
Moduler? Vilka finns, vad handlar dom om?
De moduler jag har (vet inte om det finns fler ändå) är Orschild - Winds of War och Den mörka magin.
Orschild - Winds of War är en kampanjbok om provinsen Orschild och Den mörka magin är en trevlig liten bok om den mörka magin i Gemini och hur den fungerar i Geminis värld.
*kan läsa på baksidor...*
Moduler? Vilka finns, vad handlar dom om?
De moduler jag har (vet inte om det finns fler ändå) är Orschild - Winds of War och Den mörka magin.
Orschild - Winds of War är en kampanjbok om provinsen Orschild och Den mörka magin är en trevlig liten bok om den mörka magin i Gemini och hur den fungerar i Geminis värld.
*kan läsa på baksidor...*
entomophobiac
Low Prep High Play
Ok.
Gemini är, med tre ord, ett "mörkt fantasyrollspel".
Världen är uppbyggd kring ett antal konflikter, där den största och viktigaste är den mellan kyrka och furstevälde. En konflikt som härstammar ur spelets metaplot.
För en massa herrans år sedan var det nämligen en av kyrkans män som bröt upp den bastanta Järnporten och således släppte ut ondskan i världen. "Ondskan", eller snarare Mörkret om jag minns rätt, manifesterade sig i världen och började sakteliga försöka förtära den. Samtidigt återvänder alverna från sina uråldriga bergrum för att föra krig mot människor och andra.
Det är många konflikter, och spelets bashandling är framförallt centrerad till mörkret och motstånd mot mörkret, även om få konventsscenarier har haft direkt kontakt med detta mörker. Ofta handlar det mer om medeltida samhällsfenomen också i de scenarier jag själv spelat i spelet. Ett spel som kan rekommenderas för den som tröttnat på traditionell fantasy, men som tyvärr tappar i längden för att det är relativt smalt.
Visst, du har dina givna konflikter, men det är också det enda du har. De upprepas om och om igen i grundboken, och även om världen helt klart är bland de intressantare, så får den lite för lite utrymme för att ge plats åt allt för mycket intriger utöver spelets huvudhandling.
Boken i sig är i allra högsta grad värd att ha, tillsammans med de mycket trevliga och välskrivna tilläggsprodukterna. (Undantaget kan vara Orschild: Winds of War som är skrivet på ganska dålig Engelska enligt utsago - jag har själv inte läst den.)
I grundboken har du dessutom på de flesta sidorna otroligt läckra skisser av Peter Bergting som ackompanjeras av korta texter som förklarar konceptet bakom skisserna. Varje sådan text kan lätt användas som handling i ett scenario, och dessa småtexter ger väldigt mycket behållning. Köp boken bara för dem om du inte finner spelet intressant, för det är faktiskt värt det!
Tyvärr är däremot produktlinjen död, om jag inte är ute och cyklar. Men det är en bra linje som är välskriven, snygg och trevlig på många sätt. Även om det beskrivna grundkonceptet kanske är aningen smalt.
(Sedan påminner det en hel del om andra produkter av samma författare, men själv anser jag inte det vara någon nackdel.)
Gemini är, med tre ord, ett "mörkt fantasyrollspel".
Världen är uppbyggd kring ett antal konflikter, där den största och viktigaste är den mellan kyrka och furstevälde. En konflikt som härstammar ur spelets metaplot.
För en massa herrans år sedan var det nämligen en av kyrkans män som bröt upp den bastanta Järnporten och således släppte ut ondskan i världen. "Ondskan", eller snarare Mörkret om jag minns rätt, manifesterade sig i världen och började sakteliga försöka förtära den. Samtidigt återvänder alverna från sina uråldriga bergrum för att föra krig mot människor och andra.
Det är många konflikter, och spelets bashandling är framförallt centrerad till mörkret och motstånd mot mörkret, även om få konventsscenarier har haft direkt kontakt med detta mörker. Ofta handlar det mer om medeltida samhällsfenomen också i de scenarier jag själv spelat i spelet. Ett spel som kan rekommenderas för den som tröttnat på traditionell fantasy, men som tyvärr tappar i längden för att det är relativt smalt.
Visst, du har dina givna konflikter, men det är också det enda du har. De upprepas om och om igen i grundboken, och även om världen helt klart är bland de intressantare, så får den lite för lite utrymme för att ge plats åt allt för mycket intriger utöver spelets huvudhandling.
Boken i sig är i allra högsta grad värd att ha, tillsammans med de mycket trevliga och välskrivna tilläggsprodukterna. (Undantaget kan vara Orschild: Winds of War som är skrivet på ganska dålig Engelska enligt utsago - jag har själv inte läst den.)
I grundboken har du dessutom på de flesta sidorna otroligt läckra skisser av Peter Bergting som ackompanjeras av korta texter som förklarar konceptet bakom skisserna. Varje sådan text kan lätt användas som handling i ett scenario, och dessa småtexter ger väldigt mycket behållning. Köp boken bara för dem om du inte finner spelet intressant, för det är faktiskt värt det!
Tyvärr är däremot produktlinjen död, om jag inte är ute och cyklar. Men det är en bra linje som är välskriven, snygg och trevlig på många sätt. Även om det beskrivna grundkonceptet kanske är aningen smalt.
(Sedan påminner det en hel del om andra produkter av samma författare, men själv anser jag inte det vara någon nackdel.)
Re: Inte så mycket bollande..
Reglerna kan jag som sagt inte uttala mig om riktigt. Har inte ens läst dom ordentligt själv. Kanske är det helt fel av mig att förknippa dem med Kults regler. Fick iaf intrycket av att de var lika varandra. Snabbt och enkelt är det hur som helst. Någon får stoppa mig om jag pladdrar helt i tomma intet här.
Bakgrundsinfon berättar absolut mest om världens historia och är, om jag minns rätt, skriven ur kyrkans synvinkel. Inte sagt att kyrkan måste vara The good guys för det. Några vardagligheter kan jag inte minnas direkt. Alverna och deras samhälle tas upp, likaså dvärgarnas. Korta beskrivningar om länder och återigen mer historia om världen och några speciella platser.
Så vitt jag vet finns det bara två moduler till spelet. Den mörka magin där en drös besvärjelser beskivs. Det intressanta i boken är dock en biskops dagbok. Man märker hela tiden hur han faller allt längre bort från kyrkan och lockas av "mörkret".
Åså är det Orchild (stavning?), en landsmodul, eller provins snarare. Finns endast i engelst tryck tror jag. Är väl kort och gott en beskrivning av landet i fråga och några nyckelpersoner.
Reglerna kan jag som sagt inte uttala mig om riktigt. Har inte ens läst dom ordentligt själv. Kanske är det helt fel av mig att förknippa dem med Kults regler. Fick iaf intrycket av att de var lika varandra. Snabbt och enkelt är det hur som helst. Någon får stoppa mig om jag pladdrar helt i tomma intet här.
Bakgrundsinfon berättar absolut mest om världens historia och är, om jag minns rätt, skriven ur kyrkans synvinkel. Inte sagt att kyrkan måste vara The good guys för det. Några vardagligheter kan jag inte minnas direkt. Alverna och deras samhälle tas upp, likaså dvärgarnas. Korta beskrivningar om länder och återigen mer historia om världen och några speciella platser.
Så vitt jag vet finns det bara två moduler till spelet. Den mörka magin där en drös besvärjelser beskivs. Det intressanta i boken är dock en biskops dagbok. Man märker hela tiden hur han faller allt längre bort från kyrkan och lockas av "mörkret".
Åså är det Orchild (stavning?), en landsmodul, eller provins snarare. Finns endast i engelst tryck tror jag. Är väl kort och gott en beskrivning av landet i fråga och några nyckelpersoner.
Greymourn
Swordsman
Precis...
Det e ett mkt bra rollspel, med i Greymourns tre i topp - "bästa svenska" tillsammans med Khelataar (som är ytterligare ett bevis för att okonventionella spel inte går att sälja) och Western...
Gemensamt för dessa spel är dock att de faktiskt är tillräckligt välskrivna för att inte direkt behöva några nya moduler...
/Greymourn, som hellre har flera olika spel med smalt koncept än ett som allt skall geggas ihop med...
... För övrigt är Greymourn en dålig människa som inte köpt Gondica, som faktiskt verkar vara nyskapande... Men jag har redan så satans många spel... å så lite tid...
Det e ett mkt bra rollspel, med i Greymourns tre i topp - "bästa svenska" tillsammans med Khelataar (som är ytterligare ett bevis för att okonventionella spel inte går att sälja) och Western...
Gemensamt för dessa spel är dock att de faktiskt är tillräckligt välskrivna för att inte direkt behöva några nya moduler...
/Greymourn, som hellre har flera olika spel med smalt koncept än ett som allt skall geggas ihop med...
... För övrigt är Greymourn en dålig människa som inte köpt Gondica, som faktiskt verkar vara nyskapande... Men jag har redan så satans många spel... å så lite tid...