chrull;n323655 said:
Sex and the City-filmen.
Eller en annan valfri film om amerikaner med märkligt höga inkomster och en skev syn på världen, ekonomin och relationer till sig själva och andra människor. När man plötsligt börjar tro att den världen är verklig och normal så är man helt vansinnig och blir något slags uncanny-valley människa. Man platsar NÄSTAN in. Vid första kollen ser allt normalt ut. Allt man säger kan tolkas som vettigt och sansat innan man faktiskt lyssnar och tänker efter.
Du är helt rätt ute med den här beskrivningen. Jag har redan tvingats se skiten flera gånger då min fru har någon sorts nostalgisk koppling till serien då det var en av de första västerländska serier hon och hennes vänner verkligen följde. Så jag har sett både ”Sex and the City” 1 och 2 flera gånger för att få min fru att titta på filmer som jag gillar och hon har varit tveksam inför.
Och jag avskyr verkligen ”Sex and the City”, liksom hur fan kan en kämpande skribent ha råd med en lägenhet på Manhattan och samtidigt äga lyxprylar till ett värde som vida överstiger allt jag någonsin konsumerar i hela mitt jävla liv!? Visst att huvudpersonen när filmerna utspelar sig har kommit vidare i karriären etc, men filmerna är fortfarande ren jävla tortyr där jag som tittare långsamt men säkert överger det jag en gång trodde på till att tro att Gucci, Prada, MiuMiu, och Fendi är det viktigaste som finns. Arrgh, de här filmerna får verkligen hjärnan att koka.