Nekromanti Film med annan berättarstruktur (ej Aristotelisk)

[Klon]

Alltså, har ett litet tips angående en film som inte följer den klassiska dramturgiska strukturen (Aristoteles)

Morvern Callar

Efter boken med samma namn.
Efetrlyser samtidigt tips om andra filmer med avvikande struktur (från den giva västerländska. Ryska/Asiatiska filmer faller bra in, men gärna sådant som kommer från väst-världen men inte följer den givna strukturen ändå)

/klon - filmsugen

 

[Ymir]

Re: Morvern Callar [OT]

Ah, jag har velat se den filmen. Missade den tyvärr på bion här i stan, Folkets Bios filmer ligger på repetoaren så kort tid.

Så, är den något att se? Det krävs mer än annorlunda berättarstruktur för en bra film.

- Ymir, undrar

 

[Klon]

Re: Morvern Callar [OT]

Jodå... jag tyckte den var ganska bra, inte den absolut bästa filmen jag sett men den är helt klart sevärd.

Den är mer ute efter att förmedla ett sinnestillstånd än ett händelseförlopp. Jag tycker den lyckas bra med det...

 

[Johan Granberg]

Harmony Korine

Klockan är jättemycket så jag ska försöka fatta mig kort. Du får ursäkta eventuella stavfel och andra språkliga fadäser, då mina normala färdigheter och kunskaper gick och lade sig för ett par timmar sedan.

En av mina favoritregissörer är Harmony Korine. Han har gjort ett par lysande filmer, Gummo och Julien Donkey-Boy, med en berättarstruktur som bygger på att presentera karaktärer och en viss sinnesstämning snarare än att berätta en historia med början, mitten och slut.

Jag saxar lite från imdb istället för att försöka beskriva dem själv

Gummo först:

Constructing this film through random scenes, director Harmony Korine abruptly jettisoned any sort of narrative plot, so here we go: Solomon and Tummler are two bored teenage boys who live in Xenia, Ohio. A few years ago, a tornado swept through it, destroying more than half the town and killing the same amount, including Solomon's father. The film, from there, chronicles the anti-social adventures these two boys have. These include sniffing glue, killing cats, having sex, riding dirtbikes, listening to black metal, and meeting a cavalcade of quirky, bizzare, and scary people. These include a man who pimps his mentally ill wife to our anti-heroes, three sisters who play with their cat and practice becoming strippers, a gay black Jewish midget and his boyfriend, a 12-year-old gay transvestite who is also a cat killer, Solomon's mother, two foul-mouthed six-year olds, and most importantly, a nymphlike skateboarder who walks around town wearing pink rabbit ears

Julien Donkey-Boy fanns det inte någon bra beskrivning av, så jag får väl ta det själv. Den har samma sorts något slumpmässiga scenuppbyggnad som Gummo, och porträtterar en schizofren kille vid namn Julien. Han har en familj som är minst lika bisarr som hans egna mentala tillstånd, och det är precis som i gummo de underbart plågade karaktärerna som gör filmen så vacker. En äkta bitterljuv upplevelse.

 

[Klon]

Re: Harmony Korine

stavfel bryr jag mig lite om... mitt eget inlägg inhöll ju sådana (såg åtminstone ett idag).

Filmerna verka minst sagt intressanta, och lite sådär lagom skruvade, får tacka för tipset verkar värt att kika på

 

[Johan Granberg]

Re: Harmony Korine

Hoppas du inte är känslig för lite brutal misär bara, man skulle väl kunna klassa Korines rullar som feelgood-komediernas antites.


/Xertaix, som tycker att det borde finnas ett Gummo-rollspel.