Nekromanti Film med svenska soldater i strid

[Vitulv]

På försvarsmaktens hemsida finns nu en film från en ganska typisk sammandrabbning i Afghanistan. Vi kan skita i den politiska diskussionen och istället ställa oss frågan; vill vi verkligen eftersträva realism i rollspel?

 

[Möller]

Nja, krig är väntan och eldstrid försiktighet. Kanske inte vad man brukar betrakta som roligt i rollspel.

Men avtänd på realism i rollspel blev jag inte av denhär filmen. Jag har haft några riktigt trevliga rollspelserfarenheter med »realistiska« vapenregler, men dessa gånger har vapen och strid inte varit fokus för spelet. Det skulle ha varit jättetråkigt.

Förresten, borde inte denhär tråden ligga i Rollspel-forumet?

 

[Krille]

På försvarsmaktens hemsida finns nu en film från en ganska typisk sammandrabbning i Afghanistan. Vi kan skita i den politiska diskussionen och istället ställa oss frågan; vill vi verkligen eftersträva realism i rollspel?

Problemet är förstås att "realism" är ett luddigt begrepp. Det många rollspelare fortfarande menar med "realism" är "en satans massa kladdiga regeldetaljer". Det datorspelare menar med "realism" är "en blek färglös grafiksörja med vapen från verkligheten och sjutton miljoner knappar att hålla reda på". Det konfliktspelare menar med "realism" är "microskala" alternativt "tyskarna är bäst".

Personligen skiter jag i realism. Jag vill ha närvaro och stämning!

 

[Marukusu]

Rollspel för mig är eskapism på samma sätt som film och tv-spel (eller för den delen sprit och cigaretter). Vill jag ha total realism drar jag ner till arbetsförmedlingen eller börjar dammsuga under sängen. Jag rollspelar för att min vardag är tråkig och jag vill göra något annat en liten stund ibland.

Jag gjorde aldrig lumpen men visste väl någonstans innerst inne att verklighetens krig inte såg ut som slutstriden i Rambo III. Jag känner inte heller någon som skulle vilja rollspela en soldat som tar skydd bakom en mur genom ett helt äventyr, det är alldeles för lite direkt action (även om jag är säker på att soldaterna på videon upplever det på ett helt annat sätt och säkert har extremt mycket adrenalin i kroppen).

Däremot har jag ingenting emot att en AK5:a och en skyddsväst har egenskaper med förankring i verklig statistik om jag skulle spela som en svensk soldat i Afghanistan. Blir en människa träffad av en kula ska han såras eller dö, jag personligen gillar inte superhjältegrejen men där finns det säkert många åsikter. Ju mer realistiskt själva ramverket är, desto lättare har jag för att lägga ner energi på att leva mig in i min roll.

 

[Möller]

Problemet är förstås att "realism" är ett luddigt begrepp.

Det jag, i det här fallet, menade med realism är ett spelsystem där våghalsigt beteende runt vapen resulterar i svåra skador och död. Alltså, ett spelsystem där man slänger sig in bakom skydd så fort någon drar ett vapen. Som i verkligheten.

Helt realistiskt var vårt system ändå inte; skador av skjutvapen var inte lika inkonsekventa som i verkligheten (där vissa överlever att bli skjutna 10 gånger, andra dör på fläcken av första skottet).

Bara om någon undrar.

 

[!Paxen]

På försvarsmaktens hemsida finns nu en film från en ganska typisk sammandrabbning i Afghanistan. Vi kan skita i den politiska diskussionen och istället ställa oss frågan; vill vi verkligen eftersträva realism i rollspel?

Realism genom berättande, obskyr info och liknande? möjligtvsi..


Själv så tänker jag på hur dum i huvet jag är. Har sökt till försvaret, men jag borde inte göra det med tanke på hur orolig jag blir av att se folk jag inte känner riskera sitt liv.

 

[Guest]

På försvarsmaktens hemsida finns nu en film från en ganska typisk sammandrabbning i Afghanistan. Vi kan skita i den politiska diskussionen och istället ställa oss frågan; vill vi verkligen eftersträva realism i rollspel?

Njä. Som man övar möjligtvis. Det är ju ändå oftast ett tempo som är jämförbart med den typiska "rollspelsstriden."
Dock så handlar det ju där om drillade manövrar enligt manus... och det är ju inte riktigt verkligheten.

Jag skulle däremot kunna tänka mig att en realistisk scen runt till exempel en misstänkt IED, kravaller eller en bilolycka vore intressant att spela.
Det är ju ofta ganska många element som har en plats där. Sociala, perceptiva, nerver, samband osv.

 

[Ögat]

Det korta svaret är nog nej.

Det långa svaret är att upplevelser genom film, böcker, rollspel osv MÅSTE vara mycket starkare än verkliga upplevelser för att kännas.

En gång för många år sedan fick jag en örfil av en halvfarlig snubbe som trodde att jag snott hans öl, alternativt tyckte det var roligt att hans öl var borta eller whatever. En väldigt banal sak, men på riktigt. För motsvarande adrenalinkick upplevd genom någon form av medium skulle det ha krävts att mina fötter hängde en hårsmån från en rymdvarelse, en timer som rusar ned och ett fett soundtrack av John Murphy.

Alltså tror jag att om vi vill uppnå realism i betydelsen "alltså, shit - det här känns som att det kan gå dåligt på riktigt" måste vi ibland ta till orealism i betydelsen "såhär skulle det aldrig kunna gå till på riktigt".

 

[solvebring]

Personligen skiter jag i realism. Jag vill ha närvaro och stämning!

Word.
Därmed att jag aldrig värderat det som kallas realism i rollspel. Som Krille just säger så snackar jämt rollspelare om realism i form av att kladda på så jävla mycket regeldetaljer de bara orkar. Realistiska skador innebär till exempel blödningar, trauman, chocker och fan och hans moster. För mig gör det varken till eller från vad gäller att främja något "realistiskt", det skapar bara mer fokus på regelmekanismer, tärningsslag, värden och utslitna rollformulär.

Men som sagt, jag strävar inte efter att det ska vara realistiskt, bara trovärdigt gentemot spelets kontexter. Vad gäller att man berättar realistiskt och återger detaljer där och går in på något slags djupare plan i det syftet är däremot helt okej om det är rätt sorts spel. Man lyckas däremot sällan. Hur ska till exempel jag, som max pyffrat med salongsgevär och pistoler på en skjutbana och ådragit mig skador genom att vurpa på moped, ens kunna föreställa mig en verklig eldstrid?

Vad gäller den här filmen så tycker jag att krig är hemsk, no matter, men den gör varken till eller från vad det gäller mitt rollspelande.

Edit: Häftigt och stämningsfullt är sällan detsamma som realistiskt - så varför sträva efter det, alls?

 

[Wilmer]

Hade man spelat ut "striden" på filmen i ett system med 4-sekundersrundor så hade det varit sanslöst tråkigt och segt. Om rundorna är så långa de behöver vara skulle det var skitball med ett spel där man men manövrerar och försöker se fienden osv. snarare än försöker pricka dem.

Som kontrast kan jag länka till en video av en shootout i en polisstation i USA som matchar strider i tradrollspel väldigt bra. Kan vara otäckt, inget gore men folk blir skjutna.

http://www.liveleak.com/view?i=48e_1296250832

 

[Blasphemy]

Beror väl helt och hållet på spel? Men sedan är väl rollspel aldrig nära verkligheten utan endast nära verkligheten som den tycks på film eller i böcker. Man hoppar ju vilt i tid, spolar fram saker när det blir dötid etcetera.

"Realism" i strid när det gälle rollspel är väl snarare att försöka efterlikna konsekvenserna av en strid, inte exakt hur den utspelar sig. Detta rör väl mest skador, vapendetaljer, dödlighet och liknande.

Sådant kan jag dock tycka är charmigt om man är upplagd för något som är mer gritty och där det gör skillnad om man har en skottsäker väst eller var man träffar.

Men det är ju endast i en viss typ av spel. Vill man ha något heroiskt och episkt så blir det ju helt fel att ens sträva efter något sådant eftersom det genast blir Zzzz Zzzzz...

Tycker att The Onion fångar det hela väldigt bra när de gör ett reportage om Modern Warfare 3 som skall bli det mest realistiska dataspelet någonsin.

<object width="425" height="350"> <param name="movie" value="http://www.youtube.com/v/A5tRNs2X5Q4"></param> <param name="wmode" value="transparent"></param> <embed src="http://www.youtube.com/v/A5tRNs2X5Q4" type="application/x-shockwave-flash" wmode="transparent" width="425" height="350"> </embed></object>

 

[anth]

Om man inför en regel i rollspel ska det i första hand vara för att den är kul.
Att man tycker att "realistiska" regler är kul kommer i andra hand.
Jag har för länge sedan lärt mig att de regler som jag tycker är "realistiska" inte alls har något med realism att göra - men jag tycker att de är kul, därför behåller jag dem.
Den dag någon SL inför regler som gör rollspelet tråkigt slutar jag spela med denne.

 

[Mogger]

På försvarsmaktens hemsida finns nu en film från en ganska typisk sammandrabbning i Afghanistan. Vi kan skita i den politiska diskussionen och istället ställa oss frågan; vill vi verkligen eftersträva realism i rollspel?

Är det här verkligen Off Topic? Det handlar ju specifikt om rollspel och realism.

Och som svar på din fråga, ja, jag vill eftersträva realism i rollspel. Men om din fråga egentligen är "skulle du vilja spela ett rollspel som var som klippet från Afghanistan" så skulle jag sannolikt svara nej. För det händer ju inte ett skit i klippet.

Jag ser alltså inte riktigt sambandet.

Realism + rollspel = försvarsmaktens klipp? Njä, det går jag inte med på.

Men om vi jämför med Generation Kill eller Jarhead så tycker jag att det är ganska likt klippet, men båda dessa är utmärkta dramafilmer/serier.

 

[Storuggla]

"Vi kan skita i den politiska diskussionen och istället ställa oss frågan; vill vi verkligen eftersträva realism i rollspel?"

Nej. Tänk så outhärdligt trist. Femtio rundor av "Jag gömmer mig bakom en låga muren" och eventuellt något iaktagelseförmågeslag för att sedan följas av "Jaha då vet vi var skotten kommer ifrån då... väntar vi lite till" i femton rundor tills någon misslyckas med sitt CUF-slag (Coolness Under Fire, ibland älskar jag Twilight 2013) och ställer sig upp och tömmer sitt magasin mot vart han tror fienden finns (men fienden har ju stuckit för sextio rundor sedan...) i ren frustration. Den enda skadan av striden (som var höjdpunkten på hela spelmötet) är att någon fått ett skrubbsår på vänster knoge.

Inte roligt. Alls.


Storuggla, lite mer rajtan-tajtan tack

 

[Eksem]

Om jag hade ett system som simulerade det där skulle jag spela det.

 

[Ram]

Realism behöver dock inte vara synonymt med att ha en fem-sekunders stridsrunda där man väntar tills något händer eller ens trad, eller?

 

[Storuggla]

"Realism behöver dock inte vara synonymt med att ha en fem-sekunders stridsrunda där man väntar tills något händer eller ens trad, eller?"

Först skrev jag ett långt svar där jag pedagogiskt förklarade att jag menade rundor som i "slumpvist valt uttryck för tid som går åt vid bordet" men så suddade jag ut allt och nöjer mig med följande:

Jo.


Storuggla, steka potatis eller blomkål

 

[Ram]

Först skrev jag ett långt svar där jag pedagogiskt förklarade att jag menade rundor som i "slumpvist valt uttryck för tid som går åt vid bordet" men så suddade jag ut allt och nöjer mig med följande:

Jo.


Hm. Men är det inte då det blir detaljism och i omgångar lite småtrist? Är det det enda sättet att nå realism om man rollspelar? (Jag skulle troligen vilja gå åt helt andra håll för att uppnå det...).

//Ram - Hopes not...

Edit: Utveckling: Jag vet inte om jag tror/tycker att realism skulle betyda att man alltid måste hålla sig till detaljerade tidsskalor och spela alla tidsslottar. Vad menas med realism? Är det att försöka få händelseförloppet att ha utspelats realistiskt eller att det skall vara realistiskt i precis varje steg av "minsta intressanta tidsenehet"? Om de två hamnar i någon sorts konflikt, vilken skall man prioritera?

 

[Mogger]

Jag håller med. Realism är inte synonymt med realtid eller att ta alla tidsaspekter och komplikationer i beaktande. Vi har väl för länge sedan slagit fast att realism och detaljism inte är samma sak. Har ni ändrat er?

Själv är jag övertygad om att mitt eget Revolver bejakar realism, men det innebär inte att det finns specialregler för helmatlad ammo, vad som händer om du faller från 4,7m, bär på 59kg, brinner i 45sek, att det finns stridsrundor o.s.v.

 

[Vitulv]

Jag håller med. Realism är inte synonymt med realtid eller att ta alla tidsaspekter och komplikationer i beaktande. Vi har väl för länge sedan slagit fast att realism och detaljism inte är samma sak. Har ni ändrat er?

Själv är jag övertygad om att mitt eget Revolver bejakar realism, men det innebär inte att det finns specialregler för helmatlad ammo, vad som händer om du faller från 4,7m, bär på 59kg, brinner i 45sek, att det finns stridsrundor o.s.v.

Jag visste inte att vi hade fastställt saker på forumet. Jag har i varje fall inte fått vara med och bestämma

Det jag menar med realism är inte detaljism, utan snarare; vill vi rollspela strider som de ser ut i verkligheten eller vi vi rollspela strider som de ser ut i fiktionen?

Men det var inte så mycket ett statement jag ville göra, utan bara posta en intressant film som kunde få oss att tänka till lite (eller bara bli påminda).

Jag har många kompisar som är i Afghanistan nu eller varit där förr, och ibland blir det dock nästan rollspelsaktigt. En polare hade slagits oavbrutet med Talibaner i 48 timmar eller något sådant, och hans reflektion var att "de skjuter så jävla uselt att man tröttnar på att ta skydd".