Brior
Swordsman
1. Jag ser mycket gärna filmer och jag läser mycket gärna böcker och ägnar mig nästa dagligen åt båda. De tillfredsställer två ganska olika behov: Filmer ger utlevelse, upplevelse, brinner och sprider effekt, ungefär som kraftfull musik. Böcker fyller på mitt eget behov av bränsle, ger idéer och infall som jag omsätter i egna tankar och bilder. Jag skriver som ni kanske vet en egen bok, "Svavelvinter", som snart kommer i tryck, och i romanen har jag många referenser till andra böcker. Jag ser mig i skrivandet som del i en lång och sammanflätad tradition där delarna bygger på varandra och jag kan känna en personlig närhet till författare över tid och rum. Jag känner inget behov av att distansera eller utmärka mig gentemot andra i detta utan vill känna närhet och uppskattar i alla blygsamhet när andra bygger vidare på sådant jag skapat. Text talar direkt från människa till människa.
En film ger inte samma personliga närhet, därför att den är skapad av en mängd personer och så gott som alltid även har passerat styrelserum och kommersiella filter där skaparnas intentioner grumlats, inte sällan med manipulativa avsikter. Ändå älskar jag film. Den ger ofta inspiration och starka känslor, men mer sällan direkta impulser. När jag skriver tänker jag själv nästan alltid i bilder och scener och klipp mellan dessa. Jag kan också njuta av hantverket i en film: dialog, skådespeleri, scenografi, foto.
2. Jag läser hellre boken först och retar mig ofta på filmens förenklingar. En stor svaghet hos film är att det inte finns utrymme för bokens resonemang och bakomliggande tankar. Ta som exempel "Rosens namn": en utmärkt film som helt fuskar bort det bakomliggande tankegodset. Man klarar inte ens av att redogöra för varför boken har titeln "Rosens namn" utan tvingas förfalla till att titeln syftar på den pilska flickan som förför novisen. En smörig poäng åt såpakulturen.
3. Jag har ännu inte stött på en bok baserad på en film som varit värd att läsa, men är välvilligt mottaglig för förslag. (Återstår att se om det går att skriva en roman på ett rollspel ;-)
4. Film är förströelse, "uppåttjack", medan böcker tillför perspektiv. Båda är för mig personliga upplevelser.
Hälsar
Erik "Brior" Granström
En film ger inte samma personliga närhet, därför att den är skapad av en mängd personer och så gott som alltid även har passerat styrelserum och kommersiella filter där skaparnas intentioner grumlats, inte sällan med manipulativa avsikter. Ändå älskar jag film. Den ger ofta inspiration och starka känslor, men mer sällan direkta impulser. När jag skriver tänker jag själv nästan alltid i bilder och scener och klipp mellan dessa. Jag kan också njuta av hantverket i en film: dialog, skådespeleri, scenografi, foto.
2. Jag läser hellre boken först och retar mig ofta på filmens förenklingar. En stor svaghet hos film är att det inte finns utrymme för bokens resonemang och bakomliggande tankar. Ta som exempel "Rosens namn": en utmärkt film som helt fuskar bort det bakomliggande tankegodset. Man klarar inte ens av att redogöra för varför boken har titeln "Rosens namn" utan tvingas förfalla till att titeln syftar på den pilska flickan som förför novisen. En smörig poäng åt såpakulturen.
3. Jag har ännu inte stött på en bok baserad på en film som varit värd att läsa, men är välvilligt mottaglig för förslag. (Återstår att se om det går att skriva en roman på ett rollspel ;-)
4. Film är förströelse, "uppåttjack", medan böcker tillför perspektiv. Båda är för mig personliga upplevelser.
Hälsar
Erik "Brior" Granström