Re: Mycket OT om remakes
Då är vi med andra ord tillbaks i att vi har olika syn på "bäst före-datum". Dels tycker jag inte att skådespeleri nödvändigtvis har med ålder att göra (även om teatraliskt överspel helt klart blir vanligare längre bak), och dels tyckte jag inte riktigt att True Grit (1969) och Buffy the Vampire Slayer (1992) spelar i samma liga där. Det finns andra bra filmer som kom under tidigt 90-tal; Buffy suger ju inte för att den är gammal utan för att den suger.
Abre los Ojos är europeisk och från 1997; fair enough, återigen tänkte jag mig nog inte att ditt prat om bäst före-datum innebar att allt från innan 2000 ansågs ha nått sitt sådant.
Men: Om din tes är remakes av asiatiska/europeiska filmer gjorda efter år 2000 suger så säger det ju på intet sätt emot mitt ursprungs-statement om att remakes generellt är bättre än sina original? Eller? För någonstans tänker jag mig ju att de flesta remakes som gjorts är remakes som inte baserar sig på asiatisk/europeisk film som gjorts efter 2000. Eller?
Okej, nu börjar vi visst komma nånstans här. Vi har missförstått varandra, så jag förklar igen:
Det finns två typer av remakes. Den ena är filmer som görs för att originalet är
gammalt, de andra är filmer som görs för att originalet är
utländskt. Jag anser att det helt klart finns många bra remakes baserade på original som är gamla, men färre, om några alls, baserade på original som bara är utländska. I mina ögon kan alltså avstånd i tid motivera en remake, men inte avstånd i kultur. Jag är mer tolerant inför det faktum att folk kan ha svårt att ta till sig och uppskatta en film som är gjord 1950, av många skäl - både filmkonsten, tekniken och berättandet har utvecklats, och normer, issues, referenser och troper likaså, i enormt hög grad. Jag är mindre förstående inför att folk kan ha svårt att smälta en film från en annan kultur, för där är avståndet i åtminstone filmkonst, teknik och berättande mycket lägre, och särskilt vad gäller amerikansk-europeisk film borde avståndet i normer, issues, referenser och troper också vara väldigt väldigt lågt.
Förnekar jag att folk i säg USA kan ha svårt att ta till sig en kinesisk film? Nej. Tycker jag det är okej? Nej. Jag tror att det är en väldigt viktig egenskap att kunna relatera till andra kulturer, och att det därför är nyttigt att se film från andra kulturer än ens egen, och att det är något som (den amerikanska) filmindustrin borde uppmuntra, snarare än motverka på det sätt de gör just nu. Jag tror det är skadligt för världen att folk i USA är så kulturellt chauvinistiska och isolerade, och att det hade gjort dem väldigt gott att se Låt den rätte komma in och Infernal Affairs, istället för remakesen på dem. Speciellt som originalen
dessutom är bättre filmer.
Men du har rätt, alltså, jag menade inte att säga att alla former av remakes suger, det var klumpigt av mig. Jag borde ha sagt att "amerikanska remakes av icke-amerikansk film suger". Det kan mycket väl finnas undantag från detta, det är bara en mycket tydlig tendens jag personligen tycker mig ha isolerat, och Abre los ojos - Vanilla Sky är definitivt ett möjligt exempel på ett sådant undantag. Jag har förvisso hört andra som älskar Abre los ojos, men jag har inte sett den själv, så jag kan helt enkelt inte uttala mig.
Jag har ingen uppfattning om remakes baserade på europeisk/asiatisk film gjord efter 2000, eftersom jag sett ytterst lite asiatisk/europeisk film, och kan definitivt inte yttra mig om tillräckligt många remakes inom detta i mina ögon ganska smala område för att kunna ha en sammanhållen åsikt av något slag whatsoever.
Okej, vi kanske har för annorlunda referensramar för att kunna diskutera just den biten på något meningsfullt sätt?
Jag anser mig inte ha tillräcklig insikt i filmmakares hjärna för att kunna avgöra varför de gör filmer. Jag tror att så länge vi har olika språk istället för ett vettig världsspråk så kommer det att finnas många som har svårt att identifiera sig med vissa språk och kulturer, däremot. Och därför inte kommer att tillgodogöra sig kultur på "fel" språk.
Det jag hade tänkt skriva här råkade visst hamna i mitt resonemang om nyttan av att se filmer från andra kulturer, ovan. Men för att utveckla lite kort: jag tror det är fördummande att aldrig försöka tillgodogöra sig kultur på "fel" språk, och att folk borde uppmuntras att försöka. Det finns massor av saker i andra kulturer värda att upptäcka, och då menar jag allt från immersion i vardagsliv till ren sense of wonder. Jag upplever tex att många element i japanskt/koreanskt vardagsliv känns mer bekanta för mig som svensk än många element i amerikanskt, och att vissa asiatiska filmer, eller element i filmer, lyckas beröra mig på ett sätt mycket amerikansk film inte kan. Och då har vi inte ens börjat prata om europeisk film, som i princip undantagslöst känns närmare min egen verklighet än amerikanska filmer. (Det här med mycket mer har lett mig till att misstänka att USA är mycket mer alien för oss européer än vi kanske vill tro, och att vårt massiva intag av amerikansk film egentligen är rätt märkligt). Motsatt sida av spektrat är då nån sorts exotisk/fräsch sense of wonder, som jag misstänker att folk tex fick av Chrouching tiger och Spirited Away och Pans labyrinth, och aldrig hade fått, på riktigt samma sätt iallafall, av film från USA. Summa summarum tycker jag alltså det är synd och skam att folk bara tittar på amerikansk film; de går inte bara miste om en massa jättebra film, utan också nyttiga inblickar i nya miljöer. (Jfr hur jag tidigare rage:at mot att historisk Hollywoodfilm alltid utspelar sig i samma miljöer, och aldrig prövar något nytt).
Jag tror att den amerikanska The Ring gjort väldigt mycket för att få folk att se originalet. Jag tror fler har sett originalet nu än vad som skulle sett originalet om den amerikanska versionen inte gjorts.
Absolut, men tänk om man istället försökt lansera japanska Ring i USA men tillbörlig reklamkampanj och övrig marknadsföring? Som man liksom gjorde med Chrouching tiger. Här är två i sammanhanget tänkvärda citat runt remaken av Låt den rätte komma in:
"The decision to make a new film adaptation has been criticized by Tomas Alfredson. He has stated on numerous occasions that he is not in favor of remaking his film.[12][13] "If one should remake a film, it's because the original is bad. And I don't think mine is," he said."
Producer Donna Gigliotti said, "We're incredibly admiring of the original, but to be honest with you, that picture grossed $2 million. It's not like we're remaking Lawrence of Arabia."
Frågan här är alltså: är det rätt att göra en remake av originalet därför att inga jänkare går och ser den? Well, kanske (jag tycker inte det). Jag tror verkligen att man först borde undersöka närmare
varför inga jänkare går och ser originalet, och testa andra sätt att åtgärda det än att lägga femtielva miljoner och oräkneliga kreativa resurser på en remake; för originalet förtjänar att bli sett.
