Lapplandsskräck
På tal om hockeydunsar så fick jag en flashback från första gången jag besökte Kiruna... jag anlände någon gång runt 20:00, det var kolsvart, inte en käft ute, och ett metertjockt (minst) snötäcke dämpade varenda ljud och la en riktig spöktystnad över staden. Det enda som hördes var ett svagt, upprepat ljud som kom från hockeyarenan några kvarter bort: tjoff... tjoff... tjoff...
Just då kändes det som jag stod mitt i en skräckfilm.