Nekromanti Filmklassiker i Eon-tappning

[Pendragon]

Jag hade några funderingar medan jag promenerade hem ikväll, och då det vore synd att låta bra hjärnarbete gå förlorat gör jag ett litet inlägg av det.
Vilka filmer lämpar sig att skamlöst sno till en Eonkampanj och varför duger vissa bättre än andra? Vilka modifikationer är lämpliga att göra?

De sju samurajerna/Sju vågade livet
Urklassiskt som rollspelskoncept och kan rippas mer eller mindre rakt av. Tag en handfull RP (med eventuell uppbackning av några SLP), där åtminstone ett par av dem är av det hårdare slaget. Lämplig skådeplats och motståndare vore t ex:
En by i asharien ansatt av element från Vrimzikiels upprorshär (eller hela hären om SLP är på dåligt humör).
En oas i tarkas utkanter (eller någon annan av västlandens öknar) som behöver beskydd från plundrande ökennomader).
En drunokisk nybyggarby i utmark. Fienden kan vara allt från troll till raunländska plundrare. En intressant twist vore om byn visade sig vaar grundad på trollens heliga plats.

Yojimbo/För en handfull dollar/Last man standing
Olämplig som direkt ripp eftersom berättelsen centreras runt en mans handlingar. Dock kan den användas med lite modifikation eftersom en småstad/by kontrollerad av två rivaliserande ligor blir en utmärkt äventyrsplats, särskilt om RP har ett uppdrag från en tredje part som helst ser bägge ligorna gå åt fanders.
Förslag på plats: Soldisk smugglarby vid kusten.

The Rock
En ganska olämplig film att försöka adaptera till Eon av flera skäl, även om Solds Utö kan inbjuda till det. För det första är VX-missilerna väldigt svåra att hitta en motsvarighet till i Eon. Fanns såna vapen skulle de nog ha använts vid det här laget. Dessutom blir skurkarnas motivationer något svåra att relatera i en psuedomedeltida värld. För det tredje skulle nog ytterst få bry sig det minsta om man så tog hela Solds Utö som gisslan.

Die Hard/Under Belägring
En knepig rackare av liknande skäl som The Rock, men mer möjlig att göra något av.
Vad sägs om medans RP bevistar ett gästabud i den lokale länsherrens slott, passar skurkarna, utklädda till ett gycklarsällskap, på att övermanna portvakterna och släppa in sina kumpaner. Resten av de intet ont anandes vakterna övermannas kvickt och de obeväpnande och överförfriskade adelsmännen i festsalen tas till fånga. Lyckligtvis befinner sig RP annorstädes just då (på avträdet, vänslas med kammarjungfrur/herrar, etc) och undviker att bli tillfångatagna.
Så långt allt väl. Banditernas motivationer är dock lite knepiga. De kan begära att borgherrens länsherre ska släppa fri deras ledare/kumpaner vilket kan vara sanningen, eller en rökridå. Rån som i Die Hard blir knepigt eftersom den mesta rikedomen är uppbunden i mark och förråd. Stöld av Tomahawkmissiler enligt Under Belägring blir också svårt att anpassa av samma skäl som VX-missilerna i The Rock, även om de säkert plundrar rustkammaren.
Skurkarnas egentliga motiv då? De kan ju vara en förtrupp för att destabilisera regionen för att den fientlige grannen ska kunna ockupera länet smidigt och smärtfritt. De kan vara ute efter att kidnappa gästabudets finaste deltagare för att sedan kräva deras gäster på lösen. De kan vara desperata bönder som fått nog av bli tuktade av borgherren och tänker ställa honom till svars. De försöker komma över hemlig information och/eller korrespondens i borgherrens ägo åt nån tredje part. Möjligheterna är många och kan med fördel kombineras. Ännu bättre blir det om det sanna motivet inte är vad det först verkar.
I mundana kan det placeras i vilket feodalt eller halvfeodalt samhälle som helst. Egentligen överallt där det finns stora fina byggnader och rikt folk som kan festa i dem.

Kung Arthur
Likt De Sju Samurajerna är handlingen här ganska lätt att rippa rakt av. En lämplig plats är Drunok där Jargierna får agera britter och romare, Kamorianerna pikter och tirakerna tar saxarnas roll. För de som inte vill ha en hårig kamoriansk Guenevere finns ju möjligheten med att kasta in en henéaälva i den rollen, om nu inte inte en hårlös flicka som når en vuxen man strax över midjan inte triggar för många pedofila varningsklockor...

Apocalypse Now
Går också att rippa ganska rakt av. Placeras lämpligtvis i Gordrion där RP kan leta efter en försvunnen falisk krigsfurst. För de som inte klarar sig utan en svettig djungel går det utmärkt att förlägga det på Takalorr under Cirefaliernas invasion där. Oavseet vilket fungerar gûrder utmärkt som Vietcong, även utan rishattar, och Henéa som vänligt sinnade (nåja...) infödingar.

Rovdjuret
En grinig kamorf (eller annat otrevligt oknytt) med våldsamma tendenser vill ha en schysst utmaning.
Stoppas in var? Varsomhelst där tungt beväpnade RP är på skogspromenad i vad de tror är trygga omgivningar. Förslagsvis ganska långt från civilisationen.
Stoppas in när?: När RP/spelarna börjar bli för kaxiga. Alltid när de minst anar det
Stoppas in av elak SL: Ni-hârma.

Bron över floden Kwai
Nu var det såpass länge sen jag såg den här rullen att mitt minne av den är väldigt svagt... men visst låter Bron över floden Raun bra?

Kommentarer? Egna förslag? Ös på bara!

 

[Duddmannen]

Aliens
En grupp dvärgar (lämpligen) som ska hjälpa ett arbetslag som fastnat i en djupt belägen gruvgång efter ett ras. Väl nere blir återvägen avskuren och man befinner sig plötsligt i ett näste av Vrakher! Mycket fajta och springa i panik genom mörka gångar (visst, visst dvärgar kanske inte drabbas av panik, men de kan ju ha några andra personer med sig).
Kanske slänga in en eller ett par odöda också, eller kanske ett grottroll.
"Hey, Kvazkvez, Have you ever been mistaken for a human?"

 

[Blasphemy]

Många intressanta tankar där... Men måste bara påpela att Apocalypse Now redan finns i rippad rollspelsversion. Dock inte till Eon. Har för mig att äventyret i slutet av modulen Brödraskapet till "Mutant Chronicles" var en direkt ripoff.

Huvudsaken när det gäller att sno från filmer är att inte spelarna har sett dem... eller ja... i vissa fall blir det kanske roligare så.
Andra filmer som jag skulle kunna tänka mig i Eontappning är:


The quest for the holy grail
Rollpersonerna spelar riddare som blir utskickade på en quest att hämta ett heligt föremål. Exempelvis tar resan dem till de nordliga och lite mer primitiva Drunok... eller måhända Tokon. Där möter de underliga individer efter varandra. Alltifrån trehövdade riddare, gamla skrockande broväktare, en pyromantiker som mer än gärna visar upp sina kunskaper och underliga riddare som säger "Ni".


Dracula
Rollpersonerna är från Damarien, Jargien eller liknande och blir sända till en underlig adelsman långt i norr för att där förbereda hans flytt till en av rikets stora städer (Daval?). När de väl kommer till adelsmannens dunkla boning finner de snart att inte allt står rätt till. Deras värd sover bort stora delar av dagen, äter och dricker inte och tycks ha ett flertal blodiga intressen. Om man kan få fram känslan av isolation och maktlöshet i borgen så vore det nog möjligt att göra detta till ett bra äventyr. Så länge som ingen läst boken eller sett filmen.


Harry Potter
Vilken bok eller film som helst. Rippa storyn rakt av och låt alla rollpersoner vara unga studenter på en magikerakademi i Thalamur/Ebhron/Sunari. Snart visar det dock sig att underliga saker är i görningen. Det blir lite mer av detektiväventyr bland skolans dunkla korridorer.


Vargarnas pakt
Lämpar sig ytterst väl till ett rollspelsäventyr. Faktum är att filmen känns som ett rollspelsäventyr. Alla karaktärer i den skulle kunna vara en rollperson. Men i alla fall. Rollpersonerna blir kallade till ett län av länsherren där ett odjur härjar. Rollpersonen har uppgiften att finna och stoppa odjuret. Snart märker de dock att allt inte står rätt till och att det finns en konspiration som ligger bakom alltihopa. Denna story kan man vrida på och modifiera så att den fungerar även fastän de flesta sett filmen... tror jag.


Hmmm i praktiken skulle man nog kunna göra alla filmer till rollspelsäventyr om man bara tog bort valda delar och ersatta dem med annat...

Well...

 

[Hjalle]

Re: BOKklassiker i Eon-tappning

Bilbo
En liten missla som lever sitt stillsamt trevliga liv i någon större missleby någonstans hämtas upp av en stor grupp dvärgar och...
Sedan kan äventyret flyta på och man kan i princip göra nästan exakt vad som händer i boken. Tre troll uti skogen, upp i de höga bergen - tiraker eller vättar, fly och fäkta, misslan ned i berget och möter någon liten... sak. Och någon liten en som tappat bort sin sak. Ringen kan hur enkelt som helst göras till en magisk ring - det rekommenderas dock att den hålls på en osynlignivå samt att ägaren har svårt att skilja sig från den - inte att ondaste mörkerfursten behöver den för att slutgiltigt krossa allt och alla.

Sedan kan lite ulvar eller så göra livet surt för gruppen...

Kraggeremiten och vegetarianen Biarn är en barsk varbjörn som mottager gruppen med lite misstänksamhet. Han kan även vara raunlänning eller (rekommenderas om äventyret utspelas i Consaber) tokonbarbar, en storvuxen en...

In i Rinyaskogen/Järvskogen/Mörkaste Sunari/Annan skog - där väntar lite allehanda trevligheter.

Jo, ni fattar...

När man spelar detta äventyr bör man inte ha Sagan om Ringen-triologin i tankarna. Gandalf ska inte vara någon übermäktig ärkemagiker utan en snäll och tokig trollkarl med lite mystik och lite grejs.

Och bla bla bla och ha ha ha.....

-Hjalle, åker på lajv nu. Hejhej!

 

[Blasphemy]

Påtal om Vrakher

När vi spelade Eon för inte så länge sedan med Marco som spelledare så hamnade vi i ett underjordiskt näste där det verkligen kryllade av Vrakher (vi ägnade det mesta av tiden åt att springa) och Marco valde till och med att ha musiken från Aliens till denna scen...
Blev helt klart än mer Alienstämning då... Enda nackdelen var att min rollperson fick för sig att ropa "Game Over man, Game Over" hela tiden.

 

[Krille]

WW2 Special

Örnnästet: Jag vill minnas att Qatada hade en fästning som var på en klippa, och enda vägen in var via en linbana. Nu har Inalea Elisari blivit fångad och instoppad där, och eftersom hon vet för mycket om kungens planer om kriget så skickas en grupp ut för att befria henne. En del av dessa är rollpersonerna, andra är specialister avsedda att underlätta uppdraget.

En klase möjliga komplikationer uppstår givetvis, vilka torde vara uppenbara för dem som har sett filmen.

Kanonerna på Navarone: Den enda orsaken till att det finns två dvärgiska projektilkastare på Colm är denna film.

Kellys "hjältar": Kriget mellan Thalamur och Consaber har brutit ut. Någonstans bakom fiendens linjer finns en bank med en stor del av Thalamurs krigskassa. Detta råkar rollpersonerna bli varse, men däremot inte Consabers krigsmakt. Kruxet är att man måste ta hjälp av krigsmakten för att komma igenom fiendens linjer, och de kommer ju givetvis att konfiskera krigskassan om de får reda på det. Så krigsmakten måste alltså hjälpa till utan att veta om det...

Sink the Bismarck: Cirefalerna har monterat dvärgiska projektilkastare på ett stort snabbt segelfartyg. Det är tungt, farligt och välbepansrat, och det röjer rejält bland sabriska konvojer. Så kungen skickar ut hela flottan med uppdraget att jaga upp och sänka cirefalernas fartyg.

 

[Blasphemy]

Re: WW2 Special

Örnnästet är ju en av de bästa äventyrsfilmerna (alla kategorier) och då den innehåller nazister och Clintan så blir den ju bara superduperbra... Det är verkligen en film som passar ytterst väl som rollspelsäventyr. Varje rollperson är en soldat med olika inriktingar. Någon är dock dubbelagent och andra har hemliga agendor. Det blir action, smygande, biljakt, motorcykeljakt och snöplogsjakt.
Skulle fungera till alla rollspel. Allt från Eon till Star Wars, Neotech och Vampire Dark Ages.

"Broadsword calling Danny boy"

 

[Pendragon]

Många intressanta tankar där... Men måste bara påpela att Apocalypse Now redan finns i rippad rollspelsversion. Dock inte till Eon. Har för mig att äventyret i slutet av modulen Brödraskapet till "Mutant Chronicles" var en direkt ripoff.

Tja, det känns som De sju samurajerna med remakes motsvarar tonvis med olika scenarion. Storyn är väldigt klassisk. Nu har jag dock inte läst Brödraskapet, även om jag ägde grundboken till Mutant Chronicles en gång i tiden. Vart den försvann vet jag inte och sällan har ett rollspel varit mindre saknat.

Huvudsaken när det gäller att sno från filmer är att inte spelarna har sett dem... eller ja... i vissa fall blir det kanske roligare så.

Givetvis, förutsatt att målet inte är att vilseleda spelare som är så dumma att de tror man är så okreativ att man rippar rakt av.

Jag avskyr verkligen när spelaren inser vad man snott.

/Joel - tjuv

 

[Pendragon]

Re: Påtal om Vrakher

Blev helt klart än mer Alienstämning då... Enda nackdelen var att min rollperson fick för sig att ropa "Game Over man, Game Over" hela tiden.

Låter som för mycket aliensstämning. Man ska akta sig för bre på för mycket.
Å andra sidan använde jag Hajen-temat för att skapa ordentligt med panik bland mina spelare när deras stackars RP låg och trampade vatten efter att deras skepp sänkts av någon stor vattenvarelse...

/Joel - gilar Halkyoner

 

[Blasphemy]

Re: Påtal om Vrakher

/Joel - gilar Halkyoner

Ja ja... du gillar dem bara för att du är Spelledare och att de gör ObH56T6 i skada... Erkänn nu...

 

[Pendragon]

Re: Påtal om Vrakher

Ja ja... du gillar dem bara för att du är Spelledare och att de gör ObH56T6 i skada... Erkänn nu..

Usch nej, jag har faktiskt inte spellett Eon alls sen MiM kom ut (anekdoten var från DoD4 och involverade en grinig havsdrake).
Dessutom behöver jag inte ens tärningars hjälp för att avliva rollpersoner. Faktum är att Gothcon lärde mig att jag bara behöver ge dem rätt prylar vi fel tillfälle (t ex handgranater på en rymdbas), så sköter de sin egen död bra själv (ÄT VACUUM!).

/Joel - som kommer se till att RP har tillgång till nån form av sprängmedel när det börjar vankas rubbitgångar i mutantkampanjen

 

[Big Marco]

Re: Påtal om Vrakher

Låter som för mycket aliensstämning. Man ska akta sig för bre på för mycket.

Givetvis, men låten Futile Escape är för bra för att inte användas (vi tackar Krilles Filmmusiksdatabas för pekandet mot Aliens Deluxe soundtracket). Uttalandet får stå för Nallo, men jag tycker inte det blev så mycket alien av det, däremot var stressen rätt god - dåligt ljus, flera korsande gångar, släpa på sårade kamrater, hopp-vrakher, rostiga fällgaller som klarade säkert en minuts angrepp, etc. Det var kul att se hur fler och fler spelare kröp närmare och närmare bordet och hur det efter ca 15 minuters jakt låg en odör av svett i rummet och vissa spelare nästan slutade andas av anspänning.

Då känner man sig som en bra SL. =)

Som en parantes kan sägas att när jag gör äventyr så lyssnar jag väldigt mycket på musik (min laptop har blivit min jukebox) och försöker fånga känslan i musiken och göra scener i äventyret kring musiken. Den nuvarande kampanjen ligger på en förhållandevis hög nivå (för de som kan Eon III kan sägas att RPna fick 3 Ödestärningar från start) och att stilen är tämligen cineastisk. Det som blir fräckt och coolt brukar gynnas och vansinniga handlingar skall belönas. =)

 

[Blasphemy]

Re: Påtal om Vrakher

He he.... låter som paranoia då man har varit en sväng förbi Research and Development och fått lägga händerna på en handgranat med kärnvapensladdning. Det jobbiga är att granaten har två knappar, inga instruktioner och en okänd sprängradie...

Tur att man har sex liv i Paranoia...

 

[Enshadi]

Re: WW2 Special

Kanske orelevant men boken är mycket bättre än filmen.

I boken är det inte alls lika många som dör som i filmen. Jag vill minnas att de enda som egentligen dör är dubbelagenterna och deras ledare.

Annars är filmen bra, förutom lite hack'n'slash på Clintans håll.

 

[Pendragon]

Re: Påtal om Vrakher

Givetvis, men låten Futile Escape är för bra för att inte användas

Åh ja! Det är en klassiker för min del, då mitt allra första spelmöte nånsin (EDD) var till det temat. Fast då rörde det sig om att få med sig utt meddelande ut från ett belägrat fort. Att springa gatlopp bland vilda orcher i en vinterskog om natten blev en riktigt läskig upplevelse. Det var dessutom på den tiden Aliens var en ny och häftig film som jag ändå var för liten för att se, även om vi hade ägt en video på den tiden, så risken för felassociationer var minimal för min del.

Uttalandet får stå för Nallo, men jag tycker inte det blev så mycket alien av det,

Han är väl en lite för lättpåverkad stackare.

däremot var stressen rätt god - dåligt ljus, flera korsande gångar, släpa på sårade kamrater, hopp-vrakher, rostiga fällgaller som klarade säkert en minuts angrepp, etc. Det var kul att se hur fler och fler spelare kröp närmare och närmare bordet och hur det efter ca 15 minuters jakt låg en odör av svett i rummet och vissa spelare nästan slutade andas av anspänning.

Då känner man sig som en bra SL. =)

Med all rätt. Det låter verkligen hetsigt.

Som en parantes kan sägas att när jag gör äventyr så lyssnar jag väldigt mycket på musik (min laptop har blivit min jukebox) och försöker fånga känslan i musiken och göra scener i äventyret kring musiken.

Jag känner igen det, även om jag inte har fått tillfälle att spelleda med egen musik på ett tag (Jag är vanligtvis inte värd, och jag har heller inte tid att aktivt DJ:a, även om jag hade haft min egen musik till hands). Dessutom har jag inte riktigt passande musik till det jag spellett på sistone (Mutant och Wastelands), men om jag nånsin får loss tummarna och piskar ihop några spelare till en Robotech/Macross kampanj så har jag massor på lager... och inte fan är det Lynn Minmei!

Den nuvarande kampanjen ligger på en förhållandevis hög nivå (för de som kan Eon III kan sägas att RPna fick 3 Ödestärningar från start) och att stilen är tämligen cineastisk. Det som blir fräckt och coolt brukar gynnas och vansinniga handlingar skall belönas. =)

Nu har vi bara gradvis börjat in Eon 3 regler i våra existerande kampanjer, och det intrycket jag har fått är att 3 ödestärningar inte är så vansinnigt cineastiskt. För att Lyckas med något spektakulärt bör man bränna 2 eller 3 på en gång för att det ska göra nån större skillnad, och då är 3 totalt inte så fasligt mycket.
Om man jämför med t ex dramapoängen i Buffy the Vampire Slayer RPG (som visserligen är ärkecinematiskt) så är de ohemulskt mycket kraftfullare, samt att man börjar med 10-20 stycken av dem från början. 3 i Eon känns lite för futtigt för att det ska kännas episkt och cinematiskt jämfört med dramapoäng eller gamla hederliga hjältepoäng. Eller är det tanken att de ska återvinnas ganska raskt?
Å andra sidan så är det väl en del av grundtanken att även ärkehjältarna i Eon får dras med lite skit under naglarna och en grisfarm hemma på ägorna.

/Joel - gillar ödestärningar, men hade gärnare sett bredare användningsområde för dem.

 

[Pendragon]

Re: WW2 Special

I boken är det inte alls lika många som dör som i filmen. Jag vill minnas att de enda som egentligen dör är dubbelagenterna och deras ledare.

Det är samma sak i filmen faktiskt, om man bortser från de tyska soldater som Schaffer fäller i parti och minut. Men det gör han både i boken och filmen.
Möjligtvis är det de tyska officerarna som klarar sig i boken men inte i filmen, men den dryge SS-snubben (eller var det Gestapo?) går definitivt åt i bägge.

Just ja, taglinen enligt imbd är :
"One weekend Major Smith, Lieutenant Schaffer and a beautiful blonde named Mary decided to win World War II."

Yeah baby!

/Joel - gillade både boken, filmen och cigarren

 

[Big Marco]

Re: Ödestärningar

Eller är det tanken att de ska återvinnas ganska raskt?

Det är upp till varje SL, själv är jag generös med dem. Oftast får spelarna iaf en tärning tillbaka per scen där de göra allmänt coola grejer, ibland som en direkt belöning för ärkefräcka saker (som passar upplägget). Den enda begränsningen jag har är att ingen RP får ha mer än max fem "på lager", vilket gör att de används rätt frekvent. Senaste större striden tror jag närmare 15-20 Ödestärningar användes, inte inräknat SLPnas.

Så, ja, vi kör rätt vilt.

Ang. antalet och användningsområden - det är inte speciellt svårt att med Neo-systemet hitta på många fler. Jag hade bara det uppslaget på mig när reglerna skrevs, och det fanns med fler i grundtexterna. I princip kan man göra om Eon till Feng Shui om så önskas - ge varje RP 20-30 Ödestärningar och släpp lös dem. De lösa begränsningar som finns (lägst sänka svårighet till "lätt") balanserar det rätt bra ändå. Vill svärdsmästaren göra tre lätta anfall per runda får denne offra nio tärningar per runda, men då lär offret vara köttfärs (något av slagen lär dessutom bli perfekt).

Ödestärningarna generellt är jag mycket nöjd med, då de skapar en enorm flexibilitet i rollspelandet.

 

[Blasphemy]

Re: WW2 Special

Neeeej...
Det är ju underbart när Clintan drar upp två tyska K-pistar, en i varje hand, och rockar loss... John Woo – eat your heart out... Lååångt före denne överskattade actionregissörs tid...
Oki kanske lite överdrivet men... Örnästet är ju så långt ifrån ett historiskt drama man kan komma. Det är ju äventyr och action. Vill man se mer autentiska krigsfilmer kan man se Stalingrad... Det är grejjer det...

 

[Pendragon]

Mer film...

Musa - the warrior
Passar ganska bra i en spelgrupp, men kan bli knepig eftersom den centrala delen i filmen är slitningarna inom gruppen. Sådana blir svåra att krysta fram eftersom spelare tenderar att inte göra som man tänkt sig, men med ett manipulativt sinnelag och några välspelade SLP kan en god SL säkert få till bra med spänningar. Så svårt ska det väl inte vara att få några tuffa äventyrarkarlar att bråka om lite lammkött.
Skådeplatsen är inte så viktig, så länge det är hyfsat öde. Lämpligen bör det också finnas några någorlunda nomadiska typer att agera skurkar i krokarna. De stora slätterna passar utmärkt, med en thalaskisk eller sabrisk dam som kvinna i nöd, även om Caserion eller Drunoks gränsmarker funkar de med. Raunerna blir utmärkta som skurkar (det måste vara de sneda ögonen och den lömska uppsynen ).
Ökennomader i västlanden funkar också, liksom banditer på ashaslätten. (Börjar vi ana ett mönster här? )

Resident Evil
En magisk ritual/religös ceremoni har slagit slint på helmslaktsnivå och rollpersonerna finner sig fångade i ett underjordiskt komplex/en ruinstad/en stor borg med alldeles för få utgångar. Dessutom får ritualens/ceremonins efterverkningar alla döda att uppstå som vandöda. Vad exakt detta beror på kan vara allt möjligt, t ex en mäktig demon/halvgud som har åkallats till mundana och nu sitter och bygger sig en liten armé.
Det blir upp till rollpersonerna att stoppa honom genom att på något sätt avbryta det skeende som ceremonin/ritualen satt igång, genom t ex att tappa en kraftfull men ömtålig artefakt i golvet, övertala entiteten att han hade det bättre hemma, eller för de totalt osofistikerade, sparka till all röv är sparkad.
Om rollpersonerna enbart tänker på sina egna usla skinn kan det vara bra att motivera dem med lite utpressningstaktik, som att t ex en lokal ståthållare slår en järnring runt byggnaden/komplexet/staden och spärrar alla utgångar. Han vägrar släppa ut någon innan han är övertygad om vad det än är för onaturlighet där inne är stoppad.

Battle Royal/Mean Guns
Otrevliga typer (t ex fredlösa eller dödsdömda) från landets alla hörn samlas ihop och sätts på en båt ut på en öde ö av det relativt ofruktsamma slaget. Med sig får de sparsamt med mat och ett vapen av varierande sort. Där dumpas de fredlösa lite utspritt, och informeras om att skeppet återkommer om en vecka för att hämta den person som kan uppvisa ett avskuret öra (eller annan lämplig trofé) från samtliga sina olycksbröder och -systrar. Denne tas därifrån. Om ingen sådan finns ger sig skeppet av igen och de kvarvarande får svälta ihjäl.
Detta är ett utmärkt sätt att ta ner RP som trodde Solds Utö var tufft på jorden även om det saknar djupare mening.
Alternativt kan det vara en tävling för frivillga om pengar, men sådant sköts nog för det mesta i gladiatorarenan.
Bäst lämpar det sig nog som straff i kulturer där militarism, hänsynslöshet och stridsförmåga värderas högt. Cirefaliska samväldet skulle säkert kunna tänka sig något sådant.

Hajen
En gigantisk halkyon terroriserar kusten och fiskebyarna hotas av svält. Det skulle bli väldigt tacksamma om rollpersonerna gjorde sig kvitt monstrumet.
Lämplig twist: Monsterhalkyonen har blivit åkallad av någon som vill byn/byarna illa. Det kanske t o m har förtjänat det.

/Joel - som vill påpeka att bara ett av av förslagen ovan föreslog rauner eller banditer på ashaslätten som skurkar.

 

[Ymir]

Re: Tumult i Tarkas

Skådeplatsen är inte så viktig, så länge det är hyfsat öde. Lämpligen bör det också finnas några någorlunda nomadiska typer att agera skurkar i krokarna. De stora slätterna passar utmärkt, med en thalaskisk eller sabrisk dam som kvinna i nöd, även om Caserion eller Drunoks gränsmarker funkar de med.

Tss, tss. 'Musa' är en kinesisk western. Öken eller kal stäpp är nästintill obligatorisk miljö. Tarkas är det enda rätta, med en jargisk eller mûhadinsk adelsfröken (kanske rentav Mhîmens eller Kejsarens dotter) som tagits tillfånga av de elaka, expansionistiska savakunnerna. (Östzhanernas största stam, gammal nagel i ögat på Mûhad). En delegation från endera landet (det flickan inte kommer ifrån) som blivit utslängd från det andra räddar flickan undan savakunnernas klor, och måste nu föra hem henne rakt över Tarkas land. Problemet är bara att öknen och stäpperna är proppfulla av savakunnerna och deras lierade. Berättelsen slutar i ett gammalt övergivet jargiskt fort på kusterna norr om Tarkas, där jargiska/mûhadinska soldater slutligen kan komma till adelsfröknens undsättning, och överlevande, desillusionerade rollpersoner kan ta optimistjolle till Xanto, Mûhad eller Gordrion (om de kanske är en cirefalisk delegation). Allt ackompanjerat av klatschig K-pop, givetvis.

Bäst lämpar det sig nog som straff i kulturer där militarism, hänsynslöshet och stridsförmåga värderas högt. Cirefaliska samväldet skulle säkert kunna tänka sig något sådant.

Momolaaaaaan. KRAGG.

- Ymir, tror på K-pop som Eonsoundtrack