Svarar & ställer en följdfråga[spoiler-brazil]
Okej, jag har faktiskt inte haft möjligheten att se filmen tidigare än idag, av en serie anledningar, men å andra sidan ser jag inget illa i att kunna dra ytterligare uppmärksamhet till att disskutionstrådar inte har ett utgångsdatum.
"Vad var er spontana reaktion när ni sett filmen?"
Mitt första intryck var(är? jag har inte hunnit smälta den helt, kanske
) att jag kom å tänka på en scen i Asterix och de tolv stordåden
Ett av stordåden är att de ska gå in i en stor byggnad och hämta ett specifikt formulär. Det visar sej att för att få detta formulär måste de ha ett annat formulär, och för att få detta formulär ett tredje, fast grönt, osv.
Nåja, nu försöker jag bli lite mer seriös. Jag gillade verkligen den svart-humoristiska synen på byråkratin, och karaktärerna som utsattes för den. Jag gillade inte bara när ersättningschecken skulle lämnas ut, jag gillade när chefen för avdelningen blev helt neurotisk för att frun inte hade ett bankkonto.
Men jag gillade moderns vännina åxå(av någon anledning satte sej inte namnen alls) vars komplikationer bara blev värre och värre och värre, och hon var alltid hoppfull, för snart skulle hon vara uppe och skuttandes, yngre än någonsin!
[color:\\"green\\"]
Braziiiil..... nananananananaaaaaaaa [/color]
Visst var det fler än jag som reagerade på de visuella små godbitarna? Dockmaskerna, den syrafyllda vänninnan som i drömsekvensen flöt ihop som köttfärs, kyparen som vägrade ta något annat än nummerbeställningar, sekreteraren som dikterade de plågade skriken från toryrrummet, att settingen blev mer och mer lik nazisternas symboler och uniformer och det faktum att man inte behövde visiteras eller lämna identifikation på "the ministry of information". Om ni frågar mej var den här filmen till en mycket stor del byggd på de små detaljerna, oviktiga för handlingen, men ändå där. Det var en av de sakerna som gjorde filmen så bra. Dessa saknade jag i 1984, och nu blev jag mättad.
[color:\\"red\\"]
This has not been recorded [/color]
Jag tror det här är en såndär film som vissa kommer avsky om de verkligen förstår den.
Men här kommer min följdfråga;
När i filmen tar han steget som får honom att hamna i den läskiga stolen?
Jag har tänkt lite på det nu, och jag kan inte riktigt sätta fringret på det. Jag kan sätta fingret på när han fortfarande är "on track" och när han är lost, men inte övergången... den är för flytande, eller så har jag helt enkelt sett den för få gånger... upplys mej gärna
/Mask - vill bo på en våning utan nummer, utan med ett namn