Nekromanti Filosofi

[Ond bråd död]

Jag tycker filosofi är ett rätt spännande område och tänkte det kunde vara kul med en filosofitråd på forumet. Fritt fram att svamla om filosofi här alltså, och har vi tur kanske det finns någon som faktiskt läst filosofi på riktigt som kan besvara lite frågor. Kanske kan man få tips på lite böcker också. Själv hoppade jag av filosofin efter 2 veckor...

Mina favoritfilosofer är Kant och Wittgenstein, men det beror mycket på att jag inte har riktigt koll på vad som hänt efter att språkfilosofin slog igenom. Filosofer som Hegel och Nietzsche begriper jag mig inte alls på. De tycks mest fantisera ihop sina idéer utan grund. Men vad vet jag, kanske är det bara jag som inte begriper. Kanske kan nån insatt förklara hur det förhåller sig. "French studies" har jag lite dålig koll på, en del verkar intressant, men det hela verkar så färgat av filosofernas vänsteridéer. Sen kanske det inte räknas som filosofi riktigt heller.

Har någon filosof kommit tillrätta med relativismen och nihilismen på ett tillfredsställande sätt? För min del är det lätt att de flesta funderingar slutar där, och det är ju lite tråkigt.

Jag är särskilt nyfiken på de senaste idéerna inom filosofi. Vilka revolutionerande idéer har dykt upp sen Wittgenstein? Kom den analytiska filosofin nånsin fram till nåt?

 

[Cybot]

Nietzsche är lite svår håller jag med om, men det är lite av poängen då han (som intresserad och utbildad lingvist) använder konceptförskjutning.

Du hade svårt med Hegel? Tja, då är det inte ens någon mening med att börja på kontinental 1900-tals filosofi.
Fenomenologi och Existensialism är bland de absolut mest knepiga jag någonsin stött på.

Du bör faktiskt återvända till Hegel. De mesta av 1800-talets och 1900-talets filosofi (inklusive Marx) filosofi är antingen Hegliansk eller Post-hegliansk. Dvs, de är meningslösa om man inte förstår den Hegelianska konceptvärld som de utvecklade sig ur.

Analytisk filosifi är "alive and kicking". Den mesta engelskspråkig filosofi (dvs, den skrevs på engelska som originalspråk) som har släppts har varit analytisk filosofi. Eller post-analytisk filosofi. Existensialismen och andra kontinentala filosofier är i mycket mer skrivna på franska eller tyska.

Bland de verkligen influentiella böckerna i den traditionen så hittar du John Rawls "A Theory of Justice", som har farit otroligt influensrik på den socialliberala traditionen.

 

[Mekanurg]

A Theory of Justice hade vi som kursbok i statskunskap för många år sedan. Lättläst och tankeväckande. Rekommenderas.

 

[Ond bråd död]

Nietzsche är lite svår håller jag med om, men det är lite av poängen då han (som intresserad och utbildad lingvist) använder konceptförskjutning.

Du hade svårt med Hegel? Tja, då är det inte ens någon mening med att börja på kontinental 1900-tals filosofi.
Fenomenologi och Existensialism är bland de absolut mest knepiga jag någonsin stött på.

Du bör faktiskt återvända till Hegel. De mesta av 1800-talets och 1900-talets filosofi (inklusive Marx) filosofi är antingen Hegliansk eller Post-hegliansk. Dvs, de är meningslösa om man inte förstår den Hegelianska konceptvärld som de utvecklade sig ur.

Analytisk filosifi är "alive and kicking". Den mesta engelskspråkig filosofi (dvs, den skrevs på engelska som originalspråk) som har släppts har varit analytisk filosofi. Eller post-analytisk filosofi. Existensialismen och andra kontinentala filosofier är i mycket mer skrivna på franska eller tyska.

Bland de verkligen influentiella böckerna i den traditionen så hittar du John Rawls "A Theory of Justice", som har farit otroligt influensrik på den socialliberala traditionen.

Vad är konceptförskjutning?

Jag får väl ge Hegel en chans då. Kanske finns det nån sorts logik även i hans resonemang.

Tack för tipset också. A theory on justice blir nog bra kvällslektyr.

 

[Sömniga Isaac]

Mer en fråga av nyfikenhet, vad är det du finner intressant med Kant? Anledningen att jag frågar är för att även jag är intresserad av filosofi och som jag förstått det i politisk teori så hade Kant inflytande på reform-socialismen genom tesen "ingen/-t utopi/samhälle kan byggas på en väg kantad av våld". Kan även vara jag som blandar ihop fakta här, men ni som är mer insatta får gärna rätta mig liksom du Ond bråd död kanske kan berätta närmare om vad som är intressant med Kant.

 

[Ond bråd död]

Mer en fråga av nyfikenhet, vad är det du finner intressant med Kant? Anledningen att jag frågar är för att även jag är intresserad av filosofi och som jag förstått det i politisk teori så hade Kant inflytande på reform-socialismen genom tesen "ingen/-t utopi/samhälle kan byggas på en väg kantad av våld". Kan även vara jag som blandar ihop fakta här, men ni som är mer insatta får gärna rätta mig liksom du Ond bråd död kanske kan berätta närmare om vad som är intressant med Kant.

Jag har inte läst nåt av Kant, bara andras åsikter om hans idéer. Kant upplevde jag som den första riktigt seriösa filosofen, och det är väl hans kunskapsteorier som jag gillar främst. Teorierna om hur vi kan skaffa oss kunskap och att kunskapen om omvärlden är beroende av vårt sätt att tänka. Tid, rum och kausalitet är bara vårt sätt att organisera intrycken. Jag hoppas jag inte missförstått allt nu bara.

Det som inspirerade mig med de teorierna var tankar kring hur våra verktyg sätter gränser för vad vi kan tänka oss. Det är väl samma sak med språkfilosoferna skulle jag tro, att de försöker reda ut vad vi kan säga/tänka om världen.

Kants politiska filosofi har jag tyvärr ingen alls koll på. Kanske någon annan kan hjälpa oss?

 

[Man Mountainman]

Jag har en fil. mag. i teoretisk filosofi, och väntar på att få en doktorandtjänst. Så jag är din go-to-guy.

Har någon filosof kommit tillrätta med relativismen och nihilismen på ett tillfredsställande sätt? För min del är det lätt att de flesta funderingar slutar där, och det är ju lite tråkigt.

Det tråkiga svaret är "nej". Det jobbiga svaret är "Heidegger". Ingen som i vår samtid tar filosofin på allvar har råd att kringgå Heidegger. Han är kanske den svåraste filosofen att läsa, men det är absolut värt besväret.

Jag är särskilt nyfiken på de senaste idéerna inom filosofi. Vilka revolutionerande idéer har dykt upp sen Wittgenstein? Kom den analytiska filosofin nånsin fram till nåt?

Jag har en i grunden postanalytisk/Wittgensteiniansk skolning (Uppsala universitet), och jag måste väl svara "nja". Det är svårt att komma vidare från Wittgenstein -- antingen kringgår man honom, eller så fortsätter man att i all evighet uttolka honom. På detta sätt påminner han om Nietzsche eller för all del ovan nämnde Heidegger.

Huvudfåran inom analytisk filosofi har valt att kringgå Wittgenstein, och har gått vidare med att i evinnerlighet producera samma typ av filosofi som Wittgenstein värjde sig emot. Personligen anser jag nog att den mest produktiva grenen inom den analytiska filosofin, utanför post-Wittgensteinianismen, är den som övergett den logiska begreppsanalysen till förmån för att titta på empiriska modeller av mänskligt tänkande, men ursprung i kognitions- och neurovetenskapen.

 

[Ond bråd död]

Jag läste en gammal artikel om Heideggers filosofi en gång och den verkade riktigt skarpsinnig från mitt perspektiv, men jag fastnade på hoppet till att man skulle se allt i relation till döden. Det är möjligt att det var artikeln som slarvade och att Heidegger har ett längre resonemang där iofs.

Bör man skaffa Varat och Tiden eller finns det någon mer lättsam tolkning av hans arbete som du kan rekommendera?

Är den där kognitions- neurovetenskaps-filosofin så avancerad som den låter eller kan en noob hitta nåt intressant där?

 

[Man Mountainman]

Jag läste en gammal artikel om Heideggers filosofi en gång och den verkade riktigt skarpsinnig från mitt perspektiv, men jag fastnade på hoppet till att man skulle se allt i relation till döden. Det är möjligt att det var artikeln som slarvade och att Heidegger har ett längre resonemang där iofs.

Tja, att man ska "se allt i relation till döden" är en väldigt rudimentär, men egentligen inte felaktig, sammanfattning av Varat och Tiden.

Heideggers projekt kan sammanfattas som en kritik av den västerländska metafysiken, från försokratikerna och fram till Nietzsche, och ett försök att hitta ett nytt sätt att bedriva filosofi. Nietzsche var ju som bekant den store nihilisten, och för honom liksom för Heidegger är metafysik och nihilism ett och detsamma.

Att vi "ska se allt i relation till döden" blir för Heidegger en reaktion mot den traditionella metafysiken, som har hävdat att verklighetens yttersta grund är någonting evigt och oföränderligt. Tvärtom, menar Heidegger, präglas allt av människans dödlighet och förgänglighet.

(Här får man förstås förtydliga med att Heidegger tillhör den "transcendentala" traditionen och alltså, liksom Kant, analyserar verkligheten i termer av hur den framstår för människan. När Heidegger säger att "allt" ska ses i relation till döden syftar han alltså inte på atomer och fjärran galaxer, utan på allt som ingår i människans värld och meningssammanhang).

Bör man skaffa Varat och Tiden eller finns det någon mer lättsam tolkning av hans arbete som du kan rekommendera?

Tja, allt hänger ju på vad du är ute efter och vad du är van vid att läsa tidigare. Den amerikanske Heideggerianen Hubert Dreyfus har skrivit en bok som heter "Being-in-the-world" och som är en väldigt bra genomgång av första delen av Varat och Tiden, men tyvärr tar den inte upp andra delen.

Vill man verkligen begripa Heidegger är det väl som det alltid är: man får läsa honom flera gånger, varva med olika uttolkare däremellan, och i allmänhet slita hund.

Är den där kognitions- neurovetenskaps-filosofin så avancerad som den låter eller kan en noob hitta nåt intressant där?

Daniel Dennett heter en filosof som har skrivit en del ganska underhållande och populärt hållna, men ändå hyfsat inflytelserika böcker inom området: "How the Mind Works", "Freedom evolves" (om den fria viljan), "Darwin's dangerous idea" (om evolutionsteorin och dess konsekvenser för medvetandefilosofin).

Paul Churchland, och hans fru Patricia, skriver böcker som förklarar neurovetenskap för filosofer, alltså lekmän, och är rätt fria från teknisk jargong. "Neurophilosophy at work" och "Plato's Camera" är tips.

 

[Sapient]

Jag skulle föreslå att utgå från vad du tycker är spännande ämnen. Du nämner mer namn än ämnen, så det är inte uppenbart (och det är det kanske inte för dig heller) vilka ämnen som intresserar dig mest. Men ett första steg kanske vore att ringa in ämnen som intresserar dig och sen, utifrån det, föreslå en del läsning.

Nackdelen med att utgå från filosoferna, är att den bild av dem som ges i efterhand väldigt ofta är ganska smal i förhållande till vad de skrev om.

Börjar man läsa Nietzsche utifrån något man hört om honom, är det sannolikt att man först får läsa 450 sidor krånglig tysk akademisk 1800-tals prosa om helt andra ämnen innan man stöter på ett enda ord av det man väntade sig. Och det är lätt att tappa sugen innan dess.

(Heidegger är än värre. Där kan man läsa 50 sidor av precis, exakt det man väntade sig - utan att begripa ett barr. Och så får man huvudvärk...)

Har någon filosof kommit tillrätta med relativismen och nihilismen på ett tillfredsställande sätt? För min del är det lätt att de flesta funderingar slutar där, och det är ju lite tråkigt.

Väl medveten om att Dnalor (i den post-Wittgenstienska traditionen) svarade nej, så skulle jag föreslå att du läser åtminstone någon bok av Bertrand Russell.

Russell är en oerhört produktiv författare, inte enbart filosof, så en hel del av det han har skrivit framför allt senare i sitt liv är mer populärfilosofi än fackfilosofi, men även hans fackböcker är väldigt lättlästa (vilket är en fröjd, jämfört med många även i den analytiska skolan).

Det är sant att det är den typ av filosofi som Wittgenstien värjde sig mot - den är "enkel" i den meningen att den betraktar ett stort antal frågor (som t.ex. den radikala skepticismen) som tämligen missriktade. Men sättet som t.ex. Russell (och även Karl Popper) avfärdar den frågan på, kan vara intressant att läsa som ett test om inte annat. (Tycker du fortfarande, efter det, att skepticism är ett problem, så gå vidare med mer kontinantal eller post-Wittgensteiniansk filosofi. Om inte, så slipper du många timmars frustrerande läsning... .)

Russell har också skrivit en berömd översikt av filsofihistorien som är humoristisk och läsvärd. Brukar fortfarande finnas att få tag på. Den ger också en (om än färgad utifrån hans egen position) översikt och mer "kött på benen" om många filosofers idéer. Kan vara en bra början.

 

[Ond bråd död]

Relativism och nihilism är nog de intressantaste områdena för mig. Beroende på att jag själv kört fast i det träsket samtidigt som jag tycker det är en lite trist slutsats. Så vilken bok av Russel skulle rekommenderas om man vill reda ut det problemet?

Andra intressen just nu är medvetande, men det känns som det gränsar lite till riktiga() vetenskaper.

Jag är också intresserad av moral och etik, men det känns som man måste komma runt all relativism och skit för att det ska bli meningsfullt.

 

[Man Mountainman]

Börjar man läsa Nietzsche utifrån något man hört om honom, är det sannolikt att man först får läsa 450 sidor krånglig tysk akademisk 1800-tals prosa om helt andra ämnen innan man stöter på ett enda ord av det man väntade sig. Och det är lätt att tappa sugen innan dess.

Här vill jag protestera å det kraftigaste. "Nietzsche" och "krånglig tysk akademisk 1800-talsprosa" är inte två förenliga storheter. Nietzsche är kanske den främsta stilisten på det tyska språket, och utan tvekan den främsta stilisten bland alla de stora filosoferna. Allt annat är lögn!

 

[Arfert]

Så talade Zarathustra är inte så svår. Och killen hade en cool mustasch.

 

[Sapient]

Här vill jag protestera å det kraftigaste. "Nietzsche" och "krånglig tysk akademisk 1800-talsprosa" är inte två förenliga storheter. Nietzsche är kanske den främsta stilisten på det tyska språket, och utan tvekan den främsta stilisten bland alla de stora filosoferna. Allt annat är lögn!

Nej, det är kanske lite överdrivet att beklaga språket, vad gäller Nietzsche. (Egentligen tänkte jag på Kant när jag började skriva den delen om krånglig, akademisk prosa.) Men det jag framför allt försökte förmedla, som gäller dem båda, är att man får en väldigt stor mängd att läsa om man inte vet vad man är ute efter - tror man att det bara är att slå upp en av deras böcker för att komma direkt in i något av resonemangen de är kända för så har man fel.

 

[Vimes]

Men det jag framför allt försökte förmedla, som gäller dem båda, är att man får en väldigt stor mängd att läsa om man inte vet vad man är ute efter - tror man att det bara är att slå upp en av deras böcker för att komma direkt in i något av resonemangen de är kända för så har man fel.

Jag tror det här är fel sätt att närma sig Nietzsches texter. Om man är intresserad av att hitta något specifikt så bör man läsa en tråkig filosof istället. Att läsa Nietzsche är mer som en resa där allt kretsar kring samma problemområden men gör det på oväntade och motsägelsefulla sätt.

 

[Ond bråd död]

Varat och tiden är den mest fruktansvärda text jag någonsin läst.

2t6 i sanity loss och jag har bara kommit fyra sidor.

 

[Man Mountainman]

Varat och tiden är den mest fruktansvärda text jag någonsin läst.

2t6 i sanity loss och jag har bara kommit fyra sidor.

Ja, den är lite jobbig

Skulle du händelsevis vara av masochistisk läggning, och kämpa vidare, så finns det dock oceaner av insikt i den boken. Jag säger detta för att det är lätt gjort att man avfärdar svårförstådd filosofi som nonsens, gärna med någon idiotisk slogan som "det dunkelt sagda är det dunkelt tänkta" (vilket inte nödvändigtvis är felaktigt, men missar det faktum att vissa tankar är så svåra att de bara kan tänkas dunkelt -- vilket alltså inte är liktydigt med dåligt).

Som bevis på Heideggers värde, ett bevis som borde tilltala nördar, kan jag kanske tillåtas anföra det inflytande hans verk haft inom ett så otippat fält som kognitionsvetenskap och AI-forskning.

 

[Sapient]

Varat och tiden är den mest fruktansvärda text jag någonsin läst.

2t6 i sanity loss och jag har bara kommit fyra sidor.

Jepp, jag fick huvudvärk ungefär varannan gång jag försökte läsa det avsnitt vi skulle läsa inför varje seminarium, på den kurs som handlade om Heidegger.

 

[Brior]

Men det jag framför allt försökte förmedla, som gäller dem båda, är att man får en väldigt stor mängd att läsa om man inte vet vad man är ute efter - tror man att det bara är att slå upp en av deras böcker för att komma direkt in i något av resonemangen de är kända för så har man fel.

Jag har kommit fram till att ett bra sätt (det enda för mig?) att närma sig filosofer överhuvud taget är att läsa böcker OM dem och därifrån gå till specifika utsnitt i originaltexterna. Jag menar att även om det är teoretiskt möjligt att plöja sig igenom originaltexterna rakt av så förbrukar detta så ohyggligt mycket tid att det helt enkelt inte är fruktbart i jämförelse med att utgår från någon slags guide. Nackdelen är förstås att man till viss del blir utelämnad åt sammanställarens tolkning, men det kan ganska lätt undvikas genom att utgå från minst två tolkningar från olika skolor.

Exempelvis har jag haft stor glädje av "A Nietzsche reader", sammanställd av Hollingdale från Penguin Classics. Där finns textfragment sammanställda ur N:s böcker under ett antal teman såsom "Religion" och "Vilja till makt" med tydliga referenser så att man kan gå till originalen allt efter behag.

Vad gäller Zarathustra som jag läste för att verka intellektuell redan i gymnasiet utan att begripa egentligen någonting, så tycker jag det finns en fara med den bokens litterära upplägg: Den är trevlig sedan man redan fattat vad Nietzsche vill säga, men budskapet står mer i klartext i hans andra böcker och därför är den inte bra att börja med.

 

[Sapient]

Det är ganska mycket min erfarenhet också. Jag fick ut bra mycket mer av Russells "history of western philosophy" än av att läsa "originalen", som zarathustra eller för den delen Tractatus.

Men jag var den ende 17-åringen som kunde göra sanningstabeller!