Som teolog och religionsvetare är jag självfallet en smula extra intresserad av innehållet i den här tråden, särskilt som religioner i rollspel brukar vara ganska pajjiga företeelser.
För det första tror jag det är helt rätt att utgå från flera inspirationskällor - det pseudokatolska spåret är uttjatat och dessutom i allmänhet väldigt illa utfört - och det finns så många varianter av kristendom, islam och judendom att man har ett veritabelt ymnighetshorn att ösa ur. (No pun intended)
Fördelen med den ortodoxa kristendomen, som du tar upp är dess intima koppling till statsmakten - tsaren i Ryssland och kejsaren i Bysans - men ser man till trosåskådningens innehåll tror jag det passar sämre.
Om systemen "kyrka"-"ésetron" verkligen skall vara inkompatibla tror jag du skall ta en titt på den reformerta kristendom som utvecklades på 1500-talet som en radikalare variant av den lutherska reformationen. Överallt där den dyker upp (fr a Schweiz, Nederländerna, Frankrike, Skottland och på andra håll) är den mycket strikt och lagisk. Gudstjänsterna är strama predikogudstjänster med bibelläsning och psalmsång (inga korstecken, ingen rökelse eller annat som man förknippar med det katolska). Kyrkorna rensas från alla bilder och skulpturer av bildstormarna, och kyrkväggarna vitkalkas.
Över huvud taget finns i den reformerta kristendomen under 1500-talet och framåt ett radikalt motstånd mot allt man uppfattar som vidskeplighet, och till det hör också allt katolskt, ortodoxt och lutherskt. Calvin, Zwingli och övriga reformerta förgrundsgestalter är inte bara teologer utan också politiker och i många fall härförare, och det är inte få av dem som faller på slagfältet.
Strävan hos den reformerta kyrkoinriktningen är att omforma samhället till ett slags kristet idealsamhälle, där religion och övriga samhällsföreteelser är inseparabla. Samtidigt lägger man betydligt mindre vikt vid folklig fromhet, i det att den riskerar att leda till vidskepelse, och poängterar i stället arbetet och disciplinen i den kristna människans liv.
Samma typ av syn på relationen mellan samhälle och religion kan man finna inom islam, som också kan utgöra en god källa till inspiration. I stället för en massa teologiska diskussioner om frälsningen, Kristi två naturer, nattvardsmysteriets innebörd etc, som kristendomen ägnade sig åt, så ställer Muhammed upp ett litet antal regler, skriver en helig skrift som är så pass kort att man efter lite träning kan lära sig hela klabbet utantill.
Islam sprids inte heller genom mission, utan framför allt genom erövringar. Man har ett tydligt program för hur man skall gå till väga för att vinna nya anhängare bland de erövrade folken, där skattefrihet vid konversion är ett bärande element.
En kombination av reformerta kyrkan och islam med lite utanpåverk av ortodoxa kyrkan tror jag skulle kunna bli en utmärkt monoteistisk motståndare till ése-tron. Styrkan i en sådan kombination ligger bland annat i att den i likhet med reformerta kyrkan och islam
- är intimt sammankopplad med en teokratisk samhällsmodell,
- poängterar lag och disciplin och
- tar kraftigt avstånd från vidskepelse och polyteism.
Med inspiration från islam kan dess skrift vara kort och slagkraftig, och dess regler få men möjliga att utföra (till skillnad från kristendomens).
Den ortodoxa kyrkans yttre attribut och tydliga hierarki utgör företeelser som skänker glans och storhet åt kombinationsmonoteismens ämbetsmän, vilket inte är någon nackdel i en setting som den du beskriver.
En sådan kombination skulle definitivt krocka med ése-tron och samtidigt ha den inre mekanik för struktur och ordning som gör den till en maktfaktor i de samhällen där den bryter in.
