Nekromanti Finkultur i Mundana

[Marukusu]

En stilla undran,
hur är Mundanas dikter?
Jag är nyfiken.

Äh, nu får jag ta och lägga av med haikuerierna(?). Jag undrar hur diktkonsten ser ut i Mundanas mer "unika" länder, i typ Thalamur, hos cirefalierna, i västerled och kanske hos något barbarfolk (tirakiska och missledikter vore också intressant). Allt för att skapa lite mer djup i framtida kampanjer... och för att dikter äger.

- Danne, vill spela skald.

 

[Dracohoribilis]

Missla sången/dikt

En fruktig misslas lilla dikt

blomma bi och mycket däri
regnbågen skiner skrattande miner
oj vad glad en missla kan vá
morgon å kväll och varje dá
Trala lala lala lá

Elaka troll vandrar omkring
puss på kinden å de sjunger tingeling
oj vad glad en missla kan vá
middag å lunch och varje dá
Trala lala lala lá

Alv och Tirak de håller hand
Dvärgar sjunger om kärlekens band
oj vad glad en missla kan vá
sömning natt och pigg var dá
Trala lala lala lá

kanske var en missla sång vem vet

 

[Dracohoribilis]

en "klok" Bazirk Tiraks dikt

på båten seglade jag
piskan slog grymtade jag
åt fisk och gladde magen
slogs om maten som kom till magen
Hej å hå ropade kapten
skit på dig sa jag till kapten
arga troll bankade mig
brände in "människolik" i armen på mig
men tji fick dem gömt mat jag har
slipper paddla och äter det jag har

 

[Krille]

Finkulturen är alltid minst 100 år gammal. Allt annat är fulkultur eller i bästa fall populärkultur.

Slutsatsen är att modern diktning i Mundana är vulgär, folklig och ful, medan klassisk diktning alltid är finare. Sen spelar det ingen roll om den var vulgär, folklig och ful för hundra år sedan.

 

[Dracohoribilis]

Den Dvärgiske Krigaren Tor son av Inorhs Dikt/sång

Helige Vontar vår Gud du är
Reslig och med knä-långt skägg du bär
Krigandes med Helig hammare
Försvarare av vår skatt-kammare
En man vi alla kalla Fader
Framför dig vi står i rader
Och med yxan i höger hand
Knyter vi samman vårt Heliga land
Kämpandes vi bränner fiendens barikader
Alltid vinst med dig i fronten vår Anfader
Oh Heliga Vontar, Oh Heliga Vontar

stycke sex i den heliga vontartrons skrifter

 

[Arfert]

menar du generellt eller bara i Mundana? vet ju MASSOR med finkultur som är betydligt yngre än 100 bast... fast du har en poäng i att fulkultur ofta blir finkultur om den får "mogna"...

 

[Eleas]

...jag tror det är mer eller mindre ogenomförbart att kartlägga Mundanas alla kulturformer. Så gammal som den världens historia är jämfört med vår, och i synnerhet med tanke på de kulturella influenser som finns där, lär en jäkla massa kulturyttringar från vår värld åtfinnas på Mundana, vänslandes med konstformer vi aldrig sett förr.

Jag antar att jag måste bidra med en egen dikt, bara för att lufta min syn på tirakisk filosofi.

Frakk är jag,
blodsbegjuten,
klippnäve, mångfader
evigt förste.

Dråp har skett
mörka tider
krigare nedgjorda
ungar fällda

Lång min väg
till min frände
stigarna tallösa
hoppet fjärran

Gud är stor,
bud är lämnat
fränderna hågkommer
hjälp från fordom

Hämndetåg
släktfolk vredgas
yxorna himmelshöjs
mörker faller

Mörker, kom
Maktahs armar
skyler oss, armstärker
blodstid stundar

--Björn, slänger ihop något, och tror inte på tiraker som pajaser

 

[Ymir]

Re: Lyrik i Mûhad

Mûhad har en mycket gammal och betydande dikttradition, kanske den allra mest fundamentala pelaren i den mûhadinska kulturen. Diktkonsten har givetvis tagit sig olika former under de gångna årtusendena, men genom den långa kontinuiteten (och konservatismen) i Mûhads litteratur har uttryckssätten sällan tagit sig några särskilt dramatiska vändningar. De mest berömda diktverken härrör från perioden Natt och Dag (682-999 e.M.) och dynastin Zhia (999-1170 e.M.), och normen har sett likadan ut ända sedan dess. Dikterna är oftast högtidliga och naturromantiska, med ett fokus på människans roll i världen och hennes maktlöshet inför naturens väldighet och kraft. Under senare tidsepoker har många religiöst mysticistiska diktverk tillkommit, liksom rena hyllningssånger till härskare och hjältar. Det finns många fruktansvärt ålderdomliga sagocykler bevarade, såsom det enorma eposet 'Wahal il zinda bet' 'izaleh' (Månens och regnets krönikor), vars säregna och sinnrika versmått funnits nästan omöjligt att översätta till modern mûhadinska. Det mest utmärkande för mühadinsk lyrik är dock de kortare dikterna, där ordens harmoni och rytm är långt viktigare än rim och upprepningar. De brukar inte göra sig särskilt bra i översättning, men vi prövar med en från Natt och Dag-perioden:

Från öster, all vindars och vågors domän
en rodnad syns, och skuggor flyr
gossen är ung, först nu han sett
lotusens blekvita blommor
den kyla som natten allena hör till
förgänglig likt dagg under solen
en yngling, en moder, ett hastigt farväl
bronslurar ljuda i fjärran
stenar flacka, kölden är bannlyst
himlen blossar, törst och sand
härska allena, och hövdingens öga
skådar sitt vidsträckta rike
skuggorna slår bergen, toppar i brand
svalkan är här nu, tältens mörker
skänker den gamle slutlig frid
då världen västligen falnar.

- Li Zalké (987-1060 e.M.)

Och ett exempel på religiös diktning:

”Så sade Mhîm; världen är min. Allt som blommar, och fåglarnas sjunger mitt namn. Jag är dagsljuset, och solens sken. Så sade Mhîm; världen är min”.
”Så sade Ilik; världen är min. Ditt dagsljus är blott förgänglig prakt, sänkt av stjärnor och måne under evig natt. Så sade Ilik; världen är min”.
”Så sade Mhîm; världen är min. Du kan mejsla sorger i marmor och sten, men över kärleken rår du aldrig. Så sade Mhîm; världen är min”.
”Så sade Ilik; världen är min. Jag har grävt åt människan en diger grav. Jag har skapat farsot, och krig. Så sade Ilik; världen är min”.
”Så sade Mhîm; världen är min. För var grav är ett stycke land, där mitt eviga frö kan gro. Så sade Mhîm; världen är min”.

- Okänd diktare, Zahal-dynastin (2166-2632 .M.)

(Dikt ett är skriven av Eleas, dikt två är baserad på ett verk av en okänd tysk diktare från medeltiden).

- Ymir, äras den som äras bör