Nekromanti Finns det liv i rollspelet Viking?

[Bortbytingen]

Intressant. Jag håller med om första antagandet, möjligen det andra, men utveckla gärna det tredje är du snäll.

 

[solvebring]

Det verkar helt enkelt vara ett jättekul, superroligt spel. Speciellt om man är intresserad av Vikingar.
Men så känner man hur det inte riktigt håller. Ja, allt känns halvdant, trögstyrt och vi kände så att vi aldrig liksom kom in i det. Alltifrån den generella spelkänslan till det tjaskiga stridssystemet... Ja, och de flesta som spelat Viking har slutat spela det av någon liknande anledning. Grundsystemet är bra, 3T6, tillägg för var svårighetsgrad, klassiska grundegenskaper osv.
Vilken idiot som helst kan spela det, men senare tar det liksom slut med det. Alltihop slutar med någon sorts grå stelhet anser jag personligen. Ja, alla jag känner som spelat Viking har alla gått in i spelet med entusiasm, för att lägga ned, snopna och besvikna.

 

[Bortbytingen]

Era uplevelser av Viking låter inte bra helt enkelt Jag håller med om att stridssystemet är trögt (speciellt om man spelar har begränsad tid till sitt förfogande), men är en aning enklare än Eon och fantastiskt mycket bättre än t ex. Rolemaster Det bästa är när ett rollspelssystem speglar den värld den utspelar sig i. Striderna är i sanning dödliga speciellt mot flera motståndare och inte en ambulans i närheten. Färdighetsystemet motverkar dessutom urflippade färdighetsnivåer, men kan hämma rollpersoner i längre kampanjer. Man kan kalla det jordnära rollspel om man vill.

Däremot har jag svårt att förstå avsaknaden av den generella spelkänslan. Vad gick det fel frågar jag mig. Historiska rollspel har fördelen/nackdelen att kunna bygga på spelarnas föreställningar om tidsperioden. Detta ställer höga krav på spelledaren speciellt om man vill hålla intresset uppe hos spelarna, men är inte det charmen med ett historiskt rollspel. Här kan man inte falla tillbaka på 30 Kobolds/mutanter etc. när fantasin tryter (har räddat mig många gånger). Dessutom är det inte helt lätta att förstå hur en nordbo resonerade för 1000 år sedan jmf med vår humanistiska/moderna krista tänkande. Förutom de mer idéhistoriska aspekterna och religiösa motsättningar tillkommer hela den nordiska mytologin och karaktärernas olika livsmål/släktförhållanden. Jag tycker man skall ge Viking en chans, men SL får passa sig för den "grå stelheten" Om man blir snopen och besviken förstår jag att man spelar något annat.

 

[Mekanurg]

Jag tror att ett av bekymren med Viking ar att det det erbjuder ett alltfoer begraensat spektrum av aeventyrsmoejligheter: slaektfejd, plundringstaag, och vad mer. Om jag skulle goera ett rollspel i vikingamiljoe skulle satsa mer paa medeltida vikingasagor istaellet foer historisk verklighet. Sagorna innehaaller ju maanga spoekerier och maerkliga haendelser.

Om SL satsar paa upptaecktsfaerder i vaesterled saa aer ett annat problem att spelarna vet exakt vad som vaentar dem. Det okaenda aer kaent. Jag skrev en Sverox-artikel omhur man gaar runt det daer genom att introducera oeverraskningar i laenderna bortom Island.

 

[Bortbytingen]

Jag tror att ett av bekymren med Viking ar att det det erbjuder ett alltfoer begraensat spektrum av aeventyrsmoejligheter: slaektfejd, plundringstaag, och vad mer. Om jag skulle goera ett rollspel i vikingamiljoe skulle satsa mer paa medeltida vikingasagor istaellet foer historisk verklighet. Sagorna innehaaller ju maanga spoekerier och maerkliga haendelser.

Du har helt rätt om man baserar sin kampanj på plundringståg och släktfejd så blir det väldigt enformigt. När man tänker på vikingatid så är det just de aktiviteterna man tänker på. Släktfejden ser jag mer som ett kampanjmaterial än som enstaka äventyr. Spökerier och märkliga händelser har sin plats i viking, sedan är det upp till SL att spela på karakärernas skrock eller införliva de som riktiga företeelser.

Om SL satsar paa upptaecktsfaerder i vaesterled saa aer ett annat problem att spelarna vet exakt vad som vaentar dem. Det okaenda aer kaent. Jag skrev en Sverox-artikel omhur man gaar runt det daer genom att introducera oeverraskningar i laenderna bortom Island.

Jag håller inte riktigt med. Få av spelarna har koll t ex på de olika forsarna västerut, stammarna, var de skall reparera båten etc, men det är inte det viktiga utan vad som händer på vägen. Antar att du funderat en hel del på det här eftersom du skrivit en artikel om ämnet. Men det finns möjlighter redan på resan dit. De letar kanske efter en länge försvunnen släkting? De kanske stöter på henne när de skall göra en fångutväxling hos någon stamhövding efter överfall på deras båt? Hon kanske är träl, men har lyckats bli hövdingens hustru? Kan spelarna utgå ifrån att hon vill bli räddad? Det finns många situationer där moral och etik spelar stor roll. Verkligen intressant när man ställer spelarna inför de olika valen (se slutet på äventyret Vägen till Miklagård)Spänningar i besättningen på deras båt är också ett uppslag. Möjligen finns det en spion/förrädare ombord. Tävling mellan olika skeppslag som leder till onödigt risktagande. Det viktigaste när man startar ett vikingaäventyr är att man gör bra karaktärer (inte nödvändigtvis synkade med varandra) och att de har en bakgrund som för dem tillsammans. Att alla vill spela Röde Orm killar blir tråkigt i längden. En fördel med viking är att det inte finns några yrken, men det ställer krav på spelarna att fundera ut en bra karaktär. Jag kan rekommendera I Trolltrummansland och sagan om björnen som inte ville dö eller lite mer politisk mordgåta Hängdrottenstjänare. Möjlighterna finns det gäller bara att inte stirra sig blind på strandhugg och röveri. Tack för tipset om Sveroxartikeln jag skall leta upp den

 

[Krille]

Problemet med Viking, och ett förslag på lösning

Avsaknaden av den generella spelkänslan kommer till stor del av att det är ett barn av sin tid. Det dumpar mer eller mindre en spelvärld i knät på spelledaren och säger åt honom "gör nåt vettigt med det här", precis som alla andra nittitalsspel (som i sin tur gör ungefär samma sak som åttitalsspelen fast med mer regler och utan box). Men det talar inte om särskilt mycket hur man gör det.

Ett problem i sammanhanget är den historiska miljön och dess inneboende paradox: å ena sidan har vi en historisk miljö skriven av sekulära moderna svenskar; i den miljön levde en klase vidskepliga vikingar som uppfattade saken helt annorlunda än den historiska beskrivningen. Det har väldigt intressanta effekter på spelarbeteende. Som exempel, ofta lade jag märke till att de spelare som blotade gjorde det så ekonomiskt som möjligt, och orsaken till att de blotade över huvud taget var att det skulle vara kasst rollspel om de inte gjorde det och de var rädda för motsvarande bestraffningar. Den paradoxen kunde jag inte bryta ut ur förrän jag stoppade in möten med personer med lånade ikoner från asagudarna, så att spelarna började bli osäkra på om det övernaturliga fanns eller inte. Först då fann de en mening med att tro på asarna och blota på riktigt.

Du har även standardparadigmen för rollspel: en bunt ensamvargar som är ute och äventyrar. Den paradigmen är väldigt hårt inarbetad sedan 1974, och under nittitalet hade man bara börjat bryta ut ur den om ens över huvud taget. Det hade verkligen behövt bättre stöd för ätt, släkt och rykte. Ett typexempel på det är den klassiska släktfejden. Den har i allmänhet liten motivation för spelaren, eftersom den oftast rör en klase SLPer som han inte hade någon aning om för en kvart sedan. Rollpersonen är säkert jättemotiverad, men spelaren är det inte. Här skulle bättre släktstöd kunna hjälpa: genom att släktfejden förs samman med ett spelvärde så får spelaren ett intresse som liknar rollpersonens, vilket ger spelaren motivation att bry sig och inte slentrianfejda.

---

Skulle jag ta upp Viking idag så skulle jag definitivt ta hänsyn till ovanstående. Jag skulle nog inte använda Vikings regler, för jag är inte så förtjust i Neo-systemet. Troligen skulle jag utgå från T10-systemet, eftersom det har samma egenskaper men är mycket smidigare. Mycket stor vikt skulle läggas på släkt, ätt och rykte; löften och nid skulle få ett eget system, förmodligen kopplat till mansgäld; det övernaturliga skulle definitivt finnas med, inklusive monster och ett magisystem som var tätt knutet till asatron och inte en vetenskap som det ofta är i fantasyrollspel; och slutligen skulle jag sätta miljön i en ståry, i ett sammanhang. Kanske skulle jag skita i historien och säga att Fimbulvintern har kommit och snart är det dags för Ragnarök. Jag har lekt med den tanken förut och provat den med ett BRP-baserat regelsystem, och det är en väldigt äventyrsvänlig miljö.

 

[solvebring]

Däremot har jag svårt att förstå avsaknaden av den generella spelkänslan. Vad gick det fel frågar jag mig.

Ja, jag hade just tänkt att säga det som Mekanurg säger ovanstående.
Det som pajade den generella spelkänslan - det som gjorde att vi aldrig kom in i det - och vise versa, var nog pga att det aldrig hände något vidare vettigt rollspeligt. Antingen var det släktfejd eller så hände ungefär ingenting. Det var så verkligt på något sätt att det blev torr vardag eller dödliga strider om släktbevis, brödraskap osv osv. Visst spelledaren hade kunnat göra bättre ifrån sig, men jag tycker faktiskt att själva spelet i sig inte bjuder till så mycket mer.

Nej, Viking kommer inte bli mer än 2 tärningar av 5 för min del.

Jag håller med om att stridssystemet är trögt (speciellt om man spelar har begränsad tid till sitt förfogande), men är en aning enklare än Eon och fantastiskt mycket bättre än t ex. Rolemaster

Trögt och svårt, lätt och enkelt hänger inte ihop för min del. Det finns omständiga system som är bra. Viking är bara trögt, ledsamt och utom all sorts fantasi. Och system utan fantasi brukar ju ändå vara äckelenkelt snabba, som t.ex. klassisk BRP, men med den färdighetsstegringen, de 500 BP och allt tjaffs för en strid slutar Viking med ett trögt och fult system som inte är intressant på något vis.

 

[Bortbytingen]

Re: Problemet med Viking, och ett förslag på lösning

Ett problem i sammanhanget är den historiska miljön och dess inneboende paradox: å ena sidan har vi en historisk miljö skriven av sekulära moderna svenskar; i den miljön levde en klase vidskepliga vikingar som uppfattade saken helt annorlunda än den historiska beskrivningen. Det har väldigt intressanta effekter på spelarbeteende. Som exempel, ofta lade jag märke till att de spelare som blotade gjorde det så ekonomiskt som möjligt, och orsaken till att de blotade över huvud taget var att det skulle vara kasst rollspel om de inte gjorde det och de var rädda för motsvarande bestraffningar. Den paradoxen kunde jag inte bryta ut ur förrän jag stoppade in möten med personer med lånade ikoner från asagudarna, så att spelarna började bli osäkra på om det övernaturliga fanns eller inte. Först då fann de en mening med att tro på asarna och blota på riktigt.

Är inte det här som är det roliga, den stora utmaningen, med Viking? Att försöka spela en riktig person i en annan tidsålder är svårt. Ett annat exempel är när min mycket erfarne rollspelskompis gjorde ett tankefel och försökte argumentera föra att döda en person är fel med asapräst. Mycket intressant tvist med etiskt ställningstagande i slutändan.

Du har även standardparadigmen för rollspel: en bunt ensamvargar som är ute och äventyrar. Den paradigmen är väldigt hårt inarbetad sedan 1974, och under nittitalet hade man bara börjat bryta ut ur den om ens över huvud taget. Det hade verkligen behövt bättre stöd för ätt, släkt och rykte. Ett typexempel på det är den klassiska släktfejden. Den har i allmänhet liten motivation för spelaren, eftersom den oftast rör en klase SLPer som han inte hade någon aning om för en kvart sedan. Rollpersonen är säkert jättemotiverad, men spelaren är det inte. Här skulle bättre släktstöd kunna hjälpa: genom att släktfejden förs samman med ett spelvärde så får spelaren ett intresse som liknar rollpersonens, vilket ger spelaren motivation att bry sig och inte slentrianfejda.

Du har helt rätt. Det finns mer att önska gällande ryktesregler och släktförhållanden.

---

Mycket stor vikt skulle läggas på släkt, ätt och rykte; löften och nid skulle få ett eget system, förmodligen kopplat till mansgäld;det övernaturliga skulle definitivt finnas med, inklusive monster och ett magisystem som var tätt knutet till asatron och inte en vetenskap som det ofta är i fantasyrollspel; och slutligen skulle jag sätta miljön i en ståry, i ett sammanhang. Kanske skulle jag skita i historien och säga att Fimbulvintern har kommit och snart är det dags för Ragnarök. Jag har lekt med den tanken förut och provat den med ett BRP-baserat regelsystem, och det är en väldigt äventyrsvänlig miljö.

Mycket intressant och helt logiskt. Kan erkänna att jag inte brytt mig överdrivet mycket om ryktereglerna i mina vikingakampanjer, men det behöver definitivt ses över.
När det gäller fimulvintern håller jag på att skriva ett apokalyptiskt Vikingaäventyr, Ur eld och aska. Vi får se hur det hela avlöper...

 

[Krille]

Re: Problemet med Viking, och ett förslag på lösning

Är inte det här som är det roliga, den stora utmaningen, med Viking?

Det är en utmaning, men för många är det en för stor utmaning som de inte klarar av. Då blir det inte roligt.

Någon form av stöd för att överkomma svårigheten behövs, annars blir spelet bara en intern runkorgie för djupimmersionistiska idéhistoriker, och jag misstänker att den marknaden är jefligt liten.

 

[Wilmer]

RUNE

Jag ser att din avatar är snubben från det utmärkta iron-punk spelet Rune. Jävlar vad bra multiplayerstrider det spelet har! Massor av rörelse, coola hårda krigare med stora onda eller små elaka vapen. Inga pareringar eller annat fjantigt, position och räckvidd är vad som räknas. Sköldar finns med de går åt särskilt om man möter någon med en hammare. Supertuffa medkits också: ät små ödlor eller köttstycken och mjöd, det är ett av de få spelen jag känt mig Mätt efter att ha spelat.

 

[Bortbytingen]

Då får man nog vara nöjd med två av fem möjliga i alla fall

 

[Bortbytingen]

Re: RUNE

Nu skäms jag lite. Jag tog en av de färdiga avatarerna på forumet Jag har aldrig spelat Rune...Sorry

 

[Wilmer]

Re: RUNE

Om du gillar vikingar är det ett måste! Tyvärr suger singleplayerkampanjen rätt länge i början och lite i slutet. Här är en video av multiplayer:

http://www.youtube.com/watch?v=h1mxlNHvlmA&feature=related

 

[Bortbytingen]

Det som pajade den generella spelkänslan - det som gjorde att vi aldrig kom in i det - och vise versa, var nog pga att det aldrig hände något vidare vettigt rollspeligt. Antingen var det släktfejd eller så hände ungefär ingenting. Det var så verkligt på något sätt att det blev torr vardag eller dödliga strider om släktbevis, brödraskap osv osv. Visst spelledaren hade kunnat göra bättre ifrån sig, men jag tycker faktiskt att själva spelet i sig inte bjuder till så mycket mer.

Nej, Viking kommer inte bli mer än 2 tärningar av 5 för min del.

Trist. Det är förstås lätt att hamna i gamla banor, men jag vidhåller att Viking har mycket mer att erbjuda. naturligtvis är släktfejder ett naturligt inslag, i ett samhälle utan verkställande instans av lagen. Sedan har vi förstås Viking Saga

 

[Svarte Faraonen]

När vi spelade det körde vi badwrongfunstyle, och dödade troll, mötte magiker i österled, och betedde oss allmänt sword & sorcery. Det funkade helt okej, även om det kanske inte uppskattas av purister.

 

[Mekanurg]

När vi spelade det körde vi badwrongfunstyle, och dödade troll, mötte magiker i österled, och betedde oss allmänt sword & sorcery. Det funkade helt okej, även om det kanske inte uppskattas av purister.

Ni gjorde helt rätt och om jag skulle skriva ett nytt vikingarollspel, skulle det nog vara the way to do it.

 

[solvebring]

När vi spelade det körde vi badwrongfunstyle, och dödade troll, mötte magiker i österled, och betedde oss allmänt sword & sorcery. Det funkade helt okej, även om det kanske inte uppskattas av purister.

Ni gjorde helt rätt och om jag skulle skriva ett nytt vikingarollspel, skulle det nog vara the way to do it.

Ja, det vore ett Viking som jag däremot jättegärna skulle kunna tänka mig att spela. Dock tycker jag inte att Trudvang är långt ifrån något sådant, fast mycket bättre, så då lirar jag hellre nyare DoD-prylar än Viking.

 

[Bortbytingen]

När vi spelade det körde vi badwrongfunstyle, och dödade troll, mötte magiker i österled, och betedde oss allmänt sword & sorcery. Det funkade helt okej, även om det kanske inte uppskattas av purister.

Låter helt underbart roligt Skalan går ju från jordnära historiskt till Erik the Viking-stil. Tyvärr finns det inte mycket support i grundreglerna för High-fantasy. Viking Saga skulle tillföra något mer i de sammanhangen, men grundreglerna är desamma. Vilket system använde ni i er kampanj?

 

[Svarte Faraonen]

Vi använde grundreglerna, med Viking Saga. Vi spelade dock inte särskilt många omgångar -- hade vi fortsatt längre hade vi kanske märkt att systemet börjat knaka i fogarna.

 

[Bortbytingen]

Ja, det vore ett Viking som jag däremot jättegärna skulle kunna tänka mig att spela. Dock tycker jag inte att Trudvang är långt ifrån något sådant, fast mycket bättre, så då lirar jag hellre nyare DoD-prylar än Viking.

Det är sant. Jag håller med om att Trudvang håller högklass. Har inte förlikat mig med nya D&D-systemt lever kvar i modifierad 91 års version . Spelkänslan i Trudvang är det inget fel på. Har Trudvang blivit mer Viking än Viking är frågan? Jag leder själv en kampanj i Trudvang sedan många år och det går inte att förneka vikingainspirationen, men jag har inga problem att skilja världarna åt. För mig kan inte den ena ersätta den andre rakt av.