Re: Det enkla svaret ...
Om du däremot enbart avser din egen moral kan ingen utom du besvara din fråga. Och då förstår jag inte varför du skulle blanda in oss andra över huvud taget.
Du är den tredje snubben i den här tråden som för fram den här typen av resonemang, så kanske är det dags att göra en ordentlig ansats att bemöta det.
Okej, vi kan börja med att konstatera att filosofin som berör moral rör sig på två plan:
etiken och
metaetiken. Etiken handlar om att undersöka och komma fram till slutsatser om det moraliska värdet i olika handlingar. Metaetiken handlar om att undersöka och komma fram till slutsatser om
etiken som sådan.
När du utför ett resonemang utifrån några premisser och når en slutsats på den generella formen "handling X har det moraliska värdet Y" så har du gjort ett etiskt resonemang. När du når en slutsats på den generella formen "etiken som sådan har egenskap Z" så är resonemanget metaetiskt.
På vilken av dessa två nivåer ligger slutsatsen om moralens subjektivitet? Tja, den säger ju ingenting om enskilda handlingars moraliska värde, så den kan inte ligga på den etiska nivån. Däremot säger den något om etiken som sådan: etiken som sådan har egenskapen att dess slutsatser är subjektiva. Slutsatsen om moralens subjektivitet ligger alltså på det metaetiska planet.
---
Kan metaetiska slutsatser användas för att besvara etiska frågor? Nej. Visserligen sätter den gränserna för vad som kan avhandlas av etiken, men det är fortfarande möjligt att utföra etiska resonemang inom dessa gränser.
När jag i min trådstart frågar om det är okej att äta kött, så är det en etisk fråga. Svaret på frågan är på formen "handling X har det moraliska värdet Y", där X = äta kött och Y = bra eller dåligt, beroende på ens ståndpunkt. Eftersom slutsatsen om moralens subjektivitet är metaetisk, kan den inte användas för att nå en slutsats om det moraliska i att äta kött.
---
Jag är medveten om att moral är subjektivt. Det var därför jag ställde frågan så att den berörde
min egen moral. Det betyder
inte att det inte finns någon anledning att blanda in er andra. Som jag antydde i mitt ursprungsinlägg är köttätande
inte en samvetsfråga för mig — jag får inte dåligt samvete av att äta kött. Det är en intellektuell fråga. Jag vill kunna försvara mina handlingar med intellektuellt hållbara moralfilosofiska resonemang. Det är där ni kommer in, genom att bidra med olika intellektuella argument för och mot det moraliska i att äta kött.
Men här är poängen: Jag har inget behov av
metaetiska resonemang, eftersom de inte berör grundfrågan: är det okej att äta kött? Denna fråga ligger nämligen på det etiska planet och kan därmed inte besvaras med metaetiska slutsatser, som jag redan visat.
/Kalle
